Lára får lätta REJÄLT på "klädseln"!

Lára har satsat rejält på riktigt tidig vinterpäls i år och med det kalla vädret vi haft hela sommaren kändes det säkert som en bra idé till att börja med. Redan för tre veckor sedan, när Elisabeth skulle assistera med att ta nya blodprover på Lára, var det gränsfall om det skulle gå att ta prov utan att klippa henne på halsen först. Och sedan dess har pälsen hunnit växa ÄNNU mer så när vi nu plötsligt fått den efterlängtade sommarvärmen och dessutom en rejält fuktig sådan måste Lára ha ångrat det här med vinterpälsen mer än en gång...

Till veckan ska nytt blodprov tas - förhoppningsvis har nu även det sista värdet, som fortfarande var aningen förhöjt senast, ha hunnit återställas. I så fall kan hon börja sättas igång igen mer på allvar, d v s mer än bara skritt. Och om värmen håller i sig är det ju bra om hon inte behöver "jogga i dunjacka"! Så idag hjälpte jag henne att "lätta på klädseln"!

Först blev det en rejält schamponering i spolspiltan - något som uppenbarligen var SKÖNT - för fröken extremkittlig stod hela tiden blick stilla trots att jag borstade henne mothårs med en tvättborste. Inte ens när jag på detta sätt skrubbade henne under magen såg hon någon anledning att protestera - hon bara njöt!

Lára fick sedan stå i en box för att torka medan jag red Hamingja. P g a värmen har blivit en hel veckas vila för henne sedan förra söndagens långtur med gänget på Holmen. När jag åkte till stallet på morgonen idag var det tät dimma och bara 15 grader, medan jag "badade" Lára hann det klarna upp men den riktigt fuktiga värmen klarade vi oss undan under första delen av ridpasset i alla fall.

Hamingja visade väldigt tydligt att hon ville rida upp bakom vägbommen och sedan vägen till höger - alltså bort mot Torrbergsvägen och jag lät henne bestämma. Först värmde vi upp i tölt - vilket hon ju älskar att göra på hellånga tyglar med nosen i backen. Men hon har ju egentligen alldeles för lätt för att gå rak med lång hals, så jag fokuserade på att böja henne ordentligt - f f a i högersidan - även om det innebar en lite kortare hals.

När vi lämnade vägen och red ut i skogen hände det: jag bad Hamingja om trav och fastän jag inte gjort en volt utan red rakt fram så började hon direkt trava! När detta sedan upprepats TRE gånger till vågade jag inte prova fler gånger - men konstaterade att det nog är läge att köpa några lotter idag!!!

När vi sedan travade till höger längs Torrbersvägen kunde jag driva henne fram mot bettet till en riktigt härlig bärighet - så HÄFTIGT det är när hon inte bara rusar iväg!!! Vi passerade avtagsvägen till galoppbacken utan att svänga in - nu hade det blivit rejält varmt och fuktigt igen så jag tyckte det skulle bli onödigt ansträngande för henne att galoppera där. Istället tog vi en galopp längs vägen innan vi vände hemåt igen.

Som alltid lät jag henne börja hemvägen i skritt på långa tyglar. I början av vårt liv tillsammans var det för att inte trigga hennes flyktreflexer i onödan - när vi hela tiden tänjde på gränserna för hur långt ut i det okända hon vågade sig med sin nya människa på ryggen. Och numera är det ett bra tillfälle att befästa "off-knappen" under ridpasset!

Hamingja hade ju redan fått bestämma åt vilket håll vi skulle rida idag och när hon nu, istället för att skritta raka vägen hemåt, vnu ille svänga in längs en liten skogsväg lät jag henne än en gång få sin vilja fram. Hon som från början tyckte det var besvärligt och t o m obehagligt att gå ute i terrängen... För att vänja henne vid detta har jag därför försökt att i alla fall ta skrittpauser i terrängen de flesta dagar vi rider och nu märker jag mer och mer att hon t o m börjat tycka det är roligt!

Den lilla vägen hon nu valt har hon mig veterligen aldrig gått längs tidigare. Men när den slingrat sig fram genom skogen och uppför en höjd började jag känna igen mig - här har jag och Eva ridit en gång för många år sedan - antagligen med Feykir och Geisli. Vägen slutar uppe vid en jaktstuga och där vände vi och Hamingja skrittade lika belåtet tillbaka ner igen. Och jag hann än en gång konstatera att de fårtickor som växte längs skogsvägen såg VÄLDIGT fina ut... synd att det är lite svårt att stoppa svamp i fickorna!

Tillbaka nere på Torrbergsvägen gasade vi på igen - denna gång i tölt - så när vi kom till stigen som leder tillbaka till stallet var Hamingja REJÄLT svettig i värmen. Men då fick hon skritta hela vägen tillbaka hem. I stallet väntade en upprörd Lára - med sitt övertydliga kroppsspråk visade hon att det INTE var OK att lämna henne på detta sätt ensam inne i en box!!! :-O I vanliga fall brukar hon passa på att vila vid de tillfällen hon står i box och nu borde ju det svala stallet dessutom vara så oerhört mycket behagligare än den fuktiga, tryckande värmen ute... Men här handlade det visst om PRINCIPEN...!!!

Och när jag istället för att genast släppa ut henne i hagen band upp henne i stallgången började ögonen nästan skjuta blixtar och hon trampade runt på stället mycket irriterad... men direkt jag plockat fram klippmaskinen och började klippa stod hon helt stilla! Hon rörde sig sedan inte ur fläcken under hela tiden jag klippte - uppenbarligen var det riktigt skönt att bli av med den tjocka pälsen! Matte lyckades alltså "samla några poäng" från The Queen - och med tanke på de blickar hon gav mig några minuter tidigare kändes det som att jag kunde behöv de där "poängen"!

Under tiden jag klippte Lára fick istället Hamingja "stå i en box och mögla" - något hon till skillnad mot Lára aldrig brukar uppskatta. Men efter att hon fått en snabb dusch i spolspiltan efter det svettiga ridpasset ville jag att hon skulle hinna torka lite innan jag sprayade myggmedel och släppte ut henne i hagen. Så nu var det istället Hamingja som skickade upprörda blickar åt mitt håll - medan Lára njöt av att bli klippt. Det är verkligen inte lätt att hålla sig populär i alla läger...!