Bara +1 grad!!!

...när jag kom till Mariebäck i morse - KALLT! Vi har ju haft en sådan varm höst att jag kände mig helt oförberedd! I helgen röjde jag lite bland ridkläderna hemma och tvättade upp de somrigaste för att lägga undan dem. Då hittade jag ett par ridhandskar med tunnt foder och tog med dem till stallet. Det var jag VÄLDIGT glad för idag! Annars är det konstigt hur snabbt man glömmer... vad brukar jag egentligen ha för ridkläder när det börjar vara några minusgrader? De riktiga vinterkläderna kommer jag ihåg - men vad har man innan det är dags för dem??? Vi får hoppas att jag kan friska upp minnet - annars blir det en KALL höst!

Idag skulle jag rida på banan och träna utifrån instruktionerna jag fick av Atli på senaste kursen. Läste igenom noteringarna på bloggen i går kväll för att friska upp minnet. Skrittade först igång en ganska lång stund - och det var nog inte minst bra för mig som kände mig så STEL... Ända sedan i helgen har jag haft mycket mer värk i kroppen igen - det är väl kanske kylan?! När jag skrittade tvära serpentiner försökte jag tänka på att verkligen böja Feykirs hals ordentligt åt sidan när vi vände åt höger. Med halvstången är det så lätt att han bara "försvinner" nedåt istället för att böja sig...

Skrittade även på volter då jag då och då flyttade undan några steg för innerskänkeln "stäm av att du har inner bak med dig!" som Atli sa, samt bytte varv jätteofta - alla förändringar verkar vara av godo för Feykir!

Sedan hjälpte det inte att jag repteterat från bloggen igår... nästa steg skulle ha varit en stunds trav på böjda spår. Men det glömde jag bort och gick direkt över till tölten. Men här kom jag i alla fall ihåg vad Atli sa: att jag skulle kräva tölt DIREKT och inte låta Feykir slarva på i passtakt först. Så jag satte mig på rumpan, höll om med skänklarna, viftade lite med pisken och gjorde en förhållning med hela kroppen. Feykir gjorde ett jättehopp, blev spänd och kastade sig framåt i något slags "tjolahopp-gångart"... men jag gav mig inte utan upprepade bara proceduren. Och när jag gjort förhållningen och gav en eftergift var det som om Feykir sa: "OK - jag töltar väl då!"

Efter några varv tölt längs spåret red jag på volt på samma sätt som jag gjort i skritten - med varvbyten ofta.

Nästa steg var samlad skritt. Jag tycker faktiskt att vi blir bättre och bättre på det! Jag kan samla honom utan att jag själv blir stel som ett järnspett i hela kroppen - och då blir ju inte han ett järnspett heller! En STOR fördel här är att vi fått jobba med samlad skritt under onsdagslektionerna sedan Atlikursen! Då får jag ju hjälp att stämma av att vi är på rätt väg! Eftersom vi gått från ett läge där vi båda blivit väldigt spända är det ju lätt att låta lura sig av att hästen känns mer avslappnad och vara nöjd där - fast känslan av avslappning kanske bara beror på att han tappat all energi... Men Sylvia lurar man ju inte!

Efter att ha varvat samlad skritt med friare form började jag istället göra övergångar till tölt. Precis som på Atlikursen red jag i höger varv, ställde inåt och jobbade mycket med högerskänkeln för att få högerbogen på plats. Red korta sträckor tölt innan jag saktade av och började om med samlad skritt. Gjorde sedan samma sak i vänster varv, samt red lite volter åt båda hållen. När han kändes mjuk och trevlig även i högersidan tyckte jag vi töltat nog för idag.

Avslutningsvis fick han sträcka ut i trav - jag försökte sträcka på mig och hålla blicken rakt framåt medan jag drev, drev, drev fram emot bettet. De första stegen ville Feykir "dyka" ner men sedan bar han sig i en trevlig form!

När jag sedan skrittade av kom jag ihåg att jag glömt travuppvärmningen... men i övrigt var jag väldigt nöjd med dagens ridpass! Särskilt som jag p g a den ganska risiga kroppen hade haft relativt låga förväntningar innan.