Lyft blicken...

...känn skillnaden!!!

Redan när jag började rida, för drygt 40 år sedan, fick jag höra att det är viktigt att lyfta blicken. Vilket kan låta lätt i teorin men är så SVÅRT i praktiken när händerna/hästens hals/huvud har en så´n OERHÖRD dragningskraft som gör att blicken hela tiden vill söka sig dit...!!! Oj, vad olika instruktörer har fått tjata på mig om detta under alla år... men det var faktiskt först "i sen tid" som jag lärde mig VARFÖR det är så viktigt! 

Innan dess hade jag alltid tagit för givet att det man vill uppnå med en höjd blick är att man blir rak i ryggen och sitter i god balans i sadeln... Men när jag red på en clinic för Johanna Elgholm för ca 15 år sedan så berättade hon att den viktigaste anledningen till att man ska höja blicken är för att få möjlighet att KÄNNA vad som händer i ridningen. 

Hon förklarade att synen är människans mest dominanta sinnesintryck och så länge ögonen får fokusera på något nära så "stör det ut" alla andra sinnesintryck. Men om man istället lyfter blicken och "zoomar ut"  med ögonen så tonas synintrycken ner och hjärnan kan istället uppfatta mer av de andra sinnesintrycken - som t ex känseln! Så för att bli bättre på att KÄNNA hur hästen rör sig och därmed lättare veta vad man bör göra vid alla de tillfällen när man inte har en instruktör som kan tala om det för en är en höjd blick nyckeln!

Jag har verkligen kämpat med detta och försökt bli bättre, men det har varit så svårt... Därför blev jag VÄLDIGT intresserad när jag i vintras/våras läste om en ny svensk uppfinning: HeadQ. En liten manick som man fäster på ridhjälmens hakband och som sedan "säger till" när man behöver lyfta blicken! En sådan MÅSTE jag ju helt enkelt skaffa mig!!! Och efter att nu ha ridit med den under i princip varje ridpass sedan i början av sommaren kan jag konstatera att det varit VÄLDIGT avslöjande och lärorikt!!!

Det är ingen quick-fix (finns det några sådana som verkligen ger mer än en tillfällig effekt?!) men över tid lär man sig mycket om sina ovanor - i mitt fall hur jag tittar ner i så många fler situationer än jag trodde... Och efter ett antal månader märker jag nu hur jag när något inte fungerar i ridningen allt oftare reflexmässigt faktiskt HÖJER blicken - för att känna vad jag behöver förändra - istället för att som tidigare titta ner på mina händer! Och förutom att jag mycket tydligare känner hur Hamingja rör sig så känner jag också vad jag själv gör - vilket ju är första steget till att kunna korrigera sina egna ovanor! Något så enkelt som att lyfta blicken kan verkligen vara oerhört avslöjande!!!

Under dagens träningspass med Hamingja red jag än en gång längs bilvägen förbi Världens ände-korsningen och nästan till skoterklubbens stuga. Inledde enligt Atlis instruktion med att ta kontroll  över vänsterbogen när jag bad Hamingja gå undan för högerskänkeln. Först på volt och sedan längs dikeskanterna när vi red ut från gården. 

När det sedan var dags för uppvärmningstölt gjorde jag på samma sätt som senast och arbetade henne i en högre form (även nu med sidförande längs dikeskanterna). Först när takten var ren fick hon sträcka ut mer framåt-nedåt. Och precis som senast fungerade detta upplägg väldigt bra: vi hittade en ren takt i tölten mycket snabbare. En takt vi sedan kunde bibehålla när hon fick övergå till sin "bästa gren": att länga halsen riktigt mycket i tölt. 

Detta följdes av trav med ett härligt tryck i steget och sedan några galoppintervaller på ängen vid "världens ände". Den senaste tiden har jag varit så nöjd med våra galoppfattningar - det har verkligen känts som att båda fungerat lika bra. Men man kan ju inte vara på topp jämt... Idag favoriserade Hamingja vänster galopp så jag fick göra några extra högerfattningar. 

Sedan blev det mer töltträning, när jag även idag kunde nudda bakdelen med pisken utan något större trauma. Den senaste tiden har jag f f a haft pisken i höger hand eftersom hon reagerat mycket mer när jag petat till på höger bak. Men nu börjar det alltså vara ganska avdramatiserat även där! Så när jag nu (efter att ha lyft blicken) kände att hon gärna skickade bakdelen åt vänster i tölten kunde jag genom att flytta pisken till vänster hand rama in henne bättre och hitta en bättre känsla i tölten!

Efter detta avslutade vi med en låååång skrittpaus och jag konstaterade hur jag - efter en mycket intensiv dag på jobbet med väldigt krävande tankearbete - nu knappt mindes att jag jobbat idag! Som jag brukar säga: ridning är som en svettig form av yoga i o m att man verkligen måste fokusera på nuet. Och när man som idag dessutom gör det under en strålande höstsol blir det ju ÄNNU bättre!!! Tala om mindfulness i kubik!!!