Ridin’ in the rain - again!

I somras regnade det aldrig... men det måste snart vara kompenserat nu...! :-O  Idag tränade vi ett pass på ridbanan där jag försökta ha som huvudfokus att själv bibehålla en ”spänstig” känsla i kroppen. Och jag tycker faktiskt det gick BETYDLIGT mycket bättre än under helgens kurs - men sedan dess har ju också mina hårda, spända muskler fått hjälp att slappna av genom behandlingen på Smärtkliniken i tisdags.

Dagens uppvärmning blev en massa "hit och dit-ridning" på böjda spår kors och tvärs, korta tempoväxlingar samt avslutningsvis tölt i snabbt tempo längs spåret i båda varven, för att riktigt få igång Hamingjas "motor". Efter en skrittpaus och omsadling var det så dags att träna samling i tölt.

Jag började i vänster varv och såg till att låta pisken nudda vänster bak då och då - vilket glädjande nog var riktigt odramatiskt! Gjorde övergång till tölt UTAN att falla med överlivet framåt (tror jag) och fortsatte sedan att låta pisken nudda bakdelen titt som tätt medan vi red (vad jag tyckte var) riktigt långsamt tempo i samlad tölt. Och min kropp fortsatte att samarbeta, så jag kände min snarare spänstig än spänd när jag försökte sitta på rumpan och driva med sätet.

Efter några sådana sekvenser bytte jag till höger varv och väntade mig då att pisk som nuddar bakdelen åter skulle vara en traumatisk upplevelse för lilla fröken, men - peppar, peppar - nu verkar hon även ha kommit över spöskräcken där! Faktiskt försökte hon sig inte på ett enda "kast med liten ryttare"! Hon piskade ilsket med svansen ibland, men utöver det fick jag bara de önskade effekterna, d v s mer energi och bättre bärighet! Och hon gjorde inte heller några försök att bita tag i bettet på högersidan och dra iväg - så plötsligt är vi faktiskt riktigt duktiga på att tölta i höger varv!!!

Och som ett ytterligare bevis på att jag verkligen lyckats aktivera hennes bakdel och överlinjens muskler under töltträningen fick jag åter uppleva den härliga känslan av en riktigt aktiv rygg när hon fick börja sträcka ut och varva ner i tölt. Hon kändes också väldigt mjuk och lösgjord! Även när jag bad henne gå över i trav på volten i höger varv där hon inte riktigt brukar vilja böja sig i innersidan... Men nu rundade hon sig så fint runt innerskänkeln med helt lös innertygel!

Det var nog heller ingen nackdel att jag redan från travövergången kom ihåg att hålla blicken in mot mitten av volten så att jag inte gav ett budskap med kroppen och ett annat med skänklar och hand... Ofta är det först sedan vi travat en stund och jag hunnit konstatera att hon känns stel i innersidan som jag inser att jag behöver korrigera min sits och var jag håller blicken - och då brukar det vara svårare att hitta till rätt känsla.

Som förberedelse innan ridpasset hade Hamingja fått stå med Back on Track (ryggvärmare och hasskydd) en stund så efteråt blev det "bara" stretching innan hon fick gå ut i hagen igen. Jag är fortfarande så fascinerad av att jag faktiskt får stretcha hennes vänstra bakben, som hon alltid varit så rädd om tidigare... Den senaste tiden är det bara om hon råkat stå lite tokigt med frambenen när jag lyft bakbenet som hon velat rycka benet åt sig. Men ser jag bara till att hon står så att hon har lätt att hålla balansen så går det jättebra!