"Hon som bär lagerkrans"

Idag hann jag inte ens ropa efter Lára. Hon måste ha känt igen ljudet av min bil, för när jag kom inom synhåll från stohagen stod hon redan vid grinden och skrapade otåligt med ena framhoven!

Snart var vi också på väg ut på ridtur i höstsolen! Det var inte lika kalla vindar som igår så även om temperaturen även idag låg runt 0 kändes det inte alls lika isande. Vi tog höger bakom vägbommen och sedan vägen upp till vänster strax innan vändplanen. Där fortsatte vi in i skogen för att försöka hitta sista delen av "hela stallet rider ut tillsammans innan julglöggen-rundan". 

Jag har bara ett par gånger tidigare ridit rundan åt detta håll - då var det på Feykir och dessutom vintertid med snö. Det hela försvåras dessutom av att det i början (det som i vanliga fall brukar vara slutet) är många stigar och spår efter skogsmaskiner som går kors och tvärs... 

Lára har - i alla fall vad jag vet - bara gått rundan i andra riktningen tidigare. MEN hon verkar ha nästan lika extremt bra orienteringsförmåga som Reykur hade! Nu gick hon som en spårhund med mulen i backen mest hela tiden - och mycket riktigt verkade hon välja rätt väg hela tiden för tillslut återstod bara en enda stig vilken fortsatte in i skogen åt vad som verkade vara helt rätt håll! 

Nu fortsatte vi aldrig så långt att vi kom ut på Torrbergsvägen, men jag är ändå ganska säker på att vi gjort det om vi fortsatt i samma riktning. Längre fram, när Lára hunnit få upp konditionen mer får vi fortsätta längre och se om jag har rätt! Men idag fick det alltså räcka med "ganska säker" innan vi vände hemåt igen.

Man kan säga att det blev "blandade smågångarter" i terrängen idag! D v s intervaller i trav resp tölt (och ett par gånger en galopp) varvat med längre skrittpauser. En stor fördel med att göra konditionsträningen i terrängen är att man får massor av lösgörande på köpet! För även om Lára är en "gummibandshäst" som aldrig blir riktigt stel, så är hon förståss inte sitt maximalt lösgjorda jag efter mer än fyra månaders vila...

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att Lára, svettats ganska rejält mellan frambenen. I o m att pälsen var så tjock att den tog låååång tid att klippa och jag var nästan lika otålig som Lára att få komma ut på ridtur igår klippte jag varken bogarna eller runt frambenen, som jag normalt brukar göra på vintern... Det får nog bli kompletterande klippning på fredag eller någon dag i helgen. 

Malin, som skulle ut och rida på Sóley, lovade att släppa ut Lára i hagen igen sedan så jag kunde lämna henne inne med en rejäl portion extra hö. Jag var ganska frusen - det är DEFINITIVT dags att leta fram ett par VARMA långkalsonger - så det var skönt att kunna åka hem direkt utan att vänta medan hon åt. 

Här om dagen hittade jag föresten vad namnet Lára betyder! Tidigare har jag bara hört att det är ett isländskt kvinnonamn (som alltså uttalas Laora). Men nu läste jag att namnet kommer från latinets Laura, vilket betyder "hon som bär lagerkrans". MYCKET passande namn på The Queen of Mariebäck - eller hur?!! Fast just nu skulle hon egentligen heta något som betydde "Hon som frustar hela tiden när hon springer"!!!