Konditionsträning

"Jag är lite upptagen just nu matte... kom tillbaka senare!"

Idag hade jag oturen att komma till Mariebäck "mitt i maten"... i alla fall tyckte Hamingja det! Hremsa och Litlamin var uppe vid stallet, men till min förvåning syntes inte Hamingja till... Först blev jag ju orolig att hon var sjuk/skadad - för annars brukar hon minsann hålla sig till flocken. (Däremot är det inte allt för ovanligt att storasyster Hremsa stannar kvar ensam nere på betet när de andra går upp till stallet.) 

Och ÄNNU mer förvånad blev jag när jag sedan hittade henne! Nere i den allra blötaste delen av sommarbetet stod lilla fröken "jag vill inte bli blöt och lerig om fötterna" och såg så nöjd ut! :-O Har verkligen vår "vattenträning" i det lilla sandtaget haft en så revolutionerande effekt redan?!

Idag hade jag planerat att rida bort till Torrbergsvägen och galoppbacken för lite konditionsträning. Jag hade tänkt rida vägen över den högra vändplanen och in i skogen där bort till grusvägen, men fick ett infall och tog istället in till vänster strax innan vändplanen för att ta den vägen genom skogen istället. Och detta infall visade sig vara VÄLDIGT tursamt för Hamingja! 

Precis när vi svängt av in till vänster hör jag nämligen vinande ljud bakom mig - som av riktigt stora fågelvingar. Och när jag vände mig om såg jag två riktigt stora gäss som uppenbarligen befunnit sig på vändplanen och nu flugit upp vid åsynen av oss. Hamingja såg dem aldrig och kopplade uppenbarligen inte heller ljudet till fåglar - så med minsta möjliga marginal slapp hon bli medveten om att ENORMA mördarfåglar inte bara finns borta vid sjön utan även kan dyka upp mitt ute i skogen! :-O

Det var förståss rejält blött i skogen bitvis, efter det ständiga regnandet denna sommar. Men detta bekom inte Hamingja mer än att hon ville ta omvägar runt de största pölarna. Kontrasten mot hennes tramsande (och skoavtrampande) här tidigare i sommar var ENORM - vattenträningen HAR verkligen haft effekt redan!!! Och terrängtravträningen också - för längs de sträckor vi inte höll oss till skritt kunde hon faktiskt trava så lugnt att hon avpassade stegen efter terrängen! Det går framåt!

Framme vid Torrbergsvägen fick hon sträcka ut i snabb tölt en liten stund och när vi sedan nådde galoppbacken red vi vänster galopp hela vägen upp. Uppe på krönet var hon REJÄLT flåsig, men vi hittade ett ställe i skuggan där det också fläktade skönt så vi stod där en lång stund för att hon skulle få "blåsa ur" ordentligt. Jag har läst att islandshästar har rörligare bröstkorg än andra hästar - vilket gör att de kan "blåsa ur" mer effektivt. Att en islandshäst verkar flåsa mer än en annan häst vid samma ansträngning behöver alltså inte alls bero på att den skulle ha sämre kondition!

Min målsättning är att successivt utöka antalet vändor i galoppbacken i takt med att Hamingjas kondition förbättras. Men jag tyckte fortfarande att det tog lite för lång tid för henne att återhämta sig efter det första galoppintervallet. Fast jag ville ändå träna högergaloppen lite också - så det fick bli en kompromiss: höger galopp uppför halva backen, innan vi åter skrittade ner igen.

Tillbaka på Torrbergsvägen gjorde jag en ny liten volt med igångsättning i trav, som om vi skulle ha tagit oss an galoppbacken en tredje gång. Men istället styrde jag längs vägen tillbaka hemåt. Och då blev det åka av! Lilla fröken hade visserligen lyckats anpassa tempot till terrängen tidigare under ridturen. Men nu var det grusväg och hemväg - så nu var de ENORMA kliv som gällde! Tur att jag har hunnit träna mycket på att rida trav - för några månader sedan hade de där stegen kastat mig ur sadeln!

När vi var tillbaka i stallet igen fick stackars Hamingja stå och mögla i en box i EVIGHETER med ALLDELES för liten portion betfor, medan matte pysslade med Lára. Som i sin tur numera verkligen uppskattar all uppmärksamhet hon får - hon kan t o m tänka sig att gosa lite ibland! Och när jag hämtat en säck hö för att fylla på hennes hönät på plats i hagen var hon VÄLDIGT hjälpsam!

Nu är jag bara SÅ Hamingja-hög, skulle ha god lust att åka tillbaka till stallet igen och rida en gång till nu GENAST!!! Men redan i morgon ska jag få rida igen - lyllo mig!!! Då är planen att träna samling, på ridbanan, för det var ett tag sedan sist. Reynir tyckte visserligen "Hon behöver inte träna samling - hon är en femgångshäst!" Men jag håller faktiskt inte riktigt med honom där... och när man har turen att äga en häst med sådan bärighet i tölten vill man ju förståss njuta av det!!!