Lára och Hektor är inte riktigt kompatibla...

En favoritbild i repris: min FINA Lára på en Atlikurs i våras. 

Efter en superintensiv dag på jobbet var det oerhört välgörande att komma ut till Lára i Mariebäck!!! Visserligen blev det ganska intensivt där också - men på ett helt annat sätt. Så här års blir det ju så fort mörkt, så varje minut är värdefull! Alltså blev det nog världens mest noggranna borstning får jag erkänna - fast kittliga Lára hade förståss inget emot att jag "genade" lite på det området! 

Snabbt var sadel och träns på plats och sedan fick vi sällskap ut av Sylvia på unge Hektor (yngste halvbror till Hamingja, Hremsa och Hrissla) och då blev det ju "unghästridning" - d v s en kort ridtur i relativt högt tempo. Vilket ju ungefär är den typ av ridning Lára och jag ägnat oss åt den senaste tiden.

Hästarna var dock inte riiiktigt kompatibla... Lára - som för första gången på länge hade en annan häst med på ridturen som hon kunde få springa ifrån - tyckte att det tempo jag valt i tölten var så hopplöst lååååångsamt att mossan nästan började växa upp efter benen på henne... Medan Hektor tyckte att samma tempo var så snabbt att han knappt kunde hålla reda på alla sina ben. "Det här är nog nytt hastighetsrekord för oss i tölt!" skrattade Sylvia som fick ge honom en hel del stöd för att han skulle "få med sig hela kroppen åt samma håll". 

Uppe vid vändplanen passade vi på att ägna oss åt lite voltarbete i skritt innan vi vände hemåt igen. På hemvägen varvade Lára och jag tölt och trav. Hektor, som främst fick trava, fick sätta tempot och precis som sina systrar har han STOOOR trav! Det var alldeles tydligt att Lára uppskattade hans tempo i trav BETYDLIGT bättre!