Idag sken solen - och den här hösten innebär det att man genast börjar undra vad som är fel...!!! ;-) När jag hämtat mig från väderchocken såg jag till att fira solskenet med en ridtur på lyckohästen! (Har redan förträngt att hon sparkade mig igår när jag sadlade.)
Det har varit mycket ridbana för oss den senaste veckan - när jag tänker efter faktiskt BARA ridbana i o m Atlikursen, repetition av Atlikursens övningar samt lektion för Sylvia. Idag var det verkligen hög tid att rida ut igen alltså! På så vis fick ju Lára viss variation, även om vi till stor del tränade som igår, d v s massor av slutor i skritt och tölt.
Började med låååångsamma skrittslutor (igår kom jag ju på att knepet för att få henne att slappna av var att fokusera på tempot och först när jag har kontroll på det kräver jag mer böjning.)
När det gäller tölten så har jag alltid tyckt att det varit svårt att bibehålla samlingen samtidigt som jag försöker få hästen lösgjord, jag har oftast "tappat ut allt" igen. Men under helgens kurs för Atli fick jag en aha-upplevelse på detta område! Nämligen att när jag töltade på volt och hela tiden minskade volten lite med ytterskänkeln så kunde jag bibehålla samlingen.
Alltså skulle jag göra samma sak nu - fast rakt fram - d v s lägga in några steg i sluta då och då. Det funkade faktiskt jättebra! Gjorde övergång till tölt från sluta i skritt vilket innebar samlad häst med trevlig längd på halsen till att börja med. Varje gång hon började bli lite hög i formen red jag några steg sluta, för att sedan låta henne räta upp sig igen. Och varje gång innebar det att jag åter hade en samlad häst med trevlig längd på halsen!
Red fram till korsningen vid sjön, svängde mot Alviksträsk och gjorde först övergång från samlad tölt till trav och sedan höger galopp. Och det märktes verkligen att vi hade haft bakdelen med oss in i galoppen - för trots att det var den svårare galoppen var det hela tiden runda fina språng och trevlig form!
På hemvägen blev det mer slutor i skritt och tölt. Laddade med mer energi genom att peta på med pisken några gånger utan att hon fick öka tempot. Nu hade vi uppnått ytterligare en högre nivå avs samling - och tack vare slutor i tölten lyckades jag lösgöra henne även där.
När hon sedan fick sträcka ut i trav testade jag Sylvias tips från igår: att göra små kramningar höger-vänster några gånger för att få henne att verkligen slappna av ordentligt. Och det fungerade nu också! Vid det här laget var hon nog ganska trött och det började kännas som om hon inte riktigt ville ta i med vänster bak - men genom att "tänka sluta" även i traven fick jag henne mer jämn igen. Man kan uppenbarligen lösa det mesta genom att rida slutor! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar