Laddat batterierna!!!

Because she´s worth it!!!

Lackad croco-prägling är ju alltid rätt!!! Det är mer än 15 år sedan jag stod med en liknande grimma i handen och suktade... men då föll det på att det bara fanns denna enda kvar, i storleken X-full... (alltså TVÅ nummer för stor för den häst jag hade då...) Sedan dess har jag inte hittat någon liknande - förrän nu! (OK - Hamingja HAR en crocopräglad grimma sedan tidigare, men den är ju svart...! Och till Lára hade jag ett träns i liknande fast rött, men jag tycker inte rött riktigt passar på brun häst och färgen hade dessutom hunnit bli ganska avskavd så det donerade jag till en insamling av hästutrustning till Rumänien när Lycko-Lára fått somna in... MEN NU!!!

Dagens träningspass med Hamingja blev ett riktigt härligt "ladda batterierna mitt i veckan-tillfälle"! Och till stor del också favorit i repris av ridpasset i måndags då vi även idag red efter bilvägen till "världens ände" och sedan längs med sjön mot Bälingeberget. Vi inledde uppvärmningen med sidförande i skritt (just nu har hon lite svårare att gå undan för högerskänkeln så det blev extra stort fokus på det). Fortsatte med öppna och sluta i tölt där jag hade lite mer tygelkontakt och mer drivning för att försöka uppnå det Atli ordinerat: tölt utan passtakt redan under uppvärmningen.

Sista sträckan fram till "världens ände" fick jag njuta av en trav med härligt tryck från bakbenen innan vi avrundade uppvärmningen med en sekvens i vardera galoppen längs kanten på ängen. Gjorde galoppfattningarna från stillastående och båda var så klockrena att jag inte ens behövde se efter om hon tagit rätt galopp - det var verkligen hur tydligt som helst! 

Efter omsadling var det sedan dags för töltträning längs vägen bort till och förbi skoterklubben. Med några steg sluta här och där (både höger- och vänster-) blev bärigheten OK. Och när vi sedan vänt hemåt höjde jag graden samling. Till min glädje kunde jag faktiskt nudda henne med pisken på höger bak flera gånger både i samlad skritt och i den efterföljande tölten UTAN något enda försök med "kast med liten ryttare"! Trots att vi alltså var på hemväg! Jag var så oerhört glad för detta!!! Och när jag dessutom lyckades hyfsat bra med att hålla överkroppen avslappnad (spänstig) verkade Hamingja ganska nöjd med mig också!

När vi sedan varvade ner i tölt och skritt var det så tydligt att hon "jobbade genom kroppen" med aktiva ryggmuskler - uppenbarligen hade jag lyckats aktivera hennes bakdel på rätt sätt under detta ridpass! Efter sedvanlig stretching och lite pyssel fick hon gå tillbaka ut i hagen där Litlamin som vanligt stod och väntade på sin bästa kompis!