Söndagsridning med trevligt sällskap!

Nät Karin Åberg dök upp i Mariebäck i somras, i samband med en Atlikurs, köpte jag inte bara min sadel, utan även en grimma till Lára. Den var storlek cob, men trots att jag spände in på innersta hålet visade det sig att den var för stor - hon kunde faktiskt krypa ur den! Men nu när vinterpälsen börjar vara på plats provade jag den igen - och NU var det rätt storlek! Får se till att fota en riktig närbild en annan dag så ni får se "blinget" - det är nämligen invävda silvertrådar i grimman.

Precis som igår fick Lára och jag trevligt ridsällskap - idag av Madde & Penni, Sussie & Djarfur samt Emelie som fått låna Sylvias trevliga Hremsa. Jag kunde konstatera att all vår träning av skritten verkligen haft resultat. Nu kunde Lára slappna av och skritta lugnt trots att det var andra hästar med! Och vi kunde dessutom prestera hyfsade slutor i långsam skritt trots sällskapet.

Det är inte bara trevligt med ridsällskap - det är nyttigt också! Inte minst kan man få inspiration att träna sådant man annars glömmer bort. När vi travade igång hästarna hände just det. Madde och Penni red tempoväxlingar i trav och jag insåg då att tempoväxlingarna för mig och Lára brukar innebära att hon smyger iväg i ett allt högre tempo och när jag tillslut inser det så bromsar jag upp. Det vore ju inte fel om det var jag som bestämde när vi skulle öka också!

Vi red till sjön och sedan in i Alviksträsk (förklaring för ev sörlänningar: träsk betyder normalt "sjö" i norra Sverige, men i detta fall är det en by.) Jag föreslog galopp uppför backen och Lára laddade som vanligt iväg i ett riktigt racertempo. Lät henne välja tempo ungefär halvvägs - hon tycker ju det är så roligt att gasa på - för att sedan samla ihop det hela och låta henne avsluta galoppen i trevlig form.

Efter en lång skrittpaus in genom byn vände vi hemåt och satsade på tölt. De senaste dagarna har det varit mycket "gasa på" i tölten så nu hade jag bestämt mig för att fokusera mer på tempoväxlingar för att inte tappa mjukheten i det lägre tempot. Och jag kunde konstatera ytterligare en fördel med att rida ut med andra: jättenyttigt att träna på att man då och då blir omriden av någon! För Lára är det stor prestige i att alltid ligga först, så vi behöver verkligen träna på att hon ska lyssna på mig ÄVEN om någon annan rider förbi.

Tölten kändes riktigt trevlig idag. Och jag ska framöver definitivt rida mycket tempoväxlingar. Har fått lära mig att det är så man succesivt bygger upp hästen, inte genom att konstant rida samma tempo. Det har ju varit så roligt att upptäcka att vi nu kan börja tölta fort också, så jag har haft svårt att låta bli! Men nu blir det skärpning framöver!

En motljusbild som stackars mobilkameran hade problem med.... Men ville ändå ta med ett bildbevis på att vi hade tre andra ekipage med oss ut iag! Här rider vi "mellan sjöarna" och ni skymtar "galoppbacken" in mot byn i bakgrunden.

Edit: efter ridningen blev det en omgång i simhallens ångbastu också. Var där i fredags och natten till lördag + lördag morgon var de minst smärtsamma på hela veckan. Så varför ändra ett vinnande koncept?! De senaste veckornas smärta från SI-lederna har minskat radikalt. Skönt! Men jag vågar ännu inte återgå till att stretcha höftböjarna - är rädd att provocera SI-lederna så att problemen kommer tillbaka.