Ridlektion med Fia och Ljúfa

I kväll var det åter dags för torsdagslektion för Sylvia! När jag körde till stallet efter jobbet sken solen från en klarblå himmel - det fanns inte ett moln i sikte någonstans - så jag utgick ifrån att vi faktiskt skulle få rida i lika fint väder som på bilden ovan (från i helgen). Hur jag nu kunde tro det, under den här regniga hösten... När vi gick ut på ridbanan hade det börjat blåsa hårda vindar och snabbt blåste riktigt mörka moln in "från ingenstans"... och sedan började regnet vräka ner... Så var det med den molnfria himlen...

Men lektionen var förståss JÄTTEBRA och MKT lärorik ändå! Lára inledde överraskande med att skritta riktigt avslappnat och lugnt. Men sedan skulle jag börja rida sluta i skritt och då utgick hon genast ifrån att det skulle samlas massor och töltas. Och hon är ju alltid så ENORMT ambitiös i det hon gör! Sylvia tyckte först att jag bara skulle fokusera på böjningen av halsen och att jag bestämde tempot, så fick jag flytta in bakdelen sedan när hon lugnat ner sig. Men trots att jag inte använde ytterskänkeln ö h t så flyttade hon in bakdelen hur mycket som helst! Tillslut sa Sylvia att jag måste hålla emot med innerskänkeln "För annars har hon snart rumpan före huvudet!" Ja, vad ska man säga? Det är min superambitiösa Lára i ett nötskal...!!!

Trots att vi dessutom börjat i det svårare varvet så fick jag ordning på det hela till slut. Men det blev väldigt tydligt för mig att steg 1 var TEMPOT. Först när jag kunde börja kontrollera det och få henne att skritta riktigt sakta kunde jag börja kontrollera resten. När jag sedan fick byta varv fick jag förståss börja om från början igen - men nu visste jag ju vad jag skulle fokusera på först så nu gick det lite bättre.

Detta följdes av lite trav på volt då jag skulle kontrollera tempot från första steget - och sedan hela tiden påminna om det till dess hon accepterade att trava sakta. Först då kunde jag be henne länga halsen. Fick även testa att krama höger-vänster i traven om hon blev lite hög i formen - med eftergift direkt hon gjorde antydan att länga sig. Det var effektivt!

Sedan skulle hon då få börja tölta - som hon velat så länge - men inte i hennes "komforttempo" utan saaaaakta. Och i sluta. Precis som i skritten fick jag börja med att kräva långsamt tempo, genom att bromsa med hela kroppen, samtidigt som jag med skänklarna försökte driva in rumpan på henne. Ha en rörlig hand och när hon började söka sig nedåt belöna genom att slappna av i hela kroppen några steg, för att sedan påminna på samma sätt igen.

Då och då uppmanade Sylvia mig dessutom att låååångsamt rida små volter i sluta. OJ, så SVÅRT!!! Men effektivt, när det lyckades!!! Efter ett tag uppmuntrade hon mig att överdriva hjälperna en stund när jag töltade på volt: Hålla om ordentligt med skänklarna, sitta emot och bromsa upp, hålla halsens böjning inåt, krama på tyglarna och ge eftergift. Och FORT skulle det gå. Sedan slappna av bara ett par steg för att SNABBT upprepa och igen och igen och igen - med avslappning som belöning där emellan. Det var OERHÖRT effektivt  plötsligt behövde jag knappt göra något alls för att rida sluta på volten!!!

Avslutningsvis varvade vi ner med trav på volt. Precis som i början skulle jag DIREKT bestämma tempot. Och nu när jag kommit åt hennes "on-knapp" krävdes det hur många påminnelser som helst innan hon hjälpligt accepterade ett lägre tempo. Sylvia sa att först när jag kan kan kontrollera henne i ett lågt tempo på volten är det dags att be henne länga halsen. Fick även nu testa att krama lite höger-vänster med eftergift så snart hon sökte sig mer framåt-nedåt. Och då blev det riktigt bra längd på halsen. Sylvia tipsade om att det är bra att träna in den signalen, så behövs bara några små kramningar på tygeln för att "rädda" traven ifall jag känner att hon vill gå över i tölt.

Oj, vilken nyttig lektion!!! Riktigt bra, trots regn och hård blåst. Och nu har vi ÄNNU mer att träna på - KUL!!!