Här om dagen fick Lára beta gräs utanför hagen igen - medan övriga flocken avundsjukt stod på hagens insida och tittade på... det är Litlamnins ben som skymtar under Láras mage!
Dagens väder var tyvärr inte lika bra som på bilden... mulet och regn... men Lára och jag fick oss ändå ett riktigt härligt träningspass på ridbanan! Jag har haft en våldsam kramp i ländryggsmusklerna sedan i onsdags, då jag uppenbarligen överansträngt dem (igen...) när Lára och jag var ute på vår bergsklättrings- och galopprunda. En stor del av ridturen i fältsits var helt uppenbart ingen av mina bättre idéer...
Visste inte om det skulle vara möjligt att rida idag, men jag ville i alla fall försöka. När jag satt upp i sadeln och Lára ivrigt skrittade iväg med låååånga kliv kändes det som om det skulle bli ett kort ridpass, för det gjorde REJÄLT ont... Men efter en stund på ridbanan började det faktiskt släppa! "Mer tölt åt folket - och deras ryggar!!!"
Efter uppvärmning enligt Atlis instruktioner i skritt, trav och tölt på volter med lååång hals gick vi vidare med töltträningen. Arbetstempo stod på schemat och efter en inledande repetition av halt, rygga, rid fram m h a sätet och vikten så var hon härligt lyhörd för mina halvhalter m h a vikten.
Note to self: så här i efterhand inser jag att jag glömde tänka på att INTE sitta tyngre i sadeln när jag ryggar och jag litar inte på att det sker automatiskt ännu... skärpning nästa gång alltså!!!
Använde oss av övningen att vända in på kvartslinjen i en öppna för att sedan rida sluta igen ut på spåret, efter nästa hörn vända in på kvartslinjen igen och upprepa åt andra hållet. Sedan Sylvia kom på att jag i princip bara ska tänka öppna så funkar detta riktigt bra - och i slutorna briljerar ju Lára som alltid! Det var bara i omställningen från vänsterställd sluta inför vändning åt höger som det fanns lite motstånd - i övrigt kändes hon riktigt mjuk och fin!!!
När det var dags att kräva den extra grad av samling som ger arbetstempo i tölt började vi i höger varv där vi snabbt kom överens om tempot och hon lyssnade mycket bra på en förhållning m h a vikten när jag smackat för att ladda med extra energi. Ett litet pet med pisken blev det också - och Lára bjöd på några sekvenser med riktigt härlig bärighet!!!
I vänstervarvet var det svårare... Dels hade jag ju redan både smackat och använt pisken en gång, så hon hade hunnit bli "speedad". Dessutom är det ju lite jobbigt att trampa under sig riktigt mycket med vänster bak... Hon försökte lösa problemet genom att springa fortare - och efter en stund insåg jag att detta fick mig att hålla ut skänkarna - vilket förståss var helt fel eftersom hon behövde ta i MER med bakbenen, inte mindre!
I det här läget räckte det med att min ytterskänkel ö h t nuddade hennes sida för att hon skulle rusa iväg...så jag fick börja om från skritt, där jag höll om med skänklarna och sedan se till att de låg kvar när vi gick över i tölt. Samt rida en hel del övergångar tölt, halt, rygga, tölt... för att hon verkligen skulle lyssna på mina förhållningar m h a vikten istället för att vräka sig i handen och springa iväg. När hon så lättade i handen och bjöd på en OK bärighet i arbetstempot var jag nöjd för dagen och lät henne varva ner. Först i låååångsam tölt med låååång hals och sedan samma sak i trav.
Note to self: jag borde ridit slutor i tölten när hon inte ville trampa under sig ordentligt med vänster bak! Det ska jag komma ihåg nästa gång!!!
Dagens väder var tyvärr inte lika bra som på bilden... mulet och regn... men Lára och jag fick oss ändå ett riktigt härligt träningspass på ridbanan! Jag har haft en våldsam kramp i ländryggsmusklerna sedan i onsdags, då jag uppenbarligen överansträngt dem (igen...) när Lára och jag var ute på vår bergsklättrings- och galopprunda. En stor del av ridturen i fältsits var helt uppenbart ingen av mina bättre idéer...
Visste inte om det skulle vara möjligt att rida idag, men jag ville i alla fall försöka. När jag satt upp i sadeln och Lára ivrigt skrittade iväg med låååånga kliv kändes det som om det skulle bli ett kort ridpass, för det gjorde REJÄLT ont... Men efter en stund på ridbanan började det faktiskt släppa! "Mer tölt åt folket - och deras ryggar!!!"
Efter uppvärmning enligt Atlis instruktioner i skritt, trav och tölt på volter med lååång hals gick vi vidare med töltträningen. Arbetstempo stod på schemat och efter en inledande repetition av halt, rygga, rid fram m h a sätet och vikten så var hon härligt lyhörd för mina halvhalter m h a vikten.
Note to self: så här i efterhand inser jag att jag glömde tänka på att INTE sitta tyngre i sadeln när jag ryggar och jag litar inte på att det sker automatiskt ännu... skärpning nästa gång alltså!!!
Använde oss av övningen att vända in på kvartslinjen i en öppna för att sedan rida sluta igen ut på spåret, efter nästa hörn vända in på kvartslinjen igen och upprepa åt andra hållet. Sedan Sylvia kom på att jag i princip bara ska tänka öppna så funkar detta riktigt bra - och i slutorna briljerar ju Lára som alltid! Det var bara i omställningen från vänsterställd sluta inför vändning åt höger som det fanns lite motstånd - i övrigt kändes hon riktigt mjuk och fin!!!
När det var dags att kräva den extra grad av samling som ger arbetstempo i tölt började vi i höger varv där vi snabbt kom överens om tempot och hon lyssnade mycket bra på en förhållning m h a vikten när jag smackat för att ladda med extra energi. Ett litet pet med pisken blev det också - och Lára bjöd på några sekvenser med riktigt härlig bärighet!!!
I vänstervarvet var det svårare... Dels hade jag ju redan både smackat och använt pisken en gång, så hon hade hunnit bli "speedad". Dessutom är det ju lite jobbigt att trampa under sig riktigt mycket med vänster bak... Hon försökte lösa problemet genom att springa fortare - och efter en stund insåg jag att detta fick mig att hålla ut skänkarna - vilket förståss var helt fel eftersom hon behövde ta i MER med bakbenen, inte mindre!
I det här läget räckte det med att min ytterskänkel ö h t nuddade hennes sida för att hon skulle rusa iväg...så jag fick börja om från skritt, där jag höll om med skänklarna och sedan se till att de låg kvar när vi gick över i tölt. Samt rida en hel del övergångar tölt, halt, rygga, tölt... för att hon verkligen skulle lyssna på mina förhållningar m h a vikten istället för att vräka sig i handen och springa iväg. När hon så lättade i handen och bjöd på en OK bärighet i arbetstempot var jag nöjd för dagen och lät henne varva ner. Först i låååångsam tölt med låååång hals och sedan samma sak i trav.
Note to self: jag borde ridit slutor i tölten när hon inte ville trampa under sig ordentligt med vänster bak! Det ska jag komma ihåg nästa gång!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar