Mitt i nyllet!!!

Lára i spolspiltan efter dagens träningspass - strax efter att hennes galna matte spolat även hennes huvud... inte helt populärt...men efteråt verkade hon tycka att det var skönt att det slutat klia av all svett!

Idag hade turen kommit till att testa Elisabeths sadel - en Hilbar Royal. Tyvärr låg den inte bra på Lára utan hamnade i framvikt... Jag funderade en stund på om det möjligen kunde bero på att jag sadlat för långt bak. Men när jag sms:ade en bild till Sylvia kunde hon direkt konstatera att den inte passade min häst. Jag fick dessutom uppfattningen att den var för rak i bommen för Láras något sänkta rygg. Sylvias Ástund är fortfarande bäst hittills alltså.

Precis som igår inledde vi dagens träningspass på ridanan med att "böja och bända". När jag sedan började samla Lára i tölten märktes det direkt att jag petade till henne med pisken ett par gånger igår... för hon började genast jaga upp sig och vara beredd på att bli arg. Men rumpan kom in under henne och rygg och bogar höjdes - så jag behövde knappt driva ö h t utan kunde fokusera på att få henne att slappna av och länga halsen. Och när detta lyckades bjöd hon på riktigt trevligt arbetstempo!

Då lämnade jag ridbanan och red upp bakom vägbommen där hon fick gasa på i ökad tölt upp till vändplanen. Där gjorde jag sedan som Atli lärt mig: red på volt för att få henne att slappna av ordentligt i kropp och själ innan vi avbröt tältandet.

Inför hemvägen funderade jag på att göra slag i saken och verkligen lära mig kinesiska - eller också bli eldslukare. Men sedan tänkte jag: Varför göra det så enkelt för sig?! Och valde istället att försöka skrölta hemåt. Men låååång hals, vilket krävde låååånga tyglar, var det ju förståss en rejäl utmaning att övertyga Lára om att det inte var "fortast hem vinner"...!!!

När jag väl etablerat ett låååångsamt tempo fick jag verkligen fokusera på att ha ett helt neutralt säte som inte verkade framåtdrivande på något som helst sätt. För visserligen hade Lára sträckt ut överlinjen så duktigt att mulen nästan var i backen - men det var ändå tydligt att hon hela tiden väntade ivrigt på minsta lilla signal från mig om att det var OK att gasa på. Det var först när vi började närma oss stallet som hon slutgiltigt slappnade av tillräckligt mycket för att börja frusta.

Nu är det dags för en ny akupunkturbehandling igen - och jag upplever faktiskt att jag börjar få viss smärtlindring! Det har ju i o f s varit sommarvärme de senaste dagarna också - och jag brukar bli bättre i värme. Men vill ändå tro att akupunkturen har effekt på mig också! För en sådan behandling är ju betydligt enklare att boka in än "varmt väder".