Efter dagens ridtur i regnet kunde Lára och jag verkligen ge uttrycket "som dränkta katter" ett ansikte... men The Queen verkade mest sur över att inte få en egen selfie utan behöva beblanda sig med pöbeln...
Gårdagens storm hade bedarrat och det var dimma men uppehållsväder när jag åkte till stallet på förmiddagen. Lagom till dess Lára var sadlad och vi var på väg ut genom stalldörren började det dock regna igen... men det kunde ju inte hindra oss!
Jag hade utrustat mig med reflexväst för att synas ordentligt i ruskvädret och vi red läns bilvägen mot Avan. Efter uppvärmning i skritt och trav red vi galoppintervaller nästan hela vägen bort till asfaltvägen, med skrittpauser som avpassades i längd utifrån hur mycket/länge hon flåsade.
Hemvägen inleddes i skritt, men sedan fick Lára till sin stora glädje galoppera uppför hela den första backen! Oj, så belåtet det frustades i takt med galoppsprången!!! Det var nog det närmaste "att blåsa ur systemet" hon fått komma sedan jag började sätta igång henne igen efter konvalescensen! Det krävdes en lång skrittpaus för att hon skulle hinna hämta andan sedan - men det verkade hon faktiskt helt nöjd med!
Innan vi var tillbaka vid stallet igen hade vi även hunnit med lite tölt och en avslutande "sträcka ut överlinjen-och slappna av-trav". Vid det laget såg vi ut som två dränkta katter... men vad gjorde väl det?! När jag sadlat av använde jag en svettskrapa för att dra bort så mycket regnvatten som möjligt ur hennes päls - och det var inga små mängder...! Med fleecetäcke på mumsade hon glatt i sig kraftfodret, men det extra hö jag lagt in i boxen var däremot inte särskilt intressant utan hon tog bara någon pliktskyldig tugga då och då...
Jag hade precis börjat fundera på att släppa ut henne i hagen igen när Malin dök upp för att rida sin Sóley. Hon erbjöd sig att släppa ut Lára sedan hon ridit - perfekt, då skulle hon både hinna torka mer i pälsen och förhoppningsvis även äta upp sin hötuss!
Gårdagens storm hade bedarrat och det var dimma men uppehållsväder när jag åkte till stallet på förmiddagen. Lagom till dess Lára var sadlad och vi var på väg ut genom stalldörren började det dock regna igen... men det kunde ju inte hindra oss!
Jag hade utrustat mig med reflexväst för att synas ordentligt i ruskvädret och vi red läns bilvägen mot Avan. Efter uppvärmning i skritt och trav red vi galoppintervaller nästan hela vägen bort till asfaltvägen, med skrittpauser som avpassades i längd utifrån hur mycket/länge hon flåsade.
Hemvägen inleddes i skritt, men sedan fick Lára till sin stora glädje galoppera uppför hela den första backen! Oj, så belåtet det frustades i takt med galoppsprången!!! Det var nog det närmaste "att blåsa ur systemet" hon fått komma sedan jag började sätta igång henne igen efter konvalescensen! Det krävdes en lång skrittpaus för att hon skulle hinna hämta andan sedan - men det verkade hon faktiskt helt nöjd med!
Innan vi var tillbaka vid stallet igen hade vi även hunnit med lite tölt och en avslutande "sträcka ut överlinjen-och slappna av-trav". Vid det laget såg vi ut som två dränkta katter... men vad gjorde väl det?! När jag sadlat av använde jag en svettskrapa för att dra bort så mycket regnvatten som möjligt ur hennes päls - och det var inga små mängder...! Med fleecetäcke på mumsade hon glatt i sig kraftfodret, men det extra hö jag lagt in i boxen var däremot inte särskilt intressant utan hon tog bara någon pliktskyldig tugga då och då...
Jag hade precis börjat fundera på att släppa ut henne i hagen igen när Malin dök upp för att rida sin Sóley. Hon erbjöd sig att släppa ut Lára sedan hon ridit - perfekt, då skulle hon både hinna torka mer i pälsen och förhoppningsvis även äta upp sin hötuss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar