Ingen risk att man fryser ihjäl i sadeln på en Hamradis-avkomma...

...det är bara att trava en stund så börjar svetten lacka...!!!

Man vet att man har en häst med STOR trav när både Sylvia och Atli tycker det är väldigt ansträngande att rida den...! Och så är fallet med alla Sylvias avkommor efter Hamradis (Hremsa, Hamingja och Hector). När jag idag till min glädje för tredje dagen denna vecka orkade rida efter jobbet passade jag t o m på att rida ovanligt mycket trav - och vips kändes + 6 och ISANDE vindar bara skönt svalkande...!

Även idag red jag längs bilvägen förbi "världens ände-korsningen" och längs sjön (nästan) bort till skoterklubbens stuga. Inledde som vanligt med att flytta undan för höger resp vänster skänkel när vi skrittade iväg från gården. Hamingja är fortfarande lite mer ovillig att korsa över med höger bak, men några lätta pet med pisken ibland gjorde underverk med motivationen och sedan kändes hon riktigt mjuk och smidig!

Fortsatte därför på samma sätt när vi övergick till uppvärmningstölt - och även här gick det bättre när pisken nuddat höger bak ett par gånger. När jag lyssnade på ett avsnitt av Nattfari-podden (om ridning och träning av islandshäst) och de pratade om passtaktig tölt sa Johan Häggberg att det i regel beror på att hästen är stel i bakdelen. Atli har visserligen inte uttryckt sig exakt så, men att rida på volt och flytta ut bakdelen (så att hästen korsar över med inner bak) är ju en av grundövningarna när man rider för honom. Och jag tror faktiskt att han hade varit ganska nöjd med mig och Hamingja om han fått se oss idag - i alla fall i slutet av uppvärmningstölten!

I o m att (takten i) tölten fungerade så pass bra under uppvärmningen hann vi alltså med en rejäl omgång trav också innan vi var framme vid "världens ände".  Där  blev det även idag två galoppsekvenser längs kanten på ängen innan jag sadlade om som förberedelse för att träna samling i tölt. Övergångarna halt - rygga - samlad skritt - samlad tölt fungerade riktigt bra och t o m när vi sedan vänt tillbaka hemåt igen kunde jag nudda höger bak med pisken utan att orsaka något större trauma...! 

När vi svängde in på Mariebäckvägen igen och saktat av till skritt testade jag att ge Hamingja successivt allt längre tyglar och hon gav mig verkligen "rätt svar" genom att sträcka ut framåt-nedåt och frusta så belåtet! Eftersom hon tidigare blivit så ARG när jag bett om samling i tölt har Atli tipsat om att jag ska lägga in sådana "test" (antingen på detta sätt i skritt eller också göra halt och be henne sträcka ner mulen till marken) för att stämma av att arbetet med samling inte bygger upp spänningar hos henne. 

Och eftersom hon skrittade så avslappnat (men ändå med energi) passade jag på att ta en ovanligt lång skrittpaus. Följt av ännu en lång sekvens trav - så det blev en riktig travtorsdag skulle man kunna säga! Hamingja har verkligen haft klockrena travövergångar ända sedan hon blev behandlad i sina bakknän - och att det fortsätter så tar jag som ett tecken på att jag lyckats "balansera" träningen så att hon inte blivit överansträngd i sin känsliga bakdel. 

Efter sedvanlig stretching och en stund med ryggvärmaren från BoT fick hon så gå ut i hagen igen. Och i morgon får hon en vilodag för musklernas återhämtning, så blir det förhoppningsvis ridning igen lördag och söndag!