Fredagsmys!

Här ännu en bild från i lördags, när jag försöker rida samlad skritt medan gummibands-Lára testar alla möjliga varianter att komma undan... Och man kan ju faktiskt se på bilden hur Atli betonar betydelsen av de diagonala hjälperna: att jag inte ska glömma att fånga upp på yttertygeln samtidigt som jag flyttar ut bakdelen på spåret igen m h a innerskänkeln. En av de "poletter" som äntligen trillade ner för mig i helgen!

Och det var en "polett" som jag hade minst lika stor nytta av idag, när jag skulle rida samlad skritt ute längs vägen och det inte fanns något staket som stöd utan Lára verkligen hade alla möjligheter att vara "all over the place"...

Men innan dess hade jag först värmt upp i skritt och trav på ridbanan - där Lára verkligen kändes fantastiskt mjuk och fin! När vi fortsatte ut på vägen för fortsatt uppvärmning i tölt var det en utmaning att försöka hitta samma avslappning även där - men tillslut hade hon en längd på överlinjen som jag kunde vara nöjd med.

Min plan var egentligen att vända hemåt igen i korsningen vid sjön, men när jag såg att vägen in mot stan såg ut som bästa ovalbanan kunde jag ju inte låta bli att fortsätta! Och Lára protesterade förståss inte! Förutom samlad tölt på "ovalbanan" provade jag även att rida lite ökat tempo.

När jag bad om tips för det ökade tempot från Atli i helgen konstaterade han att det som är viktigast som alltid är en lösgjord häst. Och varje gång man går vidare till ett nytt steg, vare sig det handlar om högre grad av samling eller om en höjning av tempot, så gäller det att hitta tillbaka till hästens lösgjordhet. Men det gäller ju att göra detta på rätt sätt också... Han menade att det vanligaste felet ryttare gör när de försöker rida ökat tempo är att de bromsar upp hästen när de försöker lösgöra. Men man måste istället lära sig att lösgöra i BIBEHÅLLET tempo.

Hm... kan väl konstatera att jag har en bit kvar att träna på där...! Men precis som jag märkt tidigare gick det bättre i det ökade tempot så länge vi red bort från stallet. När vi vänder hemåt blir Lára så speedad att hon gasar på mer än vi riktigt har teknik för än så länge... Efter detta var vi faktiskt HELT överens om en låååång skrittpaus innan vi avslutade med en låååång nedvarvningstrav. Atli betonar ju om och om igen att ju mer man jobbar hästen i samling desto mer behöver man också rida den i grundformen i trav för att "balansera".

När Lára sedan mumsade kraftfoder och hö medan jag drack en kopp te och det enda ljud som hördes, förutom Láras tuggande, var kvittrande vårfåglar konstaterade jag att inte inte kan finnas mycket bättre sätt att varva ner inför helgen!