..."something borrowed, something blue."

En bild av livets orättvisa... "´cause I´m worth it!!!" konstaterar förståss Lára!

Efter gårdagens begivenheter var det SKÖNT med sovmorgon!!! Hann ju dessutom med en akupunkturbehandling mellan allt "glitter och glamour" och efter dessa behöver jag ju alltid sova extra mycket. Men jag fick samtidigt ett mycket tydligt bevis på att jag redan blivit SÅ mycket bättre av dessa behandlingar. För bara 2-3 veckor sedan skulle jag ALDRIG klarat "stående mingel" två timmar i sträck - både ryggen och fötterna hade gjort mig sängliggande innan första timmen var passerad... Härligt att det faktiskt finns något som hjälper - trots allt!!!

När jag kom till stallet möttes jag av en Lára som inte bara kom mig ivrigt till mötte mig vid grinden utan som faktiskt gnäggade också! Det var dessutom ANDRA gången på kort tid - en matte kan ju svimma av lycka för mindre!!!

Dagens ridpass blev av styrketräningskaraktär. Lånade ett par Veredusboots på 170 g av Elisabeth och eftersom mina 140-grammare i Láras värld går under benämningen "TUNGA boots" (vi fick ju träna länge bara för att hon skulle klara 70 grams skyddsboots!) så hamnar väl dessa i kategorin "JÄTTETUNGA boots"?!! Med dessa på red vi sedan "styrketräningstölt" med låååång överlinje bort till korsningen vid sjön. Där tog vi en liten fågelskådningspaus medan vi nöjt av tystnaden och fågelsången. Ibland är det härligt att känna sig som den enda människan i världen!!!

På hemvägen ökade jag graden av samling i tölten. Efter en stund började det märkas att Lára blev trött av att ha JÄTTETUNGA boots, så jag behövde driva allt mer för att undvika att tölten blev travtaktig. Efter en lååång skrittpaus red vi upp längs vägen till kyrkan och Lára blev MKT nöjd när hon fick galoppera! 

Man kan säga att vi hade ett klassiskt bröllopstema idag: "Something old, (something new,) something borrowed, something blue!" Eller vad säger ni om Tildras viktboots, Sylvias sadel och Feykirs vita Team Lillhästen-schabrak (med blått kantband)?!! 

Och än en gång visade det vita schabraket att Sylvias sadel ligger väldigt bra! Trots Láras något sänkta rygg ligger den emot hela vägen, utan någon "lucka" mitt på. Och även när hon jobbar ordentligt med ryggen så ligger sadeln kvar där den ska - fast vi inte ens använt "klistrig" gelpad.