Korsa bak - inget problem!

För Feykir var det JOBBIGT att korsa bak, så det krävdes verkligen skänkel i massor för att han precis skulle kliva förbi ytter bak. Men för gummibands-Lára är det inget som helst problem - hon kan korsa i princip hur mycket som helst! Och i princip hur snabbt som helst också - upplevelsen att ibland behöva bromsa tempot rejält vid sidförande är definitivt ny för mig!

En kort period brukade Lára komma när jag ropade och visslade på henne i hagen, men sedan slutade hon tyvärr med det... I helgen började jag projekt "komma när matte ropar/visslar" och mitt hemliga vapen heter: äpple! I o m att det var kurshelg hade jag ju dessutom många tillfällen att jobba på detta eftersom jag red två lektioner/dag och hon gick i hagen där emellan.

Första steget var att gå och hämta henne i hagen och ge henne ett halvt äpple. Nästa gång gick jag nära, men inte ända fram och visade äpplet, vilket fick henne att komma till mig efter viss tvekan. Sedan fortsatte jag genom att varje gång stanna längre ifrån så att hon fick gå längre sträckor för att få sitt äpple. Vid sista tillfället i helgen fick jag henne t o m att kliva igenom ett vattenfyllt dike (något hon helst låter bli) för att få sin äppelbit.

När jag kom till Mariebäck stod hela stoflocken gömd ute i skogen bakom vindskyddet. Men när jag, utrustad med grimma och äpple, gick till grinden och ropade & visslade stack Láras huvud genast fram bakom ena hörnet på vindskyddet! Och efter någon minuts funderande kom hon sedan hela vägen fram till mig! Projektet utvecklar sig verkligen i rätt riktning!

Och sedan var det alltså äääntligen dags för ridning igen, efter två (för mig) välbehövliga vilodagar! Jag red på ridbanan för att repetera övningarna från i helgen. Det har verkligen blåst kraftigt hela dagen och när jag sadlat och skulle rida hade det dessutom börjat regna rejält... Så det blev Woodfieldrock på - och än en gång en tacksam tanke över att vi hade så UNDERBART väder hela kurshelgen!!!

Försökte rida ett pass helt efter Atlis instruktioner - även om han ju tyvärr inte var på plats själv... Först lösgöra i skritt på volt genom att flytta ut bakdelen så att hon korsade bak - som på bilden ovan alltså. Sedan trav på volt till dess hon kändes mjuk i båda sidorna. När uppvärmningen var klar och det var dags för själva träningspasset började jag med att rida sluta i skritt i vänster varv, längs spåret och på volt. Och sedan tölt - också varvat mellan spåret och volt (där jag hela tiden försökte tänka "minska volten med ytterskänkeln" för att verkligen bibehålla samlingen.)

När hon var lösgjord även i detta läge - och töltade riktigt trevligt med längd på halsen - borde jag direkt ha övergått till att göra samma sak i det svårare högervarvet. Men istället "laddade" jag mer energi genom att peta till med pisken några gånger, utan att hon fick öka tempot. Fick då uppleva härlig tölt som liknade den jag fick känna på efter att Atli ridit henne i söndags!

MEN i o m detta hade jag verkligen tryckt in hennes "on-knapp" - så när jag sedan övergick till höger varv och skulle försöka rida slutor där hade jag en hel del problem att ö h t hålla henne i skritt... Note to self: se till att jobba med det svåra varvet INNAN jag trycker till på on-knappen!

Det avslutande steget i Atlis struktur är nedvarvningen - i trav på volt - för att hitta ett "off-läge". Och det fick jag verkligen jobba med idag för damen kan ju verkligen hålla racertrav i princip oavsett hur liten volten blir... Blev därför tvungen att bromsa upp henne ordentligt med båda tyglarna (något Atli säger att man i princip aldrig ska göra) och sedan påminna om tempot igen och igen och igen och igen, vart femte steg eller så... Jo, vi har ju en hel del att jobba på, lycko-Lára och jag... men det är ju rooooligt!!!