Vi får hjälpa en liten unghäst att våga ta steget ut i stora världen!

Som vanligt har Lára ingen direkt brådska att övergå till sin vackra sommarpäls... tyvärr! Det är väl den enda hon INTE har bråttom med!!! Men nu ser man i alla fall att hon börjar få mörkare skiftningar där hon varit klippt. Men kanske kan de senaste dagarnas sommarvärme få henne på bättre tankar?!!

Sedan tävlingen i Boden har Lára fått många vilodagar och när vi ridit har det varit ute i terrängen. Där blir det ju mycket "böja och bända" automatiskt när hon hela tiden måste anpassa steglängd och tempo efter terrängen. Men idag tyckte jag det var dags för voltarbete på ridbanan igen. Det är ju ändå där det verkligen avslöjas på vilken nivå man ligger i träningen f n.

Det blev små volter i skritt och långsam trav samt tölt på böjda spår där jag vände m h a ytterhjälperna. Innan vi var klara på ridbanan hann vi även med att jobba med arbetstempot i tölt för att hitta en fungerande kombination av samling och lösgjordhet.

När jag kände mig nöjd med detta fick Lára och jag hedersuppdraget att följa med Sylvia ut med en unghäst som precis kommit till henne för att bli inriden. Han skulle nu ha ryttare på ryggen för tredje gången och Sylvia tyckte det var dags att rida ut med honom - men det kunde behövas lite "draghjälp" för en liten unghäst som skulle ut i "stora vida världen" för första gången!

Vi skrittade före ut från gården och Lára accepterade faktiskt att "pojkspoligen" gick alldeles bak i svansen på henne för att få trygghet. När vi skulle passera vägbommen blev det väääldigt spännande... men på andra försöket följde han med oss förbi. Väl ute på skogsvägen tyckte Sylvia att vi kunde prova att höja tempot lite, så jag lät Lára sträcka ut halsen ordentligt i en långsam tölt medan lille Noi jobbade med att hitta balansen med ryttare på ryggen SAMTIDIGT som han skulle få alla benen med sig åt samma håll...!

Men efter en stund blev han plötsligt riktigt modig, sprang förbi oss och tog täten en stund! Hela tiden med spetsade öron, ivrigt spejande åt alla håll - så SÖT!!! Fast efter en stund tyckte han visst att det varit tillräckligt spännande - så han återtog sin plats bakom Lára istället. En stund senare lyckades Sylvia "hitta" stoppknappen på honom och även övertyga honom om att vända hemåt igen.

Lára och jag fortsatte i låååångsam tölt med lååååång hals bort till vändplanen. På hemvägen gasade vi på ordentligt i ökad tölt innan hon åter fick varva ner. Nu ångrade nog även hon att hon inte släppt all vinterpäls ännu, för hon var SÅ svettig i värmen! Duschen i spolspiltan efteråt verkade riktigt uppskattad!