Ovanligt många hästar att välja på!!!

Idag hade jag OVANLIGT många fina hästar att välja på! Hremsa, Hamingja och Litlamin stod alla redo vid grinden till stohagen när jag skulle hämta Hami! Och observera att det faktiskt även finns en fjärde häst i bild: skuggan av Hektor som stod bakom mig och nosade i mitt hår medan jag fotade! (Man går igenom valackernas hage för att komma till stohagen.)

Med så många jättefina hästar att välja på var det ju otur att jag hade ett så späckat schema... Hovslagaren skulle nämligen komma och sko Lára och jag ville hinna rida både Hamingja och henne innan dess, så någon fler skulle jag definitivt inte hinna med. Det kändes allra viktigast att rida Lára - för att hon inte skulle vara allt för understimulerad när det var dags för hovslagaren, så att hon blev tvungen att hitta på en massa hyss. Men just därför ville jag också att hon skulle vara så "nyriden" som möjligt - särskilt som vi ju bara skrittar nu - så jag började ändå med Hamingja.

För att göra något helt annat än igår (då vi tränade arbetstempo tölt på ridbanan) samtidigt som det behövde vara ett ganska kort men intensivt ridpass bestämde jag mig för att rida galopp- resp travintervaller längs ena skogsvägen bakom vägbommen. Efter lite inledande trav red vi sedan höger galopp hela vägen upp till vändplanen.

Tydligen hade det planterats skog på hygget intill för det låg några skogsplantkartonger kvar på vändplanen. Och de blänkte OTÄCKT vita i solskenet, tyckte Hamingja... Men det behövdes faktiskt bara lite övertalning för att få henne att gå fram och ta sig en närmare titt. Och sedan var det inget mer att bry sig om! Duktiga, modiga tjejen!!!

Efter lite skritt på volt använde jag volten även till travövergång och sedan travade vi tillbaka hemåt. Oj, vilket tryck hon hade i bakbenen!!! Samtidigt som hade trevlig längd på överlinjen och kändes helt lösgjord - den traven hade jag gärna velat rida på tävling!!!

Tillbaka där skogsvägen delar sig i två vände vi tillbaka och galopperade än en gång bort till vändplanen - denna gång i vänster galopp. Än så länge har jag inte kommit till det läget att jag vågar börja driva i galoppen - det går undan alldeles tillräckligt ändå! Jag fokuserar bara på att ställa lite höger-vänster för att hon ska vara avslappnad i nacken. Men hon blir allt lugnare i galoppen, några rivstarter a´la trampa av sig framskorna brukar det inte behöva bli. Så snart kanske jag även kan börja driva lite för att samla henne mer i galoppen.

När vi åter travade från vändplanen tillbaka hemåt kändes traven ÄNNU bättre än förra gången! Vilken härlig bärighet - jag visste inte ens att det finns sådan trav! Min fantastiska PÄRLA till häst!!! Nu när jag börjat lära mig att följa med i hennes enorma travsteg blir hon mycket mer avslappnad också - jämfört med när matte bara studsade runt och fick henne att stresstrava...

Tillbaka i stallet blev det ett snabbt hästbyte (och lite vatten till genomsvettiga matte). Sedan skrittade Lára och jag samma väg som jag nyss ridit med Hamingja. Det var nog tur för mig att Lára bara ska skrittas - för efter all trav och galopp på Hami hade jag inte orkat ett ansträngande ridpass till. Men nu var det ju bara mys med lyckohästen i solskenet!

Framme vid vändplanen hände dock något oväntat... Hamingja hade ju tidigare överraskat med att så snabbt komma fram till att vita pappkartonger inte äter hästar - inte ens om de ligger kvarlämnade på "vår" vändplan. Och nu överraskade Lára - fast tvärt om! Det blev så oerhört tydligt hur understimulerad stackars arbetsmyran blivit under sin konvalescens och i desperat behov av att det faktiskt HÄNDE något. För nu bestämde hon sig för att vita pappkartonger på marken är en LIVSFARA! :-O

"T o m Hamingja vågade gå fram och titta på dem!!!" försökte jag lugna, men Lára lät sig inte luras så lätt utan tog istället ett STORT skutt åt sidan precis i tid för att undkomma när kartongerna gjorde ett utfall mot henne. (Eller skulle ha gjort, ifall hon inte redan hoppat undan?!) Hennes MYCKET förvånade matte fick helt enkelt hoppa av och själv gå fram till kartongerna för att "tämja" dem. Och tama kartonger skrämmer inte ens en extremt understimulerad arbetsnarkoman-häst!

Det blev 45 minuter skritt för oss idag - och vi kom tillbaka till stallet lagom för att Lára skulle hinna äta sin betfor innan det var dags för hovslagaren. I vanliga fall brukar hon nöta en hel del på skorna så här års, men eftersom hon till för en vecka sedan bara gått i hagen kunde han faktiskt slå på samma skor igen sedan han verkat hovarna.

Hovslagaren brukar alltid skryta över Láras fantastiska hovkvalitet. Så nu blev han väldigt förvånad när han hittade en hålvägg i den ena framhoven - och ännu mer förvånad när det fanns en hålvägg i båda bakhovarna också. Han frågade vad hon fått för mediciner, eftersom vissa sådana kan ge tillfälliga försvagningar av hovarna. Men han trodde inte det gällde vare sig kortison eller antibiotika, som är det enda Lára fått.

Kanske kan förgiftningen även ha påverkat hovarna? Jag ska fråga veterinären om det när hon är tillbaka efter semestern till veckan. För när hon alltid haft så jättefina hovar tidigare måste det ju bero på något att det plötsligt blir så här - särskilt som det var på tre av hovarna samtidigt. Nu var det bara väldigt små hålväggar som tur var, så hovslagaren bedömde inte att de skulle innebära några problem för henne. Och de var inte djupare än att de antagligen är borta när han verkat henne nästa gång.