"Perfekt" sa Atli!!!

Ja, han sa faktiskt det en gång idag när jag - Anna Niklasson - red!!! Inte undra på att jag ser så glad ut på bilden! Så nu är det bara att sluta rida, sälja hästen och köpa frimärksalbum. Man ska ju sluta när man är på topp! ;-)

Dagens lektion var alltså riktigt, riktigt BRA!!! Fick först skritta på volt, byta varv ofta och hela tiden stämma av att jag hade inner bak "med mig" genom att flytta undan för innerskänkeln.

Steg 2 var trav på böjda spår - där jag också skulle ha en mkt aktiv innerskänkel för att han verkligen skulle trampa under sig med inner bak.

När vi sedan skulle tölta sa Atli: "Nu ska du säga till Feykir att TÖLTA. Och hur tydlig du behöver vara bestämmer han. Lyssnar han på små hjälper så räcker det - men gör han det inte måste du säga till ORDENTLIGT för att sedan använda små hjälper igen!" Jag blev förståss tvungen att säga till ganska ordentligt - d v s vifta med pisken, sitta emot ordentligt, krama på tygeln och sedan ge eftergift. Men då töltade Feykir - med en gång! Ingen grisepass "som uppvärmning". Det var som om han bara väntat på att jag skulle säga till honom att göra just det! Fick gå in på volt och böja ordentligt i innersidan samt hålla koll på ytterbogen när jag varvade att rida på volt i höger resp vänster varv. Succesivt började Feykir slappna av och söka sig nedåt i tölten.

Fick sedan tölta längs spåret i höger varv, hålla honom inåtställd samt se till att driva MASSOR och krama på tyglen ifall han blev för hög i formen. När han sökte sig nedåt igen var det STOR eftergift på tyglen.

Fick sedan jobba med samlad skritt - och varva med att låta honom slappna av och länga sig igen. När jag skulle samla i skritten fick jag börja med att säga till ordentligt - d v s vifta lite med pisken och sedan verkligen bromsa upp. Sedan kunde jag använda små hjälper igen. När han skrittade samlat och med eftergift "smög" vi sedan upp i tölt. Red bara en kortare sträcka tölt innan vi började om med samlad skritt igen.

Och när vi sedan gjort ny övergång till tölt kom det: "Perfekt!!!" sa Atli!!! Fick göra en tredje övergång - så att jag verkligen skulle få in känslan i kroppen - och sedan tölta längs spåret. Ofta måste jag fylla på med mer energi genom att vifta med pisken. Även om han inte alls vräker sig i handen som han gjorde förr så blir han först spänd, men om jag bara ställer inåt och kramar på tygeln samt driver massor så slappnar han snabbt av och då blir tölten MKT bättre! Så det gäller bara att jag kommer ihåg att göra deta OFTA!

Avslutningsvis fick jag trava på volt, framåt-nedåt, med massor av drivning för att Feykir inte bara skulle "dyka" ner utan verkligen jobba bakifrån.

"Ett JÄTTEBRA ridpass" sa Atli. Och det måste jag ju absolut hålla med om! Nu hade jag inte - som jag brukar - accepterat passtaktig tölt i tio minuter "som uppvärmning" - utan på en gång krävt att han verkligen jobbade - och det gav resultat! "När Feykir jobbar i den form i tölten som han gjorde idag kommer han att succesivt att bygga upp rätt muskler. Och tillslut har du en racerbåt!" sa Atli.

Han tyckte att jag ska bygga upp mina ridpass precis som idag - oavsett om jag rider på ridbanan eller rider ut: Först i skritten stämma av att jag har "båda inner bak med mig" genom att flytta undan för skänkeln. Sedan trava lång-låg. När det är dags för tölt ska jag, precis som idag, kräva aktivitet av honom från första steget och sedan varva samlad skritt med tölt. I tölten måste jag se till att tillföra energi OFTA - så att han inte börjar slarva. Avslutningsvis ska jag låta honom sträcka ut i trav igen.

Jag gissar att Atli först var lite tveksam när han såg att jag börjat rida på halvstång. Han har nämligen påpekat så många gånger förut att jag har alldeles för lätt att låsa mig i handen och glömma eftergifterna. Och det är ju extra illa med ett skarpare bett... Men nu sa han något som gjorde mig MKT glad: "Du fastnar inte längre i handen utan har blivit mycket bättre på att ge eftergift på tygeln!" Och det har jag också märkt själv - nu när jag vet att jag faktiskt HAR en broms så VÅGAR jag ge eftergift på ett helt annat sätt!

Var så OERHÖRT nöjd efter denna lektion! Det hade verkligen känts bra och det är ju alltid roligt att få beröm. Men viktigast var att det kändes som att flera moment "fallit på plats" för mig så att jag förhoppningsvis kan träna vidare själv på ett bättre sätt!

Så efter moget övervägande - nej, egentligen inte för jag är fortfarande "Feykir-hög" - så har jag beslutat att trots allt fortsätta rida. Frimärkena får vänta till senare! ;- )

Johan kom till Mariebäck och fotade lite - så här kommer äntligen en första bild på hur snygga vi är i nya teammunderingen! (Annars filmade han mest, så när jag kommit på hur det var man gjorde kanske jag lägger ut lite film här i bloggen...)

...och här ser ni nya, snygga teamloggan på jackans rygg.

Det här var det bästa med hela kursen, tyckte Feykir!