"Mitt liv som hönsmamma" - del 1

Eftersom Johan inte hunnit dokumentera årets hönor med porträttfotoutrustningen ännu, får det bli en bild på den Skånska Blommehönan (en av dem som bodde hos oss förra sommaren.)

Nu har årets hönor alltså anlänt och det känns förståss lite spännande så här i början - för båda parter. Damerna är inte så vana vid människor ö h t... och vi förstår ju att när de åkt iväg på sitt livs första semester - och det till ett av Unescos världsarv t o m - så har de förståss höga förväntningar...och vi vill självklart försöka leva upp till dessa!

Även om detta är tredje sommaren som "hönsmamma" så märker jag att det finns nya saker att lära. Precis som andra djur är dessutom hönorna individer - med olika vanor och beteenden - så det måste självklart ta lite tid innan vi lärt känna varanda.

Förra årets hönor ansåg t ex att läggdags var kl 19.00 och de var OERHÖRT principfasta på den punkten! Vid de tillfällen då jag glömt öppna hönshuset åt dem så att de kunde gå in och kom utspringande sedan klockan passerat 19 fick jag några REJÄLA utskällningar...!!! Och när de väl gått in och satt sig på pinnen för kvällen kunde inte ens kokt spagetti locka ut dem igen (vid alla andra tillfällen gjorde de vad som helst för en spagetti!)

Men första kvällen med årets gäng verkade det som att vi i år dragit på oss ett gäng riktiga nattsuddare... för klockan hann passera 21 innan de gick in i hönshuset. Men det vet man ju själv att det inte alltid är så lätt att somna första natten på ett nytt ställe...!

Förra året hade vi ju apartheid här i Kyrkbyn, med en vit minoritet som förtryckte den färgade majoriteten. Så vi blev helt enkelt tvungna skaffa ytterligare ett hönshus och en hönsgård för att kunna dela upp vår lilla hönsflock på två. I år är däremot bristen på mångfald total - bara helvita, renrasiga Lohman. Därmed har vi också gjort några förändringar jämfört med förra året. Dels har vi byggt en ny hönsgård och ursprungsplanen var att bara använda det ena, nyare, hönshuset. Men när de väl gått in första kvällen tyckte jag att det verkade lite väl trångt för alla fem, så inför andra kvällen tog vi fram även det äldre huset och anslöt även detta till hönsgården.

För att dessutom hjälpa dem lite på traven lyfte jag sedan in dem allihop i det gamla huset. Detta var redan vid 19-tiden och jag hade förväntat mig att de skulle komma ut igen när de väl spanat in facilitererna. Men till min förvåning var det bara en av dem som gick ut en sväng - de övriga stannade kvar där inne hela natten! Vad hade hänt med mina nattsuddarhöns??? Var det möjligen så att de kvällen innan stannat uppe sent för att de hela tiden väntade på att jag skulle komma och stoppa dem "i säng"?! Idag talade jag för säkerhets skull om för dem att i fortsättningen får de ta ansvar för att gå och lägga sig själva - vilket de också gjorde strax efter kl 19! Och till skillnad från igår natt verkar de flesta valt att sova i det"första" hönshuset.

To be continued...!!!

"Mer tölt åt folket - och deras ryggar!!!"

Här om dagen fick Lára beta gräs utanför hagen igen - medan övriga flocken avundsjukt stod på hagens insida och tittade på... det är Litlamnins ben som skymtar under Láras mage!

Dagens väder var tyvärr inte lika bra som på bilden... mulet och regn... men Lára och jag fick oss ändå ett riktigt härligt träningspass på ridbanan! Jag har haft en våldsam kramp i ländryggsmusklerna sedan i onsdags, då jag uppenbarligen överansträngt dem (igen...) när Lára och jag var ute på vår bergsklättrings- och galopprunda. En stor del av ridturen i fältsits var helt uppenbart ingen av mina bättre idéer...

Visste inte om det skulle vara möjligt att rida idag, men jag ville i alla fall försöka. När jag satt upp i sadeln och Lára ivrigt skrittade iväg med låååånga kliv kändes det som om det skulle bli ett kort ridpass, för det gjorde REJÄLT ont... Men efter en stund på ridbanan började det faktiskt släppa! "Mer tölt åt folket - och deras ryggar!!!"

Efter uppvärmning enligt Atlis instruktioner i skritt, trav och tölt på volter med lååång hals gick vi vidare med töltträningen. Arbetstempo stod på schemat och efter en inledande repetition av halt, rygga, rid fram m h a sätet och vikten så var hon härligt lyhörd för mina halvhalter m h a vikten.

Note to self: så här i efterhand inser jag att jag glömde tänka på att INTE sitta tyngre i sadeln när jag ryggar och jag litar inte på att det sker automatiskt ännu... skärpning nästa gång alltså!!!

Använde oss av övningen att vända in på kvartslinjen i en öppna för att sedan rida sluta igen ut på spåret, efter nästa hörn vända in på kvartslinjen igen och upprepa åt andra hållet. Sedan Sylvia kom på att jag i princip bara ska tänka öppna så funkar detta riktigt bra - och i slutorna briljerar ju Lára som alltid! Det var bara i omställningen från vänsterställd sluta inför vändning åt höger som det fanns lite motstånd - i övrigt kändes hon riktigt mjuk och fin!!!

När det var dags att kräva den extra grad av samling som ger arbetstempo i tölt började vi i höger varv där vi snabbt kom överens om tempot och hon lyssnade mycket bra på en förhållning m h a vikten när jag smackat för att ladda med extra energi. Ett litet pet med pisken blev det också - och Lára bjöd på några sekvenser med riktigt härlig bärighet!!!

I vänstervarvet var det svårare... Dels hade jag ju redan både smackat och använt pisken en gång, så hon hade hunnit bli "speedad". Dessutom är det ju lite jobbigt att trampa under sig riktigt mycket med vänster bak... Hon försökte lösa problemet genom att springa fortare - och efter en stund insåg jag att detta fick mig att hålla ut skänkarna - vilket förståss var helt fel eftersom hon behövde ta i MER med bakbenen, inte mindre!

I det här läget räckte det med att min ytterskänkel ö h t nuddade hennes sida för att hon skulle rusa iväg...så jag fick börja om från skritt, där jag höll om med skänklarna och sedan se till att de låg kvar när vi gick över i tölt. Samt rida en hel del övergångar tölt, halt, rygga, tölt... för att hon verkligen skulle lyssna på mina förhållningar m h a vikten istället för att vräka sig i handen och springa iväg. När hon så lättade i handen och bjöd på en OK bärighet i arbetstempot var jag nöjd för dagen och lät henne varva ner. Först i låååångsam tölt med låååång hals och sedan samma sak i trav.

Note to self: jag borde ridit slutor i tölten när hon inte ville trampa under sig ordentligt med vänster bak! Det ska jag komma ihåg nästa gång!!!

Meet da Chicks!

Idag hämtade vi sommarens hyrhönor! Fem tjusiga damer i vitt, av rasen Lohman. I vanliga fall bor de i Frostkåge, norra Västerbotten hos en kvinna som är släkt med "familjen Vindur" i Ragvaldsträsk. Så viss islandshästkoppling finns det faktiskt!

Nu hoppas vi att de ska trivas bra hos oss i Kyrkbyn! Första veckan ska de bara vara i hönsgården, de behöver hinna lära sig vad som är "hemma" innan man kan börja släppa ut dem. Men sedan är ju tanken förståss att de ska få gå ute lösa när vi är hemma, precis som tidigare hönor fått göra. Då får vi se hur det går med hönsdressyren den här gången - om det går lika bra att lära dem inkallning m m. Återkommer självklart med rapporter - och fler bilder - framöver! 

Nu med Ástundsadel!!!

Vad är det där för nå´t spännande?! undrar Litlamin. (Bara en pälsskrapa jag lagt ifrån mig på marken.) I bakgrunden betar Hremsa.

Idag åkte jag till stallet först efter jobb, akupunkturbehandling och en stunds vila - så jag chockade Elisabeth med att dyka upp när hon just skulle åka hem igen. (I vanliga fall brukar jag alltid vara i stallet före henne på vardagarna - vi möts i bästa fall om hon hinner komma dit innan jag åker hem.)

Sylvia meddelade att min "nya" Ástundsadel hängde nyputsad och väntade på mig i sadelkammaren! Alltså bör jag i min tur putsa min Hrimnirsadel i helgen så att jag kan fota och lägga ut den på annons!

För visst blir man GALEN på alla annonser man ser med bilder på smutsiga prylar...?!! Och så står det "smutsig på bilden men levereras nyputsad/nytvättad"... varför inte putsa/tvätta innan man fotar i så fall??!!! Är det NÅGON som blir köpsugen av att se smutsiga grejer???

Nu när beslutet om sadeln är fattat så får jag återgå till att borsta hästen på ryggen igen... Den senaste tiden har jag bara använt pälsskrapa - för att det skulle finnas så mycket smuts som möjligt som kunde lämna "avslöjande" avtryck på mina rena vita schabrak. (Verkligen upp och nervända världen - i vanliga fall brukar man ju vilja smutsa ner dem så lite som möjligt...!!!) Och det är ju lätt att bli bekväm... men till Láras stora irritation så blev det alltså grundlig ryggborstning idag igen. Men det är ju verkligen omöjligt att INTE irritera henne!

Ástundsadeln har föresten tre sadelgjordsstroppar och Sylvia har brukat använda en förgjord förutom sadelgjorden. Jag har egentligen inget behov av en sådan, eftersom sadeln ändå ligger helt stilla på Lára. När jag provridit med sadeln har förgjorden visserligen suttit på, men istället för att ta bort den har jag spänt den riktigt löst, bara för att "hålla ordning" på stropparna. Konstaterade att jag kanske skulle köpa mig en förgjord för att kunna göra så i fortsättningen också. Det ser ju lite slarvigt ut om de hänger lösa - samtidigt som det känns dumt att ta bort dem ifall man skulle ha behov av dem i framtiden. Och Sylvia grävde fram en extra förgjord ur sina gömmor som jag får låna till dess jag hunnit skaffa en egen. Att hitta sadelgjord som är tillräckligt kort för nätta Lára är ju inte lätt... men eftersom den i det här fallet kan sitta löst så borde det ju vara lättare!

För invigning av nya sadeln satsade Lára och jag på att rida uppför Mariebäcks "slalombacke" - d v s kalhygget på den MKT branta bergssidan nere vid skjutbanan. Det varma vädret kanske inte var det allra mest lämpade för bergsklättring... men vi tog det i etapper så att Lára fick tillfälle att hämta andan då och då. (Jo, t o m racerdamen själv ville ta vilopauser - då förstår ni att det var BRANT!!!)

Uppe på toppen fortsatte vi ner på andra sidan fram till skogsvägen som går parallellt med bilvägen (man kommer till den strax innan det börjar bli uppför igen). Om man rider till vänster kommer man ganska snart tillbaka ner på bilvägen åt Avan-hållet, precis efter första galoppbacken där sandvägen går in till mot rastplatsen.

Men vi valde istället att följa skogsvägen åt höger och till Láras stora glädje visade den sig vara lämplig för galopp nästan överallt! Jag hade tänkt rida ner till bilvägen igen vid jaktstugan - men när jag såg att det stod bilar där kändes det lite väl mycket som ett "intrång". Så vi fortsatte längs skoterleden en stund till innan vi letade oss ner till "bebodda trakter" igen.

Efter lite tölt med lååång hals fick Lára en sista galopp längs vägen upp till kyrkan - MKT uppskattat! Men nu börjar det bli hög tid för ett träningspass på ridbanan igen, med ordentligt voltarbete!

"Matte är i foderrummet!!!" 

VEM har slängt alla grimmorna på golvet???

Märkligt att det ligger så många grimmor på golvet just där Lára står... det kan väl inte ha något samband med att jag precis sadlat henne...?! 

Istället för att ge Lára extra hö innan ridningen idag lät jag henne gå lös på gården och äta gräs. Normalt brukar det inte bli någon större uppståndelse i stoflocken när jag hämtar Lára från hagen. Men att hon gick runt lös på gården rubbade uppenbarligen tjejernas cirklar... Haminja, Hrisla och Litlamin blev alla tre riktigt uppjagade och gnäggade efter henne om och om igen - ända till jag tillslut tog in Lára i stallet!

Idag red vi uppvärmningstrav resp - tölt (med lååång hals) bort till korsningen vid sjön, där vi tog till vänster mot Bälingeberget och övergick till att rida tölt med lite mer samling. När vi sedan vände hemåt började jag med att träna arbetstempo. Efter en skrittpaus red vi en andra sekvens av detta och då lyckades jag rama in henne så att hon verkligen kom upp med bogarna - häftigt!

Efter ännu en skrittpaus fick hon istället gasa på - och som hon gasade!!! Vi red fortare och fortare och fortare - utan några som helst taktproblem! Ibland sköt hon ut en bog och blev hög i formen, men det gick aldrig så långt att det ens kom antydningar till rollningar. Och med mer drivning och kramningar på tyglarna så hittade hon tillbaka till lösgjordhet och längd på halsen utan att tempot bromsades upp! HÄFTIGT!!!

Avslutade töltträningen med en lååång sträcka riktigt låååångsam tölt med låååång hals för att hon verkligen skulle varva ner även i sinnet. Innan hon fick galoppera längs vägen upp till kyrkan. Även idag hade jag lånat Sylvias sadel och det tidigare nytvättade schabraket visade nu avtryck som ÄNNU tydligare än igår visade hur bra sadeln passar Láras rygg!

Det har verkligen varit helt suveränt att jag haft möjlighet att testa flera olika sadlar så grundligt - var och en under ett eller flera vanliga träningspass! Jämfört med korta provridningar i samband med "vanlig" sadelutprovning känner jag mig väldigt mycket säkrare på att detta verkligen är rätt sadel för oss. Så när Sylvia dök upp i stallet lite senare förklarade jag att jag vill köpa den.  (Den har egentligen en bom som är för böjd för hennes hästars raka ryggar - vilket hon hittills kompenserat med en frontriserpad. Men till Láras något sänkta rygg passar den däremot perfekt!

..."something borrowed, something blue."

En bild av livets orättvisa... "´cause I´m worth it!!!" konstaterar förståss Lára!

Efter gårdagens begivenheter var det SKÖNT med sovmorgon!!! Hann ju dessutom med en akupunkturbehandling mellan allt "glitter och glamour" och efter dessa behöver jag ju alltid sova extra mycket. Men jag fick samtidigt ett mycket tydligt bevis på att jag redan blivit SÅ mycket bättre av dessa behandlingar. För bara 2-3 veckor sedan skulle jag ALDRIG klarat "stående mingel" två timmar i sträck - både ryggen och fötterna hade gjort mig sängliggande innan första timmen var passerad... Härligt att det faktiskt finns något som hjälper - trots allt!!!

När jag kom till stallet möttes jag av en Lára som inte bara kom mig ivrigt till mötte mig vid grinden utan som faktiskt gnäggade också! Det var dessutom ANDRA gången på kort tid - en matte kan ju svimma av lycka för mindre!!!

Dagens ridpass blev av styrketräningskaraktär. Lånade ett par Veredusboots på 170 g av Elisabeth och eftersom mina 140-grammare i Láras värld går under benämningen "TUNGA boots" (vi fick ju träna länge bara för att hon skulle klara 70 grams skyddsboots!) så hamnar väl dessa i kategorin "JÄTTETUNGA boots"?!! Med dessa på red vi sedan "styrketräningstölt" med låååång överlinje bort till korsningen vid sjön. Där tog vi en liten fågelskådningspaus medan vi nöjt av tystnaden och fågelsången. Ibland är det härligt att känna sig som den enda människan i världen!!!

På hemvägen ökade jag graden av samling i tölten. Efter en stund började det märkas att Lára blev trött av att ha JÄTTETUNGA boots, så jag behövde driva allt mer för att undvika att tölten blev travtaktig. Efter en lååång skrittpaus red vi upp längs vägen till kyrkan och Lára blev MKT nöjd när hon fick galoppera! 

Man kan säga att vi hade ett klassiskt bröllopstema idag: "Something old, (something new,) something borrowed, something blue!" Eller vad säger ni om Tildras viktboots, Sylvias sadel och Feykirs vita Team Lillhästen-schabrak (med blått kantband)?!! 

Och än en gång visade det vita schabraket att Sylvias sadel ligger väldigt bra! Trots Láras något sänkta rygg ligger den emot hela vägen, utan någon "lucka" mitt på. Och även när hon jobbar ordentligt med ryggen så ligger sadeln kvar där den ska - fast vi inte ens använt "klistrig" gelpad. 

Glitter och glamour på Näringslivsgalan i Luleå 2014

I dag var det ingen "vanlig dag på jobbet" direkt... det var nämligen dags för Luleås Näringslivsgala! Det hela inleddes redan på förmiddagen med de första prisutdelningarna varvat med intressanta (och GRYMT roliga) föreläsningar av både Karin Adelsköld och "rockstjärneprofessorn" vid Handelshögskolan i Stockholm Micael Dahlén. Alltid lika fantastiska Charlotte Lindmark var konferencier. Akt 1 avslutades med lunch på Marcus Samuelssons Kitchen and Table. P g a att programmet dragit ut på tiden fick jag dock kasta i mig den goda maten på tre minuter för att inte bli (allt för) sen till min akupunkturbehandling.

Hann hem och vila en stund efter behandlingen innan det var dags att klä om för kvällens begivenheter. Först hade vi på Handelsbanken bjudit in drygt 100-talet gäster till "förmingel" i banklokalen. Och sedan inleddes själva galan med ett mingel för alla 800 gästerna. Festlokalen var nya Luleå Energi Arena.

Kollegan Ellinor och jag i galastass! Till höger om mig skymtar Luleås kommunalråd Yvonne Stålnacke i orange.

Under kvällen fick vi - förutom prisutdelningarna - avnjuta en fantastisk meny komponerad av stjärnkocken Paul Svensson. Jag hade dessutom oerhört tur med min bortsplacering genom att jag bl a fick sitta med två av de anställda i delikatessbutiken på Hemmagastronomi, så ni kan ju gissa om jag jag tog chansen att prata mat?!!

När det var dags för galans finaste pris "Årets företagare" höll jag förståss tummarna extra hårt för Elisabeth som var en av tre nominerade! Tyvärr fick hon inte priset - men redan att bli nominerad i en sådan ansedd kategori är ju att vinna!

Precis som tidigare år avslutades galakvällen med en överraskningsartist och i år var det Agnes som stod för underhållningen! Men för min del fick det räcka med de tre första låtarna innan jag tyckte det var dags att gå hem. Efter mer än en  "heldag" tyckte jag att kroppen hade gjort sitt. För två veckor sedan hade jag aldrig orkat med detta - så nog har definitivt akupunkturen börjat ha effekt!

När jag gick ut i den ljusa försommarkvällen var det fortfarande så varmt att extremt frusna Anna kunde gå baraxlad! Och när jag en stund senare klev ur bilen hemma möttes jag av den ljuvligaste doft - då de första häggblommorna precis slagit ut!!!

Mitt i nyllet!!!

Lára i spolspiltan efter dagens träningspass - strax efter att hennes galna matte spolat även hennes huvud... inte helt populärt...men efteråt verkade hon tycka att det var skönt att det slutat klia av all svett!

Idag hade turen kommit till att testa Elisabeths sadel - en Hilbar Royal. Tyvärr låg den inte bra på Lára utan hamnade i framvikt... Jag funderade en stund på om det möjligen kunde bero på att jag sadlat för långt bak. Men när jag sms:ade en bild till Sylvia kunde hon direkt konstatera att den inte passade min häst. Jag fick dessutom uppfattningen att den var för rak i bommen för Láras något sänkta rygg. Sylvias Ástund är fortfarande bäst hittills alltså.

Precis som igår inledde vi dagens träningspass på ridanan med att "böja och bända". När jag sedan började samla Lára i tölten märktes det direkt att jag petade till henne med pisken ett par gånger igår... för hon började genast jaga upp sig och vara beredd på att bli arg. Men rumpan kom in under henne och rygg och bogar höjdes - så jag behövde knappt driva ö h t utan kunde fokusera på att få henne att slappna av och länga halsen. Och när detta lyckades bjöd hon på riktigt trevligt arbetstempo!

Då lämnade jag ridbanan och red upp bakom vägbommen där hon fick gasa på i ökad tölt upp till vändplanen. Där gjorde jag sedan som Atli lärt mig: red på volt för att få henne att slappna av ordentligt i kropp och själ innan vi avbröt tältandet.

Inför hemvägen funderade jag på att göra slag i saken och verkligen lära mig kinesiska - eller också bli eldslukare. Men sedan tänkte jag: Varför göra det så enkelt för sig?! Och valde istället att försöka skrölta hemåt. Men låååång hals, vilket krävde låååånga tyglar, var det ju förståss en rejäl utmaning att övertyga Lára om att det inte var "fortast hem vinner"...!!!

När jag väl etablerat ett låååångsamt tempo fick jag verkligen fokusera på att ha ett helt neutralt säte som inte verkade framåtdrivande på något som helst sätt. För visserligen hade Lára sträckt ut överlinjen så duktigt att mulen nästan var i backen - men det var ändå tydligt att hon hela tiden väntade ivrigt på minsta lilla signal från mig om att det var OK att gasa på. Det var först när vi började närma oss stallet som hon slutgiltigt slappnade av tillräckligt mycket för att börja frusta.

Nu är det dags för en ny akupunkturbehandling igen - och jag upplever faktiskt att jag börjar få viss smärtlindring! Det har ju i o f s varit sommarvärme de senaste dagarna också - och jag brukar bli bättre i värme. Men vill ändå tro att akupunkturen har effekt på mig också! För en sådan behandling är ju betydligt enklare att boka in än "varmt väder".

Vi får hjälpa en liten unghäst att våga ta steget ut i stora världen!

Som vanligt har Lára ingen direkt brådska att övergå till sin vackra sommarpäls... tyvärr! Det är väl den enda hon INTE har bråttom med!!! Men nu ser man i alla fall att hon börjar få mörkare skiftningar där hon varit klippt. Men kanske kan de senaste dagarnas sommarvärme få henne på bättre tankar?!!

Sedan tävlingen i Boden har Lára fått många vilodagar och när vi ridit har det varit ute i terrängen. Där blir det ju mycket "böja och bända" automatiskt när hon hela tiden måste anpassa steglängd och tempo efter terrängen. Men idag tyckte jag det var dags för voltarbete på ridbanan igen. Det är ju ändå där det verkligen avslöjas på vilken nivå man ligger i träningen f n.

Det blev små volter i skritt och långsam trav samt tölt på böjda spår där jag vände m h a ytterhjälperna. Innan vi var klara på ridbanan hann vi även med att jobba med arbetstempot i tölt för att hitta en fungerande kombination av samling och lösgjordhet.

När jag kände mig nöjd med detta fick Lára och jag hedersuppdraget att följa med Sylvia ut med en unghäst som precis kommit till henne för att bli inriden. Han skulle nu ha ryttare på ryggen för tredje gången och Sylvia tyckte det var dags att rida ut med honom - men det kunde behövas lite "draghjälp" för en liten unghäst som skulle ut i "stora vida världen" för första gången!

Vi skrittade före ut från gården och Lára accepterade faktiskt att "pojkspoligen" gick alldeles bak i svansen på henne för att få trygghet. När vi skulle passera vägbommen blev det väääldigt spännande... men på andra försöket följde han med oss förbi. Väl ute på skogsvägen tyckte Sylvia att vi kunde prova att höja tempot lite, så jag lät Lára sträcka ut halsen ordentligt i en långsam tölt medan lille Noi jobbade med att hitta balansen med ryttare på ryggen SAMTIDIGT som han skulle få alla benen med sig åt samma håll...!

Men efter en stund blev han plötsligt riktigt modig, sprang förbi oss och tog täten en stund! Hela tiden med spetsade öron, ivrigt spejande åt alla håll - så SÖT!!! Fast efter en stund tyckte han visst att det varit tillräckligt spännande - så han återtog sin plats bakom Lára istället. En stund senare lyckades Sylvia "hitta" stoppknappen på honom och även övertyga honom om att vända hemåt igen.

Lára och jag fortsatte i låååångsam tölt med lååååång hals bort till vändplanen. På hemvägen gasade vi på ordentligt i ökad tölt innan hon åter fick varva ner. Nu ångrade nog även hon att hon inte släppt all vinterpäls ännu, för hon var SÅ svettig i värmen! Duschen i spolspiltan efteråt verkade riktigt uppskattad!

Katapult-Láras helt perfekta dag!

Sprungit mycket: Check!
Sprungit fort: Check!
Sprungit om Démantur: Check!
Sprungit ifrån Démantur: Check!
Sammanfattningsvis en HELT perfekt dag för katapult-Lára!!!

Även Elisabeth och jag tyckte att det var en fantastisk dag idag! Med 20 grader i skuggan men inga insekter antagligen en av årets bästa t o m!!! Och vilken perfekt timing att vi just idag skulle ge oss ut och på en längre tur i skogen!

Vi skulle rida den klassiska "turridningsrundan" som användes flitigt på den tiden när Sylvia hade turridning. Förra sommaren kunde vi aldrig rida där, efter att skogsmaskiner både kört sönder vägen och dessutom fått en bäck att ändra sitt flöde så att den började rinna på själva vägen och förvandlade denna till bottenlös lera... Men i år är det ju redan så torrt i markerna och när Elisabeth var ute på rekognoceringstur tidigare i veckan kunde hon konstatera att vägen nu var ridbar igen!

Vi red bort till den långa galoppbacken och det var alldeles uppenbart att Lára kände igen sig mycket väl - hon blev SÅ taggad!!! Vi låg bakom Elisabeth och Démantur när vi fattade galopp och jag hade egentligen tänkt att vi skulle ligga kvar där - det är ju bra (mental) träning för min katapult-häst! MEN när jag kände hur hon laddade kunde jag inte göra henne besviken - och som en katapult kastade hon sig förbi och galopperade ifrån Démantur. Gissa om det var en nöjd Lára som stannade längst upp i backen sedan?!

Vi vände tillbaka ner till nya kalhygget där vi, istället för att fortsätta tillbaka ner på bilvägen, rundade hygget och fortsatte genom skogen till dess vi kom ut på bilvägen borta mot Avan. Även denna sträcka har några MKT blöta partier, men tack vare "torkan" kunde vi ta oss förbi dem också! Det har definitivt aldrig tidigare hänt redan i maj!

Tillbaka på bilvägen töltade vi hemåt och när Elisabeth och Démantur började rida ökad tölt kunde vi ju inte få bättre sparring!!! Lára var faktiskt riktigt duktig och behöll lösgjordheten trots att vi låg och tangerade gränsen för hur fort hon kan tölta utan att bli spänd.

När vi skrittade sista biten hem skulle jag klia mig på näsan och upptäckte till min förvåning att ridhandsken var jätteblöt... Men så kom jag på att jag strax innan klappat Lára på halsen och insåg hur svettig hon var! :-O Svettig men NÖJD - när hon både fått springa mycket och riktigt fort! (Verkligen otur för henne att hon inte är femgångare - hon skulle definitivt ÄLSKA att gå i flygande pass!!!) 

"Fyra nyanser av brunt"

Om någon undrar varför jag skämtsamt brukar kalla Sylvias uppfödning för "Fyra nyanser av brunt"  kanske den här bilden kan vara en ledtråd?!! Fr vänster Haminja, Hremsa, Litlamin och Hrissla. På bilden saknas visserligen "färgklicken" Mysla (svart) men också Hektor (brun).

I natt sov jag 11 timmar och ändå är jag så KOPIÖST trött jag jag knappast åkt till stallet om det inte varit för att jag hade lunchfodringen. Det har verkligen varit en tuff vecka... men jag blev ju "varnad" innan jag började med akupunkturen att man kan bli tillfälligt sämre innan man blir bättre, så jag hoppas det är vad som händer nu...

Väl i stallet kunde jag ju inte gärna svika Lára genom att bara bjuda på lunch - utan det fick bli en ridtur också. Och precis som senast till största delen ute i terrängen - så att hon fick jobba medan jag mest kund "åka". Direkt när vi svängt vänster på bilvägen red jag ner i skogen på sidan av vägen och följde bäcken nästan bort till bilvägens första "galoppbacke". Där korsade vi vägen och följde sedan skoterleden tillbaka genom skogen.

När jag rider den rundan brukar jag leta mig ner till bilvägen igen strax innan huset där Sylvia och Jannes enda grannar bor. Men nu testade jag för första gången att fortsätta ytterligare en bit genom skogen, längs med den röjda skoterleden, så att vi istället kom ner vid jaktstugan. Det var överraskande torrt i skogen, fast det bara är i början av maj! Ovanligt lite snö under vintern och rekordtidig vår är uppenbarligen en kombination som ger denna trevliga effekt!

I skogen hade vi ägnat oss åt lösgörande arbete, både i form av galopp och "Vignir-style" (=full fart i tölt i riktigt ojämn terräng). Tillbaka nere på bilvägen tog jag sedan en ordentlig diskussion med Lára om det här med arbetstempo tölt. Och efter några små raseriutbrott från den fyrbenta av oss töltades det sedan med "massor av rygg" och en härlig bärighet! Verkligen synd att hon inte "kände för" något som ens kom i närheten av denna tölt under tävlingen i Boden...

Vi hade lånat Sylvias sadel igen idag - och till skillnad mot de andra sadlar jag lånat gav denna som synes smutsränder HELA vägen längs ryggraden. Sadlarna med mer rak bom har alla haft ett "uppehåll" mitt på, där schabraket inte blivit smutsigt. Och inte ens om vi galopperar mycket glider sadeln fram det minsta, trots att jag bara ridit utan gelpad. Verkar lovande m a o! Testerna fortsätter...!!!

I morgon ska Lára och jag förhoppningsvis rida ut med Elisabeth och Démantur - det ser jag fram emot!!! Men det förutsätter ju att jag tar mig ur sängen förståss... Håll tummarna!!!

Terränggalopp triggar taggad töltare!

Dagens inlägg får illustreras med en "arkivbild" från tävlingen i Skellefteå i höstas. Terräng handlar det ju visserligen inte om... men galopp i alla fall!

När matte idag äääääntligen dök upp i stallet igen efter tre lååååååånga vilodagar var Lára taggad till tusen! Vilket förståss innebar att hon var ÄNNU argare än vanligt när jag skulle göra i ordning henne inför ridningen. Ilska är ju uppenbarligen hennes enda sätt att kanalisera starka känslor...!!!

Idag hade turen kommit till att prova Sylvias Ástundsadel, vilken har en mer böjd bom än de tidigare sadlarna jag provat och därför förhoppningsvis skulle ligga ännu bättre på Láras rygg. Sylvia har varit på vibrationsträning med Hremsa i veckan, för att "skaka loss" hennes muskler efter tävlingens ansträngningar. Lára och jag satsade istället på terränggalopp för att göra detsamma!

Red upp bakom vägbommen för första gången på flera månader, tog vägen till vänster och sedan in i skogen. Och galopperade överallt förutom där det var HELT uppenbart att skritt var enda möjliga gångart. Bra gymnastik för Lára att korta och länga stegen hela tiden i den ojämna terrängen!!! Och även bra gymnastik för matte att gång på gång snabbt böja sig över hästhalsen för att inte riskera att sopas ner från hästryggen av någon trädgren...!!!

Vi red inte hela vägen bort till den fina grusvägen, utan vände hemåt igen vid kalhygge nummer två. Under hemvägen blandade vi upp galoppen med en hel del "terrängtölt" också - även detta verkade uppskattas av min häst!

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att sadeln låg kvar där den skulle - trots att terränggalopp borde innebära en ganska rejäl utmaning så hade den inte glidit fram något under ridturen. Och m h a smutsavtrycken på schabrakets undersida kunde jag dessutom se att den verkar passa henne bäst av dem vi provat hittills. Jag tyckte också att den var VÄLDIGT skön att rida i - jag hade en nästan likadan till Reykur en gång i tiden så antagligen var det därför jag kände mig så "hemma" i den på en gång! Det blir definitivt fler test av denna!

Jag hade även tillfälle att ta del av Sylvias analys av mina och Láras prestationer under tävlingen i Boden. Hon konstaterade då än en gång att Lára utvecklats så fantastiskt fint under de senaste månaderna. Men att hon, när det var tävlingsdags, tyvärr hamnat tillbaka i "gamla ridskolemönster". Det kändes bra att få hjälp att sätta ord på min känsla - att det liksom inte "hände något" när jag red. Jag kunde inte alls inverka på henne som tidigare. Lára - som haft så lätt för att samla sig och verkligen kunnat bära upp sig "bakifrån och fram" med bibehållen lösgjordhet - bara "stängde av", blev stel och lååång...

"Det är helt enkelt dags att du börjar se dig om efter en ny häst!" konstaterade Sylvia. Och det har jag väl egentligen haft på känn ända sedan jag fick tillfälle att rida Hremsa tidigare i vår... Men om det känns svårt att hitta ny sadel så är det ju verkligen inte lättare att hitta ny häst...

Vi var i alla fall överens om att jag och Lára kan utvecklas vidare tillsammans på träning ett tag till. Så när nu min kropp ändå bestämt att jag ska stå över tävlandet för ett tag framöver så innebär det ju faktiskt att jag "köper mig tid" att hitta en ny häst. Jag fokuserar på den roliga träningen med Lára så länge - och även om hon kanske inte räcker till ända till dess Litlamin är färdig att ta över så kan det ju hinna dyka upp någon annan möjlighet under tiden.

Just nu känns det vääääldigt osannolikt att Hremsa skulle bli till salu...men under har ju hänt förr...! Och Sylvia har ju faktiskt två halvsyskon till henne på gång, båda RIKTIGT lovande, så tillslut kanske hon ändå väljer bort Hremsa till förmån för någon av dem... Ja, hoppet är ju det sista som överger människan som ni märker!!!

"After competition"

Hittade en hittills opublicerad bild på Glaesir - en av hästarna som varit på träning hos Sylvia under våren.

Här är det fortfarande "after competition" - vilket för min del inneburit mycket vila, lite jobb men ingen ridning. När jag pratade med Sylvia i telefon i måndags em berättade hon att Lára m fl legat och sovit mycket i hagen - så även hästarna behövde uppenbarligen ta det lite lugnt efter tävlandet!

Efter jobbet idag har jag varit på min tredje akupunkturbehandling. Efter den första blev jag ju VÅLDSAMT "sjösjuk" och efter den andra sov jag 14 timmar i sträck. Så idag konstaterade jag att jag nästan var mer orolig för reaktionerna på behandlingen än på själva nålarna... vilket ändå är rätt skönt med tanke på min mångåriga, SVÅRA nålfobi...!

Sjukgymnasten säger att min kropps starka reaktioner på nålarna (fortfarande bara fem stycken) är ett gott tecken - uppenbarligen startas processer i kroppen, processer som förhoppningsvis leder till både smärtlindring och lindring av tröttheten längre fram. Jag hoppas hon har rätt! Idag utökade hon behandlingstiden från 10 till 12 minuter, men inga fler nålar ännu så länge.

I morgon hoppas jag i alla fall på ridning igen - tycker att Lára och jag förtjänar en härlig, lösgörande sväng ute i terrängen! 

Midurs SM-kval: finaler

Från uttagningen i Fyrgång V2 på lördag - när Lára "hittade" lite ökad tölt igen.

Uppenbarligen läste någon i beslutande position på SMHI mitt blogginlägg från lördagen och insåg missen avseende vädret - för till idag hade de ordnat flera grader varmare, varken regn eller snö och t o m sol bitvis!!! Bra där SMHI - fast till nästa år får ni jobba lite mer på er timing - vi vill gärna ha finvädret redan fr o m fredag em!!!

Inför vår A-final i tölt T3 var frågan om vad Lára skulle vara på för humör... Skulle hon åter ha lagt den ökade tölten på hyllan, som inför uttagningen? Det visade sig inte vara så illa - som tur var! Fast vi var ju inte ens i närheten av vad vi presterat på träning under de senaste månaderna... Sylvia vann förståss finalen på fantastiska Hremsa (detta var bara Hremsas andra tävling - och ändå var de bara tre hundradelar från att klara kvalgränsen till SM!) och Elisabeth & Démantur kom på andra plats med A-klasspoäng! Så med tanke på motståndet var jag nöjd med vår fjärdeplats - men poängmässigt borde vi ha kunnat prestera BETYDLIGT bättre än vad som var fallet...

Och man kan väl säga samma sak om eftermiddagens B-final i fyrgång, då Lára kändes matt och jag inte fick henne att ta i ordentligt med bakdelen i någon av gångarterna... Fast vi fick faktiskt en 6:a i skritt vilket definitivt kändes som en bedrift på "taktande tanten"!!! Men kanske var det just p g a att hon kändes så matt i övrigt?! Utan andra ekipage i bakhasorna när det var dags för galoppen hade hon dessutom tid att lyssna på mig och därmed blev galoppfattningen klockren - synd bara att den inte var det igår för då hade vi ridit A-final idag istället. Men, men, man får fokusera på det som går bra!

Om Lára kändes matt i B-finalen så var det i alla fall inget mot hur hennes matte kände sig efteråt... Under natten hade värken hållit mig vaken så länge - trots en ENORM trötthet - att jag tagit det radikala beslutet att denna tävling skulle bli den enda för oss i vår. När min kropp är i så här dåligt skick behöver jag väl inte utsätta mig för fler sådana här påfrestningar?! Jag funderade t o m på att vi skulle stryka oss från söndagens finaler, men insåg att jag ändå skulle behöva åka till Boden på morgonen för att lämna ett gäng priser som låg i min bil. Och när jag ändå lyckades ta mig ur sängen på söndagsmorgonen så kunde jag ju lika gärna "ge järnet".

Men fortfarande en timme efter finalen pulserade det våldsamt i mina ben och jag var yr av trötthet ytterligare flera timmar efteråt. Som tur var hittade jag en stol att låna vid banan så jag kunde sitta där och ta igen mig under de sista klasserna. Medan jag med tacksamhet tänkte på att tävlingen i alla fall gick på hemmaplan - att köra hem Lára ända från Skellefteå vet jag inte hur jag skulle ha fixat...

Så när jag skriver detta är beslutet fattat: det får vara färdigtävlat för mig och Lára för den här säsongen. Det känns VÄLDIGT konstigt, med tanke på att Vindurs vårtävling i Ragvaldsträsk brukar vara det första jag skriver in i kalendern efter nyår... Men så risig som min kropp varit i vinter och tyvärr blev direkt igen efter hemkomsten från den välgörande vistelsen i Mexicos värme, så är det nog faktiskt dags att ta en "time out".

Lára och jag har ju så jätteroligt tillsammans när vi tränar hemma till vardags och det kräver ju inte alls samma ansträning av mig. Jag får fokusera på det framöver så får vi se hur jag mår i höst - om det blir tävling i Skellefteå för oss då. Men sedan är det väl som Sylvia säger att mitt behov av ny häst kommer allt närmare... Vilket känns som dålig timing med tanke på att Litlamins inridning inte ens är påbörjad. (Jag vill ju dessutom inte köpa en häst som bara är grundinriden, utan lite mer tränad så att jag med större säkerhet kan avgöra att den kommer att vara tillräckligt "snäll" mot min kropp.) Och i o m helgens fantastiska tävlingsprestationer flyttades Hremsa dessutom från "allt är till salu om bara pengarna är de rätta" till "inte till salu oavsett pris"...

Under helgen har jag i alla fall kunnat glädja mig åt MÅNGA fina prestationer av mina medtävlare och klubbkamrater! Som höjdpunkt måste ändå nämnas att Elisabeth och Démantur faktiskt vann A-finalen i fyrgång före Sylvia och Hremsa! Härligt att se hur samspelta Elisabeth och D blivit!!! 

Midurs regionala SM-kval

Det är höga boxväggar i Bodentravets gäststallar... så man får passa på att kolla läget i omgivningarna när boxdörren är öppen!

I helgen är det tävlingsdags när vi "river av" första halvan av vår/sommarsäsongen med tävling i Boden! Tyvärr hade SMHI uppenbarligen HELT missat att detta är en VÅR-tävling... eller vad ska man säga om +3 grader och snöblandat regn...?!!

Jag hade goda förhoppningar inför vår första uttagning - Tölt T3 - eftersom Lára den senaste tiden både börjat hitta bärighet i korta tempot och balans och lösgjordhet som möjliggör ett riktigt ökat tempo. Så besvikelsen var stor när vi misslyckades totalt både med tempoväxlingarna och det ökade tempot... Korta tempot och nedtagningarna kändes i alla fall bra, men inte en enda sekvens av ökat tempo var något att hurra för... Hon var spänd och mkt ojämn i takten - det "flyt" och den stabilitet jag fått uppleva på slutet var som bortblåst...

Inför eftermiddagens fyrgångsuttagning (V2) kändes hon dock åter lösgjord och fin i ökade tempot och jag vågade hoppas liiite i alla fall! Och ökade tempot blev också höjdpunkten på vår fyrgångsuttagning! Helt plötsligt var hon åter stabil i takten med ett härligt framåtdriv OCH bibehållen lösgjordhet!!! Jag hade kunnat rida hur många varv som helst!!! 

Innan dess hade vi dock haft en jättemiss i galoppen... Vi hamnade i vårt "mardrömsläge" att de två andra ekipagen låg strax bakom oss när det var dags att fatta galopp. Lára fick förståss jättebråttom och kastade sig iväg i galopp utan att invänta min galoppskänkel - varför det blev fel galopp... När jag bröt av och gjorde ny fattning var de andra fortfarande strax bakom så det blev samma sak igen... Först när jag bromsat ner henne ordentligt och låtit de andra passera med god marginal kunde en tredje galoppfattning ge oss rätt galopp. Och då hade vi ridit fel i mer än ett halvt varv, så det kostade oss 2 poängs avdrag... Men efter att vi hittat tillbaka till vår ökade tölt var missödet i galoppen glömt för min del!

I morgon blir det trots allt en A-final i T3 för oss, trots att vi var 6:e ekipage med ynka 0,1 poäng från A-finalen. Men eftersom Sylvia hade vunnit uttagningen med fantastiska Hremsa och dessutom kommit på tredje plats med Maur så får vi ändå rida A-final. För inte ens Sylvia kan ju rida två hästar samtidigt! I fyrgången blir det däremot B-final. Men håll nu tummarna för att Láras ökade tölt finns på plats igen i morgon!!!

Legat lågt - och blivit akupunkterad igen

Idag har tyvärr värken hållit mig hemma från jobbet... alltid lika trist... Men ett sms från Elisabeth på morgonen med bild på en sovande Lára i stohagen piggade förståss upp tillvaron! Och jag kunde konstatera att dagens tävlingsförberedelser fokuserades på mental uppladdning -  både för min häst och mig!

Besvikelsen över att jag inte klarade av att jobba idag var i alla fall bra motivation inför min andra akupunkturbehandling, vilken var inbokad till kl 16 idag. Och så här efteråt kan jag konstatera att jag överlevde även denna gång! Förra gången gjorde nålarna som sattes i SI-lederna rejält ont, men det var mycket lindrigare idag.

Mycket lindrigare har också kroppens reaktioner efteråt varit. I måndags fick jag sådan kraftig yrsel att jag blev "sjösjuk" så snart jag rörde mig och dessutom ENORMT trött. Idag blev jag också trött, men inte alls lika "däckad" som sist. Förra gången ville sjukgymnasten "mjukstarta" med bara fem nålar (en i huvudet, två i axlarna och två vid SI-lederna) och eftersom jag fått så kraftiga reaktioner efteråt satte hon bara fem - på samma ställen - idag också. Sedan är väl tanken att successivt öka antalet nålar beroende på hur jag reagerar på behandlingen. Jag har två behandlingar inbokade nästa vecka också - men egentligen borde det visst vara tre så ifall hon får återbud från någon annan i början av veckan så ska jag få en tid då också.

Nu MÅSTE i alla fall kroppen skärpa till sig några dagar framåt, för i helgen har vi ju halva vår tävlingssäsong med Midurs tävling i Boden! I morgon kväll är det dags att transportera hästarna till travet och låta dem titta på banan när det är staket runt om m m. Något regelrätt tränande ska det inte bli för vår del dock. I o m att vi redan hunnit träna på ovalen flera gånger satsar jag f f a på skrölt med lång hals runt banan i morgon. För att förhoppningsvis lyckas hålla Lára avslappnad och på bra humör inför helgen! Vill ju verkligen INTE ha henne så arg som hon var när vi red kurs för Sylvia nyligen...

Plötsligt händer det!!!

Lára och Litlamin

Plötsligt händer det: när Lára brunstar blir hon faktiskt riktigt vänligt inställd till andra hästar! Hon vill uppenbarligen inte riskera att skrämma iväg en eventuell hingst som lyckats hitta till stoflocken - annars är hon ju den som i alla lägen "skjuter först och frågar se´n"...!!! 

Invigningsdags!

Har man varit så MODIG att man vågat gå på akupunktur så måste man förståss få en belöning, så det blev en ny tekanna till samlingen!!!

Men inte nog med det, jag fick DESSUTOM en härlig ridtur på Lycko-Lára:n idag!!! Använde min egen sadel och ett vitt schabrak för att kunna jämföra avtrycken från denna - som bevisligen inte passar - med avtrycken från de andra sadlarna jag provat/provar.

Vi red bilvägen mot Avan och tränade både galoppfattningar (från trav) och övergångar galopp-tölt. Lite ökad tölt och lite arbetstempo också - för att underhålla den explosiva muskelstyrkan (eller hur nu massör-Tomas formulerade saken) inför tävlingen. På hemvägen blev det sedan skrölt och trav, varvat med den där SVÅRA tävlingsskritten (då man av någon anledning ska fortsätta skritta ÄVEN fast matte håller tygelkontakt...!!!)

Redan under ridpasset kunde jag ju konstatera att sadeln trycktes framåt när vi galopperade. Det började jag märka i vintras och det var ju faktiskt första tecknet på att den inte längre passade. När jag sadlat av kunde jag ju också se på schabrakets undersida att det var väldigt tydliga smutsavtryck längst bak där pälsen också nöts bort. No surprises - men bra att ha något att jämföra med när jag provar andra sadlar!

På väg hem från stallet kunde jag konstatera att jag efter både jobb och ridning ändå kände att jag hade energi kvar - det var länge sedan sist! Och nu efter middagen känner jag mig fortfarande riktigt pigg - det där med akupunktur verkar inte vara så dumt!!! 

"Face your fears"

Efter 11 års vånda har jag idag tillslut vågat gå på min första akupunkturbehandling. Och mot alla odds överlevde jag faktiskt! :-O  Men blev rejält yr, närmast åksjuk och jättetrött efteråt. Och ännu mer ont bl a i SI-lederna som var några av de ställen som behandlades. Men jag mumlar "ont ska med ont fördrivas" som ett mantra - nu blir det sängen, värmedyna och ljudbok resten av kvällen. Framöver blir det 3 behandlingar/vecka - så jag kommer verkligen att få tillfällen att vara modig...!!! Så här i starten kan jag ju i alla fall kalla det en del i mina tävlingsförberedelser - det ger ju extra motivation!

Ryttareliten - episod 14!

Kolla vilken snygging som väntade på mig i hagen idag!!! 

Idag var det dags för ännu en episod av Ryttareliten - när vi åkte till Bodentravet för att träna på ovalen igen. Lára och jag fick än en gång lifta med Elisabeth, Ronny och Démantur. Min plan hade varit att rida i min egen sadel idag, men tänkte sedan om och körde "favorit i repris" från gårdagen med Lindas Ástund Royal Plus. För att testa om den avslappnade känslan i Láras rygg bara var en engångsföreteelse eller om den skulle bestå. 

Det blåste "genom märg och ben" när vi kom till Bodentravet och jag ångrade verkligen att jag inte tagit en vindtät jacka utan bara en väst utanpå tröjan... Men när jag kommit igång med ridningen fick jag upp värmen! Värmde upp Lára lite annorlunda än vid de tidigare besöken. Efter skritt och trav på volt red jag böjda spår i tölt med riktigt lång hals. Och Lára kändes faktiskt riktigt avspänd trots den hårda blåsten!

Ville inte använda samlad skritt för att förbereda för samling i tölten, utan "smygsamlade" henne istället genom att rida fram och tillbaka längs travbanans staket och vända 180 grader m h a sluta. Det funkade ju bra förra helgen när hennes ilska tillslut klingat av - och inte heller denna gång gav det någon "snedtändning" utan jag fick henne mellan hand och skänkel helt utan dramatik!

Red först ett töltprogram på ovalen, där jag hela tiden hade fokus på att bibehålla längden på halsen. Av vad vi hört hittills om de nya domarbedömningarna så verkar det vara a och o. Helt rätt tycker jag, men självklart ovant så här i början...! Lára kändes verkligen jättefin genom hela programmet! Sylvia var på annat håll så jag kunde inte få någon feedback från henne. Men när Linda, som stod vid banan, tyckte att Lára såg jättefin ut kändes det betryggande!!!

Efter en paus med skritt och skrölt blev det ny "smygsamling" av Lára, denna gång genom att vända in m h a ytterhjälperna i tölt på volt i vänster varv. Red sedan vårt fyrgångsprogram - och det mesta flöt på riktigt bra där också. Inför galoppen hade Lára dock lite väl bråttom, förekom mig med sin galoppfattning och då blev det tyvärr fel galopp... Vid andra försöket såg jag till att hon hann ta ett par travsteg innan jag började ställa utåt och då fick vi rätt galopp. 

Övergången till ökad tölt blev sedan inte heller någon riktig höjdare eftersom vi skulle börja tölta längs den långsida där det f n inte fanns något staket - så Lára ville gärna dra sig ut från banan och det hela blev ganska vingligt... Men när vi väl tagit oss förbi den långsidan så flöt det på betydligt bättre! Den lösgjordhet jag upplevde under ökade tölten igår var alltså inte en engångsföreteelse! Och Ástund Royal Plus samlar ytterligare poäng!!!

När vi ridit klart programmet fick vi än en gång positiv feedback från Linda - roligt att det såg lika bra ut som det kändes! Efter en andhämtningspaus gjorde vi ett nytt försök med övergången galopp - ökad tölt och sedan tyckte jag att Lára varit så duktig att det räckte för idag. Hade hunnit titta lite på Elisabeth och Démantur också - och det såg verkligen kanonfint ut!!! Så det var två nöjda ryttare som skrittade tillbaka till gäststallarna. 

Efter sedvanligt "hästspa" lastade vi hästarna och åkte hem igen. Lára hade uppenbarligen stor hemlängtan för hon skyndade nästan förbi mig in i hästtransporten! Underbart med lättlastade hästar! 

I morgon får Lára vilodag. Då ska matte på akupunkturbehandling! :-O  Efter 11 års vånda har jag tillslut vågat mig på att boka en tid för detta hos min sjukgymnast - har VÅLDSAM nål-/stickfobi så jag är faktiskt ganska chockad över att jag ska våga mig på detta... Men när jag ser det som en del i tävlingsförberedelserna så känns det lättare!

Litlamin från Mariebäck

Får jag presentera: Litlamin från Mariebäck
(e Démantur, u Lára)

Idag kom hon hem igen, efter ett år hos sin halvbror. Hon är nu fyra år och Sylvia ska påbörja inridningen i höst. Jag håller förståss tummarna att hon ska visa sig vara en "Anna-häst"!!! Förhoppningen är ju att det ska visa sig att äpplet inte fallit långt från päronträden - för hon har ju mycket att brås på! Mammas huvud (utvändigt) har hon ju ärvt i alla fall - hoppas det gäller invändigt också för Láras härliga inställning till arbete och hennes "vinnarskalle" är ju fantastisk!!!

Till att börja med hade Lára faktiskt verkat riktigt glad åt att få Litlamin i flocken igen! Men bara till dess hon insåg att Litla inte alls var den där hingsten Lára så hett önskar sig just nu... Tala om besvikelse när nykomlingen istället visade sig vara den där snorungen som Lára hoppades hade flyttat hemifrån för gott... 

Vi provar vidare - Ástund Royal Plus

Lára ser väl inte direkt road ut... sadlar är ju något av det värsta hon vet (i tuff konkurrens med en HEL del annat visserligen...) Fast hon gillar när matte väl sitter i sadeln - DET är istället det bästa hon vet!!!

Idag testade vi en Ástund Royal Plus som tydligen är Ástunds kortaste modell. Precis som Eponan igår låg den bra på henne när hon stod stilla. Visserligen trampade jag den lite till vänster (som jag gör med alla sadlar... jobbar på saken men det är verkligen inte lätt!) men förutom det så låg den där den skulle även efter ridpasset.

Vi red hela träningspasset på ridbanan i kväll. Jag tyckte att Lára kändes väldigt avslappnad och rörlig i ryggen med den här sadeln! För min egen del gjorde dock de stora knästöden att det blev ovanligt tydligt hur stel jag är i mina höftböjare... måste verkligen stretcha ÄNNU mer!!!

Var extra nöjd med den ökade tölten i kväll - den mest mjuka och lösgjorda vi presterat tror jag! När jag satt av var jag som vanligt mycket nöjd med min häst. Och dessutom mycket nöjd med sadeln. När jag sedan tittade hur avtrycken på schabrakets undersida såg ut så blev jag åter konfunderad... Hur skulle jag egentligen tolka dem?!

Men i morgon ska jag rida med min egen sadel och vitt schabrak - då får jag ju besked om hur det INTE ska se ut i o m att jag vet att den trycker på ryggmusklerna. Sedan har jag ett par andra sadlar att prova också.

Våren kom ju VÄLDIGT tidigt i år - det enda som verkar försenat är aprilvädret, som verkar komma först nu i maj...! Idag var det soligt och riktigt varmt - men under kvällen har det snöat i flera omgångar och så här såg det ut i Mariebäck vid 21-tiden när jag kvällsfodrat! Plötsligt vinter igen!!!
 :-O 

Kärlekskrank Lára provar sadel

Idag fick Lára och jag prova Sussi och Aris sadel - en Ástund Epona! Sylvia hjälpte mig att kolla att den låg bra på Láras rygg vid stillastående. Och för att förhoppningsvis få en uppfattning om den skavde på ryggen under ridningen sadlade jag sedan med ett vitt schabrak.

Vi började på ridbanan med uppvärmning i skritt, trav, skrölt och tölt. Red sedan ut och "kände" på både arbetstempo och ökat tempo. Å ena sidan ville jag ju få ett bra test av sadeln men å andra sidan hade massören sagt att vi skulle ta det lite lugnt idag, så jag red ingen längre sväng. På hemvägen varvade vi skritt och långsam tölt med lååång hals.

Hela ridturen tyckte jag att sadeln var riktigt skön att rida i och både knästödens placering och storlek passade mig mycket bra. Men tillbaka i stallet blev det lite mer komplicerat... undersidan av schabraket hade tydliga smutsmärken från sadeln och jag tyckte att det var aningen mörkare vid bossarnas bakre del - alltså där hennes nuvarande sadel nöter på pälsen...

Det blir att leta fram fler vita schabrak och prova fler sadlar - för att kunna jämföra! Bl a ska jag förståss rida med min egen sadel så att jag får "facit" på hur mycket smuts som definitivt är "för mycket". Dessutom har jag tillgång till två andra Ástundmodeller och en Hilbar Royal som jag kan få testa. Håll tummarna för att jag snart hittar en sadel som passar - för bara det bästa är förståss gott nog åt Lycko-Lára!

Fast Lycko-Lára själv är mest fokuserad på sitt kärleksliv just nu... Hon brunstar för fullt och idag var det så illa att hon inte ens kom när jag ropade på henne i hagen! :-O  Hon piper och pinkar och längtar såååååå efter lite kärlek... vilket inte är så lätt att få när man går i en flock med enbart ston...! Fast Hrissla ställer upp och försöker pipande betäcka henne - när Lára för en gångs skull låter någon annan häst komma nära. Man får väl säga att det finns endel vidsynta hästar i Mariebäck: Démantur som under sin tid som hingst helt tappade koncepten när han såg en riktigt knubbig vallack och ston som försöker betäcka ston. Riktigt modernt, skulle man kunna säga!

Massage - och tre "sorters" styrka

Här stretchas det!

Idag var det åter dags för Lára att få massage av Mr Ironman!!! Han hade redan hört av Sylvia att Lára överträffat sig själv - igen - den senaste tiden så han blev inte förvånad när han hittade tecken på träningsvärk på sina ställen. Även denna gång hittade han dessutom en upphakning i korset, men nu var det på höger sida och förra gången på vänster. "Hade det varit på samma sida igen hade det kunnat vara ett dåligt tecken, men när det byter sida blir jag inte orolig." sa han.

Även denna gång fick jag en intressant "föreläsning" på köpet - denna gång om olika sorters styrka. Han beskrev det som att man bygger styrka i tre olika nivåer. Först handlar det om grundstyrka - för att man ska orka något ö h t. Sedan om den koordinativa (?) styrkan - den som gör att fotbollsspelaren inte behöver tänka hur han ska vinkla foten eller hur hårt han ska slå en viss passning. För hästen kan det t ex handla om att hästen utan problem kan byta gångart eller tempo. Eller att en överrörlig häst som Lára håller ihop bättre - blir lättare att "få med sig hela hästen åt samma håll".

Först när dessa två är uppfyllda kan man börja bygga den tredje: den explosiva styrkan. Den som vi vill ha för att rida ett riktigt energirikt arbetstempo eller riktigt snabb ökad tölt. Tomas sa att endel försöker ta genvägar för att få den explosiva styrkan innan de andra två finns på plats - men det blir aldrig riktigt bra.

I Láras fall bedömde han att även om hon är redo att utveckla den explosiva styrkan - vilket hennes ökade tölt i söndags resp igår visade - så kan man fortfarande finslipa den koordinativa delen ytterligare. Och när hon fått ytterligare styrka av den "sorten" så kommer träningen inte att resultera i några fler upphakningar i korset heller.

 Lára föredrar ju hårda tag - så hon tycker att Tomas är rätt OK!

Självklart kontrollerade han även de båda områden där sadeln börjat nöta på hennes päls. Och den här gången kunde han konstatera att hon faktiskt även börjat bli lite irriterad i området på vänster sida - det är inte bara ett kosmetiskt problem längre. Jag har ju redan kommit fram till att jag måste skaffa ny sadel så snart som möjligt - och detta stärkte ju bara den övertygelsen.

Efteråt diskuterade jag - än en gång - sadlar med Sylvia. Hon berättade att hon hade samma problem under de år som hon red i Childericsadel - när hästarna började arbeta ordentligt med ryggen så började sadeln skava bort päls just på detta område. Men sedan hon bytt tillbaka till det sadelmärke som hon alltid använt tidigare också (Ástund) så har hon inte haft problemet på en enda av alla de hästar hon ridit.

Vi kom fram till att jag borde börja mitt sadelletande med att provrida några Ástundsadlar och ha ett vitt schabrak under. Då borde man kunna se extra smutsiga avtryck i de aktuella områdena ifall även dessa sadlar fungerar som min nuvarande gör. Pratade sedan med Sussi och fick löfte om att prova hennes sadel i morgon. (Hon har en av de nyaste Ástundmodellerna.) Det känns bra med lite konstruktiva idéer - min sadelpanik från igår har lättat lite nu! Fast samtidigt hade jag förståss velat ha den nya sadeln med perfekt passform - vilken den nu är - NU!!!