Morgonfodring

Sylvias fölsto Hamradis är tillbaka från sommarbetet i Ersnäs - och det är så trevligt för hon "pratar" alltid så mycket när man kommer! Kände mig oerhört välkommen när jag kom för att morgonfodra - så snart hon fick syn på mig började hon "huckra" så där trevligt! Hennes ettåring Hrissla har lärt av mamma så hon "pratar" hon också. Och idag kom det t o m ett litet gnägg från årets föl - hingsten Hektor!

När jag fodrat i hagarna var det dags att släppa ut Démantur, som står på stall nattetid. Han är verkligen fantastiskt trevlig att hantera! Väntar lugnt medan man sätter på grimman och går i princip "fot" ut till hagen. Eller "går" var inte riktigt rätt ord - så snart vi kom ut på stallplan övergick skritten till passage och han trumpetade högt och ljudligt så INGEN skulle kunna missa att HÄR KOMMER HINGSTEN!!! Men även i detta "upplivade" tillstånd höll han sig hela tiden vid min sida så jag kunde leda honom med hängade grimskaft! I hagen väntade han hur lugnt som helst medan jag stängde grinden och tog av grimman - och sedan började han leta mat. Hur avslappnat som helst!

Efter mockning av Démanturs box åt jag egen frukost i Josefshallen innan det var dags att rida Feykir. Det blåste REJÄLT idag. Flera gånger trodde jag att det kom ett flygplan - men det visade sig bara vara kraftiga vindbyar!

Började jobba med sidförande direkt när vi skrittade iväg - och när jag lyckades renodla hjälperna på ett bra sätt fick jag både mycket tvärning och eftergift. Både Feykir och matte var duktiga alltså! Men vi fastnar lätt i ett visst tempo - även i detta fall kanske man kan säga att vi håller oss på den "bekväma rälsen" som Sylvia brukar prata om när vi töltar?! När jag nu lyckats renodla hjälperna försökte jag därför snabba upp dem också - det behöver vi definitivt träna mer på!

Sedan var det "vift med pisk" och "fram, fram fram!" som gällde. De första 50 meterna blev det alla gångarter på en gång - men halvvägs nerför backen mot bäcken var det som om bitarna föll på plats för Feykir och han gick över i tölt. Svängde av mot Avan och fortsatte tölta. När vi ridit en bit längs plan mark började han styva till sig lite igen, men då tänkte jag på Atlis ord: "Om han är stel i musklerna så måste du se till att röra om dem - ORDENTLIGT!" Så jag varvade mellan att sidföra fram och tillbaka över vägen med att ställa honom ordentligt höger-vänster med stora tygeltag. Atli brukar påpeka att jag "finrider" alldeles för mycket - att jag istället måste börja ge mycket större hjälper. För då kommer jag att kunna "vara snäll" - d v s passiv - längre stunder där emellan. Och nu när jag verkligen försökte göra så - samt sitta ordentligt på rumpan - så hade det väldigt trevlig effekt! Jag tyckte tölten kändes riktigt bra trots att vi ridit så kort stund!

Fortsatte dessutom att träna på tölt i utförsbacke. Så länge jag har honom vänsterställd går det riktigt bra nu! Men med högerställd häst "tappar" vi så lätt vänster bak och då ramlar han på framdelen och försöker balansera sig genom att springa fortare och fortare... Men jag kom på något som verkade fungera: Först rida vänsterställd ett antal steg - så att vänster bak verkligen var med - och sedan ställa om till höger samtidigt som jag "satt bakåt" ännu mer och använde riktigt mycket vänsterskänkel. Då behöll han takten.

Feykir känner till några ställen ute i världen där man alltid behöver vara extra uppmärksam på faror. Ett av dem är - som ni säkert redan vet - när man ska passera över Mariebäcken ut på bilvägen. (Där kan man nämligen utsättas för ljudet av porlande vatten om man inte passar sig!!!) Ett annat är längs vägen mot Avan, uppe på krönet av en backe - just där vi brukar svänga in i skogen på en av våra travslingor. En höst när vi kom galopperande uppför den backen stod en bil parkerad uppe i skogen där - och precis när Feykir fick syn på den började bilägaren skrapa is från rutorna så att det uppstod ett skärande, gnisslande ljud. Då visade det sig att Feykir kan galoppera på tvären också... och sedan dess är han alltid lite extra uppmärksam när vi närmar oss den platsen. Idag fick han bevis för att det gäller att vara på sin vakt - för man kunde skymta något brunt mellan träden, något som rörde sig! Det tog en liten stund att övertyga Feykir om att det inte var en älg utan en älgjägare - och det hela blev väl inte mindre spännande av att mannen hade gjort upp en eld precis vid vägen... Men jag stod kvar och pratade en stund med jägaren och när vi fortsatte var Feykir helt avslappnad igen.

Fortsatte en bit till längs vägen mot Avan och när vi sedan vände hemåt passade vi på att träna låååångsam, riktigt samlad skritt. Red inga längre sträckor med samling, utan när han varit duktig ett antal steg fick han sträcka ut igen och länga stegen en kort stund innan vi började om. Eftersom jag passat på att fråga älgjägaren och fått beskedet att ingen jagade i skogen runt vår "travslinga" så vågade jag rida in där. Det känns bra att varva all töltträning med trav - Feykir börjar ju vara så duktig på traven nu och det vill jag ju inte tappa! Eftersom det nu handlade om ganska ojämn terräng fick han trava i lite friare form. Men matte fick två "läxor" att jobba med: dels att i lättridningen främst sitta ner på vänster bak - eftersom det är där vi behöver bygga mest muskler. Dessutom RÄTA på sig - han hade ju faktiskt ganska fria tyglar så att han kunde balansera sig i terrängen, så matte behövde faktiskt inte dessutom rida i trepunktsits!

På hemvägen fortsatte töltträningen - nu med mer fokus på formen. I en av utförsbackarna lyckades vi särskilt bra! Jag hade honom först vänsterställd och när jag sedan ställde om till höger - drev massor med vänsterskänkeln och försökte cementera fast rumpan i sadeln så töltade han JÄTTETREVLIGT nerför backen - med fin eftergift!!! Strax efter den backen är det ett parti med jättevassa stenar på vägen, så tyvärr var jag tvungen att bryta av till skritt nästan direkt. Hade GÄRNA fortsatt med den där tölten!!! Men å andra sidan var det säkert bra att belöna honom med en skrittpaus!

Avslutade med att låta honom sträcka ut i trav med massor av drivning fram emot bettet och massor av högerskänkeln för att hålla högerbogen på plats. Sedan gjorde jag halt, satt av och gick tillbaka hem med min duktiga häst.