Påskhelgen slutar lika bra som den började: med ett HÄRLIGT ridpass på lycko-Lára i strålande solsken!!! Att Lára tyckte att tre dagars påsklov varit mer än tillräckligt var också tydligt. Hon låg och sov i solen när jag kom till Mariebäck, men så snart jag klev ur bilen hoppade hon upp. Och när jag en stund senare kom ut från Josefshallen med ridkläderna på gick hon med snabba steg bort till grinden, utan att jag ens hunnit ropa på henne!
Bestämde mig för att stå ute vid stallväggen när jag gjorde i ordning henne - för att samtidigt få njuta av det härliga vädret! Hon fick mumsa extra hö och när jag borstade kunde jag snabbt konstatera att damen, vädret till trots, INTE drabbats av några vårkänslor...
Jag tycker verkligen det är hög tid att börja göra sig av med vinterpälsen och hade "beväpnat" mig med "mirakelskrapan" för att hjälpa henne på traven med det. Men Lára var av helt annan åsikt och höll minsann hårt i sin päls. Så hårt att de fåtal hårstrån ni ser i piggborsten ovan faktiskt är vad jag lyckades samla ihop på HELA hästen! (Jag bytte till piggborsten så snart jag insåg att säsongen för skrapan tyvärr låter vänta på sig ett tag till.)
I vanliga fall brukar några vilodagar resultera i en överladdad Lára som måste "pysa ut" genom att vara extra stökig och aggressiv vid sadling, tränsning och uppsittning. Men idag överraskade hon positivt genom helt odramatisk tränsning OCH uppsittning!
Vi hade turen att få sällskap ut med Sussi och Ari - jättekul och dessutom MKT nyttigt för Lára som verkligen behöver träna på att kunna slappna av och lyssna på mig även när det finns hästar som man skulle kunna springa förbi och ifrån. (Hon har alltid tagit det elfte och tolfte Guds bud för hästar på oerhört stort allvar: "Du skall inga andra hästar hava före dig. Och du skall inga andra hästar hava efter dig!") Men till min glädje inledde hon idag med låånga, avslappnade skrittsteg - steg som hon INTE gjorde snabbare utan ännu länge när det behövdes!
Även under vår långa uppvärmningstrav var hon lugn och avslappnad - och verkade faktiskt helt nöjd med att trava bakom Ari t o m! I galoppen uppför backen in till byn såg hon förståss till att lämna Ari bakom sig - men även då var det riktigt sansat för att vara hon! Matte var SÅ nöjd!!! Till det här läget vill jag hitta när det är dags att rida finaler också, med minst fyra andra ekipage på banan...!!!
På hemvägen blev det ju svårare att ta det lugnt förståss, men man kan väl inte förvänta sig det omöjliga?! Jag utnyttjade hennes oerhörda "framåtdriv" till att samla henne ordentligt i skritten UTAN att jag själv blev spänd på kuppen och sedan smyyyyga iväg i låååångsam tölt. Hon var så lätt och fin i handen ända till dess jag ville ta ner till skritt igen - hemska tanke, Ari kunde ju hinna förbi oss! Men när jag tog in henne på en liten volt på vägen i avsaktningen så blev det mycket bättre.
Och att smyga iväg i lååååångsam tölt från samling på en liten volt med helt lös innersida - det gav MYCKET bra resultat!!! Och uppenbarligen var det så pass ansträngande för musklerna att hon gärna skrittade i alla fall några avslappnade steg mellan töltintervallerna!
Fast när jag tyckte det var dags att sträcka ut och slappna av i trav var Lára direkt inne på en Solvalla-satsning istället... och även om jag fick henne att tagga ner lite efter en stund så var den avslappnade traven från uppvärmningen låååångt borta. Men med tanke på hur lite vi ridit med sällskap de senaste månaderna var jag ändå mer än nöjd!
"Det här är LYCKA!!!" sa Sussi och jag i munnen på varandra när vi med leenden från öra till öra skrittade in på gården igen! Utanför stallet satt KG och Yvonne och demonstrerade det oerhört hårda livet som pensionär:
Bestämde mig för att stå ute vid stallväggen när jag gjorde i ordning henne - för att samtidigt få njuta av det härliga vädret! Hon fick mumsa extra hö och när jag borstade kunde jag snabbt konstatera att damen, vädret till trots, INTE drabbats av några vårkänslor...
Jag tycker verkligen det är hög tid att börja göra sig av med vinterpälsen och hade "beväpnat" mig med "mirakelskrapan" för att hjälpa henne på traven med det. Men Lára var av helt annan åsikt och höll minsann hårt i sin päls. Så hårt att de fåtal hårstrån ni ser i piggborsten ovan faktiskt är vad jag lyckades samla ihop på HELA hästen! (Jag bytte till piggborsten så snart jag insåg att säsongen för skrapan tyvärr låter vänta på sig ett tag till.)
I vanliga fall brukar några vilodagar resultera i en överladdad Lára som måste "pysa ut" genom att vara extra stökig och aggressiv vid sadling, tränsning och uppsittning. Men idag överraskade hon positivt genom helt odramatisk tränsning OCH uppsittning!
Vi hade turen att få sällskap ut med Sussi och Ari - jättekul och dessutom MKT nyttigt för Lára som verkligen behöver träna på att kunna slappna av och lyssna på mig även när det finns hästar som man skulle kunna springa förbi och ifrån. (Hon har alltid tagit det elfte och tolfte Guds bud för hästar på oerhört stort allvar: "Du skall inga andra hästar hava före dig. Och du skall inga andra hästar hava efter dig!") Men till min glädje inledde hon idag med låånga, avslappnade skrittsteg - steg som hon INTE gjorde snabbare utan ännu länge när det behövdes!
Även under vår långa uppvärmningstrav var hon lugn och avslappnad - och verkade faktiskt helt nöjd med att trava bakom Ari t o m! I galoppen uppför backen in till byn såg hon förståss till att lämna Ari bakom sig - men även då var det riktigt sansat för att vara hon! Matte var SÅ nöjd!!! Till det här läget vill jag hitta när det är dags att rida finaler också, med minst fyra andra ekipage på banan...!!!
På hemvägen blev det ju svårare att ta det lugnt förståss, men man kan väl inte förvänta sig det omöjliga?! Jag utnyttjade hennes oerhörda "framåtdriv" till att samla henne ordentligt i skritten UTAN att jag själv blev spänd på kuppen och sedan smyyyyga iväg i låååångsam tölt. Hon var så lätt och fin i handen ända till dess jag ville ta ner till skritt igen - hemska tanke, Ari kunde ju hinna förbi oss! Men när jag tog in henne på en liten volt på vägen i avsaktningen så blev det mycket bättre.
Och att smyga iväg i lååååångsam tölt från samling på en liten volt med helt lös innersida - det gav MYCKET bra resultat!!! Och uppenbarligen var det så pass ansträngande för musklerna att hon gärna skrittade i alla fall några avslappnade steg mellan töltintervallerna!
Fast när jag tyckte det var dags att sträcka ut och slappna av i trav var Lára direkt inne på en Solvalla-satsning istället... och även om jag fick henne att tagga ner lite efter en stund så var den avslappnade traven från uppvärmningen låååångt borta. Men med tanke på hur lite vi ridit med sällskap de senaste månaderna var jag ändå mer än nöjd!
"Det här är LYCKA!!!" sa Sussi och jag i munnen på varandra när vi med leenden från öra till öra skrittade in på gården igen! Utanför stallet satt KG och Yvonne och demonstrerade det oerhört hårda livet som pensionär:
TUR att jag har många år kvar i arbetslivet, för så där vill man ju verkligen inte ha det! ;-)
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar