Chockartat uppvaknande!

Har tyvärr sovit väldigt dåligt i natt p g a värk... så när väckarklockan ringde i morse måste jag ha slagit av den i sömnen! :-O Johan är dessutom i Umeå sedan i söndags, så risken var stor att jag hade kunnat sova lääääänge och inte hinna rida innan jobbet. MEN kl 08.10 ringde min mobil. Eftersom jag alltid tror att något hänt Feykir om den ringer "udda tider" kastade jag mig ur sängen, sprang nedför trappan till bottenvåningen och ut i hallen där mobilen låg. När jag svarade visade det sig att det var Volvo som ringde ang att vi beställt tid för service av min bil - som ju inte gick igenom på besiktningen i fredags. Johan hade lämnat sitt mobilnummer, men de hade inte fått tag i honom och hade uppenbarligen mitt nummer sedan tidigare så då ringde de mig. Johan, som är på neurokirurgen f n, var antagligen upptagen med någon operation - och det var ju verkligen tur för mig! Vem vet hur länge jag sovit annars efter en sådan här dålig natt?!

Uppvaknandet var verkligen chockartat - och en timme och tio minuter senare hittade jag mig själv på hästryggen! Då ska man dessutom ha i beräkningen att det tar 30 minuter att köra från Kyrkbyn till Mariebäck!

Nattens regnande hade övergått i solsken och vi fick ett riktigt bra ridpass Feykir och jag! Red enligt instruktionerna jag fått från Atli: Först igångskrittning på böjda spår med mycket energi, samt framdelsvändningar där jag förstärker med pisken direkt om han inte svarar snabbt på lätt skänkel. Trav på böjda spår med "mycket innerskänkel" för att få med inner bak redan här. (Och komma ihåg att byta sittben varje gång jag byter riktning - Atli gjorde mig uppmärksam på att jag slarvar med det!)

Skritt på volt och "stämma av att inner bak är med" genom att flytta ut bakdelen. Även här förstärka med pisken direkt om han inte lyssnar på lätta skänkelhjälper. "Hur tydligt du ska säga till bestämmer han - lyssnar han inte "när du viskar" så får du skrika till!" sa ju Atli. (Ja, det är ju precis vad Sylvia alltid säger till mig också - men jag behöver uppenbarligen höra det gång på gång på gång på gång...)

Övergick så till att rida samlad skritt längs spåret i höger varv. Fick förstärka med pisken och göra tydliga förhållningar med hela kroppen för att han skulle börja "trampa" samt ställa inåt och hålla handen låg för att han skulle slappna av och sträcka ut halsen nedåt. Varvade med att låta honom sträcka ut i skritten igen. Efter några omgångar gick det lättare och lättare att få "avslappnat tramp" med mindre hjälper och då började jag göra övergångar till lååångsam tölt.

"Mera eeeenergi!" sa Atli (med sitt roliga uttal) hela tiden när jag töltade i helgen - och jag hörde nu hans röst för mitt inre öra och "påminde" Feykir med pisken ofta. Precis som Sylvia också säger att jag ska göra! I de allra flesta fall innebär det att jag bara vinklar ut pisken så att han ser den i ögonvrån - och initialt innebär det att han hoppar till och blir spänd. Men nu när jag kan bromsa upp honom med halvstången tar det bara några sekunder innan han istället blir mycket mjukare! Så ju oftare jag kommer ihåg att påminna honom desto mjukare häst får jag. Dessutom blir reaktionerna på utvinklad pisk som syns i ögonvrån succesivt av betydligt rimligare proportioner. Bara bra med många upprepningar m a o!

Feykir jobbade verkligen i den långsamma tölten - tog i bakifrån och kom upp med bogarna! Jag red först flera kortare sekvenser varvat med långsam skritt och sedan samlad tölt på små volter där jag hela tiden bytte riktning. Nu gjorde han inte minsta försökt att dra iväg i tempo för att slippa ta i med vänster bak på volten - vilket jag tolkar som att jag faktiskt fått honom att "sitta på rumpan ordentligt"!

Avslutade med trav på böjda spår - precis som Atli ordinerat - då jag verkligen försökte "rida in" inner bak ordentligt. Eftersom tölten och traven kan motverka varandra lite om man intensivtränar någon av gångarterna är det ju jättebra att ha det här upplägget då man jobbar båda gångarterna under samma ridpass!

När jag satt av efter 40 minuter var jag riktigt nöjd! Det kändes som att jag börjar få liiite kläm på den där avgörande, samlade skritten och det var ju verkligen positivt!

Hade noterat att Feykir kliat sig lite i manen, så innan han fick äta kraftfoder blev det spolspiltan och schampot mot svamp. Jag brukar få använda det två gånger/säsong och det här var andra gången i år. Första gången var i början av juli - då var det svansroten han kliat men jag behandlade mankammen då också för säkerhets skull. Och nu tog jag både mankam och svansrot när jag ändå höll på.

Feykir har börjat med en olat när han står uppbunden i stallet... Han skrapar med ena framhoven! Så´nt trams vill jag verkligen inte vara med om! Upptäckte det till min förvåning i helgen och trots att jag sa till honom varje gång gjorde han det igen idag! Alltså måste jag säga till mer ordentligt! Så matte testade att rusa fram mot honom och viftade med armarna. Oj, så snabbt det gick att backa längst in i spolspiltan! Sedan väntade jag ut honom en lååååång stund, men det blev inte något mer skrapande. Så då fick han tillslut kraftfodret som belöning. Och alla var nöjda!