"Rimfrost - rattmuff på!"

The Queen ska förståss ha vissa fördelar - som att få komma ut ur hagen och få fri tillgång på lunchhö, direkt ur stora rundbalen! 

Dagen före Alla helgons dag jobbar vi bara halv dag på banken. När jag "klivit ur selen" åkte jag till stallet och kom dit när hästarna just fått sitt lunchhö. För att Lára skulle få i sig så mycket hö som möjligt lät jag henne komma ut ur hagen och äta fritt direkt från stora rundbalen som vi fodrar från. Den nyfunna, goda aptiten verkar hålla i sig - och visst ser hon nöjd ut?!!

Medan hon åt passade jag på göra mig redo för vintermörkret genom att leta fram reflexväst och reflexer samt bytte till mina vinterstigbyglar i composit. Även sadelöverdraget i fårskinn, eller "rattmuffen" som Fia brukar säga, fick komma fram. Det sistnämnda kan tyckas lite i senaste laget - "Rimfrost: rattmuff på!" sa de ju i den klassiska Bilmagasinet-parodin... Fast med tillägget "Men det finns naturligtvis utrymme för improvisationer!" så det är väl detta utrymme jag utnyttjat?!

För att ge Lára ytterligare lite extra ät-tid lät jag henne stå kvar vid höbalen medan jag borstade också - och det var faktiskt riktigt skönt ute i solen! Men trots den värmande solen var det riktigt hårdfruset i marken så det klapprade verkligen om hennes hovar när vi en stund senare skrittade ut från gården. 

Det hårda underlaget gjorde att jag bestämde mig för att avstå bilvägen och istället rida upp bakom bommen, ta den högra vägen och sedan fortsätta ut i terrängen där det ju inte blir lika hårt som på en frusen grusväg. Strax innan vändplanen tog vi därför vägen upp till vänster och fortsatte genom skogen ända bort till Torrbergsvägen. I skogen varvade vi trav och galopp längs de vindlande stigarna - och Lára verkade tycka ha ÄNNU mer roligt än jag!

Sista biten fram till vägen hade vi skrittat och väl där kunde jag konstatera att hon inte var så flåsig som jag hade trott att hon skulle bli av detta - hennes kondition håller redan på att bli bättre alltså! (Vilket styrker min teori om att hästar som haft riktigt bra grundkondition redan som unghästar har lättare att bygga upp/bibehålla konditionen även senare i livet. Troligen beroende på extra god syreupptagningsförmåga. Láras uppväxt på de isländska vidderna har gjort henne till en hästarnas Per Elofsson m a o!!!)

Jag hade egentligen tänkt att vi bara skulle rida bort till Torrbergsvägen och sedan vända tillbaka hem samma väg. Men eftersom hon inte alls verkade särskilt trött ännu bestämde jag att istället fortsätta längs vägen och ta den andra stigen tillbaka till stallet - det är ju alltid roligare att rida en runda än fram och tillbaka samma väg! Och Lára verkade ju vara redo för en lite längre ridtur än vi vågat oss på hittills.

Grusvägen var lika hårdfrusen som vägarna kring stallet, men jag lät henne ändå tölta endel men försökte hålla oss ute i gräskanten där det ändå var lite svikt i underlaget. Det är verkligen nyttigt att träna på att rida "på rakt spår" även när man rider ut - man märker ganska snabbt att det inte är helt enkelt att styra exakt var hästen sätter sina hovar! 

Jag läste här om dagen en artikel om en clinic som landslagsryttaren i hoppning Alexander Zetterman hållit. Han nämnde bl a att han tyckte man skulle träna mycket mer på att rida innanför spåret när man rider på ridbana - för att man då tvingas ha koll på sina ytterhjälper. Extremformen av denna träning brukar vi få när det är "styltsnö" och oplogad väg så att enda möjligheten att undvika styltor är att rida i ett hjulspår - då brukar det bli väääldigt uppenbart att man inte har den kontroll på sin häst som man gärna tror...!!!

När vi kom fram till den andra stigen som leder tillbaka till stallet började vi med några galoppintervaller. Lára tyckte förståss det var jättekul!!! Men det är flera mindre uppförsbackar längs denna sträcka och hon blev därför rejält blåsig, så sedan blev det en lååång skrittpaus för att hon skulle få hämta andan igen. Vid det laget började jag vara lite frusen, så när vi kom ut ur skogen vid vändplanen satt jag av och gick med henne de sista 10 minuterna. På det viset fick min svettiga häst fortsätta att svalna medan matte fick upp lite värme! 

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att vi varit ute en hel timme - vilket därmed är vår längsta ridtur hittills under igångsättningen. Så härligt om vi kan börja rida lite mer normala ridturer nu, även om vi förståss fortfarande skrittar betydligt längre sträckor än vad vi gjorde innan hon blev sjuk. Men känner jag Lára rätt ser hon alldeles särskilt fram emot den dag när hon åter får visa att hon minsann kan springa om och ifrån i princip vilken annan häst som helst!!!

Rapport från ungdomarna: Litlamin, Gandur och Dinni!

Gillar verkligen den här bilden på Sylvia och Litlamin! Från inridningens andra dag, tidigare i höst, och första dagen med sadel på ryggen. Vilket lite senare dessutom skulle bli Litlamins första dag med ryttare på ryggen.

När jag och Lára red ut med Sylvia och Hektor i går kväll passade jag på att intervjua henne lite om hur det går för "ungdomarna" - de tre Démanturavkommor hon håller på att rida in. Eftersom Litla är Láras avkomma är jag förståss extra intresserad av henne - men tycker också det är spännande att höra om vad de tre halvsyskonen kan ha ärvt från sin pappa.

När jag såg Litlamin logeras, i samband med att bilden ovan togs, var det i princip grisepass för hela slanten. Lite lustigt med tanke på att hennes mamma inte har ett spår av lateralt rörelsemönster men hur lätt som helst för både trav och tölt. Men sedan dess har Litlamin i alla fall hittat tölten - och precis som sin mamma "bara töltat på"!

Nyligen testade lilla fröken plötsligt att tvärstanna och bocka - varpå Sylvia förståss gav en tydlig signal om att hon förväntades fortsätta framåt istället. Då började Litlamin galoppera för första gången med ryttare - upptäckte hur roligt det är att springa FORT och laddade iväg för full sula! Precis som sin mamma m a o!!!

Även Dinni har nyligen upptäckt galoppen - men i hans fall blir det visst korsgalopp... vilket han lustigt nog verkar ha ärvt från sin mamma Hending, ett femgångssto som alltid haft problemet att hon tagit korsgalopp! Då undrar man förståss hur det är med Dinni... jo, mamma upp i dagen även han. Istället för galopp springer han jättefort i grisepass - precis som tidigare var fallet med mamma Idun!

Det här är första gången jag följer tre unghästar på så här pass nära håll under deras inledande tid som ridhästar. Jag tycker det är jättespännande - och oerhört intressant! Att de "ärver" mycket av sin mammas beteende i flock o s v genom att se hur hon agerar och själv ta efter, är ju inte konstigt. Men hur kan det komma sig att de verkar ärva sin mammas beteende under ryttare på det sättet?! Dinni kan väl t ex knappast ha fått en korsgaloppsgen från sin mamma?!

Lára och Hektor är inte riktigt kompatibla...

En favoritbild i repris: min FINA Lára på en Atlikurs i våras. 

Efter en superintensiv dag på jobbet var det oerhört välgörande att komma ut till Lára i Mariebäck!!! Visserligen blev det ganska intensivt där också - men på ett helt annat sätt. Så här års blir det ju så fort mörkt, så varje minut är värdefull! Alltså blev det nog världens mest noggranna borstning får jag erkänna - fast kittliga Lára hade förståss inget emot att jag "genade" lite på det området! 

Snabbt var sadel och träns på plats och sedan fick vi sällskap ut av Sylvia på unge Hektor (yngste halvbror till Hamingja, Hremsa och Hrissla) och då blev det ju "unghästridning" - d v s en kort ridtur i relativt högt tempo. Vilket ju ungefär är den typ av ridning Lára och jag ägnat oss åt den senaste tiden.

Hästarna var dock inte riiiktigt kompatibla... Lára - som för första gången på länge hade en annan häst med på ridturen som hon kunde få springa ifrån - tyckte att det tempo jag valt i tölten var så hopplöst lååååångsamt att mossan nästan började växa upp efter benen på henne... Medan Hektor tyckte att samma tempo var så snabbt att han knappt kunde hålla reda på alla sina ben. "Det här är nog nytt hastighetsrekord för oss i tölt!" skrattade Sylvia som fick ge honom en hel del stöd för att han skulle "få med sig hela kroppen åt samma håll". 

Uppe vid vändplanen passade vi på att ägna oss åt lite voltarbete i skritt innan vi vände hemåt igen. På hemvägen varvade Lára och jag tölt och trav. Hektor, som främst fick trava, fick sätta tempot och precis som sina systrar har han STOOOR trav! Det var alldeles tydligt att Lára uppskattade hans tempo i trav BETYDLIGT bättre!

Johans nya kompis!

Johan skaffade sig en kompis i samband med morgonfodringen i söndags: Hektor (halvbror till Hamingja, Hremsa och Hrissla) tyckte det var toppen att få hö serverat direkt ur handen! Matte Sylvia får kanske höja servicenivån framöver?!

Natten till måndag var INTE en bra natt för mig... det blev många timmars "rundvandring" i huset då värken gjorde det omöjligt att sova. (Ofta lättar smärtan lite om jag är uppe och rör mig - därav vandrandet.) Tog mig ändå igenom arbetsdagen på måndag, trots att huvudet kändes ganska "off line". 

Men, som jag sa till Johan på kvällen, för ett år sedan var sådana här nätter mer regel än undantag för mig. Nu var den däremot ett undantag - hittills i höst har jag inte ens haft en sådan dålig natt/vecka trots att vi ändå haft endel lågtryck och hårda vindar, vilka brukar trigga min värk extra mycket. Men när jag tillslut vågade börja med akupunkturen så vände det! I början sov jag ju som klubbad 12-14 timmar efter varje behandling, för det fanns ju i princip hur mycket förlorad sömn som helst att ta igen!

På måndag kväll, efter både träning i varmvattenbassängen och sedan akupunkturbehandling somnade jag också så snart huvudet hamnade på kudden och sedan sov jag som en stock i 10 timmar. När jag vaknade var jag HELT säker på att Johan hade försovit sig, för jag hade varken hört hans klocka eller några andra ljud från honom. Men det visade sig att han stigit upp för länge sedan och nästan var klar att åka till jobbet... tala om att jag hade sovit hårt! 

Även idag har jag varit "mörbultad" i kroppen och ganska trött - men hjärnan kändes "online" på ett helt annat sätt på jobbet och det är ju verkligen att föredra! Satsade ändå på vila istället för ridning efter jobbet - vilket jag hoppas bidrar till att jag lyckas häva det här skovet även om vädret just nu åter är regn (lågtryck) och hårda vindar.

Men i morgon hoppas jag på ridning igen - och det gör helt säkert Lára också!!! För hur ridsugen jag än är så kan jag alltid vara säker på att hon längtar ÄNNU mer efter att vi ska rida!!!

Edit: Måste ju förståss nämna stallets färskaste nykomlingar: Olivias supersöta kaniner som flyttade in i söndags kväll!!!

Här är de första bilderna som Sylvia publicerade på Facebook, med konstaterandet: "Bam Bam kommer nog inte att sova mycket i natt..." Som ni ser fick hon tämligen omgående bekräftelse på att det var klokt/nödvändigt att sätta nättak över boxen där kaninerna ska bo! Det var inte heller svårt att spåra lättnaden i hennes "Kaninburen var helt kattsäker!!!" nästa morgon!

Till mig skrev hon sedan "Bam Bam kanske måste ställa in era te-träffar ett tag framöver..." Och jag förstår ju att jägaren Bam Bam har fullt upp nu... men om några veckor, när han riskerar att gå in i väggen av all kaninspaning kanske han åter behöver mitt knä för att vila upp sig?!

Morgonstund har frukosthö i mund!

TUR att Lára (och de andra) överlevde den hotande svältdöden (än en gång)!!!

Vintertiden börjar bra - jag fick trevligt sällskap av Johan till stallet i morse! Såg till att vara där lite tidigare än jag brukar för morgonfodringen - eftersom natten ju varit en timme längre. Men självklart räckte inte inte denna lilla "gest" från min sida - det var ändå halvt ihjälsvultna hästar som väntade otåligt i sina hagar... När vi med nöd och näppe lyckats rädda dem från svältdöden vad det dags att göra detsamma för oss själva. För Johan var det premiär för frukost i Josefshallen - men precis som hästarna överlevde han, som tur var!

Efter detta var arbetsfördelningen följande: Johan skulle byta till vinterdäck på hästtransporten och Anna skulle rida Lára. Förr bytte jag alltid däcken själv, men numera brukar min värkande kropp skonas från detta. Jag har ju ändå bytt däck så många gånger förr om åren att jag vet hur man gör om oturen är framme när jag är ute och kör någon gång.

Lára hade fått stå utanför hagen och äta frukosthö direkt från höbalen, så medan de andra hästarna redan hunnit "städa undan" frukosten stod hon fortfarande och mumsade för fullt när jag kom ner till stallet igen. Det verkar alltså som om den nyfunna aptiten håller i sig och hennes ointresse för hö en dag tidigare i veckan bara var en tillfällig svacka!

På väg till stallet hade vi sett "älgjägarbilar" parkerade få flera ställen och även en "livs levande jägare" i en skogskant, så det kändes självklart att hålla sig längs bilvägen när jag red ut. Valde vägen mot Alviksträsk idag trav hela vägen bort till korsningen vid sjön innebar att det även blev ett konditionspass för matte! Effekten förstärktes av att jag hade alldeles för varma kläder på mig (det var hela 7 plusgrader och kändes "ljummet" i luften"). Men i de temperaturerna är ju även Láras päls på tok för varm så det blev ju mer rättvist på det sättet.

Vi jobbade mycket med böjning - f f a i högersidan idag. Atli brukar ju säga att hästen alltid talar om vad den behöver för träning, bara man lyssnar. Och Láras snabbhet att räta ut sig och dessutom skjuta ut högerbogen var ju faktiskt ett väldigt tydligt meddelande om att hon behövde jobba med att flytta in högerbogen och böja sig i högersidan! Varierade oss genom att ibland böja vänster istället, då med MKT tydligt stöd på högertygeln för att högerbogen fortfarande skulle hållas på plats. "Du kontrollerar bogarna med tyglarna och bakdelen med skänklarna!" är ju ett annat Atli-mantra!

På hemvägen fortsatte vi på samma sätt, fast då i tölt istället. Red över bäcken vid gamla sommarbetet och avslutade med en - mkt uppskattad - galopp längs vägen upp mot kyrkan. Vi hade hunnit sakta av till skritt igen innan Lára upptäckte oerhört mystisk aktivitet på hästtransportsparkeringen - annars hade hon nog presterat en riktigt snygg slidestop! Mot alla odds var det dock inte en sabeltandad tiger som lurpassade för att äta upp henne, utan faktiskt Johan som precis var klar med däckbytet. Men det kunde ju inte hon veta! 

Som två dränkta katter...

Efter dagens ridtur i regnet kunde Lára och jag verkligen ge uttrycket "som dränkta katter" ett ansikte... men The Queen verkade mest sur över att inte få en egen selfie utan behöva beblanda sig med pöbeln...

Gårdagens storm hade bedarrat och det var dimma men uppehållsväder när jag åkte till stallet på förmiddagen. Lagom till dess Lára var sadlad och vi var på väg ut genom stalldörren började det dock regna igen... men det kunde ju inte hindra oss!

Jag hade utrustat mig med reflexväst för att synas ordentligt i ruskvädret och vi red läns bilvägen mot Avan. Efter uppvärmning i skritt och trav red vi galoppintervaller nästan hela vägen bort till asfaltvägen, med skrittpauser som avpassades i längd utifrån hur mycket/länge hon flåsade.

Hemvägen inleddes i skritt, men sedan fick Lára till sin stora glädje galoppera uppför hela den första backen! Oj, så belåtet det frustades i takt med galoppsprången!!! Det var nog det närmaste "att blåsa ur systemet" hon fått komma sedan jag började sätta igång henne igen efter konvalescensen! Det krävdes en lång skrittpaus för att hon skulle hinna hämta andan sedan - men det verkade hon faktiskt helt nöjd med!

Innan vi var tillbaka vid stallet igen hade vi även hunnit med lite tölt och en avslutande "sträcka ut överlinjen-och slappna av-trav". Vid det laget såg vi ut som två dränkta katter... men vad gjorde väl det?! När jag sadlat av använde jag en svettskrapa för att dra bort så mycket regnvatten som möjligt ur hennes päls - och det var inga små mängder...! Med fleecetäcke på mumsade hon glatt i sig kraftfodret, men det extra hö jag lagt in i boxen var däremot inte särskilt intressant utan hon tog bara någon pliktskyldig tugga då och då...

Jag hade precis börjat fundera på att släppa ut henne i hagen igen när Malin dök upp för att rida sin Sóley. Hon erbjöd sig att släppa ut Lára sedan hon ridit - perfekt, då skulle hon både hinna torka mer i pälsen och förhoppningsvis även äta upp sin hötuss!

Med kulingvindar jagandes i bakhasorna...

Lára har full koll på att någon befinner sig i foderrummet...!!!

Vad gör man när det blåser isande kalla höstvindar som enligt SMHI:s varningar kommer att stiga till kulingstyrka? Jo, man smiter några minuter tidigare från jobbet för att förhoppningsvis hinna rida innan det kraftiga snöfallet de också varnat för ska börja - eller i alla fall innan det sedan hinner övergå i regn...!

På väg till stallet såg jag snöflingor blåsa förbi i luften några gånger som en första förvarning. När Lára och jag sedan red iväg från gården efter supersnabb omklädning och sadling var det fortfarande nederbördsfritt. Det märktes tydligt att Mariebäck ligger ytterligare en bit från kusten, jämfört med Kyrkbyn, för snötäcket var nog faktiskt i alla fall 5 cm tjockt. Klibbsnö... Men grusvägen var plogad så där fick vi en försmak av det helt perfekta ridunderlag vi brukar ha under större delen av vintern! Och tack vare att Lára fick skor med traktbrodd när hon skoddes för en månad sedan så kunde vi verkligen utnyttja det fina underlaget!

Vi red mot Avan, värmde upp i tölt resp trav och red sedan galoppintervaller. Försöker avpassa intervallernas längd för att hon bara ska bli "lagom" blåsig - så det blir ju inga jättelånga sträckor ännu. Men jag räknar med att det kommer att gå ganska snabbt att bygga upp hennes kondition igen, särskilt som att hon alltid haft en oerhört bra grundkondition. (Min erfarenhet säger att hästar som fått växa upp på de enorma vidderna på Island ofta har en mycket bättre grundkondition "på köpet" än svenskfödda hästar. I alla fall har det varit så med dem jag haft möjlighet att jämföra.)

Efter en längre skrittpaus vände vi så hemåt igen - och satsade på intervaller i tölt. Precis som i de andra gångarterna såg jag till att hon jobbade med lite längd på halsen för att aktivera musklerna i överlinjen. Men huvudfokus ligger än så länge på konditionen - nästa steg får bli ÄNNU längre hals och sedan mer samling. 

Till min glädje hann vi tillbaka till stallet innan det vare sig börjat snöa eller regna. Snö är ju i o f s rätt trevligt, men blir det sådan snöstorm som de hotat med kan det ju vara lite riskabelt att rida längs vägen ifall man råkar bli påkörd p g a dålig sikt... Och till min glädje nr 2 så verkar Lára åter ha "tröstätningsaptit" så både kraftfoder och hö slank ner i hennes mage! Sedan blev det täcke på innan hon fick gå ut till sin flock igen. Om SMHI har rätt ska snöovädret övergå i regndito i natt för att sedan fortsätta regna ett dygn framåt... Då känns det bra att veta att hon har lite extra väderskydd! När jag nu fått "lite hull" på henne vill jag ju inte att hon ska bränna allt det på att hålla sig varm i ruskvädret! 

Förståndigt men tråååkigt...

Nu är Lára frisk - och det är ju huvudsaken!!!

Själv har jag däremot legat däckad i magsjuka några dagar men idag var jag åter på jobbet. Fast jag har nog inte lyckats "vätska upp" kroppen ordentligt ännu för jag har känt mig lite matt och f f a konstant törstig hela dagen. Min plan hade varit att åka till Lára och rida en sväng efter jobbet. Men när arbetsdagen var slut kände jag mig så trött att jag istället sade till mig på skarpen: "NU ÅKER DU HEM OCH VILAR ANNA!!!"

Sitter nu här och försöker övertyga mig själv om att detta var oerhört förståndigt gjort - men känner mest att det var trååååååkigt...!!! Men det som inte dödar härdar heter det ju - och jag hade i alla fall inte lovat Lára att jag skulle komma ut idag. Det kommer att bli vilodag för henne i morgon också - för då står akupunktur på schemat efter jobbet.

Och nu är det soppan och ljudbok som gäller!

Slut på tröstätningen?!

Just här äter hon ju faktiskt, men...

...efter att fått vara ridhäst igen i en vecka verkar Lára inte längre tycka att det finns någon anledning att tröstäta... Synd, för min del hade hon gärna fått fortsätta ett tag till. Men i valet mellan att hon för första gången i sitt liv (i alla fall nästan) "äter som en häst" och att hon är frisk väljer jag förståss alla gånger det senare! Även om det innebär att jag får börja om med alla små knep för att lura i henne lite extra mat här och där så att hon inte börjar falla ur...!

Just nu har inte heller jag någon aptit, men i mitt fall lär det definitivt vara övergående! Verkar har drabbats av magsjuka... så´nt slipper ju hästarna i alla fall! Var dålig redan i natt men sedan åkte jag ändå till stallet idag och red en sväng samt lunchfodrade. Hade ju lovat Lára att vi skulle rida idag och det såg så härligt ut ute med rimfrosten som gnistrade i solskenet!

Men så här i efterhand kan jag konstatera att det det nog inte var så smart att hålla det löftet... För även om det bara blev en halvtimmas ridning, med ett par galoppintervaller längs sandvägen och skrittpauser i skogen där emellan, så mår jag betydligt sämre nu igen... Men Lára blev ju nöjd i alla fall!!!

Härligt häst- (och höst-) väder!!!

En favoritbild i repris - men den kunde nästan varit från idag!

Lára och jag har ju tyvärr missat en stor del av det fantastiska ridvädret vi haft hela hösten... men nu är vi ju på gång igen och jobbar för att ta igen så mycket som möjligt! Och härligt väder var det idag också! Dessutom hade jag letat fram varmare kläder innan dagens ridtur så till skillnad mot tidigare i veckan behövde jag aldrig ens bli kall!

Vi red upp längs den vänstra vägen bakom vägbommen. Minusgraderna i natt (hela -10 i Kyrkbyn och antagligen ytterligare några grader kallare i Mariebäck) gjorde att det var hårt i backen idag. Valde därför att varva skritten med intervaller i tölt, vilken är den gångart efter skritten som sliter minst på hästens ben (eftersom den inte har något svävmoment). Dessutom såg jag till att vi höll oss i på vägens gräsbevuxna mitt, så att underlaget blev lite mjukare i alla fall.

Uppe vid vändplanen passade jag på att rida på riktigt små volter i skritt med ledande tygeltag, för att hon skulle få böja sig lite extra åt båda hållen. De ledande tygeltagen är extra effektiva i vänster varv där hon annars gärna fuskar genom att bara böja halsen åt vänster medan hon fortfarande går högerställd med huvudet...

När vi sedan fortsatte in i skogen en sväng passade vi på att trava eftersom underlaget där var mjukare än längs skogsvägen. Även nu varvade vi med skritt för att det bara skulle vara "lagom jobbigt" för henne. Intervallträning är ju dessutom det effektivaste sättet att konditionsträna! För att få träningen optimal ska man förståss ha en pulsklocka, så att man säkert vet hur långa intervallerna ska vara och hur lång återhämtning som behövs där emellan. 

Men i avsaknad av sådana teknikaliteter försöker jag hålla koll på hennes andning så att den hinner återhämta sig under varje skrittpaus. (Det gäller dock att kolla andningen INNAN jag börjar korta tyglarna igen - för då börjar hon alltid andas lite häftigare i upphetsningen över att hon förhoppningsvis ska få springa igen!) Att avgöra hur länge hon ska få tölta resp trava är svårare... Eftersom hon i grunden är en sådan häst som bara blir piggare och piggare ju mer hon får springa. Hon VILL springa och då har det ingen betydelse om hon egentligen orkar eller inte. 

Så jag får helt enkelt själv försöka bedöma hur långa intervaller som kan vara lämpliga, samtidigt som jag är extremt uppmärksam på minsta tecken på att hennes "springvilja" mattas något. Om det inträffar saktar jag av till skritt direkt. På en häst med mer "normal" arbetsvilja skulle jag väl istället hela tiden rida lite längre än jag känner att hästen vill - för att successivt flytta gränsen. För utan ansträngning blir det ju ingen utveckling - det gäller ju både häst och människa! Men här handlar det ju inte om någon normal häst! 

Av den anledningen har det känts ganska bra att vi ridit ensamma den här första veckan också - så att vi fått en så försiktig start som möjligt. För med en annan häst att tävla mot skulle The Queen självklart inte vika ner sig genom att visa minsta tecken på trötthet och därmed hade hon ju varit ÄNNU svårare att läsa! Men nu har jag ju hunnit känna av ungefär vad som verkar lagom just nu - så har vi turen att få sällskap ut i helgen så vet jag ungefär hur mycket jag kan låta henne springa!

När Lára mumsade kraftfoder efter ridturen satte jag mig i stallet och hällde upp en kopp tevatten. Genast kom stallkatten Bam Bam springande för att hoppa upp i mitt knä! Ljudet från vatten som rinner ner i koppen har verkligen blivit hans signal för att det är mysdags!!! Myset kom dock av sig lite när även Melker dök upp för att "fika" med oss... När han placerade sin medhavda matsäck (ledtråd: med fyra små ben och svans) vid mina fötter för att börja äta kom jag liksom ur stämning...

Uppgraderad till All inclusive Delux!!!

Glad Anna pustar ut efter en av All inclusive-kursens lektioner!

När Sylvia tidigare frågade om jag ville vara med på den senaste helgens kurs svarade jag: "Självklart - bara det ingår lån av häst!" Hon förklarade att häst (Hamingja) ingick - för jag var inbokad på "All inclusive"!

I helgen skrev hon upp datum för ny kurs på tavlan i stallet, med uppmaningen om att man skulle skriva upp sig ifall man ville vara med. Det gjorde jag och för att förtydliga att jag helst ville låna Hamingja igen även om Lára nu i alla fall börjat "ridas igång" skrev jag "All inclusive" efter mitt namn.

När jag sedan kom till stallet här om dagen hade Sylvia gjort ett tillägg på tavlan. "Vid nästa tillfälle är du uppgraderad till All inclusive Delux!" Jag hade ju förstått att jag lyckats komma med i något slags bonusprogram i o m att jag fått förtroendet att låna en så fantastiskt fin häst. Men att det skulle kunna bli ÄNNU bättre var lite svårt att tänka sig... Fast det är klart, då kommer Sylvia att ha hunnit träna Hamingja ytterligare en månad och med tanke på att det normalt brukar ta henne 14 dagar att göra värsta tävlingshästen av en som är helt otränad så kan det ju hända hur mycket som helst på dubbla tiden!

Fast det vore kanske läge att läsa det finstilta... för tänk om det visar sig att "All inclusive Delux" innebär att man travar nästan hela tiden... då blir det SVETTIGT...!!! :-O

Idag har Lára åter en vilodag för matte har varit på veckans andra akupunkturbehandling. Men i morgon står det ridning på schemat igen!

"Hon som bär lagerkrans"

Idag hann jag inte ens ropa efter Lára. Hon måste ha känt igen ljudet av min bil, för när jag kom inom synhåll från stohagen stod hon redan vid grinden och skrapade otåligt med ena framhoven!

Snart var vi också på väg ut på ridtur i höstsolen! Det var inte lika kalla vindar som igår så även om temperaturen även idag låg runt 0 kändes det inte alls lika isande. Vi tog höger bakom vägbommen och sedan vägen upp till vänster strax innan vändplanen. Där fortsatte vi in i skogen för att försöka hitta sista delen av "hela stallet rider ut tillsammans innan julglöggen-rundan". 

Jag har bara ett par gånger tidigare ridit rundan åt detta håll - då var det på Feykir och dessutom vintertid med snö. Det hela försvåras dessutom av att det i början (det som i vanliga fall brukar vara slutet) är många stigar och spår efter skogsmaskiner som går kors och tvärs... 

Lára har - i alla fall vad jag vet - bara gått rundan i andra riktningen tidigare. MEN hon verkar ha nästan lika extremt bra orienteringsförmåga som Reykur hade! Nu gick hon som en spårhund med mulen i backen mest hela tiden - och mycket riktigt verkade hon välja rätt väg hela tiden för tillslut återstod bara en enda stig vilken fortsatte in i skogen åt vad som verkade vara helt rätt håll! 

Nu fortsatte vi aldrig så långt att vi kom ut på Torrbergsvägen, men jag är ändå ganska säker på att vi gjort det om vi fortsatt i samma riktning. Längre fram, när Lára hunnit få upp konditionen mer får vi fortsätta längre och se om jag har rätt! Men idag fick det alltså räcka med "ganska säker" innan vi vände hemåt igen.

Man kan säga att det blev "blandade smågångarter" i terrängen idag! D v s intervaller i trav resp tölt (och ett par gånger en galopp) varvat med längre skrittpauser. En stor fördel med att göra konditionsträningen i terrängen är att man får massor av lösgörande på köpet! För även om Lára är en "gummibandshäst" som aldrig blir riktigt stel, så är hon förståss inte sitt maximalt lösgjorda jag efter mer än fyra månaders vila...

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att Lára, svettats ganska rejält mellan frambenen. I o m att pälsen var så tjock att den tog låååång tid att klippa och jag var nästan lika otålig som Lára att få komma ut på ridtur igår klippte jag varken bogarna eller runt frambenen, som jag normalt brukar göra på vintern... Det får nog bli kompletterande klippning på fredag eller någon dag i helgen. 

Malin, som skulle ut och rida på Sóley, lovade att släppa ut Lára i hagen igen sedan så jag kunde lämna henne inne med en rejäl portion extra hö. Jag var ganska frusen - det är DEFINITIVT dags att leta fram ett par VARMA långkalsonger - så det var skönt att kunna åka hem direkt utan att vänta medan hon åt. 

Här om dagen hittade jag föresten vad namnet Lára betyder! Tidigare har jag bara hört att det är ett isländskt kvinnonamn (som alltså uttalas Laora). Men nu läste jag att namnet kommer från latinets Laura, vilket betyder "hon som bär lagerkrans". MYCKET passande namn på The Queen of Mariebäck - eller hur?!! Fast just nu skulle hon egentligen heta något som betydde "Hon som frustar hela tiden när hon springer"!!!

Lára har återfått hoppet om mänskligheten (matte)!

Jag ser rätt koncentrerad ut... har fullt sjå att hålla balansen i Hamingjas STORA trav!!!

När jag kom till Mariebäck idag skymtade Lára lååångt borta i hagen, men jag behövde förståss bara ropa och vissla en gång för att hon genast skulle sätta kurs mot grinden med mkt snabba steg! Mina steg, när jag gick in i stallet för att hämta grimman samt blöta betfor, var uppenbarligen inte alls tillräckligt snabba däremot... för när jag kom ut igen stod hon redan vid grinden, otåligt skrapande med en framhov och gnäggade ett "KOMMER DU ALDRIG???!!!" 

När vi kom in i stallet började jag med att ställa upp henne på hovslagarplatsen och plockade fram klippmaskinen. Läge för besvikelse m a o - men de senaste dagarnas "riktiga" ridning har tydligen återgett henne tron på mänskligheten för hon verkade lita på mina försäkringar om att vi skulle ut och springa alldeles strax! Det var ju bara halsen som skulle klippas och lite ner mellan frambenen, men trots att jag helklippt henne tidigare i höst hade det kommit så mycket ny päls att maskinen hade fullt sjå att tugga sig igenom!

Med pälsfri hals gav vi oss sedan ut på ridtur. Den här dagen tog vi en sväng bort till gamla soptippen. Varvade främst tölt med skritt men lite trav och ett par korta, lugna galoppsträckor blev det också. Det var nollgradigt och blåste ISANDE vindar, vilket inte var så skönt i kombination med långa skrittpauser... Och jag var ju inte särskilt aktiv i de andra gångarterna heller. Eftersom hon själv snarare gasar på mer än hon orkar var ju drivning inte aktuellt i det här läget. Förutom den lätta drivning som är en signal att hon ska länga halsen - och den höll man sig inte varm av idag...!

Tillbaka i stallet såg jag fram emot att dricka te (med Bam Bam i knät) medan Lára åt sitt kraftfoder. Men det visade sig att jag glömt min mugg hemma och då hjälpte det ju inte att jag hade både vattentermos och tepåsar. (Har f ö en brännblåsa i gommen sedan jag åt lite för varm köttfärspaj igår, annars kanske jag hade vågat mig på att dricka direkt ut termosen.) Men nu är jag hemma, med tekopp i högsta hugg och inom kort är det dessutom dags för ett varmt bad! Vi har fått meddelande från Luleå Energi att fjärrvärmen kommer att vara avstängd för rep i natt - så det är väl säkrast att se till att jag får tillbaka värmen i kroppen så snart som möjligt! 

En dag för återhämtning

Underlaget var lite... blött - men hästen fantastisk!!!

När jag kom hem igår efter kursen frågade Johan om jag möjligen hade läppstift på mig? Förvånad svarade jag att jag inte hade det. "Då är du VÄLDIGT blek!!!" sa han. Romantiskt med en make som ställer diagnos så snart man kommer innanför dörren - eller hur?!! ;-) Men jag var verkligen JÄTTETRÖTT så när han ordinerade viloläge i fåtölj med stor kopp Earl Grey sa jag: "Ja, ja, du vara doktor...!!!"

Då hade jag redan kommit fram till att jag knappast hade orkat med helgens svettiga ridlektioner utan den senaste tidens akupunkturbehandlingar. Jag räknade förståss med att få rejält mycket värk i efterhand - men det skulle det ändå vara värt! Akupunkturen visade sig dock vara ÄNNU mer effektiv än jag hade vågat hoppas på - för i morse vaknade jag faktiskt utan annan värk än den sköna träningsvärken!

Idag var det i alla fall läge för återhämtning. Efter jobbet blev det därför en "helkväll" på City Rehab med både träning i varmvattenbassängen (så SKÖNT att få sträcka ut de strama, ömmande musklerna!!!) och sedan ny akupunkturbehandling. Även Lára har fått vila från ridningen idag. Men i morgon är planen att åka ut efter jobbet och rida henne. Ska antagligen klippa henne igen på halsen också - så hon inte behöver svettas så mycket i det milda höstvädret. När det gäller Hamingja är det ju åter Sylvia som tränar henne - men jag antar att fröken H också fått lite välförtjänt ledighet efter helgens arbete.

All inclusive-kurs dag 2.

Gårdagens ridunderlag var kanske inte riiiktigt optimalt... 

I morse vaknade jag med träningsvärk (vilket jag, till skillnad mot min vanliga värk, brukar kalla "skönt ont"). Dessutom satt träningsvärken i ridmusklerna! Och vetskapen om att det skulle bli mer av den varan gjorde att morgonen inte hade kunnat bli mycket bättre! Nu, efter ännu en fullmatad kursdag med ROOOLIG och SVETTIG ridning och massor av aha-upplevelser ska jag försöka uppbåda tillräcklig kraft till ett blogginlägg... För om jag ska komma ihåg de viktiga detaljerna är det ju i kväll det ska skrivas!

Dagens första ridlektion på Hamingja inleddes med att jag skulle skritta på volt i vänster varv och m h a stora, ledande tygeltag uppmuntra henne att böja sig ordentligt i innersidan. Det viktiga var att samtidigt hålla ett stadigt stöd på yttertygeln, så för en gångs skull uppmanade Sylvia mig att ha ganska korta tyglar.

Att böja sig i vänstersidan var alldeles för jobbigt, tyckte fröken H och Sylvia förberedde mig på att jag antagligen skulle behöva "tjata" ett tag innan hon skulle ändra uppfattning på den punkten. Att komma överens om saken i skritt gick i alla fall hyfsat bra. Men när vi övergick till att göra övningen i tölt fick jag tjata och tjata... när Sylvia sedan gjorde mig uppmärksam på att Hammi - för att slippa undan böjningen - skickade rumpan utåt vid varje ledande tygeltag blev jag noggrannare med ytterskänkeln och då gick det genast lite bättre!

Även om vi inte kommit hela vägen fram föreslog Sylvia att vi skulle byta varv. Och i högervarvet var det BETYDLIGT lättare! Hamingja började successivt böja sig mer och mer i högersidan och jag kunde successivt länga mer och mer på tyglarna - med riktigt trevlig tölt som resultat! När vi sedan bytte tillbaka till vänster varv fungerade det betydligt bättre där också!!!


Under lektionen hade Lára fått stå inne i en box för att äta extra hö och nu fick istället Hamingja gå in i boxen för att torka medan det var Láras tur att vara ridhäst - vilket ju är det bästa hon vet!!! Idag fick jag dessutom några extra plus i kanten när jag t o m lät henne galoppera - gissa om det frustades belåtet?!! Fast sedan drog jag ju på mig ett REJÄLT minus när jag alldeles för tidigt tyckte det var dags att sakta av till skritt igen... Jag vill ju verkligen inte riskera att hon överanstränger sig så här i början - och eftersom hon själv är typen som inte ens vet vad ordet "trött" betyder är det ju jag som måste vara den förståndiga. "Den TRÅÅÅÅÅKIGA...!!!" tycker Lára.

Det fick bli en hel del skritt efter galoppen, för säkerhets skull, men vi hann med både lite tölt och lite trav också. Tillbaka i stallet upptäckte jag att hon trots all skritt ändå var ganska svettig... så då blev jag ju lite orolig om det ändå varit för ansträngande för henne... Men hon har ju faktiskt rena björnpälsen - IGEN, ska sägas, eftersom jag redan helklippt henne en gång i höst. Jag får definitivt plocka fram klippmaskinen och klippa henne igen - i alla fall på halsen!

Den andra lektionen på Hamingja började åter med ledande tygeltag på volt. Nu gick det betydligt snabbare att övertyga henne om böjningen i sidan så att jag fick släppa fram den låååånga halsen igen! Ibland gjorde hon dock ett ryck och testade att springa ifrån det hela. Men om jag undvek att falla framåt utan istället "satt tillbaka" och gjorde förhållning med sätet för att sedan snabbt ge henne mer tygel igen fick jag kontroll på tempot.

Då fick jag övergå till att varva mellan att bromsa upp på yttertygeln och flytta ut bakdelen något steg följt av att SNABBT ge längre tygel respektive att flytta in framdelen lite genom att ta yttertygeln mot bogen - och successivt blev tölten bättre och bättre! Och jag konstaterade att varje gång jag kommer ihåg att sitta ordentligt på rumpan och hålla om henne med underskänklarna, samt att vara jättesnabb med att ge henne längre tygel så händer det en massa bra saker!!!

Efter en skrittpaus var det dags för mer samling i tölten. Den samlade skritten började jättebra! Jag hann knappt korta upp tyglarna förrän hon "satte sig" bak och var helt lätt fram. Men sedan tyckte hon visst att det räckte och avbröt den samlade skritten genom att göra en riktig katapultstart upp i tölt. När jag fick stopp på henne igen upprepades detta ett par gånger innan vi åter var överens om den samlade skritten och jag kunde göra en kontrollerad övergång till tölt. Följt av ny halt, ryggning ur samlade tölten och ny igångsättning (senaste knepet från Atli) och nu började det verkligen kännas trevligt!!!

Sylvia uppmanade mig att bibehålla energi och lätthet genom att hela tiden variera ridningen: vända för ytterhjälperna, sidföra ett par steg, sidföra tillbaka lite, lägga en volt, byta varv, vända för ytterhjälperna igen, rida ett par steg sluta... och inte minst de där stegen i sluta var väldigt effektiva! Bitvis kändes bärigheten helt fantastisk i högervarvet! Vänstervarvet är svårare, men Sylvia konstaterade att vi fick till betydligt bättre bärighet än igår! Ibland testade Hamingja att dra iväg i tempo - och några gånger fick jag återuppleva känslan från traven att jag hade fullt sjå att hålla mig kvar i sadeln... Sylvia tipsade om att jag då skulle använda vändningar och/eller sidförande för att bromsa upp henne med bibehållen lösgjordhet. För om man bromsar med båda tyglarna resulterar det i en spänd häst - som Atli alltid påpekar.

Och när vi som avrundning red in på en volt och gjorde övergång till trav var tempot faktiskt så lugnt och kontrollerat att Sylvia ganska snart tyckte att jag skulle prova att "smyga ut på spåret". Jag såg till att dra bak axlarna, för att inte råka falla framåt, och lyckades faktiskt styra ut Hamingja på spåret utan att hon började accelerera! Med en hals så lång att jag fick ge henne hellång tygel fortsatte hon att vila i steget i traven - varpå Sylvia och jag nästan i kör sa: "Plötsligt händer det!!!"

"Det var många RIKTIGT fina bitar i tölten idag!!!" sa Sylvia efteråt. Och upplevelserna jag haft av detta var också något extra!!! Jag lär mig så enormt mycket varje gång jag rider en lektion på Hamingja för hon är så tydlig: varje gång jag gör rätt händer det direkt något bra!!!  Nu blir det åter Sylvia som tränar henne - men det är inte så länge innan Atli kommer tillbaka (sista gången för i år) och då har jag löfte om att låna henne igen! Dessutom ska Sylvia själv ha en kurs till i slutet av november - och då får jag också "all inclusive"!!!

Och eftersom Lára äntligen får ridas igen har jag ju dessutom möjlighet att rida henne mellan kurserna! Det ska bli riktigt härligt - för jag känner verkligen att jag har MASSOR att ta igen på ridfronten!!!  

All inclusive-kurs gör mig "hög som ett hus"!!!

Hamingja och jag töltar så det ryker - under senaste Atlikursen!

Uppladdningen inför dagens kursande var inte direkt den bästa... jag lyckades nämligen bara få ihop drygt fyra timmars sömn i natt. Det är tyvärr vanligt att jag har problem med sömnen, men det brukar då bero på att jag har för ont för att sova. Men i natt hade jag inte alls så där jätteont men ändå gick det inte att somna... det var som att jag var alldeles "speedad" och inte kunde varva ner... alldeles "Lára-hög" var läkarfruns egen diagnos. Johan spekulerade i om det kanske förstärktes av en reaktion på akupunkturen - jag har ju tidigare blivit "speedad" efter ett par dygn fast då på dagtid. När klockan ringde kl 06.45 hade det däremot gått hur bra som helst att sova vidare...

Jag skulle morgonfodra hästarna och väl i Mariebäck mottogs jag förståss med delas välkomnande "huckranden" och det är ju alltid lika härligt! Det hade fortsatt komma snöblandat regn under natten så till skillnad mot på bilden ovan var marken täckt med snö. Och för första gången hittills i höst hade vi lerigt i hagarna - definitivt inget jag saknat! Hamingja fick komma in och äta sitt frukosthö i en box med yllefilt på ryggen för att torka lite. 

När Sylvia planerat dagens lektioner hade hon uppenbarligen bestämt sig för att toppa laget direkt, för Malin E på Ljufur och jag på Hamingja var först ut. Och vi såg till att placera ribban så högt att inga andra skulle komma ens  i närheten! Malin och Ljufur glänste verkligen i trav på hellång tygel! Medan Hammi och jag totaldominerade i skrölt med maxlängd på halsen och hellång tygel - något som jag snart förväntar mig blir en av de riktiga prestigegrenarna under alla internationella mästerskap! För hästarna ser verkligen utflotta ut! (....eller INTE!!!) 

Sylvia kunde som vanligt inte låta bli att skratta åt "myrsloken" Hamingja. "Det är tur att man VET att det där är bästa sättet att bygga upp hästens överlinje - för det ser verkligen inte klokt ut!!!" Och de enda som hade kunnat utmana Hamingja och mig i denna prestigegren var också Sylvia på Hremsa. För Hremsa och Hamingja är verkligen två "myrsloksystrar"!!!

Men en stor del av lektionen ägnade vi faktiskt åt att träna trav. I början var ju min stora utmaning att ö h t hålla mig kvar i sadeln när Hamingja älgade iväg med sina jättekliv - och svårigheten förstärktes självklart av att det handlar om racertampo när damen själv får välja. Vilket hon fick - i o m att jag inte klarade att både sitta kvar och kontrollera tempot. Men nu börjar jag få lite bättre "kläm" på detta - i alla fall om jag kan hålla nere tempot från start. Har hon väl hunnit dra upp farten är det lite värre... 

Fast Sylvia nöjde sig inte med att vi red (någorlunda) kontrollerbar trav, utan då fick vi övergå till skänkelvikningar i trav. Först fick vi rida in längs kvartslinjerna, rakrikta några steg och sedan försiktigt sidföra ut på spåret igen. Den stora utmaningen var förståss att klara detta utan att hästarna övergick till tölt - och förståss helst också med bibehållen längd på halsen. 

När vi klarade detta fick vi göra på samma sätt men rida fram till ridbanans mitt innan vi började sidföra - så att det krävdes betydligt mera tvärning för att hinna ut på spåret innan hörnet. Uppenbarligen gjorde vi detta ganska bra, för snart fick vi sidföra från medellinjen ut på spåret och sedan över hela ridbanans diagonaler. Slutligen var Sylvia nöjd och sa att vi skulle sakta ner till skritt för att låta hästarna pusta en stund. Jag konstaterade att det snarare var jag som behövde pusta - jag flåsade nog mer än Hamingja gjorde! "Vem behöver ett spinningpass - när man kan träna trav på Hammi?!"

Under sista delen av lektionen fick vi rida skrölt och tölt med lååång hals. Eller lååååååååång hals i Hamingjas fall. "Det går verkligen inte att sträcka ut halsen mer än hon gör!!!" konstaterade Sylvia, precis som Atli gjorde senast. Att rida tölt i den formen på hellång tygel är häftigt! Men det gällde förståss att jag inte ramlade framåt utan satt stadigt på rumpan och höll drivningen. Mycket nyttig träning för mig också m a o!!!

"Det är VÄLDIGT nyttigt att träna så mycket trav som ni fått göra nu och att bygga upp hästarnas överlinjer med skrölt i låg form, även om det kanske inte är så kul... Men nästa lektion LOVAR jag att ni ska få göra lite roligare saker!" sa Sylvia när lektionen var slut. Och jag var på vippen att svara: "Men vi rider väl inte för att ha roligt heller??!!!" (Fast det hade jag ju haft - hela lektionen!) 

Medan duktiga Hamingja sedan stod i en box för att torka och äta kraftfoder red jag ut på lycko-Lára. Och här kunde man VERKLIGEN tala om att ha ROLIGT! Vi varvade skritt (tyvärr kommer hon ju inte helt undan den tråkiga gångarten...) med töltintervaller och varje gång hon fick springa frustade hon så oerhört belåtet! Efter en stund verkade hon t o m kunna uppskatta skrittpauserna - när hon vågade tro att de snart skulle ersättas av mer tölt! Totalt var vi ute kanske en halvtimma - men jag är helt säker att hon på denna tid hann frusta fler gånger än vad alla kurshästarna tillsammans gjorde under hela dagen! Fröken positiv är verkligen härlig!!!

Under eftermiddagens lektion på Hamingja höll Sylvia sitt löfte om roligt - för det blev huvudfokus på tölten. Efter sedvanlig uppvärmning fick vi börja med "Kyras ABC" - d v s rida på en liten fyrkant och göra framdelsvändningar i hörnen. Först i skritt några gånger och sedan i tölt. Sylvia tipsade mig om att jag behövde förbereda genom att ställa Hamingja mer inåt och sedan sitta mer tillbaka i vändningarna. När jag tillslut lyckades med det och inte föll framåt med överlivet så gick det faktiskt riktigt bra!

Då fick jag övergå till att rida öppna längs spåret i en lite högre form i tölten. I hörnen skulle jag se till att flytta ut bakdelen ORDENTLIGT. Det sistnämnda ville fröken H först inte riktigt vara med på... så jag fick vara extra tydlig med skänkeln någon gång, men sedan lyssnade hon även på ett lätt tryck med innerskänkeln. För att aktivera hennes bakdel ytterligare fick jag ibland lägga pisken mot inner bak i hörnen, vilket precis som med Lára först resulterar i att hon kastar sig framåt. Men bara jag sitter emot, gör en tydlig förhållning för att sedan snabbt ge STOR eftergift på tyglarna så blir hon direkt lösgjord och lätt i handen igen. 

Nästa steg blev övergångar från samlad skritt till tölt - och nu skulle jag rida henne ytterligare lite mer rest i formen. Men att vinkla in bakbenen riktigt ordentligt är jobbigt, så först testade hon vad som liknade en mindre Lára-repertoar för att komma undan det jobbiga... och jag fick vara väldigt tydlig för att komma förbi detta. Tydlig med drivningen (även förstärka med pisken på inner bak någon gång), tydlig med förhållningen så att hon inte bara skulle springa iväg framåt och f f a tydlig/snabb med eftergiften för att hon skulle bibehålla lösgjordheten i samlingen. SVÅÅÅRT - men HÄFTIGT när det funkade!!!

När vi sedan töltade längs spåret fick jag flytta undan för vikten, vända för ytterhjälperna resp variera tempot för att hela tiden bibehålla energin. Och ibland fick jag även göra något uppresande tygeltag - för Hamingja vill ju gärna visa hur duktig hon är på "lång och låg"!!! Ett litet pet med pisken på innerbak ibland gjorde också underverk! Och i höger varv, där jag kunde hålla högerbogen på plats och därmed ha henne helt mellan hand och skänkel, fick jag uppleva riktigt häftigt tölt med härlig bärighet!!! I vänstervarvet tenderade högerbogen dock att leva sitt eget liv, så där blev bärigheten aldrig riktigt lika bra. 

Det var en BÅDE Lára- och Hamingja-hög Anna som åkte hemåt efter detta - så hur ska det nu gå att sova i natt?!

(Johan ställde föresten upp och fotade under vår andra lektion, så när jag bara hunnit gå igenom de dryga 2 000 bilderna kommer det förhoppningsvis en och annan "i en blogg nära dig". Och fram till dess har jag ju en helt gäng opublicerade bilder från Atlikursen att använda också! Risk för bildbomning framöver m a o!!!) 

Ridkurs med All inclusive!!!

Hamingja och jag ryggar för sätet, under senaste Atlikursen. 

I helgen håller Sylvia själv ridkurs i Mariebäck och jag har fått ett kanonerbjudande: "Två dagars ridkurs inkl halter, ryggningar, samling, lån av häst samt att hästen tränas av Sylvia både innan och efter kursen!" An offer you can´t refuse helt enkelt!!!

Fast när jag och Lára njutit av vår lilla töltsväng i eftermiddag skojade jag med Sylvia och sa att jag kanske inte har tid att rida Hammi i helgen nu...! ;-)

Rapport från kursen kommer förståss här - som vanligt! Har dessutom MASSOR av fina bilder från senaste Atlikursen att illustrera det hela med! Det har inte känts så aktuellt att lägga ut dem tidigare eftersom blogginläggen bara handlat om Lára (har ju inte ridit H sedan dess.) Det kändes extra bra att ha dessa "på lager" då jag inte räknade med att Johan skulle komma ut och fota något i helgen. Han opererades nämligen i näsan och bihålorna för 1,5 vecka sedan och har inte alls hunnit återhämta sig sedan dess.

Fast i kväll erbjöd han sig ändå att dyka upp - och lät nästan besviken att han inte fått frågan (läs "ordern") ännu! Han har faktiskt lämnat huset en stund både igår och idag - så då är det ju förståss hög tid att också åka till stallet!!!

YES, YES, YES - nu bekräftat av veterinären!!!

Så här ser riktig lycka ut!!!

YES, YES, YES!!! I morse fick jag det även bekräftat av veterinären: Lára är FRISK!!! Så snart jag kunde ta mig från jobbet idag åkte jag förståss till Mariebäck för en SÅ EFTERLÄNGTAD ridtur med TÖLT!!! Bagateller som +1 grad och snöblandat regn kunde jag ju inte ta någon hänsyn till...!!! Och Lára blev förståss JÄTTELYCKLIG när hon äntligen fick springa lite!!! Fast som vanligt var ju matte tråkig bromskloss... efter drygt fyra månaders konvalescens tyckte jag att hon behövde ta lite lugnt. Men "lite lugnt" finns ju förståss inte i damens vokabulär ö h t...!!!

Sylvia, som kom körandes med bilen, stannade till och sa: "Du ser verkligen överlycklig ut!!!" Och jag kände verkligen hur leendet gick från öra till öra! Ändå var nog Lára den som var allra lyckligast av oss två!

YES, YES, YES!!!

"Hängde" med bästa kompisen i stallet i eftermiddag! Och sedan kom det GODA nyheter...!!!

"Man ska inte ropa hej, förrän man pratat med veterinären." är ju ett gammalt hästägarordspråk. Men nu tänker jag ändå göra precis det!!! För när jag kom hem från stallet i kväll hade jag fått Láras provsvar i mejlen - och av vad jag tror mig kunna utläsa själv så är hennes leverenzymer ÄNTLIGEN tillbaka på normal nivå!!! Och allt annat verkar också ligga inom normalvärde!

(Vi har ju fått göra en speciallösning för provtagningarna tack vare att jag har chefen för Djursjukhuset i Gammelstad i samma stall: hon har tagit proverna på Lára och skickat dem till ett lab i Uppsala för analys. När svaren har kommit har jag sedan vidarebefordrat dessa till Evidensiakliniken i Boden vars veterinär är den som ordinerat proven. Därav det ovanliga att jag har provsvaren innan veterinären har sett dem.)

Till helgen räknar jag alltså med att jag ÄNTLIGEN får börja sätta igång Lára igen!!! Kanske kan det bli en första ridtur redan på fredag eftermiddag, beroende på hur min kropp reagerar efter morgondagens akupunktur. Men SENAST på lördag ska lycko-Lára få springa lite - OJ, så GLAD hon ska bli!!!

Vi vääääntar och vääääntar...

Vi väääääntar och vääääntar på provsvaren...

Nu har det gått en hel vecka sedan proverna togs och tidigare har vi fått svar redan inom ett par dagar. Men det visade sig att vi haft maximal otur den här gången (eller maximal tur de tidigare gångerna) då en av analyserna bara görs på onsdagar. Eftersom det senaste provet inte hann nå labbet onsdag förra veckan så dröjer det alltså till i morgon innan de gör den sista analysen och därmed kan lämna ett fullständigt provsvar. 

Och på en drygt fyra månader lång konvalescens kan man ju tycka att några dagar hit eller dit inte borde spela så stor roll... men tålamod är verkligen INTE min starkaste sida!!! Och där är vi dessutom VÄLDIGT lika jag och min häst!!! 

Fast igår och idag hade det ändå inte kunnat bli tal om någon ridning, då jag är "nålgroggy" efter gårdagens akupunkturbehandling. Sjukgymnasten säger att jag ska lyssna på kroppens reaktioner efter behandlingarna och verkligen försöka ge kroppen den vila som den önskar. Efter förra behandlingen var jag lika groggy i två dagar för att sedan förvandlas till Duracellkanin dag 3. Om detsamma gäller morgondagen vore det ju VÄLDIGT lämpligt med ett provsvar i morgon eftermiddag som visar att Lára kan börja ridas igång igen! 

På torsdag är det dags för ny akupunktur - så jag får väl räkna med att "ligga lite lågt" igen torsdag-fredag. För att förhoppningsvis åter vara "fit for fight" till helgen då jag ska få rida kurs för Sylvia!!!

ÄÄÄÄÄntligen en i gänget!!!

Dinni (skäcken) får vara en i gänget!!!

Förra helgen berättade jag om hur valackflockens nykomling Dinni, ännu inte accepterats av de andra utan man var tvungen att lägga hö till honom låååångt bort så att han fick äta i fred. Men att hans starka flockinstinkt fick honom att ta en munfull hö från sin hög för att sedan smyga sig så nära de andra han bara vågade, för att ändå få stå i deras närhet och tugga ur munnen innan han gick för att hämta en ny tugga. Men när jag lunchfodrade idag kunde jag konstatera att han faktiskt fick vara med i gänget - vilken lycka det måste vara!!!

Och som jag berättade igår fick jag då första akupunkturbehandlingen efter ett tre månader långt uppehåll. Jag somnade sedan på soffan när jag kom hem och sov 2,5 timme. I natt har jag sedan sovit ytterligare 9 timmar - och ändå har jag behövt vila mest hela dagen idag... Kroppen behöver uppenbarligen fokusera kraften på de processer som akupunkturen startade igång igår! Så förutom lite mys med Lára samt lunchfodring har det mest varit viloläge och ljudbok för mig idag. "Men klaaan i marron!!!" som ett västerbottniskt släktuttryck låter. (Betyder ungefär: "Vänta bara till i morgon, då ska jag...!!!") 

Handelsbanken - när hästen själv får välja!!!

...för i hästarnas värld är ju alla hinkar potentiella kraftfoderhinkar - till dess motsatsen bevisats!!!

På Handelsbanken i Luleå centrum har vi i flera år haft problem med läckage från taket när det regnat - ett problem som fastighetsägaren hittills inte lyckats komma till rätta med. Vi har blivit vanan att placera ut papperskorgar på strategiska platser så snart det börjar regna. När det här om veckan kom ett rejält skyfall - kom en anställd hos fastighetsägaren med denna hink som sedan dess "pryder sin plats" i kontorslandskapet. En hink som GARANTERAT skulle få fullt fokus om det kom en häst på besök! (Det är föresten min arbetsplats som skymtar i bakgrunden.)

Idag efter jobbet var det nypremiär för min akupunkturbehandling - efter tre månaders uppehåll. Till min stora förvåning något jag till största delen såg fram emot! Efter att i så många år lidit av SVÅRA nålfobier är det ganska svindlande att inse att man istället för att ha ångest t o m ser fram emot att någon ska sticka nålar i en!!! Visst var det liiite pirrigt också - men inte för själva nålarna utan hur jag skulle reagera efteråt.

Efter de första behandlingarna i våras reagerade ju kroppen så oerhört kraftigt: första gången med en VÅLDSAM "sjösjuka" och andra gången sov jag som klubbad i 14 timmar (då jag väcktes av ett telefonsamtal - jag vaknade inte av mig själv.) Skulle det bli likadant nu när jag haft ett längre uppehåll i behandlingen?! Svaret på den frågan visade sig vara: "Lite, lite av båda". D v s en lätt "sjösjuka" under hemvägen efter behandlingen och väl hemma somnade jag visserligen på soffan - men jag sov bara 2,5 timme och när jag vaknade igen var "sjösjukan" borta.

I morgon - efter en natts sömn - hoppas jag kroppen mår ännu bättre! Då ska jag hur som helst åka till min lycko-Lára och det ser jag förståss fram emot!!!

Nästan som en vanlig människa?!

Idag var det åter dags för träning i varmvattenbassängen på City Rehab efter jobbet. Och till min glädje visade det sig att de senaste veckornas problem med värmeanläggningen kvarstår - så även idag var det nästan 34 grader i vattnet! UNDERBART!!!! säger jag. (Men för varmt säger tydligen de som har konditionsträning på schemat eller har hjärtbesvär.)

Innan jag kliver i bassängen kan jag ofta tycka att jag ändå känner mig rätt "normal" i kroppen - förutom att jag har ont då. Men väl i bassängen inser jag hur OERHÖRT stel jag är - när jag försöker göra rörelserna i mitt träningsprogram och det stramar våldsamt överallt... Uppenbarligen är det väldigt lätt att vänja sig vid att ha begränsad rörlighet och tro att känslan man har i kroppen är helt normal. Till dess det hela avslöjas så tydligt genom de av sjukgymnasten väl utvalda övningarna.

Därför var förvåningen verkligen stor när jag idag kunde göra rörelse efter rörelse utan att det stramade särskilt mycket alls! Min första reaktion var att jag kanske slarvade och inte försökte ta ut rörelserna tillräckligt mycket - men kunde snart konstatera att så var det inte alls. Det är kanske så här det känns att vara en helt normal människa??!!!

Dessutom fick den här "nästan normala" kroppen en omgång bassängträning och bastu. Och i morgon eftermiddag är det åter dags för akupunktur, efter tre månaders uppehåll. Undrar om jag blir lika däckad av det den här gången som jag blev de första gångerna...? Men även om det är så borde jag ju vara i riktigt toppform på lördag!!!

Litlamin börjar skolan!

Första gången med sadel på ryggen - och det gick bara bra!!!

I måndags var det dags för Litlamin (e Démantur u Lára) att "börja skolan". Första dagen blev hon logerad på ridbanan utan sadel och igår tisdag var det premiär för sadel på ryggen. Att lära sig hitta balansen på en volt var inte lätt... Plötsligt var det så många ben att hålla reda på och hon varvade grisepass med fel galopp. Jo, ibland tog hon faktiskt rätt galopp också - men då var hon ganska snabb att göra ett galoppombyte! Uppenbarligen behövde det vara förvänd galopp för att vara tillräckligt svårt för den här lilla fröken!

Några enstaka travsteg fick vi i alla fall se - men de var verkligen inte många... Med tanke på att mamma Lára inte ens kan stava till passtakt var det lite förvånande att Litla visade sådan talang på området! Men hennes attityd är det verkligen inget fel på: trots sadel på ryggen, fladdrande stigbyglar och att Sylvia drog med repet över kroppen på henne visade hon hela tiden upp samma positiva inställning som på bilden ovan!

Tillbaka i stallet fick Litlamin även prova att ha ryttare på ryggen för första gången - och även detta hanterade hon helt odramatiskt. (Vinkeln var ju allt annat än smickrande... men en sådan här milstolpe måste ju förståss dokumenteras ändå!!!) Så spännande det ska bli att få se hur denna trevliga fröken utvecklas framöver!!!

Här var Litlamin bara något dygn gammal! Hon föddes när vi var uppe i Gällivare och tävlade hos Bifrost - Lára passade förståss på när det var nästan folktomt hemma på gården. Men tänk vad tiden går fort!!!

Halvbrorsan Dinni (e Démantur) visade sig ha samma positiva och lugna inställning till hanteringen - så även han fick avsluta dagens lilla träningspass (på totalt ca 10 minuter) med att ha ryttare på ryggen för första gången. Inom kort kommer även en tredje Démanturavkomma till Sylvia för inridning - så jag kommer att ha möjlighet att följa en trio från första parkett. Det blir riktigt intressant och spännande!!!