Ridlust som smittar av sig!

Lára var uppenbarligen inte på plats i "hästskolan" den dag de pratade om att det är den utväxande sommarpälsen som får vinterpälsen att börja släppa... för som ni ser på hennes klippta hals så är sommarpälsen (alla svarta strån) verkligen på gång. Men ändå håller hon stenhårt i vinterpälsen på de oklippta delarna av kroppen... Uppenbarligen har hon inte några vårkänslor alls - vilket känns extra konstigt med tanke på det underbara vårväder vi haft länge nu...!

Däremot är hon ju alltid på ridhumör - och det är verkligen härligt hur det smittar av sig! Jag var rejält trött när jag körde från jobbet mot stallet idag... men när jag började närma mig Mariebäck kände jag hur det började pirra av förväntan i kroppen: jag skulle ju få rida Lára!!!

Precis som Feykir vill Lára av någon anledning helst svänga höger nere på bilvägen, mot sjön om hon får välja. Trots att den mer kuperade vägen mot Avan inbjuder till många fler galopper medan jag alltid rider mot sjön/byn när jag vill fokusera extra mycket på (ansträngande) töltträning. Men idag fick hon inte välja - så det blev vägen mot Avan i alla fall. När det var dags för den första - lååååånga - galoppen protesterade hon dock inte! Det var istället belåtna frustningar i vart annat galoppsprång under hela sträckan! Hon är ju för härligt positiv min häst!!!

På hemvägen var det ändå dags för töltträning. Använde riktigt små volter följda av sluta i skritt med låång hals som förberedelse för tölten. (Sluta med böjning i högersidan, för att verkligen ha vänster bak med ordentligt.) Red sedan korta intervaller "stånk & stön-tölt" i lååångsamt tempo varvat med skrittpauser på lång tygel. De senare gick oväntat bra trots att det var hemväg!

Fast när jag under den sista töltintervallen "tagit i med hårdhandskarna" genom att smacka ett par gånger, då var "on-knappen" hos Lára så rejält intryckt att hon sedan varvade tölt, trav och galopp istället för att skritta... Mååååånga volter blev det innan vi tillslut kunde enas om skritt i alla fall - även om den verkligen inte var så avslappnad som jag hade önskat.

När hon sedan fick sträcka ut i trav en stund blev den ändå förhållandevis avslappnad och fin - och sedan kunde hon även skritta på lång tygel resten av vägen hem. Så numera FINNS det ju en "off-knapp" på damen i alla fall, även om den är så oerhört mycket svårare att "trycka in" än vad "on-knappen" är!

I ett plötsligt anfall av överdriven renlighetsiver bestämde jag sedan att schabraket borde tas hem för att tvättas...!