Glada hästar och glada vänner!

Idag red halva stallet ut tillsammans: Anneli och Fina, Malin W och Ella, jag och Hamingja samt Elisabeth och Démantur! Och med trevligt sällskap var det förståss glada miner även fast det regnade bitvis!

Det var skyltat om älgjakt så vi vågade bara hålla oss längs bilvägen och red därför in till Alviksträsk. De här varningsskyltarna är en nymodighet som de börjat med bara under de senaste åren. Men det vore intressant att veta kriterierna för när de sätter ut dem... för många gånger ser man både jägare och hundar - utan att de finns några varningsskyltar. Och vid de få tillfällen det ÄR skyltat ser man ofta inte till någon endaste jägare... (som idag när den enda parkerade bilen längs hela vägsträckan visade sig tillhöra en svampplockare!)

Hästarna tyckte förstås också att det var roligt med sällskap! Men även om Hamingja var upplivad så hade hon inga tendenser till att lägga sig på i handen. Och när jag nuddade bakdelen med pisken blev reaktionerna sällan mer än något ilsket pisk med svansen. Det går framåt!!!

Och ännu gladare blev jag sedan av att få höra att kommande helgs planerade Atlikurs, som jag trodde skulle bli inställd p g a för få anmälda, trots allt blir av! Så ROOOOOLIGT det blir att få rida kurs igen!!!

Hösten gör en aldrig besviken!!!

Jag tror det i ett avsnitt av P1:s "Spanarna" som någon konstaterade att hösten är den bästa årstiden eftersom den aldrig gör en besviken. "För är det regnigt och kallt är det bara precis vad man väntat sig... medan sol och värme gör en glatt överraskad! På sommaren däremot gäller HELT andra förväntningar...!" Och det stämmer så bra tycker jag! Den senaste tiden har också hösten visat sig från sin allra bästa sida, med värmande sol och t o m vindstilla! Tack vare ganska många frostnätter tidigare är det trots värmen dessutom insektsfritt - och bara det är ju njutbart!!!

Idag var jag så trött att det kändes som gränsfall att åka till stallet... men eftersom utevistelse under förmiddagen är väldigt bra för sömnen (som jag tyvärr har problem med även om det blivit betydligt bättre/mindre dåligt under de senaste åren) bestämde jag mig att ändå åka till stallet - som tur var! Där fick jag nämligen njuta av en härligt tur med Hamingja ute i solskenet!

Inledde som vanligt med att "ta tag i" vänsterbogen och flytta undan för skänkeln. Först på volt utanför stallet och sedan längs dikeskanterna ut från gården. Nere på bilvägen fick det dock räcka med "det seriösa", Hamingja fick hellånga tyglar och jag bestämde mig för att låta henne skritta så länge hon kunde slappna av så mycket att hon behöll huvudet sänkt. Vilket visade sig vara nästan hela vägen till "världens ände-korsningen"! Mycket gott betyg åt min "radarvarning" till häst!!!

Tillslut var det faktiskt jag som bestämde att det var dags att övergå till uppvärmningstölt, även idag i den lite högre formen som jag testat den senaste tiden för att snabbare hitta till ren takt. Det blev några galopper längs ängskanten också, där Hamingja vid första försöket tog vänster galopp istället för höger. Efter att ha saktat av, vänt tillbaka och gjort en ännu noggrannare förberedelse enades vi i alla fall om höger galopp och jag red två sådana sekvenser innan jag sadlade om inför hemvägen.

Att försöka skritta på långa tyglar när vi vänt hemåt kändes som en onödigt tuff utmaning, utan jag nyttjade istället den extra "turbon" som gick igång i min häst till tölt med lång hals utan att "tappa" bakdelen och takten. Det kändes viktigt att hon verkligen fick sträcka ut överlinjen ordentligt nu eftersom hon inte fått göra det under uppvärmningstölten. Att rida de vanliga intervallerna halt - rygga - samlad skritt - samlad tölt kändes lite för jobbigt för mig idag så jag tänkte nöja mig med att takten var ren och sedan bara höja formen lite.

Fast efter ett tag kunde jag inte låta bli att lägga in några steg högersluta här och där, vilket tillslut resulterade i en tölt med trevlig bärighet! Extra glädjande var det att jag faktiskt lyckats rida i tölten så att samlingen och bärigheten ökade! Annars brukar jag efter övergången från samlad skritt till tölt bara kunna bibehålla samlingen en stund och behöva återgå till samlad skritt för att hitta ny samling igen. Så denna lilla detalj var ändå ett steg i rätt riktning! När Hamingja fick sträcka ut i nedvarvningstölt var det också med mer ryggaktivitet än jag väntat mig just p g a att vi inte jobbat med samlad skritt!

Efter vår stretching fick hon stå en stund i en box med Back on Track (bytte till nättäcket istället för ryggvärmaren eftersom hon de sneaste dagarna varit så snabb att "ta av sig" ryggvärmaren i boxen.) Nu hoppas jag på bättre ork hos matte i morgon..!

När LCHF:aren plockar russinen ur kakan...!!!

Hamingja valde "dagens outfit" med omsorg idag - det blev de isländska färgerna både på vojlock och pannband! Hon var dessutom ovanligt lättfotograferad eftersom hon stod läääänge helt stilla och spanade mot skogen bortanför sommarbetet... Jag misstänker att hon hörde och/eller vädrade någon älg som uppenbarligen ändå var tillräckligt långt bort för att "älgpaniken" inte skulle slå till...!

Idag var vi tillbaka på ridbanan där jag försökte "plocka russinen ur kakan" när jag kombinerade olika moment som fungerat bra under de senaste träningspassen. Inledde därför uppvärmningen i skritt med att direkt "ta tag" i vänsterbogen genom att rida på en liten fyrkant i höger varv med stöd på yttertygeln och flytta ut bakdelen i hörnen ("Kyras ABC") och när detta fungerade bra övergick jag till att rida en stor åtta på hela ridbanan med skänkelvikning över diagonalerna.

Fortsatte därefter med en stor åtta även i tölt, där hon INTE fick "dyka ner" med mulen mot marken som hon så gärna gör utan gå i en högre form. Till att börja med var hon ganska passtaktig men när jag efter ett antal lösgörande diagonaler petade till lite lätt med pisken på höger bak kom det med ens massor av energi - och trevlig fyrtakt! Från det läget lät jag henne sedan länga halsen mer, med bibehållen drivning så att vi lyckades kombinera takt och lång överlinje. Det verkar som att jag hittat ett vinnande koncept här!

Efter att även ha travat på volt och töltat i högre tempo längs spåret samt sadlat om var det dags att träna samling. Senast jag gjorde det på ridbanan blev hon ju åter ganska arg, så jag följde Atlis råd att inte använda pisken något och bara be om "lite lagom" mycket samling för att inte skapa onödiga spänningar. Men när vi sedan ridit ut har jag åter kunnat peta lätt med pisken utan att det börjat ryka ur öronen på henne och idag funkade det även på ridbanan!

Jag var inställd på att hon antagligen skulle bli ARG (p g a att jag lyckas rama in henne bättre när jag har ridbanans staket till hjälp) så min plan var att f f a rida längre sekvenser i samlad skritt följt av att pauser på hellånga tyglar. Men när hon nu samlade sig så trevligt UTAN ilska kunde jag inte låta bli att göra övergång till samlad tölt. Jag red några sådana sekvenser och när jag dessutom kom ihåg att rida några steg sluta här och där kunde jag bibehålla och öka bärigheten!

När vi sedan bytte till vänster varv var det även där rörelsen sluta som gjorde susen! Och ibland lyckades jag dessutom belöna min häst genom att slappna av och vara mer följsam i kroppen. Då var hon nog faktiskt ganska nöjd med sin matte! Detta fortsatte jag att träna på - att var avslappnad och följsam alltså - medan hon fick sträcka ut i nedvarvningstölt. Och då fick jag uppleva den härliga känslan igen av en riktigt aktivt arbetande överlinje. Ett och annat hade jag uppenbarligen gjort rätt idag!

Efter träningspasset blev det som vanligt stretching innan hon fick gå in i en box med Back on Track på och mumsa lite lucern blandat med vitaminer och mineraler. Hon fick stå i samma box som igår, där hon då lämnat lite av mineralerna på botten av krubban... Men uppenbarligen hade resterna blivit OERHÖRT mycket godare sedan dess, för när jag kom med dagens ranson hade hon redan hunnit slicka krubban ren! Nu blir det vilodag för henne i morgon så får vi se hur det blir på fredag. 

Lyft blicken...

...känn skillnaden!!!

Redan när jag började rida, för drygt 40 år sedan, fick jag höra att det är viktigt att lyfta blicken. Vilket kan låta lätt i teorin men är så SVÅRT i praktiken när händerna/hästens hals/huvud har en så´n OERHÖRD dragningskraft som gör att blicken hela tiden vill söka sig dit...!!! Oj, vad olika instruktörer har fått tjata på mig om detta under alla år... men det var faktiskt först "i sen tid" som jag lärde mig VARFÖR det är så viktigt! 

Innan dess hade jag alltid tagit för givet att det man vill uppnå med en höjd blick är att man blir rak i ryggen och sitter i god balans i sadeln... Men när jag red på en clinic för Johanna Elgholm för ca 15 år sedan så berättade hon att den viktigaste anledningen till att man ska höja blicken är för att få möjlighet att KÄNNA vad som händer i ridningen. 

Hon förklarade att synen är människans mest dominanta sinnesintryck och så länge ögonen får fokusera på något nära så "stör det ut" alla andra sinnesintryck. Men om man istället lyfter blicken och "zoomar ut"  med ögonen så tonas synintrycken ner och hjärnan kan istället uppfatta mer av de andra sinnesintrycken - som t ex känseln! Så för att bli bättre på att KÄNNA hur hästen rör sig och därmed lättare veta vad man bör göra vid alla de tillfällen när man inte har en instruktör som kan tala om det för en är en höjd blick nyckeln!

Jag har verkligen kämpat med detta och försökt bli bättre, men det har varit så svårt... Därför blev jag VÄLDIGT intresserad när jag i vintras/våras läste om en ny svensk uppfinning: HeadQ. En liten manick som man fäster på ridhjälmens hakband och som sedan "säger till" när man behöver lyfta blicken! En sådan MÅSTE jag ju helt enkelt skaffa mig!!! Och efter att nu ha ridit med den under i princip varje ridpass sedan i början av sommaren kan jag konstatera att det varit VÄLDIGT avslöjande och lärorikt!!!

Det är ingen quick-fix (finns det några sådana som verkligen ger mer än en tillfällig effekt?!) men över tid lär man sig mycket om sina ovanor - i mitt fall hur jag tittar ner i så många fler situationer än jag trodde... Och efter ett antal månader märker jag nu hur jag när något inte fungerar i ridningen allt oftare reflexmässigt faktiskt HÖJER blicken - för att känna vad jag behöver förändra - istället för att som tidigare titta ner på mina händer! Och förutom att jag mycket tydligare känner hur Hamingja rör sig så känner jag också vad jag själv gör - vilket ju är första steget till att kunna korrigera sina egna ovanor! Något så enkelt som att lyfta blicken kan verkligen vara oerhört avslöjande!!!

Under dagens träningspass med Hamingja red jag än en gång längs bilvägen förbi Världens ände-korsningen och nästan till skoterklubbens stuga. Inledde enligt Atlis instruktion med att ta kontroll  över vänsterbogen när jag bad Hamingja gå undan för högerskänkeln. Först på volt och sedan längs dikeskanterna när vi red ut från gården. 

När det sedan var dags för uppvärmningstölt gjorde jag på samma sätt som senast och arbetade henne i en högre form (även nu med sidförande längs dikeskanterna). Först när takten var ren fick hon sträcka ut mer framåt-nedåt. Och precis som senast fungerade detta upplägg väldigt bra: vi hittade en ren takt i tölten mycket snabbare. En takt vi sedan kunde bibehålla när hon fick övergå till sin "bästa gren": att länga halsen riktigt mycket i tölt. 

Detta följdes av trav med ett härligt tryck i steget och sedan några galoppintervaller på ängen vid "världens ände". Den senaste tiden har jag varit så nöjd med våra galoppfattningar - det har verkligen känts som att båda fungerat lika bra. Men man kan ju inte vara på topp jämt... Idag favoriserade Hamingja vänster galopp så jag fick göra några extra högerfattningar. 

Sedan blev det mer töltträning, när jag även idag kunde nudda bakdelen med pisken utan något större trauma. Den senaste tiden har jag f f a haft pisken i höger hand eftersom hon reagerat mycket mer när jag petat till på höger bak. Men nu börjar det alltså vara ganska avdramatiserat även där! Så när jag nu (efter att ha lyft blicken) kände att hon gärna skickade bakdelen åt vänster i tölten kunde jag genom att flytta pisken till vänster hand rama in henne bättre och hitta en bättre känsla i tölten!

Efter detta avslutade vi med en låååång skrittpaus och jag konstaterade hur jag - efter en mycket intensiv dag på jobbet med väldigt krävande tankearbete - nu knappt mindes att jag jobbat idag! Som jag brukar säga: ridning är som en svettig form av yoga i o m att man verkligen måste fokusera på nuet. Och när man som idag dessutom gör det under en strålande höstsol blir det ju ÄNNU bättre!!! Tala om mindfulness i kubik!!!

Early bird!

 

Det var fortfarande nattfrost kvar när jag åkte till stallet för att morgonfodra, men ännu en dag med strålande sol!!! Och när hästarna var utfodrade och hagarna mockade smakade det VÄLDIGT gott med frukost! Med tanke på hur fint älgjaktsväder det var tyckte jag sedan att det var säkrast att träna på ridbanan.

"Om du gör som du alltid gjort kommer du att få samma resultat som du alltid fått...!" brukar Atli säga ibland. Det låter ju så självklart - inte bara när det handlar om ridning - men är ändå inte så lätt i praktiken...! Men idag tog jag verkligen till mig och praktiserade detta när vi skulle värma upp. Redan i skritten valde jag att inleda med att rida på en stor åtta med skänkelvikning över diagonalerna  och först när vi hade fint "flyt" i det sidförande övergick jag till att skritta på volt och flytta ut bakdelen.

När det var dags för uppvärmningstölt  var jag ännu mer radikal genom att INTE börja med att be henne länga halsen - vilket hon ju faktiskt har väldigt lätt för - utan först börja i en högre form med volter och böjda spår. Precis som jag hoppats gick det på detta sätt mycket fortare för Hamingja att hitta takten i tölten! Och när jag med takten "på plats" bad henne sträcka ut överlinjen var det förstås inget problem! Ibland har jag uppenbarligen tur när jag tänker!!!

När vi travat på volt, töltat lite mer och sadlat om var det spännande att se hur hon skulle agera när jag bad om mer samling. Rivstartade med höger varv där hon senast vi var på ridbanan blev ganska ARG. Men det har ju inte alls varit lika dramatiskt när vi ridit ut. Men uppenbarligen känner hon sig mer "inramad" på ridbanan så jag hann bara vinkla mitt bäcken innan hon trampade under sig ORDENTLIGT med bakbenen och började småstudsa fram...

Så för att inte trigga hennes ilska i ondödan fick pisken vara oanvänd och hon fick gå över i tölt så snart hon slappnat av i nacken. Med några steg sluta här och där kunde jag sedan bibehållaen riktigt trevlig tölt!

När vi gjorde samma sak i vänster varv hittade vi några sekvenser med en ännu trevligare känsla. Tidigare har det känts allra bäst i höger varv, men då har vi börjat med samlingen i vänster varv så det det kanske snarare berott på att vi redan arbetat i det andra varvet än att det varit just höger varv?! Det blir något jag får utforska framöver!

Lycko-lördag!

En strålande vacker höstdag - och jag fick DESSUTOM rida Hamingja!!!

I helgen har tydligen Avans jaktlag börjat älgjakten (jag som redan aktat mig för älgjägare flera veckor...!) och under dagens ridtur hörde jag också flera skott, så det kändes tryggast att rida längs bilvägen! Inledde med långa sträckor sidförade längs dikeskanterna i skritt, f f a undan för höger skänkel eftersom det "tar emot" lite mer... men tillslut korsade hon verkligen över med höger bak och sträckte ut överlinjen. Fast hon började aldrig frusta lika belåtet som när vi gjorde samma sak undan för vänster skänkel...

När det var dags för uppvärmningstölt testade jag först att rida korta tempoväxlingar för att "röra om" som Atli brukar säga, med förhoppningen att hon blir mer avslappnad i musklerna. Efter detta red vi också sidförande i tölt och successivt blev resultatet bättre även där! Galopperna på ängen stod vi över idag utan det blev direkt mer töltträning efter vägen längs med sjön. 

Jag hade redan mött ganska många (förmodade) jägare i bil och när vi passerat skoterklubbens stuga var det en äldre man som stannade bilen och vevade ner rutan för att prata. Jag trodde det var en av älgjägarna som ville uppmana mig att hålla mig till bilvägen (han hade t o m en gråhund bak i bilen). Men det visade sig att han bara ville vara social! Så vi fick en liten pratstund medan jag passade på att sadla om.

Under hemvägen red vi övergångar halt - rygga - samlad skritt - samlad tölt och till att börja med hade jag fortfarande pisken i höger hand eftersom det varit mest traumatiskt för Hamingja när pisken nuddat höger bak. Men nu kände jag hur bakdelen hela tiden ville "sladda ut" åt vänster så efter en stund flyttade jag pisken dit istället som en hjälp att hålla vänster bak "på plats". Sedan senaste Atlikursen är mitt huvudfokus under töltträningen hela tiden att slappna av och följa med i rörelserna när Hamingja gör rätt - och när jag kommer ihåg att hålla blicken lyft lyckas jag mycket bättre både med att känna hur Hamingja rör sig och "avslöja" mig själv när jag blir spänd och statisk.

Men jag tyckte vi tillslut fick till ett par riktigt trevliga sekvenser med samling i tölt! När Hamingja sedan fick sträcka ut i nedvarvningstölt var också känslan en mycket aktiv ryggmuskulatur och den känslan kvarstod när vi sedan avslutade med en ovanligt lång avskrittning. Efter den sedvanliga stretchingen fick hon stå i en box med BoT (både ryggvärmare och hasskydd) och mumsa liiiite lusern samt mineraler medan jag gick ut för att förbereda lunchfodringen. 

När jag kom tillbaka för att släppa ut henne visade det sig dock att hon hunnit förpassa ryggvärmaren till golvet i boxen... jag hoppas att den hunnit sitta kvar en stund i alla fall! Nyligen köpte jag till en brösta som ska hjälpa till att hålla ryggvärmaren på plats. Men grundtanken med ryggvärmaren verkar vara att den ska ligga framme i sadelläget... Jag vill istället att den f f a täcker hela bakdelen och med den placeringen blir bröstan för kort... Jag får nog helt enkelt gå tillbaka till att använda maggjord även om den hamnar väl långt bak...!

Ingen risk att man fryser ihjäl i sadeln på en Hamradis-avkomma...

...det är bara att trava en stund så börjar svetten lacka...!!!

Man vet att man har en häst med STOR trav när både Sylvia och Atli tycker det är väldigt ansträngande att rida den...! Och så är fallet med alla Sylvias avkommor efter Hamradis (Hremsa, Hamingja och Hector). När jag idag till min glädje för tredje dagen denna vecka orkade rida efter jobbet passade jag t o m på att rida ovanligt mycket trav - och vips kändes + 6 och ISANDE vindar bara skönt svalkande...!

Även idag red jag längs bilvägen förbi "världens ände-korsningen" och längs sjön (nästan) bort till skoterklubbens stuga. Inledde som vanligt med att flytta undan för höger resp vänster skänkel när vi skrittade iväg från gården. Hamingja är fortfarande lite mer ovillig att korsa över med höger bak, men några lätta pet med pisken ibland gjorde underverk med motivationen och sedan kändes hon riktigt mjuk och smidig!

Fortsatte därför på samma sätt när vi övergick till uppvärmningstölt - och även här gick det bättre när pisken nuddat höger bak ett par gånger. När jag lyssnade på ett avsnitt av Nattfari-podden (om ridning och träning av islandshäst) och de pratade om passtaktig tölt sa Johan Häggberg att det i regel beror på att hästen är stel i bakdelen. Atli har visserligen inte uttryckt sig exakt så, men att rida på volt och flytta ut bakdelen (så att hästen korsar över med inner bak) är ju en av grundövningarna när man rider för honom. Och jag tror faktiskt att han hade varit ganska nöjd med mig och Hamingja om han fått se oss idag - i alla fall i slutet av uppvärmningstölten!

I o m att (takten i) tölten fungerade så pass bra under uppvärmningen hann vi alltså med en rejäl omgång trav också innan vi var framme vid "världens ände".  Där  blev det även idag två galoppsekvenser längs kanten på ängen innan jag sadlade om som förberedelse för att träna samling i tölt. Övergångarna halt - rygga - samlad skritt - samlad tölt fungerade riktigt bra och t o m när vi sedan vänt tillbaka hemåt igen kunde jag nudda höger bak med pisken utan att orsaka något större trauma...! 

När vi svängde in på Mariebäckvägen igen och saktat av till skritt testade jag att ge Hamingja successivt allt längre tyglar och hon gav mig verkligen "rätt svar" genom att sträcka ut framåt-nedåt och frusta så belåtet! Eftersom hon tidigare blivit så ARG när jag bett om samling i tölt har Atli tipsat om att jag ska lägga in sådana "test" (antingen på detta sätt i skritt eller också göra halt och be henne sträcka ner mulen till marken) för att stämma av att arbetet med samling inte bygger upp spänningar hos henne. 

Och eftersom hon skrittade så avslappnat (men ändå med energi) passade jag på att ta en ovanligt lång skrittpaus. Följt av ännu en lång sekvens trav - så det blev en riktig travtorsdag skulle man kunna säga! Hamingja har verkligen haft klockrena travövergångar ända sedan hon blev behandlad i sina bakknän - och att det fortsätter så tar jag som ett tecken på att jag lyckats "balansera" träningen så att hon inte blivit överansträngd i sin känsliga bakdel. 

Efter sedvanlig stretching och en stund med ryggvärmaren från BoT fick hon så gå ut i hagen igen. Och i morgon får hon en vilodag för musklernas återhämtning, så blir det förhoppningsvis ridning igen lördag och söndag!

Laddat batterierna!!!

Because she´s worth it!!!

Lackad croco-prägling är ju alltid rätt!!! Det är mer än 15 år sedan jag stod med en liknande grimma i handen och suktade... men då föll det på att det bara fanns denna enda kvar, i storleken X-full... (alltså TVÅ nummer för stor för den häst jag hade då...) Sedan dess har jag inte hittat någon liknande - förrän nu! (OK - Hamingja HAR en crocopräglad grimma sedan tidigare, men den är ju svart...! Och till Lára hade jag ett träns i liknande fast rött, men jag tycker inte rött riktigt passar på brun häst och färgen hade dessutom hunnit bli ganska avskavd så det donerade jag till en insamling av hästutrustning till Rumänien när Lycko-Lára fått somna in... MEN NU!!!

Dagens träningspass med Hamingja blev ett riktigt härligt "ladda batterierna mitt i veckan-tillfälle"! Och till stor del också favorit i repris av ridpasset i måndags då vi även idag red efter bilvägen till "världens ände" och sedan längs med sjön mot Bälingeberget. Vi inledde uppvärmningen med sidförande i skritt (just nu har hon lite svårare att gå undan för högerskänkeln så det blev extra stort fokus på det). Fortsatte med öppna och sluta i tölt där jag hade lite mer tygelkontakt och mer drivning för att försöka uppnå det Atli ordinerat: tölt utan passtakt redan under uppvärmningen.

Sista sträckan fram till "världens ände" fick jag njuta av en trav med härligt tryck från bakbenen innan vi avrundade uppvärmningen med en sekvens i vardera galoppen längs kanten på ängen. Gjorde galoppfattningarna från stillastående och båda var så klockrena att jag inte ens behövde se efter om hon tagit rätt galopp - det var verkligen hur tydligt som helst! 

Efter omsadling var det sedan dags för töltträning längs vägen bort till och förbi skoterklubben. Med några steg sluta här och där (både höger- och vänster-) blev bärigheten OK. Och när vi sedan vänt hemåt höjde jag graden samling. Till min glädje kunde jag faktiskt nudda henne med pisken på höger bak flera gånger både i samlad skritt och i den efterföljande tölten UTAN något enda försök med "kast med liten ryttare"! Trots att vi alltså var på hemväg! Jag var så oerhört glad för detta!!! Och när jag dessutom lyckades hyfsat bra med att hålla överkroppen avslappnad (spänstig) verkade Hamingja ganska nöjd med mig också!

När vi sedan varvade ner i tölt och skritt var det så tydligt att hon "jobbade genom kroppen" med aktiva ryggmuskler - uppenbarligen hade jag lyckats aktivera hennes bakdel på rätt sätt under detta ridpass! Efter sedvanlig stretching och lite pyssel fick hon gå tillbaka ut i hagen där Litlamin som vanligt stod och väntade på sin bästa kompis! 

Veckan har börjat bra!!!

Hamingja spanar ut över Bälingeträsket. Vi såg faktiskt några mördarsvanar (vid "världens ände"-korsningen) men som tur var höll de sig på avstånd så modiga Hamingja överlevde!!! Det var faktiskt vår första ridtur efter bilvägen sedan Hamingja flyttade hem från sommarbetet. Vägen hade fått en ny omgång jättegrovt och vasst grus med STOR hovböldsvarning... Och i spåren där bilarna kört och tryckt ner gruset i underlaget har det istället känts väldigt hårt. Därför har jag f f a ridit genom skogen bort till Torrbergsvägen där underlaget är MYCKET mera hästvänligt. Men sedan älgjakten började har jag inte vågat det så därför har det blivit väldigt mycket ridbana den senaste tiden... 

Men idag bestämde jag att det var dags att ge bilvägen en chans - och det visade sig vara ett bra drag! F f a ute i den högra kanten (när man rider mot Bälingeträsket/Alviksträsk) var underlaget riktigt bra: fast men inte hårt! Förr vågade man inte rida ute i kanterna för vägen var så dålig att hästarna kunde trampa igenom då det blev djupa hål, men efter renoveringen av vägen - och inte minst dikena - har den blivit oerhört mycket tåligare mot regn (och snösmältning)! 

Atli tyckte ju att jag måste börja förvänta mig ren takt i tölten redan under uppvärmningen, så jag satsade på att rida med lite mer tygelkontakt och mycket öppna åt vänster för att rama in henne m h a innerskänkel mot yttertygel. Det kom korta glimtar då och då när hon kom in mellan hand och skänkel och aktiverade överlinjen, men där emellan var hon väldigt snabb att skjuta ut vänsterbogen... 

I korsningen vid sjön blev det som vanligt lite voltarbete i skritt innan jag red in på ängen där vi fortsatte lösgöra genom att galoppera två sekvenser längs kanten, en i vardera galoppen. Efter sedvanlig omsadling blev det mer töltträning längs vägen mot Bälingeberget. Här låg det visserligen mer grus kvar i vägkanterna men det var av finkornig och "snäll" sort!

Vi red sekvenser halt - rygga - samlad skritt - samlad tölt och fastän jag nuddade med pisken på hennes bakdel blev det inga ilskna reaktioner! Däremot gav det nästan lite "Lára-känsla" när hon började "orma" sig och skickade bakdelen "åt alla håll"... Vid skoterklubbens stuga vände vi tillbaka hemåt och fortsatte på samma sätt. Jag testade olika sätt att hantera hennes "ormande" (jag har ju viss rutin på detta efter åren med Lára vars mellannamn var "jag har gångjärn åt alla håll"...) och på slutet hittade jag en riktigt trevlig känsla med hjälp av högersluta. Men nog skulle det ha underlättat med ett ridbanestaket...!!!

Uppenbarligen hade jag i alla fall lyckats aktivera hennes bakdel och rygg ordentligt tillslut, för när hon fick börja sträcka ut och varva ner i tölt gjorde hon detta med en mycket aktiv överlinje! Under alla skrittpauser försöker jag komma ihåg att verkligen komma ner i sadeln och räta upp mig - med förhoppningen att detta på sikt ska innebära att jag hittar samma känsla även i tölten. Vilken TUR att det finns så mycket jag behöver träna på - för det är ju så ROLIGT!!!

En strålande morgon!!!

I morse hade jag förhoppningar om att rida ut efter morgonfodringen. Hm... en klar och solig lördagmorgon i början av älgjakten, HUR tänkte jag där?! När jag kom till Mariebäck såg jag också mycket riktigt en "misstänkt jägarbil" parkerad vid vägbommen... Och när Hamingja och jag sedan var redo för vår ridtur så hade det kommit ytterligare en bil...

Istället fick det även idag bli ett träningspass på ridbanan. (Att det skymtar hinderstöd till vänster i bild beror inte på några hoppningsambitioner från min sida utan att Olivia börjat utbilda Hector till hopphäst!) Redan när vi skrittade igång på långa tyglar började svårigheterna för Hamingja när matte ideligen bytte spöhand... Vi hade börjat i vänster varv och när chocken lagt sig där och vi bytte varv så blev det ju ÄNNU mer chockartat till att börja med. Tänk att just Hamingja skulle råka ut för en så opålitlig matte...!!! :-O

Skrittuppvärmningen inleddes med "Kyras ABC" i höger varv (för att hålla koll på vänsterbogen så att hon korsade över ordentligt med höger bak) följt av att flytta ut bakdelen på volt i båda varven. När vi övergick till att göra samma sak i tölt kändes hon riktigt mjuk och avslappnad (trots att jag nuddade med pisken på höger bak då och då) så vi kunde ganska snart övergå till att rida längs spåret istället. (Som Atli brukar säga: du ska stanna på volten så länge det behövs, men sedan ska du rida längs spåret eftersom det inte innebär samma påfrestning på hästen som att gå på volt.) Hamingja var avslappnad men energisk under hela uppvärmningen - kanske var det därför takten kändes bättre än vanligt?! 

Efter att vi avslutat uppvärmningen med att tölta i högre tempo några sekvenser i vardera varvet satt jag av och sadlade om innan vi övergick till att rida övergångar: halt - rygga - samlad skritt - samlad tölt i vänster varv. Det gick riktigt bra även fast jag nuddade henne med pisken under alla dessa moment! 

Men när jag bytte till höger varv blev hon däremot ARG redan när jag med sätet började be henne om samling... Atli brukar ju alltid påpeka att när hon blir arg på det sättet ska jag sänka kraven, för att hon inte ska börja förknippa samlingen med obehag. Men nu senast konstaterade han att hon börjar förstå bättre vad som förväntas av henne i samlingen och då "behöver" hon inte bli arg på samma sätt som tidigare. Kanske var hon lite stel i musklerna efter gårdagens träning så att det var därför hon nu åter reagerade på detta sätt? 

Jag avstod i alla fall från att använda pisken mer, för att inte öka på hennes frustration ytterligare och nöjde mig med en lägre grad av samling där hon töltade avslappnat innan hon fick gå in på volt och sträcka ut i nedvarvningstölt. Det hade varit bra med ett lösgörande pass i terrängen i morgon, men risken för älgjägare lär ju inte vara mindre då... 

Ridin’ in the rain - again!

I somras regnade det aldrig... men det måste snart vara kompenserat nu...! :-O  Idag tränade vi ett pass på ridbanan där jag försökta ha som huvudfokus att själv bibehålla en ”spänstig” känsla i kroppen. Och jag tycker faktiskt det gick BETYDLIGT mycket bättre än under helgens kurs - men sedan dess har ju också mina hårda, spända muskler fått hjälp att slappna av genom behandlingen på Smärtkliniken i tisdags.

Dagens uppvärmning blev en massa "hit och dit-ridning" på böjda spår kors och tvärs, korta tempoväxlingar samt avslutningsvis tölt i snabbt tempo längs spåret i båda varven, för att riktigt få igång Hamingjas "motor". Efter en skrittpaus och omsadling var det så dags att träna samling i tölt.

Jag började i vänster varv och såg till att låta pisken nudda vänster bak då och då - vilket glädjande nog var riktigt odramatiskt! Gjorde övergång till tölt UTAN att falla med överlivet framåt (tror jag) och fortsatte sedan att låta pisken nudda bakdelen titt som tätt medan vi red (vad jag tyckte var) riktigt långsamt tempo i samlad tölt. Och min kropp fortsatte att samarbeta, så jag kände min snarare spänstig än spänd när jag försökte sitta på rumpan och driva med sätet.

Efter några sådana sekvenser bytte jag till höger varv och väntade mig då att pisk som nuddar bakdelen åter skulle vara en traumatisk upplevelse för lilla fröken, men - peppar, peppar - nu verkar hon även ha kommit över spöskräcken där! Faktiskt försökte hon sig inte på ett enda "kast med liten ryttare"! Hon piskade ilsket med svansen ibland, men utöver det fick jag bara de önskade effekterna, d v s mer energi och bättre bärighet! Och hon gjorde inte heller några försök att bita tag i bettet på högersidan och dra iväg - så plötsligt är vi faktiskt riktigt duktiga på att tölta i höger varv!!!

Och som ett ytterligare bevis på att jag verkligen lyckats aktivera hennes bakdel och överlinjens muskler under töltträningen fick jag åter uppleva den härliga känslan av en riktigt aktiv rygg när hon fick börja sträcka ut och varva ner i tölt. Hon kändes också väldigt mjuk och lösgjord! Även när jag bad henne gå över i trav på volten i höger varv där hon inte riktigt brukar vilja böja sig i innersidan... Men nu rundade hon sig så fint runt innerskänkeln med helt lös innertygel!

Det var nog heller ingen nackdel att jag redan från travövergången kom ihåg att hålla blicken in mot mitten av volten så att jag inte gav ett budskap med kroppen och ett annat med skänklar och hand... Ofta är det först sedan vi travat en stund och jag hunnit konstatera att hon känns stel i innersidan som jag inser att jag behöver korrigera min sits och var jag håller blicken - och då brukar det vara svårare att hitta till rätt känsla.

Som förberedelse innan ridpasset hade Hamingja fått stå med Back on Track (ryggvärmare och hasskydd) en stund så efteråt blev det "bara" stretching innan hon fick gå ut i hagen igen. Jag är fortfarande så fascinerad av att jag faktiskt får stretcha hennes vänstra bakben, som hon alltid varit så rädd om tidigare... Den senaste tiden är det bara om hon råkat stå lite tokigt med frambenen när jag lyft bakbenet som hon velat rycka benet åt sig. Men ser jag bara till att hon står så att hon har lätt att hålla balansen så går det jättebra! 

Träningstorsdag!!!

Hamingja har fått tre vilodagar efter Atlikursen, så idag var både hon och matte REJÄLT taggade! Fast bilden ljuger, jag red inte på ridbanan utan upp bakom vägbommen och längs den vänstra skogsvägen. Jag försökte ägna mig åt det som Atli tyckte att jag främst behöver fokusera på just nu, nämligen att "röra om" i musklerna på både mig och Hamingja så att vi båda blir tillräckligt avslappnade för att hon ska ha en ren takt i tölten redan under uppvärmningen. 

Det blev en hel del "fylleridning" som en kompis kallade det när man genom att luta kroppen omväxlande till höger och vänster "tar med" hästen i sidled, samt även korta sekvenser tempoväxlingar - även detta främst m h a förflyttning av vikten, fast då framåt resp bakåt. När jag sedan red henne vänsterställd med innerskänkel mot yttertygel hittade vi en riktigt trevlig bärighet i tölten också! 

Framme vid vändplanen satsade jag på voltarbete i tölt där vi flyttade ut bakdelen så att hon fick korsa över med inner bakben respektive "Kyras ABC" (ridning på liten fyrkant där man flyttar ut bakdelen i hörnen). Red henne också utåtställd i höger varv för att få vänsterbogen "på plats". När jag sedan satt av för att sadla om råkade det just bli vindstilla och plötsligt stod vi i ett MOLN med ilskna knott... men som tur var började det strax blåsa igen så molnet skingrades!

Under hemvägen red jag sedan sekvenser med halt - rygga - samlad skritt - samlad tölt, med ett lågt tempo i den samlade tölten som Atli tipsade om för att få maximal träningseffekt. Och Hamingja var riktigt duktig!!! När vi nästan var tillbaka vid vägbommen vände jag tillbaka längs skogsvägen igen och gav travsignal - och min härliga häst studsade fram som en gummiboll i en trav med riktigt härlig kraft i bakbensstegen!!! Och efter en stund kom matte t o m ihåg att lyfta blicken, sträcka på mig och skjuta fram bröstet - plötsligt händer det!!!

När vi sedan vände hemåt för andra gången fick Hamingja först sträcka ut i tölt med lååång hals och då kändes det på ryggverksamheten att hon verkligen arbetat med aktiv överlinje idag! Hon frustade så belåtet också - och det gjorde nästan jag med! Tillbaka i stallet blev det sedan stretching - som hon verkligen verkade njuta av - innan hon fick gå ut till de andra tjejerna i hagen. 

Har du fattat galoppen?!?

 Idag får Lára göra comeback i bloggen - The Queen of Mariebäck!!! För henne fanns INGET som var svårt i ridningen (möjligen med undantag att skritta lugnt trots tygelkontakt.) Så att galoppera på volt var förstås "en smal sak"!!! Men för oss "vanliga dödliga" är det inte riktigt lika lätt - särskilt inte med 5 gångarter att hantera...!

När Atli i söndags höll en galopplektion för Elisabeth och Dématur passade jag därför på att "tjuvlyssna" för att lära mig mer jag med! Först tog Atli över i sadeln på Démantur för att kunna visa hur han tycker man ska göra när man tränar galopp på ridbanan. Han började på ena volten och sa att det inte spelar så stor roll om man travar eller töltar i det läget - det viktiga var att hästen är avslappnad och att man ser till att förbereda galoppfattningen i lugn och ro. (Men om man väljer att göra fattningarna från lättridning i trav underlättar man genom att först se till att sitta ner på "fel" sittben.)

Första steget i förberedelsen är att när man kommer till den öppna delen av volten vrida sig så att man själv tittar utåt, vilket medför att inner höft skjuts lite framåt och därmed "öppnar upp" för hästen att fatta galopp med sitt inre framben. Man ger sedan eftergifter på innertygeln så att den är lös innan man, när man rider in mot staketet, ger en signal med innerskänkeln vilket förhoppningsvis får hästen att rulla över i galopp.

När hästen så fattat galopp låter man den gå ut på spåret och då är det jätteviktigt att själv bli helt neutral ("lämna hästen ifred") så att man bara mjukt följer med i rörelsen utan att vare sig driva eller ta i innertygeln. Atli betonade flera gångar att den viktigaste delen av detta är just att "göra ingenting" i sadeln när hästen börjat galoppera. Om hästen sedan blir spänd och tappar galoppen igen låter man den bara gå över i trav eller tölt (den gångart hästen själv väljer) och fortsätta i denna gångart till dess den känns avslappnad igen och man kan börja förbereda en ny galoppfattning på volten.

Nästa steg blir sedan att förlänga sträckan man galopperar genom att när man känner att hästen är på väg att "tappa" galoppen gör en ny galoppfattning. När hästen åter lyft upp sig i galopp återgår man till att "lämna hästen ifred" till dess man antingen väljer att låta den sakta av eller också lägger till ytterligare en ny galoppfattning för att fortsätta galoppera. På det sättet hjälper man hästen att bibehålla kvaliteten i galoppen utan att skapa spänningar.

För att galoppera på volt behöver man sedan kunna använda sätet och ytterskänkeln till att styra storleken på volten så att innertygeln kan vara helt lös. Detta börjar man förstås träna i skritt - på volt och/eller genom att rida runt ridbanan men strax innanför spåret. Sedan går man vidare och tränar in det även i trav och tölt innan det är dags för samma sak i galopp. Först när även detta fungerar kan man krama lätt på tyglarna ifall det behövs för att få hästen att slappna av ytterligare i nacken och länga halsen. Detta blir ytterligare något för mig och Hamingja att träna på - så får vi se om jag tillslut "fattat galoppen"!

Nära Atli-upplevelse!

Hamingja får en "nära Atli-upplevelse"!

I morse var jag Mariebäcks populäraste person - för det var nämligen jag som morgonfodrade! När alla hästarna fått sitt hö fick Hamingja ta på sig Back on Track (täcke och hasskydd) som förberedelse inför vår lektion. Sedan fick även jag äta frukost innan det var dags att börja göra oss i ordning.

När vi skulle börja lektionen tipsade Atli om olika sätt att "röra om" Hamingjas muskler under uppvärmningen för att hon förhoppningsvis ska slappna av och bli ren i takten. Jag satte igång att testa alla möjliga varianter på böjda spår, tempoväxlingar, sidförande, öka och minska volten o s v.... "Glöm inte att kontrollera vänsterbogen!" ropade Atli och när jag då började vända in åt höger med hjälp av ytterhjälperna började det hända saker! "Där har du det, nu blev det direkt mycket bättre!" Vilket också visade sig i att Hamingja började frusta!

Jag fick rida en god stund på volten i höger varv med Hamingja ställd utåt och ytterhjälperna som höll henne kvar på volten - med riktigt bra resultat! Avslutade med lite av samma sak i vänster varv också innan det var dags att börja samla henne och rida övergångar halt - rygga - samlad skritt - samlad tölt.

Sedan sa Atli att han ville rida henne lite "för att känna vilka instruktioner jag ska ge dig. När jag sitter upp på någon annans häst känner jag hur den personen rider!" Han red lösgörande övningar i tölt och visade mig sedan hur oerhört "lätt" det är att rida hästen i passtakt... Först töltade Hamingja avslappnat och fint. "Nu spänner jag mig i kroppen!" sa Atli och vips var Hamingja passtaktig. "Nu slappnar jag av igen!" sa han sedan och genast var takten åter ren...!  Han red på en volt runt mig och gjorde samma sak flera omgångar - och tydligare kunde det ju inte bli!

Jag vet ju själv att jag har stora problem med spända muskler som har oerhört svårt att slappna av, det är ju därifrån min smärtproblematik kommer. Och det är ju självklart inte lätt för Hamingja att vara avslappnad när hon har ett järnspett i sadeln... så det är ännu en sak för mig att jobba vidare med! (Och förhoppningsvis blir det successivt liiiite lättare ifall jag blir bättre på att hålla blicken lyft så att jag i alla fall känner när jag är spänd - för det är ju första steget till att kunna förändra!)

Det är ROOOOLIGT att rida kurs!!!

Inför min sista lektion för helgen pratade Atli och jag än en gång om att ”röra om ordentligt” under uppvärmningen för att få Hamingja lösgjord och avslappnad. Så jag inledde uppvärmningen med att rida på olika böjda spår samt längs spåret medan jag tog med henne omväxlande åt höger resp vänster genom att flytta kroppsvikten samt vända in för ytterhjälperna. Atli tipsade dessutom om att jag skulle använda kroppsvikten även för korta tempoväxlingar genom att först luta mig lite framåt som signal på att hon skulle öka tempot för att sedan snabbt lägga vikten bakåt för att ta ner tempot igen.  När han tillslut var nöjd med vår uppvärmning konstaterade jag att det även varit bra att ”röra om ordentligt” i mina muskler - så att jag helt enkelt aldrig hann "fastna" i något läge!

Jag fick sedan övergå till att rida övergångar rygga - samlad skritt - samlad tölt fast nu med huvudfokus på att undvika spänningar i min egen kropp. Atli letade efter ett lämpligt ord för att beskriva vilken känsla man vill ha i kroppen. Man ska inte vara spänd men inte heller avslappnad (som i passiv)... "Spänstig" testade han men var inte riktigt nöjd med den beskrivningen heller... Men jag tänker mig att det motsvarar ungefär att man vill att hästen ska vara lösgjord även i samlingen - aktiva (och arbetande) muskler som inte är spända/stela... Är det någon som har ett bättre uttryck för detta får ni gärna höra av er!!!

Som avslutning fick vi sedan trava på volt i båda varven och då "laddade" Hamingja i REJÄLT från bakbenen - där märktes minsann inte den minsta trötthet efter tre intensiva kursdagar! Nu blir det i alla fall två lediga dagar för henne. På tisdag ska jag på behandling på Smärtkliniken igen - annars hade det kanske blivit riddag. Men på onsdag hoppas jag få rida min FINA häst igen - och då förhoppningsvis inte vara som ett järnspett i sadeln...!!!

Atlikurs dag 2

Moster Hamingja och lilla Hulda - lika vackra båda två!

Dag två på kursen var min målsättning att aktivera Hamingjas bakben mer redan under uppvärmningen för att hon förhoppningsvis skulle bli ren i takten redan då. Så det blev mycket öka/minska volten med vikthjälper och ytterhjälper. Och längs spåret "tog jag med henne åt sidan" några steg innaför spåret och tillbak ut på spåret igen m h a kroppsvikten. Och takten blev bättre, men fortfarande inte helt ren...

När jag sedan fick övergå till att samla henne i tölten konstaterade Atli att takten med ens blev jättebra! Han sa också att det i o m detta inte var ett riktigt lika stort problem med passtakten under uppvärmingen, men jag ska ändå sträva efter att kunna rida med ren takt i tölten under hela ridpasset.

Innan lektioner hade jag ”smygtränat” på att rygga med bibehållen längd på halsen så det fungerade riktigt bra när jag fick rida övergångar: halt - rygga - samlad skritt - samlad tölt. Oftast kom jag faktiskt också ihåg att göra övergången till tölt genom att skjuta fram höfterna (istället för att falla lite framåt med överlivet som jag alltid haft tendens att göra). Och bitvis kom jag DESSUTOM ihåg att hålla blicken lyft så att jag hade möjlighet att KÄNNA hur Hamingja rörde sig och vad jag kanske borde göra för att inverka på henne på rätt sätt.

Precis som igår fick jag också rida riktigt långsamt i tölten för att bibehålla så mycket som möjligt av bärkraften från den samlade skritten. När jag sedan fick låta henne sträcka ut och varva ner i tölt på volt var det väldigt tydligt hur aktivt hon jobbade med ryggen. Precis som jag kunnat konstatera under sommaren de dagar jag ridit mycket samlad tölt. ”Det är den där känslan du vill komma till redan i uppvärmningen - att hon arbetar med aktiv överlinje, för då är hon också helt ren i takten!” Sa Atli. Uppgiften framöver blir alltså att jobba vidare för att få högre kvalitet i uppvärmningen!

När det var dags för lektion två för dagen var mitt första "uppdrag" precis som på förmiddagen att aktivera henne så mycket under uppvärmningen i tölt att takten blev ren. Så det blev mycket vända runt m h a ytterhjälperna, sidförande över diagonalerna, öka och minska volten m h a vikthjälper m m. "Det blir bättre!" sa Atli innan jag fick avsluta uppvärmningen med att tölta i ett högre tempo en stund.

Sedan var det åter dags för övergångar samlad skritt - samlad tölt. Jag hade börjat i vänster varv och var ganska nöjd med våra övergångar och sekvenserna med tölt (för nu blev ju takten genast bättre!) Men när jag sedan övergick till höger varv - och använde högersluta för att bibehålla och öka bärigheten - blev känslan i tölten ÄNNU bättre! När vi även fick beröm av Atli berättade jag om min "aha-upplevelse" med högerslutan och frågade vad jag ska göra i vänster varv för att få samma känsla där. Han uppmanade mig att byta tillbaka till vänster varv och rida samlad skritt innan han konstaterade att det var sluta som gällde även där - fast då till vänster. Och när vi gjort övergång till tölt kunde jag själv konstatera att bärigheten direkt blev bättre av några steg sluta!

Atli konstaterade också att Hamingja nu inte alls blir lika arg som tidigare när jag ber om samling: "Nu vet hon vad det handlar om, vad som förväntas av henne, och då behöver det inte bli samma dramatik!" Denna lektion hade vi ridit samtidigt som Elisabeth och Démantur och när Elisabeth frågade Atli om tips för träning av galoppen passade jag på att "tjuvlyssna" - så här kommer hans tips om detta också!

Först sa han att man ska  förbereda galoppfattningen genom att själv själv vrida sig så att man tittar utåt, så att hästen kan "öppna upp" innersidan och därmed lättare fatta galopp. Och om man ska fatta galopp ur trav är det bäst att byta så att man sitter ner på "fel" sittben under lättridingen i traven innan man gör galoppfattningen. Så snart hästen fattat galopp ska man seda bli helt neutral och bara "följa med". Om hästen går över i trav igen låter man den göra det och trava en stund innan man gör en ny galoppfattning följd av att man åter blir neutral och "åker med". Han betonade flera gånger att den viktigaste delen av detta var just den stund när man "gör ingenting" i sadeln. Detta för att inte skapa spänningar i hästen under galoppen.

Nästa steg blir att man när hästen närmar sig att gå över i trav gör en ny galoppfattning, så att hästen åter "lyfter upp sig" i galopp följt av att man åter "gör ingenting" till dess man känner att hästen är på väg att bryta av igen - då gör man en ny fattning för att sedan bli neutral i sadeln o s v. På detta sätt bygger man upp hästens styrka i galoppen utan att skapa spänningar. Han sa också något om hur man ska göra ifall hästen inte vill gå över i trav utan väljer att bara tölta är den för spänd och man behöver få den att slappna av i nacken och länga halsen för att hitta traven.

After ride-mys med matte! 

Höstens första Atlikurs - ÄNTLIGEN!!!

Vi var verkligen taggade till tusen när det idag ääääntligen var kursdags igen!!! Under sommaren har Hamingja och jag även haft paus från Back on Track, men idag tyckte jag som ni ser att det var hög tid att återgå till ryggvärmare och hasskydd både en stund före och en stund efter vårt ridpass.

När Atli började med att fråga hur vår sommar varit kunde jag berätta att jag ridit hela sommaren utifrån instruktionerna jag fick i våras och att jag upplever att Hamingja hunnit bli liiiite starkare. "Bra resultat tar lång tid... sa han. Men det finns sedan kvar länge! Medan effekten av en "quick fix" brukar försvinna igen lika snabbt som den kom!" 

Han påminde också om en av sina andra käpphästar: "När jag själv tränar mina hästar brukar jag alltid innan ridpasset fungera på hur det fungerade igår och om det var något som vi hade problem med då tar jag tag i det redan under uppvärmningen. Så har man i alla fall löst gårdagens problem sedan! För om man bara lyssnar på hästen så talar den om vad den behöver träna på!" 

Det var också utifrån den devisen som jag redan när jag suttit upp utanför stallet börjat peta till Hamingja med pisken på höger bak och sedan fortsatte med det när jag fick värma upp på volt i skritt och tölt. I detta sammanhang påminde Atli om att hästar (till skillnad från människor) inte har någon förbindelse mellan höger och vänster hjärnhalva. Så det är inte så ologiskt som det kan verka att hon reagerar så mycket häftigare när jag petar till med pisken på höger bak jämfört med vänster bak. Han tipsade också om att jag skulle minska volten i höger varv för mer böjning i innersidan och då sträckte hon ut och frustade riktigt belåtet! 

När vi sedan travade på volten använde jag däremotI NTE pisken - det skulle garanterat bara resultera i hysterisk tölt... och dessutom behövs inga "extra bakben" i traven - Hamingja håller nästan på att skicka mig ur sadeln ändå...!!! Och när vi fått trava en god stund både på volt och längs spåret var även matte REJÄLT uppvärmd...!!!

Precis som i onsdags ville Hamingja först inte stå stilla när jag försökte göra halt, så jag fick göra ett par halter och använda sätet till att be henne rygga. Först blev hon väldigt hög i formen när hon väl ryggade, men efter ett par ryggningar kunde jag m h a små kramningar på tyglarna få henne att rygga med bibehållen längd på överlinjen. 

Då fick jag rida samlad skritt för att sedan göra övergångar till tölt. Atli sa att jag till att börja med inte skulle samla henne så jättemycket, för då tenderar hon att bli så ARG, utan bara "lite lagom" för att sedan kunna smyga iväg i tölt. Och sedan fick vi slipa mycket på dessa övergångar, för att jag skulle använda höfterna till att  "skjuta iväg" henne över i tölt (alltså inte falla framåt med överlivet) och sedan skulle vi dessutom hålla ett riktigt, riktigt lågt tempo. "Tänk skrölt - då bibehåller du samlingen från skritten!" sa han. "Och det är i det låga tempot som du bygger upp hennes styrka! Så snart det börjar gå fortare så blir det mindre bärkraft och mer skjutkraft istället...!"

Till min glädje kunde jag konstatera att jag faktiskt lyckades hålla blicken lyft, i alla fall då och då! Och när jag gjorde det kunde jag KÄNNA en massa bra saker! Som hur jag skulle korrigera min sits samt lägga in några steg sluta här och där för att bibehålla bärigheten i vänstervarvet. Och hur jag skulle "ta med bogarna" utåt vid hörnpasseringarna i högervarvet. Idag hamnade vi faktiskt aldrig i någon dragkamp om högertygeln i högervarvet - så där var vi riktigt duktiga både Hamingja och jag!!! När vi avslutat vårt ridpass sa Atli att det mesta sett riktigt bra ut, men att jag till nästa pass ska tänka på att hålla om henne mer med skänklarna redan under uppvärmningen i tölt - så att hon hittar en bra takt redan från start. 

Efter detta blev det först stretching av min duktiga häst - och tack vare Carola fick jag dessutom bildbevis på hur lilla fröken som alltid tyckt illa om att man lyfter hennes vänster bak nu faktiskt slappnar av och t o m tycker att det är skönt!!! Sedan fick hon stå en stund med BoT igen. "Trååååkigt!!! " tyckte Hamingja om att behöva stå i stallet flera minuter till, fast när matte började klia öronen så blev det lättare att stå ut! Och nu är jag ÄNNU mer taggad inför att få rida min fina häst igen imorgon!!!

HUR vet man att det snart är dags för höstens första Atlikurs?

...det är plötsligt trängsel på ridbanan...!!!

Två dagar kvar till kursen...och eftermiddag var vi FYRA ekipage som tränade på ridbanan! Det kanske inte låter mycket för er andra. Men vi är ju inte så många i stallet, vi är i stallet olika tider och f f a rider de flesta av oss inte särskilt ofta på ridbanan, så när jag väl är där har jag den oftast för mig själv. Fast inte idag då! Och även idag gick vi lite "omlott" - så det var som mest tre ekipage på banan samtidigt. 

Efter att ha tränat på banan två dagar i rad redan var jag egentligen lite tveksam till om det skulle bli ett sådant pass även idag - för sedan blir det ju fem pass på ridbanan för oss i helgen.... Men med hårt underlag och grovt vasst grus längs bilvägen och dessutom första veckan på älgjakten så skogen var antagligen full av jägare - så kändes tillslut ridbanan som det bästa alternativet. Och det skulle visa sig vara ett bra beslut!

Precis som igår inledde jag redan i skrittuppvärmningen med att låta pisken nudda höger bak, med förhoppningen att kunna "tona ner" Hamingjas reaktioner även där. Fortsatte på samma sätt i tölt på volt och ganska snart frustade hon riktigt avslappnat - TROTS pisken!!! 

Igår tände hon till REJÄLT när jag plötsligt bad om samling från marken, så jag såg till att vi fick jobba med det också idag. Men nöjde mig efter en långsida i vardera varvet. Efter omsadling satt jag upp igen för att "känna lite" på den samlade tölten. Började i det lättare vänstervarvet och fick till en riktigt bra känsla - och Hamingja hanterade mina "pet" med pisken riktigt bra! 

När jag sedan bytte till det svårare högervarvet kom betydligt större reaktioner på pisken, redan i den samlade skritten. Och snart blev hon så där "speedad" som hon kan bli när jag petat på henne med pisken, så jag fick först äga mig åt att (försöka) göra halt. Och det tog en lång stund och många försök innan hon lugnade ner sig tillräckligt för att stå stilla. I o f s är det ju bra att ha lite problem när man rider kurs - för då får man proffshjälp att lösa dessa! Men jag kan tänka mig många saker som jag hellre ägnar en helgkurs åt än just att göra halt...! Så jag var VÄLDIGT glad åt att jag bestämt mig för att träna på banan idag ändå!

Sedan vi fått halterna att fungera red vi lite tölt i höger varv också, men jag nöjde mig med en lägre grad av samling. Och när hon kändes avslappad i tölten fick hon börja sträcka ut och varva ner i tölt på volt. Efter en omgång stretching fick hon sedan gå ut i hagen och belöna sig själv med att rulla sig riktigt grundligt! I morgon blir det vilodag för Hamingja och PÅ FREDAG FÅR VI RIDA KURS!!!

EN SKOTTKÄRRA MED MAT!!!

...hoppas hästarna när jag kommer för att mocka i hagen...! 

(Hremsa, Hulda, Hermann och Hremsa.)

Gårdagens ösregn blev första testet i "skarpt läge" för det nya grusunderlaget i vinterhagarna - och det visade sig fungera mycket bra! För att bibehålla underlaget så fräscht som möjligt har vi infört daglig mockning av de grusade ytorna. Men hästarna har inte hunnit vänja sig vid detta utan har VÄLDIGT tydliga minnen av hur vi under de blöta perioderna vår och höst brukat använda skottkärra för att köra hö förbi områdena med närmast bottenlös lera bort till torrare områden vid utfodringarna. Så man får VÄLDIGT många vänner när man går in i hagen med en skottkärra...! 

Även idag red jag Hamingja på ridbanan och började redan under uppvärmingen i skritt att nudda höger bak med pisken titt som tätt, med förhoppningen att tillslut få henne att acceptera detta lika bra som det senaste tiden funkat med pisken mot vänster bak - peppar, peppar!!! När vi övergick till uppvärmningstölt började jag på volt i höger varv, med pisken som nuddade bakdelen till dess detta bara gav mindre reaktioner från lilla fröken. Övergick till att rida på en stor åtta med sidförande över diagonalerna och idag tyckte jag att vi hade riktigt bra "flyt" oavsett vilken skänkel jag bad henne gå undan för! Avslutade sedan uppvärmningen med riktigt, riktigt trevlig trav på volt i båda varven! 

Efter detta satt jag av och sadlade om. Hennes "betesmage" har visserligen hunnit minska en hel del redan på den vecka som gått sedan de slutade gå på bete, men den gör fortfarande att sadelgjorden glider fram... Med sadel och gjord åter på rätt ställe hade jag tänkt sitta upp igen, men fick ett infall att passa på att träna samling från marken först. Det var väldigt länge sedan sist och om det blir sådana inslag på kursen till helgen - sannolikheten för det är rätt stor - så är det ju onödigt att vara helt ringrostig! 

Numera har jag övergått till att hålla båda tyglarna i ena handen och pisken i den andra, som Atli visade när vi skulle lära Hamingja "piaffera bak" för jag tycker faktiskt att det fungerar bättre än att ha en tygel i vardera handen. Efter två långsidor samlad skritt i vardera varvet, med pauser då hon fick sträcka ut och slappna av där emellan, satt jag upp för att fortsätta töltträningen. 

Jag började i vänster varv och det var en riktigt häftig känsla när hon liksom "växte upp framför mig" så snart jag började vinkla mitt bäcken framåt för att förbereda tölten! Dessutom kunde fortsatt peta till med pisken då och då utan mycket mer reaktioner än de önskade - d v s ännu trevligare bärighet! Rena rama "njuttölten" - även om den förståss krävde mycket arbete av oss båda! Hamingja blev rätt "taggad" även om hon aldrig blev riktigt arg,  så det var inte helt lätt att hitta "off-knappen" när jag tyckte att hon skulle få en skrittpaus...

Även i höger varv fungerade det över förväntan att nudda med pisken och våra hörnpasseringar blev också ännu lite bättre än igår! När staketet hjälpte till att hålla vänster bak på sin plats blev bärigheten i tölten ännu trevligare! (Så här i efterhand tänker jag att jag nästa gång borde testa att dra bak innerskäkeln lite i vänster varv för att se om jag lyckas rama in henne bättre även där! Jag får försöka komma ihåg det i morgon!) Efter några riktigt trevliga sekvenser tölt i vänster varv fick min duktiga häst börja varva ner i tölt på volt och längs spåret till dess hon frustade riktigt avslappnat. Och sedan bjöd hon på riktigt trevlig nedvarvningstrav på volt då hon kändes riktigt mjuk även i högersidan.

Tillbaka i stallet stretchade vi och smorde tjärsalva innan hon fick gå ut i hagen igen, där hon valde att rulla sig på ett område med grovt grus... Jag tyckte INTE det såg skönt ut - men det kanske rev lite behagligt i pälsen?! Sedan blev hon precis som de andra MYCKET besviken när jag kom in i hagen med en skottkärra som inte alls innehöll hö utan bara skulle fyllas med hästskit...!

I´m riding in the rain...

...just riding in the rain! What a glorious feeling I´m happy again!!!

Efter tre trevliga dagar hemma hos mamma och pappa i Umeå, medan Hamingja haft "långledigt" är jag tillbaka i Luleå och i sadeln igen! För att regnet hela tiden öste ner kunde jag ju inte ta någon hänsyn till! När jag åkte till Mariebäck efter jobbet hade jag ingen färdig plan för dagens träningspass. Men när jag träffade Elisabeth som tipsade om att ridbanan var nysladdad och fin bestämde jag att det fick bli ett träningspass där. 

På fredag börjar terminens första Atlikurs och jag brukar ge Hamingja ledigt dagen innan kurs så det återstår därmed bara tre dagar till att finslipa "kursformen". För att börja förbereda oss utan att överanstränga hennes känsliga muskler i bakdelen tänker jag rida lite kortare pass alla dessa tre dagar.  Och som inledning idag kändes det lämpligt med vad som skulle kunna kallas ett "kursfredagspass" när Atli vill att vi främst fokuserar på att få Hamingja lösgjord och avslappnad (både mentalt och fysiskt) inför de kommande dagarnas mer intensiva träning. 

Uppvärmningen blev dock lite annorlunda än vår vanliga när jag istället för skritt på volt red på en stor åtta med sidförande över diagonalerna samtidigt som jag försökte komma ihåg att "sitta med hela rumpan". När jag nyligen tränade sidförande på samma sätt kändes det ganska stor skillnad - när jag bad henne gå undan för höger skänkel fick vi inte alls till samma "flyt" som undan för vänsterskänkeln... men glädjande nog kändes hon jämnare idag!

Vi fortsatte sedan med samma övning även i tölt och även då var hon mer liksidig än senast! Efter ett par sekvenser trav på volt avslutade jag uppvärmningen med att rida längs spåret i ett högre tempo medan jag försökte sitta kvar på rumpan - alltså INTE falla framåt som jag har så lätt att göra... där några steg sidförade av från spåret och tillbaka igen hjälpte till att lösgöra. 

Efter detta var det dags för lite "ordentlig träning" med övergångar från samlad skritt till tölt med pisk som nuddade bakdelen både i skritten och den efterföljande tölten. I det inledande vänstervarvet gav pisken även idag bara den önskade effekten, d v s att hon bar upp sig bättre bakifrån - och detta BÅDE i samlad skritt och i tölt! I höger varv innebar pisken fortfarande ett visst trauma inledningsvis, men sedan tonades reaktionen ner även där! Nu gäller det VERKLIGEN att jag fortsätter "påminna" henne med pisken OFTA och under VARJE ridpass så att vi inte måste börja om från början med detta ännu en gång...!!! 

När hon fått varva ner grundligt i tölt på volt i båda varven blev det rena "frustningskalaset" när vi avslutningsvis gjorde samma sak i trav! Det har lätt tendens att bli racertrav där hon "ligger ner i kurvorna" efter ett intensivt töltträningspass... men med dagens fokus främst på lösgjordhet och avslappning hade hon aldrig riktigt "taggat till" så då var det ju betydligt lättare att hitta "off knappen"! Innan hon fick gå tillbaka ut i hagen stretchade vi och hon verkade tycka det var riktigt skönt - ÄVEN när jag stretchade vänster bakben! Nu känns det som att vi lagt en mycket bra grund inför de kommande två dagarnas träning!