Ökad tölt!!!

Det verkade ju inte gå någon större nöd på stoflocken när jag kom till Mariebäck idag...!!! Bara Ljúfa stod upp och vaktade medan de andra tog sig en förmiddagslur i solskenet. Men det gäller verkligen att vara snabb med kameran för Lára är så oerhört "på hugget" numera! När jag tagit denna bild tog jag ETT steg framåt för att ta en bild till med lite bättre vinkel - men då stod hon redan på benen och sedan var hon framme vid grinden före mig! Att jag ändå hann komma tillräckligt nära för denna bild var nog tack vare att hon låg vänd bortåt (det är hon som ligger längst till höger i den främre gruppen) samtidigt som jag var skymd av Ljúfa när jag smög mig framåt.

Uppenbarligen hade hon inte bara ägnat förmiddagen åt att sova i solen, utan hade även rullat sig riktigt grundligt... som om hon ville att jag skulle hålla mig ordentligt sysselsatt med borstningen trots att hon fortfarande inte släpper någon vinterpäls. Fast någon sådan tanke hade hon förståss inte - för hon tycker ju verkligen ILLA om att bli borstad (också)!

Planen för dagens ridpass var att den ansträngande delen, eller "själva arbetet" som Atli brukar säga, främst skulle utgöras av ökad tölt. Nu får det nämligen vara slut på att hela tiden "glömma bort" att den växeln också finns! Men först satsade jag på en lång uppvärmning med först trav och sedan kasta toppi med riktigt mycket längd på halsen. Även under skrittpauserna var det fokus på att halsen skulle "komma ut ur bogen" ordentligt. Hon har ju faktiskt varit riktigt duktig på att slappna av i skrittpauserna på helt fri tygel sista tiden så jag tyckte att vi kunde vara redo för att höja svårighetsgraden lite även där.

I korsningen vid sjön red jag på en liten fyrkand där jag vände in henne m h a vikten och ytterhjälperna i hörnen - och det märktes verkligen att hon fortfarande hade gårdagens arbete med detta "i kroppen"! Men själv insåg jag efter en stund att jag "tjatade" på henne alldeles i onödan... Trots att det faktiskt räckte med EN enda viktförskjutning inåt tillsammans med EN signal från ytterskänkeln för att hon skulle vända in som jag ville så upprepade jag signalerna flera gånger. "FEL; FEL, FEL!!!" som de sa i "Fem myror..."! Eller för att använda Atlis vokabulär: "Den som är snabbast på att ge eftergift kommer att få de snabbaste träningsresultaten!"

När vi fortsatte efter vägen längs sjön var det dags att börja det "egentliga arbetet" med ökat tempo i tölten och vilken flygande start vi fick!!! Lára bjöd på ett tempo som nästan tog andan ur mig - och det hur balanserad och jämn i takten som helst!!! ME LIKE!!!

Efter en skrittpaus vände vi hemåt för ökat töltförsök nr 2 - och den här gången blev det däremot ganska "blandad konfekt"... med många galoppinslag. Kanske blev hon FÖR laddad när jag lät henne "gasa på" precis när vi vänt hemåt igen?! Lät henne fortsätta "rulla på" i ett högre tempo för att ge henne chansen att hitta tillbaka till flytet igen, men det ville sig inte riktigt... Tog en lååång skrittpaus innan vårt tredje försök - och nu blev det riktigt bra igen!!! Och jag misstänker att jag satt med ett leende från öra till öra!

Nu gäller det bara att fortsätta träna regelbundet på detta - så att hon lär sig hålla sig i skinnet och så att jag lär mig hur jag ska korrigera obalanser. Det är ju bara det att det finns hur mycket som helst som jag vill träna på... riddagarna verkar ju aldrig riktigt räcka till... Men minst en dag/vecka måste det bli fokus på ökad tölt den närmaste tiden!

När jag sedan lunchfodrat hästarna fick jag tillfälle att än en gång träna på säkerhetskontrollen med bil och transport - för Janne hade skottat upp en parkering vid kyrkan dit alla transporter skulle flyttas. Sylvia flyttade två andra transporter och passade även hon på att träna säkerhetskontroll, så vi ropade uppmuntrande till varandra då och då  - och skrattade när den andre testade bilens signalhorn.