Äntligen ridit igen!

Nej, det går ingen nöd på Hamingja direkt...men söt är hon!

Halsfluss för matte gav en dryg veckas vila för Hamingja... som blivit onödigt rund om magen... (Note to self: Om jag bara insett tidigare att jag borde vara hemma från jobbet hade jag antagligen blivit frisk snabbare...) Men idag var det i alla fall åter hopp om livet och äntligen dags för ridning!

Trots vilodagarna var Hami tillräckligt avslappnad för att frustande gå med nosen i backen när vi skrittade iväg - en bra början! Jag valde vår "Reynir-runda" mot Avan och efter en inledning i långsam tölt på hellånga tyglar övergick jag sedan till Reynir-ridningen (högre form och friskt tempo). Hamingjas avslappning höll i sig och jag behövde bara stå ut med ytterst lite passtakt innan hon var helt ren i takten. Att jag hade fokus på att behålla avslappningen i armar och axlar - trots att jag ökat drivningen - gjorde förståss sitt till!

När vi skrittat och travat upp över kalhygget och ner genom skogen tillbaka till bilvägen vågade vi oss faktiskt på en liten galopp uppför backen, trots att det var hemväg. Men Hami rullade så mjukt över i galopp att det aldrig var någon risk för att hon skulle trampa av sig en sko. Och efter en lugn start gasade hon visserligen på en hel del, men gjorde aldrig något försök att springa hem med mig utan lyssnade snällt när jag ville sakta av igen.

Efter mer Reynir-tölt på hemvägen svängde vi in vid sandvägen för lite vattenträning i den lilla sjön som bildats där. Det var med viss tvekan lilla fröken gick med på att blöta ner hovarna, men sedan skrittade vi lugnt runt på en volt i vattnet en stund innan vi återvände hemåt.

Ute på bilvägen igen var det dags för samlad tölt - JOBBIGT - tyckte Hamingja! Och jag kände att det snart är dags för ett pass på ridbanan för att fokusera på detta lite mer. Men i morgon hoppas vi få sällskap ut av Elisabeth och Démantur, så ridbanan får bli någon dag i början av nästa vecka.