EN SKOTTKÄRRA MED MAT!!!

...hoppas hästarna när jag kommer för att mocka i hagen...! 

(Hremsa, Hulda, Hermann och Hremsa.)

Gårdagens ösregn blev första testet i "skarpt läge" för det nya grusunderlaget i vinterhagarna - och det visade sig fungera mycket bra! För att bibehålla underlaget så fräscht som möjligt har vi infört daglig mockning av de grusade ytorna. Men hästarna har inte hunnit vänja sig vid detta utan har VÄLDIGT tydliga minnen av hur vi under de blöta perioderna vår och höst brukat använda skottkärra för att köra hö förbi områdena med närmast bottenlös lera bort till torrare områden vid utfodringarna. Så man får VÄLDIGT många vänner när man går in i hagen med en skottkärra...! 

Även idag red jag Hamingja på ridbanan och började redan under uppvärmingen i skritt att nudda höger bak med pisken titt som tätt, med förhoppningen att tillslut få henne att acceptera detta lika bra som det senaste tiden funkat med pisken mot vänster bak - peppar, peppar!!! När vi övergick till uppvärmningstölt började jag på volt i höger varv, med pisken som nuddade bakdelen till dess detta bara gav mindre reaktioner från lilla fröken. Övergick till att rida på en stor åtta med sidförande över diagonalerna och idag tyckte jag att vi hade riktigt bra "flyt" oavsett vilken skänkel jag bad henne gå undan för! Avslutade sedan uppvärmningen med riktigt, riktigt trevlig trav på volt i båda varven! 

Efter detta satt jag av och sadlade om. Hennes "betesmage" har visserligen hunnit minska en hel del redan på den vecka som gått sedan de slutade gå på bete, men den gör fortfarande att sadelgjorden glider fram... Med sadel och gjord åter på rätt ställe hade jag tänkt sitta upp igen, men fick ett infall att passa på att träna samling från marken först. Det var väldigt länge sedan sist och om det blir sådana inslag på kursen till helgen - sannolikheten för det är rätt stor - så är det ju onödigt att vara helt ringrostig! 

Numera har jag övergått till att hålla båda tyglarna i ena handen och pisken i den andra, som Atli visade när vi skulle lära Hamingja "piaffera bak" för jag tycker faktiskt att det fungerar bättre än att ha en tygel i vardera handen. Efter två långsidor samlad skritt i vardera varvet, med pauser då hon fick sträcka ut och slappna av där emellan, satt jag upp för att fortsätta töltträningen. 

Jag började i vänster varv och det var en riktigt häftig känsla när hon liksom "växte upp framför mig" så snart jag började vinkla mitt bäcken framåt för att förbereda tölten! Dessutom kunde fortsatt peta till med pisken då och då utan mycket mer reaktioner än de önskade - d v s ännu trevligare bärighet! Rena rama "njuttölten" - även om den förståss krävde mycket arbete av oss båda! Hamingja blev rätt "taggad" även om hon aldrig blev riktigt arg,  så det var inte helt lätt att hitta "off-knappen" när jag tyckte att hon skulle få en skrittpaus...

Även i höger varv fungerade det över förväntan att nudda med pisken och våra hörnpasseringar blev också ännu lite bättre än igår! När staketet hjälpte till att hålla vänster bak på sin plats blev bärigheten i tölten ännu trevligare! (Så här i efterhand tänker jag att jag nästa gång borde testa att dra bak innerskäkeln lite i vänster varv för att se om jag lyckas rama in henne bättre även där! Jag får försöka komma ihåg det i morgon!) Efter några riktigt trevliga sekvenser tölt i vänster varv fick min duktiga häst börja varva ner i tölt på volt och längs spåret till dess hon frustade riktigt avslappnat. Och sedan bjöd hon på riktigt trevlig nedvarvningstrav på volt då hon kändes riktigt mjuk även i högersidan.

Tillbaka i stallet stretchade vi och smorde tjärsalva innan hon fick gå ut i hagen igen, där hon valde att rulla sig på ett område med grovt grus... Jag tyckte INTE det såg skönt ut - men det kanske rev lite behagligt i pälsen?! Sedan blev hon precis som de andra MYCKET besviken när jag kom in i hagen med en skottkärra som inte alls innehöll hö utan bara skulle fyllas med hästskit...!