Nu med Ástundsadel!!!

Vad är det där för nå´t spännande?! undrar Litlamin. (Bara en pälsskrapa jag lagt ifrån mig på marken.) I bakgrunden betar Hremsa.

Idag åkte jag till stallet först efter jobb, akupunkturbehandling och en stunds vila - så jag chockade Elisabeth med att dyka upp när hon just skulle åka hem igen. (I vanliga fall brukar jag alltid vara i stallet före henne på vardagarna - vi möts i bästa fall om hon hinner komma dit innan jag åker hem.)

Sylvia meddelade att min "nya" Ástundsadel hängde nyputsad och väntade på mig i sadelkammaren! Alltså bör jag i min tur putsa min Hrimnirsadel i helgen så att jag kan fota och lägga ut den på annons!

För visst blir man GALEN på alla annonser man ser med bilder på smutsiga prylar...?!! Och så står det "smutsig på bilden men levereras nyputsad/nytvättad"... varför inte putsa/tvätta innan man fotar i så fall??!!! Är det NÅGON som blir köpsugen av att se smutsiga grejer???

Nu när beslutet om sadeln är fattat så får jag återgå till att borsta hästen på ryggen igen... Den senaste tiden har jag bara använt pälsskrapa - för att det skulle finnas så mycket smuts som möjligt som kunde lämna "avslöjande" avtryck på mina rena vita schabrak. (Verkligen upp och nervända världen - i vanliga fall brukar man ju vilja smutsa ner dem så lite som möjligt...!!!) Och det är ju lätt att bli bekväm... men till Láras stora irritation så blev det alltså grundlig ryggborstning idag igen. Men det är ju verkligen omöjligt att INTE irritera henne!

Ástundsadeln har föresten tre sadelgjordsstroppar och Sylvia har brukat använda en förgjord förutom sadelgjorden. Jag har egentligen inget behov av en sådan, eftersom sadeln ändå ligger helt stilla på Lára. När jag provridit med sadeln har förgjorden visserligen suttit på, men istället för att ta bort den har jag spänt den riktigt löst, bara för att "hålla ordning" på stropparna. Konstaterade att jag kanske skulle köpa mig en förgjord för att kunna göra så i fortsättningen också. Det ser ju lite slarvigt ut om de hänger lösa - samtidigt som det känns dumt att ta bort dem ifall man skulle ha behov av dem i framtiden. Och Sylvia grävde fram en extra förgjord ur sina gömmor som jag får låna till dess jag hunnit skaffa en egen. Att hitta sadelgjord som är tillräckligt kort för nätta Lára är ju inte lätt... men eftersom den i det här fallet kan sitta löst så borde det ju vara lättare!

För invigning av nya sadeln satsade Lára och jag på att rida uppför Mariebäcks "slalombacke" - d v s kalhygget på den MKT branta bergssidan nere vid skjutbanan. Det varma vädret kanske inte var det allra mest lämpade för bergsklättring... men vi tog det i etapper så att Lára fick tillfälle att hämta andan då och då. (Jo, t o m racerdamen själv ville ta vilopauser - då förstår ni att det var BRANT!!!)

Uppe på toppen fortsatte vi ner på andra sidan fram till skogsvägen som går parallellt med bilvägen (man kommer till den strax innan det börjar bli uppför igen). Om man rider till vänster kommer man ganska snart tillbaka ner på bilvägen åt Avan-hållet, precis efter första galoppbacken där sandvägen går in till mot rastplatsen.

Men vi valde istället att följa skogsvägen åt höger och till Láras stora glädje visade den sig vara lämplig för galopp nästan överallt! Jag hade tänkt rida ner till bilvägen igen vid jaktstugan - men när jag såg att det stod bilar där kändes det lite väl mycket som ett "intrång". Så vi fortsatte längs skoterleden en stund till innan vi letade oss ner till "bebodda trakter" igen.

Efter lite tölt med lååång hals fick Lára en sista galopp längs vägen upp till kyrkan - MKT uppskattat! Men nu börjar det bli hög tid för ett träningspass på ridbanan igen, med ordentligt voltarbete!

"Matte är i foderrummet!!!"