torsdag 15 maj 2014

Terränggalopp triggar taggad töltare!

Dagens inlägg får illustreras med en "arkivbild" från tävlingen i Skellefteå i höstas. Terräng handlar det ju visserligen inte om... men galopp i alla fall!

När matte idag äääääntligen dök upp i stallet igen efter tre lååååååånga vilodagar var Lára taggad till tusen! Vilket förståss innebar att hon var ÄNNU argare än vanligt när jag skulle göra i ordning henne inför ridningen. Ilska är ju uppenbarligen hennes enda sätt att kanalisera starka känslor...!!!

Idag hade turen kommit till att prova Sylvias Ástundsadel, vilken har en mer böjd bom än de tidigare sadlarna jag provat och därför förhoppningsvis skulle ligga ännu bättre på Láras rygg. Sylvia har varit på vibrationsträning med Hremsa i veckan, för att "skaka loss" hennes muskler efter tävlingens ansträngningar. Lára och jag satsade istället på terränggalopp för att göra detsamma!

Red upp bakom vägbommen för första gången på flera månader, tog vägen till vänster och sedan in i skogen. Och galopperade överallt förutom där det var HELT uppenbart att skritt var enda möjliga gångart. Bra gymnastik för Lára att korta och länga stegen hela tiden i den ojämna terrängen!!! Och även bra gymnastik för matte att gång på gång snabbt böja sig över hästhalsen för att inte riskera att sopas ner från hästryggen av någon trädgren...!!!

Vi red inte hela vägen bort till den fina grusvägen, utan vände hemåt igen vid kalhygge nummer två. Under hemvägen blandade vi upp galoppen med en hel del "terrängtölt" också - även detta verkade uppskattas av min häst!


Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att sadeln låg kvar där den skulle - trots att terränggalopp borde innebära en ganska rejäl utmaning så hade den inte glidit fram något under ridturen. Och m h a smutsavtrycken på schabrakets undersida kunde jag dessutom se att den verkar passa henne bäst av dem vi provat hittills. Jag tyckte också att den var VÄLDIGT skön att rida i - jag hade en nästan likadan till Reykur en gång i tiden så antagligen var det därför jag kände mig så "hemma" i den på en gång! Det blir definitivt fler test av denna!

Jag hade även tillfälle att ta del av Sylvias analys av mina och Láras prestationer under tävlingen i Boden. Hon konstaterade då än en gång att Lára utvecklats så fantastiskt fint under de senaste månaderna. Men att hon, när det var tävlingsdags, tyvärr hamnat tillbaka i "gamla ridskolemönster". Det kändes bra att få hjälp att sätta ord på min känsla - att det liksom inte "hände något" när jag red. Jag kunde inte alls inverka på henne som tidigare. Lára - som haft så lätt för att samla sig och verkligen kunnat bära upp sig "bakifrån och fram" med bibehållen lösgjordhet - bara "stängde av", blev stel och lååång...

"Det är helt enkelt dags att du börjar se dig om efter en ny häst!" konstaterade Sylvia. Och det har jag väl egentligen haft på känn ända sedan jag fick tillfälle att rida Hremsa tidigare i vår... Men om det känns svårt att hitta ny sadel så är det ju verkligen inte lättare att hitta ny häst...

Vi var i alla fall överens om att jag och Lára kan utvecklas vidare tillsammans på träning ett tag till. Så när nu min kropp ändå bestämt att jag ska stå över tävlandet för ett tag framöver så innebär det ju faktiskt att jag "köper mig tid" att hitta en ny häst. Jag fokuserar på den roliga träningen med Lára så länge - och även om hon kanske inte räcker till ända till dess Litlamin är färdig att ta över så kan det ju hinna dyka upp någon annan möjlighet under tiden.

Just nu känns det vääääldigt osannolikt att Hremsa skulle bli till salu...men under har ju hänt förr...! Och Sylvia har ju faktiskt två halvsyskon till henne på gång, båda RIKTIGT lovande, så tillslut kanske hon ändå väljer bort Hremsa till förmån för någon av dem... Ja, hoppet är ju det sista som överger människan som ni märker!!!

Inga kommentarer: