...skulle man kunna tycka i alla fall... fast frågar man den här hopplösa kroppen så blir svaret tyvärr att det kan det visst... :-( Det kändes SÅ hoppfullt igår under träningen, ja faktiskt hela kvällen. I morse kände jag visserligen av ena SI-(bäcken-)leden men inte så farligt. MEN sedan blev det succesivt värre och värre - snart gjorde det väldigt ont att både sitta, stå och gå. T o m att ligga på rygg gjorde ont... (jo, jag testade det lite desperat också, dock i personalrummet för att inte chocka kunderna allt för mycket.)
När det var dags att gå på lunch blev det därför en tur till Apoteket för att hämta ut de enda värktabletter som faktiskt fungerar på mig. Tyvärr är risken för leverskador så stor att man inte får äta dem löpande utan bara "in case of emergency". Men detta var definitivt ett sådant tillfälle.
Någon timme efter att jag tagit tabletten hade det också lättat betydligt - i alla fall så länge jag satt på stolen. Tänkte därför fullfölja planen att åka till Lára efter jobbet. Ridningen är ju också smärtstillande! Men promenaden från banken till parkeringshuset var tillräckligt smärtsam för att jag skulle tänka om och åka hem istället.
Men ännu har jag inte gett upp hoppet om crosstrainer-träningen helt! Min kropp brukar reagera "chockartat" så snart jag utsätter den för minsta lilla som avviker från det normala. T o m om jag bara haft ett par veckors uppehåll i bassängträningen brukar jag behöva trappa upp lite försiktigt. Så jag hoppas verkligen att detta är en sådan "chockreaktion" och att det kommer att fungera bättre efter ett par gånger. Håll tummarna för det!
I morgon SKA jag i alla fall till stallet efter jobbet, för då kommer hovslagaren för att ge Lára hennes "pedikyr"!
När det var dags att gå på lunch blev det därför en tur till Apoteket för att hämta ut de enda värktabletter som faktiskt fungerar på mig. Tyvärr är risken för leverskador så stor att man inte får äta dem löpande utan bara "in case of emergency". Men detta var definitivt ett sådant tillfälle.
Någon timme efter att jag tagit tabletten hade det också lättat betydligt - i alla fall så länge jag satt på stolen. Tänkte därför fullfölja planen att åka till Lára efter jobbet. Ridningen är ju också smärtstillande! Men promenaden från banken till parkeringshuset var tillräckligt smärtsam för att jag skulle tänka om och åka hem istället.
Men ännu har jag inte gett upp hoppet om crosstrainer-träningen helt! Min kropp brukar reagera "chockartat" så snart jag utsätter den för minsta lilla som avviker från det normala. T o m om jag bara haft ett par veckors uppehåll i bassängträningen brukar jag behöva trappa upp lite försiktigt. Så jag hoppas verkligen att detta är en sådan "chockreaktion" och att det kommer att fungera bättre efter ett par gånger. Håll tummarna för det!
I morgon SKA jag i alla fall till stallet efter jobbet, för då kommer hovslagaren för att ge Lára hennes "pedikyr"!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar