För andra dagen i rad stod Haminjga och väntade vid grinden när jag kom ut för att hämta henne! Men hon har ju också haft mästarnas mästare (Lára) att lära av på detta område! Och matte smälte förståss som smör i solsken!
Och jag kunde belöna lilla fröken med en riktigt HÄRLIG långtur - för i sällskap med Elisabeth och Démantur var vi ute nästan två timmar! Förutom det trevliga sällskapet var det dessutom ett för mig efterlängtat tillfälle att få tryggt sällskap förbi mördarsvan-stället in i byn Alviksträsk. När Hamingja och jag har bara en gång tidigare ridit förbi det ställe där det stora traumat i hennes liv inträffade. I början av hennes inridningen blev hon så skrämd av några svanar som plötsligt flög upp där sjön går ända fram till vägen, att hon gick omkull och skadade sig. Vilket medförde att hon till skillnad mot alla sina halvsyskon från Sylvias uppfödning blivit en så ängslig och lättskrämd fröken.
I påskas passerade Hamingja och jag detta ställe för första gången, i sällskap med Eva och Lára. Det gick bra på vägen bort, trots att det var väldigt spännande för henne. Men sedan träffade vi på så mycket annat spänningsskapande inne i byn, bl a stora skogsmaskiner som avverkade precis vid vägkanten där vi i ett fall t o m var trångt att ta sig förbi, så när vi på hemvägen åter skulle passera "mördarsvan-stället" blev det helt enkelt för mycket för Hamingja som skenade hemåt...
Nu i sommar har hon ju äntligen börjat våga lita på mig i obehagliga situationer, men jag har ändå velat vänta med att rida där igen till dess vi hade tryggt sällskap med oss. För jag vet ju hur lite det behövs för att skrämma henne, f f a när vi är ute själva och det vore så onödigt om det råkade hända. Men idag hade vi alltså supersparring av Elisabeth och Démantur och då kunde det ju inte gå annat än bra! Och då var det ändå mördarsvanar på plats, en när vi red iväg och hela familjen mördarsvan när vi passerade på hemvägen. Men de höll till en liten bit ut i sjön och flög inte upp när vi kom.
Eftersom både Elisabeth och jag hade förmånen att bli "Reynir-inspirerade" nyligen så blev det en hel del tölt i friskt tempo idag, vilket hästarna förstås uppskattade! Inne i byn lämnade vi sedan bilvägen för skogsvägen som går in mellan de två sommarstugorna (numera båda gråmålade) på vänster sida av vägen. Det är en riktigt härlig ridväg som går långt in i skogen! Démantur och Elisabeth briljerade med att trava, men Hamingja hade inga som helst tankar åt det hållet utan vi fick hålla oss till tölt. Men det var ju fortfarande i friskt tempo - så hon fick verkligen jobba på!
Skogsvägen delar på sig en bit in i skogen och vi valde där att ta till vänster. När den sedan slutade i en liten glänta vid ett älgtorn och en gammal husvagn försökte vi leta oss fram genom skogen för att förhoppningsvis hitta den högra vägen och kunna rida den tillbaka. Fast vi visste ju inte alls om den går lika långt in i skogen - och när vi tillslut hamnade i riktigt snårig terräng vände vi och red tillbaka samma väg som vi kommit. Vi får utforska den högra vägen nästa gång! Men det hade förstås varit lite fiffigt om vi vid dagens ridtur använt någon form av GPS som visade hur vi ridit. För om vi nästa gång rider den högra vägen till dess den tar slut skulle vi ju då kunna se om det är en lång bit man behöver rida genom den snåriga terrängen eller inte. Är det nära vore det ju roligare att få rida runt!
Démantur har ju en GRYM ökad tölt, så när man rider med dem händer det ju att det går undan ordentligt...! Vid två sådana tillfällen idag gick Hamingja över i galopp, vilket delvis var mitt eget fel - för båda gångerna hade jag hamnat med vikten framåt trots att jag visste att det var viktigare än någonsin att sitta ordentligt på rumpan...!!! Men när jag skärpte till mig och korrigerade sitsen kunde jag båda gångerna lätt ta ner henne i tölt igen. Inte alls några tendenser från hennes sida att "springa iväg med mig" alltså!
Inför den sista biten längs bilvägen hade jag dessutom haft tillfälle att göra en volt med igångsättning i trav, så även vi kunde få trava lite! "Vilken FIN trav hon har!!!" utropade Elisabeth! Och det har hon ju verkligen, vilket gör det extra motiverat att träna massor på travövergångarna inför vår planerade tävlingsdebut till våren. För det vore ju extra trist om vi inte lyckades visa någon trav på tävling när den dessutom är så fin!
Tillbaka i stallet var Hamingja så svettig att det ångade om henne! Men hon såg också MKT nöjd ut - så Reynir hade definitivt rätt när han sa att hon mår bra av att få jobba ordentligt! Även matte var rejält svettig, men medan Hamingja efter avsvampning fick stå i en box för att torka fick jag gå ut i hagen och hämta in Lára. För även The Queen skulle ju få komma ut och röra på sig idag!
Självklart stod hon redan vid grinden och väntade - och när vi en stund senare skrittade iväg var det med spetsade öron och under ett konstant, belåtet frustande! Idag tog vi den vänstra av skogsvägarna bakom vägbommen upp till vändplanen och tillbaka. Bara skritt förståss - men efter sin långa "husarrest" utan ridning tyckte t o m turbotanten att skritt dög hyfsat! Det var så HÄRLIGT att sitta på hennes rygg igen! (Eva fick ju ta premiärturen igår, så det här var mitt första tillfälle på hennes rygg på ett bra tag.) Ja, det var nog nästan så att jag frustade också!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar