Hela familjen Niklasson på utflykt!

Hela familjen Niklasson på ridutflykt!!!

Endel av er känner känner säkert redan till att min man Johan rider regelbundet - en gång vart femte år! Men nu trappar han upp, för när han red idag var det var faktiskt bara tre år sedan sist! Vädret visade sig från sin bästa sida också: solsken, 20 grader i skuggan och ljumma vindar när vi skrittade iväg sedan Sylvia - som förstod storheten i denna händelse - förevigat oss med kameran.

Vi red den vänstra vägen genom skogen bort till Torrbergsvägen, följde denna till vänster och red sedan in längs en skogsväg till vänster igen där man kan skymta en jaktstuga uppe på en höjd. Men vi red inte upp till stugan utan passerade nedanför och red sedan upp på höjden längre fram och över ett hygge innan vi vände tillbaka igen.

Alla mina tre favoriter på samma bild - även om Hamingja bokstavligen bara är med på ett hörn..!

För Láras del är det ju bara skritt som gäller ännu - och hon verkar faktiskt riktigt nöjd med det, i alla fall så här i början när hon fortfarande har den tråkiga vilan i färskt minne. Och bara det faktum att hon får komma ut på ridtur - det BÄSTA hon vet - måste vara oerhört bra för hennes mentala hälsa!

Men även för Haminjga var detta en oerhört nyttig ridtur! Dels var hon säkert lite stel i musklerna efter gårdagens tvåtimmarstur med Elisabeth och Démantur - och då är ju naturlig stretching i terrängen det allra mest effektiva! Dessutom behöver hon verkligen bygga muskler över hela kroppen för att "växa i" sina långa ben och stora rörelser - och skritt är faktiskt den gångart då hästen använder allra flest muskler! Så skritt i terrängen blir alltså inte bara stretching utan även ett allsidigt styrketräningspass samt - inte att förglömma - oerhört nyttig koordinationsträning för lilla fröken som ju fortfarande har fullt sjå att hålla reda på alla sina ben!

När vi återvände till stallet, efter 1,5 timmes HÄRLIG ridtur ute i skogen, var vi nog lika nöjda alla fyra! Sylvia frågade om Johan ville anmäla sig till nästa Atlikurs - men han konstaterade att han redan kan det här så det är bättre att lämna platsen till någon som behöver lära sig mer! ;-) Och det är ju just den känslan som man får när man rider Lára - det känns som att man verkligen kan rida! Hon kallas ju inte lycko-Lára för inte!!!