Galoppträning på ridbanan

...var det dags för idag. Det var länge sedan sist - har haft fullt upp med vår hösttävlingssäsong (båda tävlingarna), Atlikurs samt förberedelser för dessa och då har det största fokuset legat på tölten och lite på traven. Så nu var det hög tid att ta igen detta! Sist vi tränade galopp på ridbanan gick det dessutom inte så bra... Min analys efteråt kom fram till att problemet var att jag aldrig lyckats rida ihop honom tillräckligt - så då hade han inte balans för att galoppera på volt. Jag har brukat använda vanliga tredelade bettet när vi jobbat med galoppen på banan, men bestämde nu att jag skulle ta halvstången istället för att se om det gick bättre. Dessutom hade jag boots på förståss, för att inte riskera att han skulle slå sig om han blev obalanserad.



Skrittade igång på böjda spår och tyckte han kändes riktigt mjuk - kunde göra riktigt "tvära" serpentiner på en gång utan att det kändes som att han skulle välta. När jag gjorde lite större ledande tygeltag åt höger "släppte" han riktigt bra där också. Fortsatte med trav på böjda spår och där höll känslan i sig! När vi skulle "damma av" övningen inför Atlikursen fick jag börja med att rida på riktigt stora volter - men nu kunde jag direkt rida serpentiner utan att han någon enda gång tappade takten när vi bytte riktning. Och om jag bara red tillräckligt bra, d v s mycket drivning samt kramning på yttertygeln, så höll han formen också!




Nu var vi redo för galoppen! Började som vanligt i höger varv - för där kan jag inverka på honom utan att han blir spänd. Red övergångar mellan trav och galopp, försökte böja ordentligt i hörnen...men han kändes hela tiden lite för lång... När jag tillslut kom på att dra bak ytterskänkeln och driva ÄNNU mer var det plötsligt som att Feykir blev en halvmeter kortare, han blev helt lätt i handen och galopperade i runda, fina språng! DÄR var känslan jag hade letat efter! Sist vi galopptränade tror jag aldrig vi hittade dit!

Testade lite högergalopp på volt med ganska dåligt resultat... men så kom jag på att jag lagt volterna precis där det var som svårast för honom. (Som jag nämnt tidigare - vår ridbanan lutar lite och det har STOR betydelse för Feykir!) När jag istället valde det ställe som var lättast för honom kunde han plötsligt galoppera på volt tre varv på raken - och större delen med eftergift!






När han nu kändes riktigt "ihopriden" och därmed balanserad i högervarvet var vi redo att testa vänster galopp. Eftersom han så lätt blir spänd när jag försöker inverka på honom där gäller det att han är så "färdig" som möjligt innan vi börjar. Men det hade ju tagit ganska lång tid att få till högervarvet denna gång så nu var han ganska trött... Rätt snart började han därför slarva med inner bak - med resultatet att han "välte" rejält innåt på den kortsida som lutar liiiite utför... Jag vågade mig på att vifta till lite med pisken - trots att det tidigare brukat resultera i oerhört spänd häst som sedan inte kunnat slappna av tillräckligt för att galoppera... (Fast NÄSTA gång vi tränat galopp brukar effekten ha suttit i mer "lagom" då har en extra innerskänkel räckt för att hålla igång vänster bak även på svåra kortsidan och ingen pisk har behövts.) Initialt blev han väldigt spänd nu också - men när vi kom till lättare kortsidan slappnade han av igen och jag kunde böja honom runt innerskänkeln. Då fick han sakta av till trav och så snart han travade avslappnat på volt tog vi en skrittpaus som belöning.

Vid nästa försök med vänster galopp hände något! Jag hade först ridit riktigt samlad trav och när jag sedan gav galoppskänkeln hade jag plötsligt en halvmeter kortare Feykir som galopperade med runda, höga språng! Som de bästa galoppsprången i högervarvet!!! Saktade av till trav, gjorde ny galoppfattning och när den blev lika bra insåg jag att det var dags att sluta! Ett varv avslappnad trav på volt och sedan gjorde jag halt och satt av.

Promenerade sedan med min DUKTIGA häst till dess han (och jag) hade slutat flåsa. "Avskrittningen" var inte minst viktig för mig - i början var jag så stapplig när jag gick att jag knappast hade klarat en veterinärbesiktning! ;-) Är så GLAD att jag kunnat genomföra båda hösttävlingarna och Atlikursen - för den senaste dryga månaden har det hela tiden känts som att kroppen är på gränsen till att "bryta ihop"... Hade hoppats på skön sovmorgon i morse efter flera dåliga nätter, men då vaknade jag redan 06 av att det gjorde ont överallt så att jag inte kunde ligga bekvämt på något sätt... Men när jag kom hem från stallet somnade jag istället i soffan och sov så gott i en hel timme! Jätteskönt! Som tur är har vi bokat en höstresa till värmen (Cypern) inom kort - det behöver jag inför vinterns kyla!

Nästa gång vi tränar galopp - vilket måste bli SNART - går det förhoppningsvis snabbare att rida ihop honom i galoppen. Så att vi har ork kvar att jobba mer med vänstergaloppen också. Och då ska vi dessutom försöka komma ihåg att lägga volterna på optimala ställen på en gång!