Not so extreme home makeover

Till sommaren har vi bott i vårt lilla hus i 9 år. Redan innan vi flyttade in hade vi fått dra igång renovering av badrummet, som var i originalskick sedan 1950! På den tiden fanns väl inte våtrumstapeter heller... i alla fall i det här fallet var det vanliga tapeter. Från början var det säkert badkar i det lilla utrymmet, men sedan ganska många år var badkaret ersatt av duschhörna. Fortfarande med vanliga tapeter... Men om tapeterna börjar släppa i skarvarna är det väl bara att laga med svart-gul tape?! Det hade man i alla fall försökt med i det här fallet... Renoveringen var inte i onödan om man säger så...







Även övervåningen var i originalskick från 50-talet och där hann vi precis måla de gulnade taken och listerna vita samt väggarna gula innan flyttfirman kom med våra möbler. Men det var på håret... för det visade sig att det krävdes fler varv vitt än vi trott, innan färgen täckte. Och så skulle det hinna torka mellan strykningarna...







Köket var däremot renoverat i början på -90 talet så där behövde vi inte göra något. Fast inredningen är helt i furu, som mörknat mycket...och eftersom man kostat på sig massivt trä även i alla täcksidor, socklar m m så är det mycket furu...tänk er svensk sportstuga på 70-talet så får ni en bild av hur det ser ut!













Här skymtar lite av furuinredningen bakom Sylvia och Olivia. Det skulle ju inte direkt skada att byta till en ljusare inredning... Vilket egentligen har stått på min önskelista länge, men eftersom vi hela tider reser upp alla våra pengar så blir det nog aldrig av... Vi kollade faktiskt vad det skulle kosta att lämna in för ommålning, det kändes ju egentligen onödigt att byta ut i övrigt felfria luckor i massivt trä! Men det visade sig att det i princip var samma pris som att byta ut alltihop! :- O Fick dock nyligen ett tips om att det kan bli riktigt snyggt i ett gammalt hus som vårt att måla luckorna själv med vit oljefärg, så att det får vara lite "randigt". Så vem vet, kanske blir det något sådant tillslut?!







I vardagsrummet har vi i alla fall gjort en "not so extreme home makeover"! När jag skulle ha mitt "40 års partaj" för stallkompisarna behövde vi plats för att duka långbord... och den enda lösningen vi kom på var att tömma vardagsrummet på möbler och göra om det till matsal. Det såg verkligen annorlunda ut! När min lillebror såg några av bilderna från partajet undrade han var vi hållit till - han såg inte ens att det var hemma hos oss!




Vardagsrummet - kamouflerat till oigenkänlighet!




När vi sedan skulle ställa tillbaka möblerna kom vi på att vi skulle ta tillfället i akt att tänka helt fritt om hur vi skulle placera möblerna och dessutom bara ställa tillbaka det vi verkligen ville ha kvar. Vi blev riktigt nöjda med resultatet - som ju faktiskt inte kostade en enda krona! Och det var mycket lättare att tänka fritt när man utgick ifrån ett tomt rum!

1:a advent - det VAR bättre förr!!!

Under min uppväxt var det alltid RIKTIG vinter på första advent, d v s MINST -20 grader och rejält med snö! Efter de stämningsfulla adventssångerna i kyrkan gick vi runt på skyltsöndag i våra varmaste vinterkläder och hade ändå svårt att hålla värmen. När vi tittat i alla fina skyltfönster avslutade vi med att gå in på Fruktcentralen i Umeå, namnet till trots en gammaldags godisaffär, som var det enda ställe som hade öppet den dagen. På den tiden behövde jag aldrig vakna med ont i hela kroppen heller...

Idag är det nollgradigt, snöar och blåser....och det känns som att jag blivit överkört av något... Det blev alltså varken advenssånger i kyrkan eller skyltsöndag för mig idag.

Har fått försöka trösta mig med att se TV-sändningar från Globen Horse Show. Två klasser i hästhoppning har sänts på förmiddagen och det blev svenska segrar i båda: Malin Baryard resp Svante Johansson.

Gårdagens TV-sändningar från Globen var dock häftigare. Då fick man nämligen bl a se landskampen i fyrgång mellan Sverige, Island, Norge och USA. SVT hade dessutom satsat på en MKT kunnig expertkommentator i form av Jenny Mandal - det ska de ha en eloge för! När jag ser så där fina hästar får jag både gåshud och tårar i ögonen! Det är så MÄKTIGT!!!

Att Birkir blev så överladdad att han galopperade genom hela travmomentet och därmed inte hade något med slutstriden att göra, det var ju tråkigt både för hans ryttare Johan Häggberg och för Sverige. Men jag måste erkänna att jag blev jätteglad över att Berserkur vann, eftersom jag känner både Elisabeth Särenfors och Nina Keskitalo som äger honom tillsammans med Vignir. Och dessutom har flera av mina kompisar Berserkur-avkommor som står på tillväxt. Bara i Mariebäck har vi fyra "mini-Bersan" som det blir MYCKET spännande att följa när de blir gamla nog att börja ridas!

Här är ett gäng Berserkur-avkommor som relaxar (och äter).

Om ni missade islandshästarna på TV igår så kan ni se det igen här:

• http://www.svt.se/play under sport/hästsport/annan

Något så svårt som att svänga...

Vit, fluffig snö på marken, -17 grader och rimfrost i träden - en jättevacker dag med andra ord! Feykir och jag red på ridbanan idag. När vi "skrittade fram" funderade jag kring hur saker som låter så enkelt i teorin ändå kan vara så svåra i praktiken... Ett sådant exempel är "att svänga". Jag rider på böjda spår med Feykir för att han ska böja sig i sidan, bli avslappnad och jobba ergonomiskt. Men eftersom det till att börja med är jobbigt att böja sig, innan han blivit mjuk och avslappnad, så försöker han hitta sätt att fuska. I högervarvet försöker han istället skjuta ut bogen, för att därigenom kunna gå runt på volten medan kroppen fortfarande är rak. Men om jag bara "vaktar" ytterbogen (som Atli kallar det) med ytterhjälperna så går det ändå ganska lätt att få honom att istället böja sig i sidan. Och när han väl börjat böja sig blir han mjukare, det blir mindre jobbigt och han kan böja sig mer... en god cirkel har startat!

Böja högersidan är inte SÅ svårt, tycker Feykir. (Foto Jonna Eliasson)

I vänstervarvet är han dock stelare och därför tycker han det är mycket jobbigare att böja sig där... Alltså har han hittat TVÅ sätt att försöka komma undan detta. Det ena är att även där skjuta ut ytterbogen. Det andra är att istället nästan välta inåt, fortfarande med rak kropp. Om jag bara "vaktar" ytterbogen välter han alltså inåt - och om jag fokuserar på att han ska böja innersidan så skjuter han ut ytterbogen... Jag måste alltså hitta ett sätt att parera båda sakerna samtidigt. Det som verkar fungera bäst är att rida på "lagom stor" volt och till att börja med göra detta i ett av ridbanans hörn där det tack vare staketet är mest naturligt för honom att böja sig "frivilligt". När han börjar slappna av och böja innersidan kan jag sedan succesivt minska volten något för att få mer böjning och sedan även göra volter utan stöd av staketet. Först därefter är det lönt att försöka sig på serpentiner.





När han skrittade avslappnat på volt och böjde sig i sidan i båda varven var det dags att värma upp i trav, omväxlande volter och serpentiner. Försöker byta varv/riktning ofta för att det både håller honom mer allert och även gör honom mer följsam.





Sedan kom vi till dagens huvudövning: samlad skritt på volt, där målet var att han skulle gå med eftergift och jag skulle kunna samla honom utan att få något som helst i handen. Alltså hålla honom ställd inåt, göra förhållning på yttertyglen, ge stor eftergift på tygeln samtidigt som jag flyttade undan bakdelen med innerskänkeln. Jag bytte varv ofta, för det är lättare att få honom lösgjord då, och bytte varje gång spöhand också. Då och då fick jag påminna med pisken men oftast räcker det att jag byter spöhand för att han ska lyssna bättre på skänkeln! Från början går det ganska bra att få honom avslappnad, men när vi börjar närma oss den samling som krävs för tölt blir han spänd... Och ju bättre jag lyckas renodla hjälperna desto lättare är det att få honom lösgjord igen. Det här måste vi verkligen träna MYCKET på! Men vi har ju minst tre månader på oss innan nästa Atlikurs så innan dess borde vi väl ha kommit en bit på väg?!





När jag var nöjd med vår prestation i skritten avslutade jag med trav i grundform på böjda spår. Han var riktigt duktig! Slappnade av och sökte sig nedåt på en gång! Jag lät honom inte bli lika låg som i början, utan hade mer kontakt på tyglarna och drev fram honom mot bettet - han jobbade bra utan att försöka rusa! Det är verkligen inarbetat hos honom nu att som avslutning på ridpasset JOBBAR man i trav. Red bara en kort stund, för att fortsätta befästa detta och sedan skrittade vi en stund i mer fri form på böjda spår. Till skillnad från i början av ridpasset gick det väldigt bra att rida på volt även i vänster varv - det fanns ingen tendens vare sig till att skjuta ut ytterbogen eller välta inåt! Jag var därför mycket nöjd när jag satt av och gick tillbaka till stallet.





Vi hade bara ridit 30 minuter idag. Men det var definitivt kvalitetstid! En fördel med detta var också att Feykir inte alls blivit svettig. Så när han ätit sitt kraftfoder kunde han direkt få gå ut i hagen utan täcke. Gav hästarna lunchhö och för en gångs skull utlöste detta ingen kallabalik i stoflocken. Yvonne och KG hade nämligen lagt ut ett litet, litet mellanmål i hagarna en stund tidigare. Annars är det många av stona som är griniga i samband med utfodringarna. Det är väldigt skönt att ha vallack!


När jag kom hem ringde Reykur-Eva och avslöjade att hon inte läst gårdagens blogginlägg om advents-reglerna! Så hon hade faktiskt redan tagit fram tomtarna!!! "Fast de står bara på diskbänken ännu - så de syns inte ut!" försökte hon försvara sig. "Men om det blir husransakan hemma hos dig - då kommer de att hitta dem!" varnade jag. Hon deklarerade bestämt att om jag skulle komma hem till henne under de närmaste veckorna så fick hon väl lägga en handduk över dem eller något... "Et tu, Brutus!" suckade jag (inspirerad av Julius Ceasars sista ord.)

Reglerna kring Första Advent

Så här års råder det alltid viss osäkerhet kring vilka regler som egentligen gäller kring adventsdekorationer, julpynt och liknande. Eftersom Ribbing själv är mycket upptagen med att lämna råd kring lämplig klädsel för glöggbjudningar och julfester har jag lovat att ta tag i denna bit! Detta är också en tid som ligger mig MYCKET varmt om hjärtat - jag tycker faktiskt första advent är det bästa med hela december!!! Det är så mysigt att få lysa upp i mörkret med adventsljusttakar och -stjärnor samt ljus ute i trädgården! Att smaka den första glöggen... och alla stämningsfulla adventssånger i kyrkan på första advent!



Sedan vi flyttade till Kyrkbyn har första advent-helgen blivit ännu större favorit hos mig. Under hösten är det nämligen ännu mörkare i Kyrkbyn än på andra ställen, eftersom kyrkstugorna står mörka med igenbommade fönsterluckor. På annat håll, där det är mest bostadshus lyser det ju i fönstren i alla fall! Men till första advent brukar de flesta åka till sin kyrkstuga, öppna fönsterluckorna och sätta adventsstakar i fönstren - som sedan lyser upp Kyrkbyn hela december.

Så till reglerna:



1. Tidigast fredagen innan första advent är det tillåtet att ta fram adventsljusstakar, adventsstjärnor och ljusdekorationer för trädgården.



2. Man får endast ha EN adventsstjärna i varje fönster! Ibland kan man faktiskt se två stjärnor, antagligen i något försök att dekorera symetriskt. MEN detta är alltså inte rätt!!! Adventsstjärnan i våra fönster symboliserar Betlehems stjärna - och det vet ju var och en som är något så när påläst att detta bara var EN stjärna - som lyste starkare än alla andra. Observera att denna regel gäller ÄVEN de modernare stjärnorna som inte hänger utan står på en fot.



3. Adventsljusstakar är det däremot helt OK att ha flera i samma fönster.



4. Tomtar, juldukar och andra juldekorationer tas inte fram förrän tidigast en vecka innan jul. Nu är det advent vi firar - inte jul!


Själv följer jag självklart ovanstående regler och har i kväll plockat fram adventsljusstakar och -stjärnor. I köket har jag TVÅ adventsljusstakar (en mkt traditionell och en mkt modern) samt en vit pappersstjärna i ett fönster.




I vardagsrummet har jag en ljusstake "Nordic light" från Designhouse Stockholm på soffbordet. (Den står faktiskt faktiskt framme året runt, men lite mer undanskymt när det inte är advent.) På övervåningen har vi den jättevackra Eldflugan. Det är faktiskt orginalet - som jag fått av mina föräldrar - och den står också framme året runt men känns extra aktuell så här års.



Årets nyheter finns utomhus. I varje ände på den fina "39-årsrabatten" som jag fått av mina föräldrar, står en tuija. En av dessa ser man från ett av köksfönstren och mammas tanke var därför att den skulle få agera utegran med belysning så här års. Idag investerade jag därför i ett ljusnät för 49 kr och det blev en riktig fullträff! Oerhört effektfullt mot den faluröda garageväggen!!!

Till vår lilla lekstuga längre ner på tomten köpte jag desstuom en girland av låtsasgran, med ljusslinga i. Monterade slingan längs takkanten, över dörren på lekstugan, samt längs ena sidan. Så nu ser det ut som ett pepparkakshus! Jag är hur nöjd som helst! Frågar är bara hur det ska gå att fota de fina utomhusbelysningarna så att ni får se... Får höra med Johan om han har något tips!

10 cm lössnö, minusgrader - och duggregn!!!

Slutade till lunch idag och SKYNDADE till stallet för att hinna rida innan det blev mörkt. Så här års gäller det att vara snabb - särskilt en sådan dag som idag när det var riktigt mulet och himlen faktiskt var ganska mörk även mitt på dagen...

Hästarna hade inte fått sitt lunchhö utan tittade VÄLDIGT hoppfullt på mig när jag närmade mig! För att inte slösa bort så många "ljusa" minuter i onödan gav jag dem "en halv" lunch - och började med vallackflocken. När även alla ston fått var sin liten tuss hö, hade Feykir hunnit mumsa en stund i alla fall - han ser ju till att få den första tussen hö som landar i hagen! Jag tyckte därför inte att jag behövde ha allt för dåligt samvete när jag tog in honom i stallet för att sadla och tränsa.

När vi red iväg började det duggregna, trots att det var några minusgrader ute... Och jag hade inte ridit länge förrän tyglarna var "glacerade" av is! När jag sedan kom tillbaka till stallet skulle det visa sig att även mina kläder var täckta av ett tunnt ispansar! Men innan dess hade Feykir och jag hunnit ha en riktigt trevlig ridtur! Vi red "bakom vägbomen - i skogen ovanför stallet. Först skogsvägen som går till höger. Det fanns hjulspår längs vägen, men sedan någon kört där hade det snöat ytterligare 1 dm, så Feykir fick lyfta lite extra på benen. Skrittade först ganska länge på lång tygel, utan stigbyglar, och trots att det nästan var skymning var Feykir trevligt avslappnad. Det var bara en attack-skata som fick honom att tappa fattningen en kort stund...

Att han behövde lyfta lite extra på hovarna märktes extra mycket när vi började trava - då var det som att han STUDSADE uppåt i varje steg! Sådant här underlag är ju jättebra träning för ryggmusklerna - hästen jobbar väldigt "rätt" automatiskt! I slutet av skogsvägen kan man rida in några hundra meter längs ett svagt uppförslut. Red vänster galopp två vändor där, med skritt på lång tygel tillbaka. Båda gångerna var han RIKTIGT duktig i galoppen! Hade honom samlad i låg form i galoppfattningen, men sedan fick han vara lite friare i formen p g a underlaget. Men han blev inte spänd i kroppen utan jag kunde mjukt ställa honom höger-vänster hela tiden. Och f f a tog han i ordentligt med bakbenen hela tiden! I vänster galopp har han haft ovanan att efter en stund sluta ta i bak, så att han tillslut helt enkelt slutar galoppera med bakbenen. Men nu var det inte minsta försök till sådant fusk utan riktig galopp ända till dess jag bad honom sakta av till trav.

Red mer vänster galopp tillbaka mot stallet och nu var det minst lika aktiva bakben! När vi kom till vägbommen igen tyckte han först att vi skulle gå tillbaka till stallet direkt. Men när jag istället insisterade på att vi även skulle rida skogsvägen till vänster var han ganska snabbt med på noterna. Nu red vi trav med utsträckt överlinje och han jobbade riktigt bra! Inte heller denna väg är särskilt lång och efter en skrittpaus vände vi tillbaka hemåt. Red både höger och vänster galopp och han var duktig i båda, även om man ju känner att han kommer upp på ett annat sätt i sprången i höger galopp. Avslutade med skritt på lång tygel tillbaka till stallet - vilket plötsligt blivit något av vår bästa gren! Hm... ska kanske inte dra allt för stora växlar av detta, efter bara ett par ridturer... Idag hade vi ju dessutom hjälp av 10 cm lös snö som gjorde det väldigt naturligt för honom att söka sig framåt, nedåt och komma upp med ryggen.

När Feykir fått stå inne med fleecetäcke och äta kraftfoder fick han gå ut i hagen igen med de andra för att äta en andra lunch. Hästarna verkade inte alls ha något emot denna nymodighet med två luncher! (Fast de var nog först lite besvikna efter den första halvan - när maten tog slut så snabbt!) Nu hade duggregnet övergått i snöfall. Stora, mjuka flingor singlade genom luften. Var lite i valet och kvalet hur jag skulle göra - skulle Feykir få ha täcke på sig eller inte? Han var fortfarande lite fuktig i pälsen... men skulle ju få äta hö en stund så kanske skulle han hinna torka då. Fast det var ju bara en halv giva lunchhö och tänk om snöandet åter övergick i regn?! Nej, det fick bli täcke på i alla fall.

Jag har föresten pratat med Sylvia idag. Hon och Anna M är nere på Globen Horse Show - när jag pratade med henne skulle de på en dressyrclinic. Förutom att se en massa fina hästar skulle de förståss shoppa en massa på mässan. Jag frågade om de hittat montern med jättefina islandshästar till mässpriser - men de hade de inte gjort ännu trots att de letat. Kanske finns den utomhus - där de även säljer hästtransporter...? Om inte annat borde väl Island vara där och ha "konkursutförsäljning"?! ;- )

Ingen Reykur på Globen i år...

Sorry, alla ni som köpt biljetter till Stockholm International Horse Show i helgen - ni får INTE se Reykur... Det är lika bra att gå ut med det redan nu - för med tanke på att detta är världens publikmässigt största inomhusevenemang inom ridsporten, så kan det ju bli våldsamma kravaller om alla först på plats inser att de blivit snuvade på konfekten! Världens snyggaste skimmel kommer helt enkelt inte att var med!!! :- O Och det är just det där med skimmel som är problemet... I år hade någon nämligen bestämt att alla islandshästar i showinslagen ska vara skäckar.





Hm... Reykur som jobbat stenhårt hela livet med att lansera sig själv som fuxskäck! Det finns inte en jordig del av en hage som han inte tagit hjälp av - inte en pissfläck i en box som han försummat... Och så är detta tacken - han är plötsligt för REN för att duga i Globen!!!




Så här såg Reykur i alla fall ut i Globen 2006. Kolla in hans underbara man! Och ändå är han exemhäst...!!! Ryttaren heter Julia Lindmark, en junior med flera SM-medaljer i bagaget - fast då på sin fina Svipur. Fotot är taget av Julias mamma Eva Spegel.

Snälla tomten - läs här!!!

Idag fick jag senaste numret av Ridsport i brevlådan. Har bara hunnit bläddra lite, men det verkar bl a vara en intressant artikel om hur man kan förbättra sin ridning genom att träna sin egen kropp - alltså inte bara hästens. Återkommer med referat ifall artikeln är så bra som jag hoppas!

MEN när jag bläddrade i tidningen föll mina ögon på något annat - ett SÅ läckert set med grimma och grimskaft i "Burberry-rutigt"!!! Ja, inte äkta ruta förståss, utan kopia från Hööks, men SÅÅÅÅ snyggt!!!

DESSUTOM var grimskaftet av det ovanliga slaget med en ögla längst ut. De flesta grimskaft har inte någon ögla - och av säkerhetsskäl brukar man ju säga att man aldrig ska trä handen igenom en sådan. Om hästen får panik och drar iväg ska man ha möjlighet att släppa - men om man trätt handen genom öglan kan man fastna... Fast för mig, som bl a har mycket värk i händerna, är sådana grimskaft med ögla ovärderliga! Om jag håller grimskaftet "som man ska" i handen kan det räcka med att Feykir tvärt stannar upp för att spana på några hästar i hagen, eller att han försöker sno åt sig en tugga hö när vi passerar en höbal, för att mina onda händer ska få mer ont. Med grimskaftets ögla runt armen är det den senare som får ta "smällen" - betydligt mindre smärtsamt! Det är nog säkerhetsaspekten som gör sådana grimskaft svåra att få tag i... Men här hittade jag alltså en variant, med matchande grimma, och DESSUTOM i så läckert mönster!

Så nu hoppas jag att tomten läser detta och fattar vinken! (Kan den bli tydligare?!) Frågan är bara vilken färg som vore snyggast på Feykir... Det finns nämligen både en ljusblå och en beige variant... Jag skulle gissa på den blå... men det är ju lite svårt när man inte sett dem i verkligheten. (Med över 50 mil enkel väg till närmaste Hööksbutik är det ju inte direkt läge att åka och kolla heller!)

Please - try this at home!

Kristin och jag blev så inspirerade när vi under Atlikursen såg Freyjas läckra klippning med ett hjärta på bogen. Vi vill ju också "pimpa" våra hästar!!! Fast lite mer macho måste det ju vara efter som vi har vallacker... ;- ) Ungefär som fartränder på sportbilar...

Vi kom fram till att det vore effektfullt om fuxfärgade Funi hade eldslågor som "slog upp" från frambenen! Och vore inte Feykir supercool med blixtar på bogarna???!!! Problemet är väl bara att våra kunskaper i klippning inte riktigt når upp till denna nivå...

MEN så kom jag på det: Lillhästen säljer en reflexspray "C Me" som man ska kunna spraya på jackor och annat. Färgen syns inte i dagsljus men i mörker fungerar den som reflex. Och den går att tvätta bort.... Tänk er min svarta häst med reflex-blixtar!!!

Nu tycker vi att någon med grafitti-ambitioner ska testa detta och sedan rapportera till oss hur det funkade! (Och det är tillåtet att använda sprayschabloner om ni inte vill måla på fri hand!) Om hästen sedan ska tvättas i 40 eller 60 grader när man vill bli av med "reflexerna" törs jag dock inte spekulera... ;-)

Ridlektion igen - nu med tölt!

Först måste jag bara berätta: jag har fått så fin present!!! Jag som ÄLSKAR presenter!!!! En jättefin softshelljacka med matchande schabrak! Så i kväll blev det förståss invigning i samband med veckans ridlektion. Det var -13 grader, så jag behövde förståss ha långa varma teamjackan utanpå när jag red. Men efter lektionen, när jag fixade med Feykir i stallet, kunde jag ta av tjocka jackan och bara ha min nya softshell. Det är verkligen ett idealiskt material i stall! Värmande som fleece, men den blanka ytan gör att varken hö, spån eller hästhår fastnar.

Fast vänta nu - jag kan ju inte helt hoppa över beskrivning av lektionen. Den här bloggen har ju som huvuduppgift att vara min och Feykirs träningsdagbok! Efter att ha travat och travat och travat på volter i flera veckor var det idag faktiskt dags att tölta igen. I Feykirs fall märktes det verkligen att vi inte töltat på ett tag... Han ville inte aktivera bakdelen som han borde... Jag var dessutom så TRÖTT! Tror det är förra veckans intensiva schema som nu börjar kännas i både kroppen och huvudet... I vanliga fall brukar jag mest vila under helgerna, för att orka jobba kommande vecka. Men i helgen blev det ju allt annat än vila... Så jag hade faktiskt riktigt svårt att fokusera på Sylvias instruktioner...





Ni får hålla till godo med en bild från i söndags - alltså INTE med nya schabraket - men det är ju rätt gångart!

Feykir försökte alltså fuska idag, inte riktigt ta i bak, gå emot tygeln lite, inte lyssna på halvhalterna, o s v. Jag fick helt enkelt fokusera på att vara riktigt tydlig - och kräva reaktioner av honom. Om han inte tog halvhalten fick jag göra halt. Om han inte tog drivningen fick jag peta till lite med pisken i rumpan. Om han gick emot bettet fick jag använda ganska stora tygeltag och "plocka loss" honom för att sedan mjukna och ge stor eftergift. Tydliga, tydliga instruktioner och "vara snäll" där emellan. På slutet började det gå bättre. Då töltade vi dessutom i höger varv, vilket är betydligt lättare än vänster. En sak jag INTE får glömma är att om jag behöver göra en tydlig förhållning så ska jag avsluta den med att "krama loss"- så att han ger efter i nacken -innan jag ger eftergiften. Jag har så lätt att glömma det - ger eftergiften direkt och då blir han för hög i nacken.

Som avslutning fick vi rida lite trav med utsträckt överlinje. Nu har vi jobbat så mycket med det att Feykir direkt vill DYKA ner och i princip drar tyglarna ur händerna på mig. Så jag fick göra lite uppresande tygeltag och sedan hålla mer kontakt på tyglarna, räta på mig och driva massor. Då travade han i en något högre form, men fortfarande med överlinjen utsträckt. Massor med muskelbyggande alltså!

Det blir ett kort blogginlägg idag, för jag är alltså så TRÖTT! Nu ska jag sova, så återkommer jag förhoppningsvis med nya krafter i morgon!

Annelie och Máni på Atlikurs

Foto Jonna Eliasson

Bra att ha-saker!

Det här att hålla sig varm när man rider (och alltid annars också föresten) är något jag är noga med eftersom kyla gör värken värre. När det gäller huvudet så finns det ju lite olika varianter... Endel har en riktigt tunn mössa som de rymmer under hjälmen, andra har en extrastor hjälm vintertid för att rymma mössa. Fast jag tycker faktiskt att det där med mössa under är överkurs - hjälmen är ju så varm ändå! Men öronen måste man ju hålla varma - och därför har jag smidiga öronlappar:



I Umeå kallas den här typen av öronlappar "Ersmarksradio". Har ingen aning om varför. Men eftersom byn jag kommer ifrån heter Ersmark passar det ju bra att jag har sådana! De ser ganska tunna ut, men håller mina öron varma hela vintern!

Sylvia har skaffat en RIKTIGT bra sopkvast till stallet! På prislappen, som satt kvar, såg jag att det stod "gatusoparkvast". Först köpte hon en liknande, med ganska långa borst. Men den är så tung så den använder aldrig jag. Den här har tunnare, men ÄNNU längre borst och är otroligt effektiv när man ska sopa stora ytor! Kan definitivt rekommenderas!

Fia och Lukka på Atlikurs

Gissa vad Fia och Lukka fick göra på Atlikursen?





Jo, det fick trava förståss!

...och böja... precis som vi!

Foto: Jonna Eliasson

Vanlig, härlig ridning!

Förra veckan slog vi personligt rekord Feykir och jag: SJU ridlektioner på samma vecka!!! Red nämligen dels två lektioner på ridskolan och sedan Atlikursen. Igår fick Feykir välförtjänt vilodag - och egentligen skulle han ha kunnat få ledigt idag också. Men redan i morgon är det ju dags för veckans ridlektion - och jag ville att han skulle hinna få se något utanför ridbanan innan dess!

Åkte till stallet på morgonen, som jag brukar på tisdagarna. Det är så vackert ute nu när vi ÄNTLIGEN har fått snö!!! Visserligen bara 1 dm, men det räcker ju faktiskt ganska långt! Gårdagens hårda blåst hade mojnat också, så det kändes som ganska perfekt ridväder med -4 grader och bara några enstaka flingor som singlade genom luften. Var helt enkelt väldigt nöjd när jag skrittade iväg från gården, utan stigbyglar och med långa tyglar. Jag brukar sällan skritta på lång tygel, för att jag i regel behöver ha lite mer koll och "närmare till bromsen". Men Feykir började så lugnt och avslappnat idag och jag tänkte att jag ser ju hur lång stund det funkar. Det skulle visa sig funka överraskande länge! Allt arbete framåt-nedåt har tydligen lärt Feykir hur skönt det är att sträcka ut överlinjen, för han gjorde verkligen det och skrittade på avslappnat men energiskt!

Så här såg det ut när jag värmde upp utan stigbyglar på Atli-kursen. Foto Jonna Eliasson.

När vi definitivt slagit personligt rekord i skritt på lång tygel - i alla fall så här helt ensamma ute i vida världen - började det ändå bli dags att tölta. Han kändes ganska stel i början och takten hade inte fått Atli att hurra direkt... Ville verkligen att han skulle få en paus från allt sidförande vi tragglat på slutet. Men Atli sa ju: "Du får göra hur du vill, bara du rör om i de stela musklerna!" så jag red istället tempoväxlingar i korta sekvenser: gasa på ordentligt, bromsa, stor eftergift, gasa på igen o s v och succesivt blev Feykir mjukare.

Vi passerade en plats där vi ibland vänder hemåt igen och nu blev Feykir ganska "vinglig" - och kollade flera gånger om vi varken skulle vända runt åt höger eller åt vänster för att gå hem... Men när jag tydligt visat att vi skulle fortsätta framåt verkade varje tanke på stallet som bortblåst. Med spetsade öron skrittade han energiskt framåt - verkade riktigt förväntansfull inför fortsättningen! Åhhh, vad jag gillar min häst!!!

När vi sedan vände hemåt red vi först samlad trav och sedan vänster galopp uppför en backe. Jag var väldigt noga med att hålla ihop honom ordentligt på yttertygeln i galoppfattningen och det blev riktigt fin galopp! Mitt i backen hade han blivit lite hög i formen igen, men jag behövde bara krama lite på tyglarna och driva lite mer för att få tillbaka den runda formen. Uppe på backkrönet började han slarva lite med bakbenen, men genom att hålla ihop honom och driva mer kunde jag än en gång få tillbaka bra galopp. DUKTIG kille! Saktade av till trav och väldigt snabbt slappnade han av och sökte sig nedåt i traven. DUKTIG kille igen!!! Förut har han alltid varit lite spänd efter vänstergaloppen och det har varit svårt att ö h t få trav. Jättekul om det vi tragglat på ridbanan även kan börja fungera när vi rider ut!

Red mer tölt på hemvägen och efter galoppen var han ännu mjukare. Ville inte sätta så mycket press, idag var det ju mest en "ha roligt"-ridtur, men när jag först red fram i lite högre tempo, gjorde en snabb inbromsning och sedan släppte fram honom med ganska lösa tyglar fick han ändå med sig rumpan rätt bra och då blev takten helt ok.

Vi hann även med en högergalopp - och den var faktiskt riktigt, riktigt bra! Runda "uppåt"-galoppsprång! Sedan avslutade vi med trav i lång, låg form för att fortsätta bygga musklerna i överlinjen. Eftersom vi var ute på vägen var det absolut inget problem att hålla tillräcklig energi i traven, snarare tvärt om... Men när det började gå lite för fort provade jag att bara böja halsen och då lugnade han ner sig, utan att bli spänd.

Vi var tillbaka i stallet igen efter bara 40 minuter, men då hade vi alltså hunnit med personligt rekord i skritt på lång tygel, lite kravlös och relativt avslappnad tölt, bra vänstergalopp och riktigt bra högergalopp samt överlinjebyggande trav som avslutning. Och jag tror att vi hade haft riktigt roligt båda två!

I morse var jag så fräck att jag hämtade Feykir innan allt frukosthö var uppätet. Så när han nu fått stå inne en stund med fleecetäcke och äta kraftfoder fick han gå ut i konvalecenthagen med en ganska rejäl tuss hö. Sylvia var i stan men skulle komma hem till lunch och då hade hon lovat att släppa honom till flocken igen. Han såg rätt nöjd ut när jag åkte, när han mumsade på sitt EGET hö och samtidigt kunde hålla koll på flocken på andra sidan staketet.

Linda och Hera på Atlikurs

Moa och Freyja, Linda och Hera.

Foto: Jonna Eliasson

Moa och Freyja på Atlikurs

Nu har jag lyckats lösa problemet med bilderna som kapades i högerkanten - så här får ni se HELA fina Freya, med matte Moa i sadeln!

Freyja har så gulligt hjärta på bogen! Det inspirerade Kristin och mig - så vi började fundera på om det inte skulle vara snyggt med eldslågor på Funi och blixtar på Feykir?! ;-)

Nellie och Einar på Atlikurs

Nina och Hildingur på Atlikurs

Foto Jonna Eliasson

Kristin och Funi på Atlikurs

Jonna Eliasson fotade under Atlikursen på lördag - och hon är så bussig att hon låter mig lägga ut av bilderna i bloggen!

SJÄLVKLART har Kristin en hjälm som matchar hennes fuxfärgade häst!

Kristin och Funi fick också böja för att lösgöra....

...och trava "lång och låg" för att sträcka ut och stärka överlinjen.

Visst ska Rolf-Göran Bengtsson ha bragdguldet??!!

För alla oss som såg den gastkramande OS-finalhoppningen är det ju självklart! Just när han skulle rida in och hade chans att bli första dubbelnolla visar det sig att ett vattenhinder svämmat över! :-O Det kändes som en trist repris av hans finalhoppning vid Athen-OS när ett hinder blåste omkull just då Roffe var på banan... Nu fick han gå tillbaka till framhoppningen och vänta, värma upp Ninja en gång till innan han kunde rida in. Då visade han än en gång att han inte bara har en otrolig ryttarkänsla utan även nerver av stål - och blev förste ryttare att rida felfritt i omhoppningen! En felfri ritt som alltså räckte ända till OS-silver!

Här kan du rösta på Roffe:

http://www.svd.se/sportspel/nyheter/artikel_2077141.svd

Atlikurs - dag 3

För att inte hästarna skulle bli för trötta hade Atli lagt upp det så att alla bara red en privatlektion idag. Fem lektioner på tre dagar är ju ganska mycket för hästarna ändå. Bra upplägg tycker jag - då är det större chans att man får avsluta kursen med en bra känsla! I och med detta blev det dock en ganska ovanlig kursdag... Jag skulle rida första lektionen efter lunch och när jag kom till stallet hade många redan ridit klart och t o m åkt hem.




Jag var på ridbanan redan 10 minuter innan lektionen skulle börja och skrittade igång Feykir och mig själv utan stigbyglar. Jag upplever att det är en väldigt effektiv form av stretching för mina stela ben! Min underbare Johan trotsade isande vindar och kom för att fota idag! Det var ganska mörkt...men kul med bilder ändå!









När lektionen började fick jag inleda med att trava på böjda spår. "Var noga med att han verkligen tar i framåt också - inte bara dyker ner på bogarna!" sa Atli.








Sedan fick jag skritta på volt och förbereda tölt. Det är i det läget jag brukar låsa mig i kroppen - och då gör förståss Feykir det också... Men nu fick jag fokusera på att ge STORA hjälper med STORA eftergifter där emellan. Bromsa upp TYDLIGT, sedan STOR eftergift på tyglarna, flytta ut bakdelen, behålla drivningen framåt, bromsa upp tydligt, STOR eftergift, flytta ut bakdelen... När jag lyckades renodla på detta sätt och ge Feykir stora eftergifter gav han efter i nacken direkt! Nu kom jag ihåg att jag faktiskt hittade det här läget under förra kursen. Fast sedan hade vi ju order om att träna trav och trav och trav... så jag hade helt glömt bort det här! Det blir något att träna i fortsättningen!








Succesivt skulle jag sedan korta upp sekvenserna - så att drivningen kom snabbt efter förhållningen (fast ändå STOR eftergift där emellan) - för att inte tappa energin.














När han började kännas lite "uppåt" i skritten fick jag göra övergång till tölt och börja rida längs spåret. Även nu skulle det vara STORA hjälper, för att kunna vara helt passiv där emellan. DRIVA framåt, TYDLIG förhållning, STOR eftergift på tyglarna, böja lite höger, lös tygel, böja lite vänster, lös tygel... o s v. "Så stora hjälper att du sedan kan vara passiv en stund med bibehållen effekt!" sa Atli.









Fick sedan "smyga" in på volt i tölt, böja inåt, ställa utåt o s v - hela tiden med lös tygel där emellan. Ut på spåret och öka drivningen fast inte tempot. Sedan "smyga" in på volt igen och rida på volter i båda varven.











Avslutningsvis fick han sträcka ut framåt, nedåt i trav och jag fick rida honom ordentligt fram mot bettet så att han verkligen jobbade bakifrån.





När vi avslutat sa Atli: "Korta sträckor är han RIKTIGT flott i tölten! Där emellan är han helt OK - men det kan ju bli ännu bättre om du är mer aktiv och samtidigt har tydligare skillnad mellan aktiv och passiv, mellan inverkan och eftergift! Du ska inte tänka så mycket på samlingen i tölten nu - bara så mycket att du får tölt. För det viktigaste just nu är att han blir avslappnad i tölten. Även idag tuggade han lite på bettet ibland i tölten - och det är jättebra! Nu ska du träna mycket samlad skritt, där du ska se till att du inte har något i handen och att du kan hålla energin i hästen. Och avsluta varje ridtur med så här bra trav där han verkligen tar i bakifrån och jobbar med överlinjen. Då lägger ni en jättebra grund för att gå vidare med mer samling i tölten sedan."



Jag var verkligen jättenöjd efter lektionen! Att få komma tillbaka till den här känslan av att kunna rida lite mer samlat i skritten utan att han något alls i handen! Förra kursen fick jag utgå från det läget och sedan rida tölt - och då gick det så bra! Men jag hade helt tappat bort det under de senaste veckornas travande. Nu har jag känslan i kroppen igen och kan förhoppningsvis jobba vidare därifrån på egen hand! För nu ska vi träna samlad skritt, Feykir och jag! Och det kan vi ju faktiskt göra minst lika bra ute längs vägen så det behöver inte alls bli så mycket ridbana framöver! Fast först ska han få helt ledigt i morgon och på tisdag ska vi bara ut och ha roligt och "fräsa på" - det är han verkligen värd min duktiga häst! Onsdag är det ridlektion igen - den näst sista för terminen - så då är det ju ridbana som gäller och antagligen en hel del voltarbete i trav också... Men sedan ska vi bara rida ut resten av veckan!

En mycket bättre morgon!

I går kväll slocknade jag redan vid 20-tiden, efter att precis som på morgonen ha "kokat" i badkaret en rejäl stund. I natt har jag dessutom sovit HELA natten och det var ett tag sedan, så det fanns endel att ta igen. Vaknade först vid 8.30 - så uppenbarligen behövde jag rejält med sömn!

Idag känns det mycket bättre i kroppen också - behövdes faktiskt inte ens ett varmt bad för att komma igång. Nu ska jag åka till Mariebäck för att rida. KUL!!!

BRA grundform i trav och nonchalant tölt!

Efter att ha "kokat" i badkaret en lång stund åkte jag till stallet. Det blev en onödigt lång resa - för när jag kom till färjeläget visade det sig att färjan slutat gå för säsongen! Alltså var det bara att åka tillbaka förbi Gammelstad, ner till Gäddvik för att ta bron över älven och tillbaka uppströms igen... Hann i tid till min första ridlektion i alla fall som tur var!

Fick först "böja och bända" lite i skritt - då jag hela tiden skulle "akta ytterbogen". Sedan uppvärmning i trav på böjda spår.

"Han har riktigt bra grundform i traven!" sa Atli idag igen! "Trava alltid 5-10 minuter i den här formen i början av ridpassen!"

När vi saktat av till skritt igen fick vi gå in på volt för att förbereda för tölt. "Stäm hela tiden av att han är lösgjord, för varje steg du ökar samlingen" sa Atli.

Bildbevis - Feykir HAR korsat bak!

Feykir kändes lite mer seg idag - det var svårt att aktivera hans bakben hur jag än drev... och petar jag till med pisken blir han istället stressad och spänd... Dessutom tror jag att jag blir "överambitiös" på volten - jag ska driva och böja och förhålla och... vilket slutar med att hela jag blir spänd. Och hur lösgjord blir Feykir då?

Efter en stund fick jag istället tölta längs fyrkantspåret. Driva fram för att få energi, göra en tydlig förhållning med hela kroppen för att få samling och sedan ge honom lös tygel. Efter en stund ställa lite höger och sedan helt lösa tyglar. Ställa lite vänster och sedan helst lösa tyglar - o s v. Nu blev det mycket tydligare skillnad mellan "aktiv-Anna" och "passiv-Anna", vilket gjorde att både jag själv och Feykir kunde slappna av på ett annat sätt. Det var inte den där överambitiösa töltridningen som bara ger låsningar hos oss båda - utan avdramatiserat, "lite nonchalant tölt" bara. "No big deal". Och det kändes mycket bra! När vi ridit så en stund i båda varven fick jag mjukt gå in på volt och fortsätta på samma sätt - omväxlande ställa inåt resp utåt - med fria tyglar där emellan. Och vi kunde behålla mjukheten i kroppen båda två!

Avslutade som vanligt med trav i lång, låg form på böjda spår. Efteråt sa Atli: "När du har så där bra grundform i traven så gör den 70 % av jobbet åt dig! Han vill fortfarande bli för spänd i tölten för att den ska bli riktigt bra, men så länge han jobbar så där rätt i traven bygger han styrka som sakta men säkert även kommer att förbättra tölten! Och du själv måste ha en tydligare skillnad mellan aktiv och passiv ridning - inte låsa dig i kroppen."

När jag gick tillbaka till stallet med Feykir insåg jag att han denna lektion faktiskt INTE rusat iväg med mig! I början när vi töltade på volt i vänster varv började han gå över mot mer "hysterisk" tölt, vilket brukar vara första steget. Men när jag gjorde som Atli sagt - d v s lutade mig bakåt och bromsade "med hela kroppen" så blev det faktiskt inte mer än så! Sedan blev det ovanligt lite "harvande" på volt den här lektionen också, vilket Feykir säkert uppskattade!

Dagens andra lektion blev väldigt lik den första. Efter sedvanlig uppvärmning i trav på böjda spår och lite, lite tölt på volt fick jag även nu rida "nonchalant tölt" längs fyrkantspåret: driva, förhållning med hela kroppen, lösa tyglar, ställa höger, lösa tyglar, ställa vänster, lösa tyglar...o s v.

Började i vänster varv och när sedan hade bytt och ridit på samma sätt en stund i höger varv kändes Feykir riktigt mjuk och det kom antydningar till eftergift i nacken! Jag fick "smyga" in honom på en volt men fortsätta med samma ridning - och han kändes RIKTIGT trevlig!

Avslutade med trav i lång, låg form och eftersom han travade lugnt tyckte Atli att jag skulle låta honom följa fyrkantspåret så att han fick slippa volterna en stund.

Efteråt berömde Atli än en gång Feykirs grundform i traven och betonade betydelsen av denna. När det gällde tölten sa han att den absolut inte är dålig - en den kan bli ÄNNU bättre! Och då hänger det mycket på min ridning. Är Feykir stel i musklerna blir han bunden i takten och då måste jag "röra om" - hur jag ska göra det på bästa sätt får jag prova mig fram till. När jag sa att jag upplevde dagens ridning längs spåret som mkt effektiv för oss båda höll Atli med - eftersom jag hade en tydligare uppdelning mellan aktiv och passiv ridning. Istället för att bli låst i kroppen och fastna i något mellanting.

En STOR fördel med töltridningen längs fyrkantspåret idag är ju också att den kan funka även när jag rider ut! För nu MÅSTE Feykir få paus från ridbanan! (Jag har faktiskt lyckats rida bra form i traven längs vägen ett par gånger när vi varit på hemväg, bara han varit tillräckligt trött, så vi kan ändå få med lite sådan träning under en "ridbanepaus".) Men vi ska ju rida kurs i morgon också - fast då rider vi bara en lektion. SEDAN är det kort ridbanepaus till onsdagens ridlektion och efter det ridbanepaus en hel vecka. Det har jag lovat Feykir - och nu är även ni mina vittnen!

Aj, aj...

...ingen riktigt bra dag idag...vilket är helt FEL när jag ska rida Atlikurs!!! :-O Som tur är rider jag inte min första lektion förrän kl 12.00, så jag har lite tid att försöka få igång kroppen. Värktabletterna vid 06 i morse hjälpte tyvärr inte särskilt mycket... nu ska jag försöka med ett riktigt VARMT bad! Håll tummarna för att jag fixar att rida sedan!

Om att förändra inställningen hos en häst

Nu ska ni få höra en, som jag tycker, intressant historia om hur man på förvånansvärt kort tid kan förändra inställningen hos en häst som saknat arbetsvilja. Min kompis äger den här hästen och för att inte peka ut någon kan vi kalla hästen Hatta. Redan som unghäst hade Hatta blivit väldigt tjock, så när inridningen började tyckte hon antagligen att det var ganska jobbigt att bli riden... Efter en tid visade det sig dessutom att hon var halt på alla fyra benen, p g a kotledsinflammationer. Hur länge hon varit halt är ju svårt att veta, hur ska man markera när det gör ont i alla benen? Men antagligen hade hon i alla fall under en period hunnit uppleva att det t o m gjorde ont att bli riden.

Hennes ägare försökte naturligtvis hela tiden hjälpa henne att gå ner i vikt, men det är inte så lätt med en högrangad häst som kan "leva på luft" och som först är under inridning och sedan måste vila p g a hälta... När hältan läkt ut och hon kunde börja ridas igen var hon fortfarande överviktig så jag gissar att hennes upplevelse av ridning även nu blev att det var ganska jobbigt...

Trots idogt "arbete" från Hattas mattes sida (under måna månader har de t ex varit ute och bara skrittat - i timmar!) har det tagit flera år att få ner henne mot normalvikt. Att hästen inte riktigt haft någon energi och arbetsvilja tycker jag därför inte är konstigt - av olyckliga omständigheter har hon antagligen ända från första stund förknippat ridning med något som är väldigt jobbigt (p g a att hon varit tjock) och periodvis t o m gjort ont (då hon var halt på alla fyra benen).

MEN förra Atlikursen var Hatta och matte med. När Atli konstaterade att hästen saknade energi gav han hennes matte i "läxa" att enbart rida 15-20 minuter per dag - utan annat krav än att hästen skulle gå fram. "Galoppera mycket - ge er ut och ha roligt!" Eftersom det var så tätt mellan kurserna har hon bara hunnit rida så i ca 2,5 vecka. ÄNDÅ märks det redan skillnad! F f a när de rider ut, ridbanan är inte direkt Hattas favoritplats... Men Atli sa ändå ganska direkt att: "Jag ser att hon har mycket mer energi redan!"

Jag tycker det är fantastiskt att det kan gå så snabbt att ändra inställningen hos en häst! Det är ju ändå under flera års tid som hon befäst inställningen "ridning är mkt jobbigt och därför tråkigt!" Man måste ändå säga om Atli att han verkar veta vad han gör! ;- )

Nu har Hatta dessutom ÄNTLIGEN kommit ner så mycket i vikt att hon kan börja få äta kraftfoder - så nu kommer hon ju att få mer energi av det också. Det blir väldigt spännande att följa Hatta och matte framöver!

("Som vanligt är det inte tjejen som i filmen som skrivit brevet.")

Atlikurs - igen! Vi får beröm för traven!

Som TUR var mår jag mycket bättre idag! Jobbade på fm och sedan åkte jag till Mariebäck för att rida kurs. Innan första lektionen frågade Atli mig hur det gått sedan sist. Jag berättade att jag gjort precis som jag blivit tillsagd: travat och travat och travat på böjda spår. Och att det nu går riktigt bra - i högervarvet slappnar han av snabbt, i vänstervarvet får man jobba lite mer men sedan slappnar han av även där. Atli sa att jag skulle börja med att värma upp i trav på böjda spår.

"Det ser jättebra ut - han länger sig fint och tuggar på bettet!" sa Atli.

Sedan skulle jag sidföra i skritt på volt och förbereda tölt. Efter förra lördagens järnspettupplevelse när jag skulle tölta hade jag inga som helst förväntningar... men det gick faktiskt förvånansvärt bra! Han var inte alls lika jättestel idag! Däremot blev det förståss en "Feykir-rusning" i vänster varv... han bet tag i bettet och drog iväg, först i hysterisk tölt och sedan galopp. Jag försökte lägga en volt i galopp - både för att på så sätt få ner tempot och för att han skulle få göra något riktigt jobbigt (det var nämligen vänster galopp och vänstergalopp på volt är nog det absolut svåraste han vet) men han hade som sagt bitit tag i bettet så styrningen fungerade inte som den skulle... När han galopperade mot staketet trodde jag att han ändå skulle bli tvungen att svänga vänster - för vi kom lite snett från höger - men istället kastade han sig tvärt åt höger. Ett galoppombyte hann hästeländet med av bara farten! Men i höger varv var det mycket lättare att ta in honom på en volt och sedan fungerade tillslut bromsen. Atli påpekade att jag måste luta mig bakåt när Feykir drar iväg så där - och bromsa med sätet och kroppen. Jag känner ju själv att jag istället ramlar framåt...

Återgick till vår volt och fortsatt töltarbete. I fortsättningen höll sig Feykir i alla fall i skinnet. Fick växla tölt och skritt först och sedan rida tölt och byta varv väldigt ofta. Han kändes så oerhört mycket mjukare än förra lördagen! Det hade jag verkligen inte vågat hoppas på! Fick avsluta med att låta honom sträcka ut framåt, nedåt i trav på böjda spår.

Efteråt sa Atli att Feykir sett jättefin ut i traven - avslappnad och trevlig! Nu gäller det att jobba för att det ska bli på samma sätt i tölten. (En MYCKET bra sak med superpedagogiska Atli är att han börjar varje lektion med att kort gå igenom vad man ska göra - och varför. Samt avslutar varje lektion med att sammanfatta vad man gjort - och hur man sedan ska gå vidare.)

Efter bara två timmar var det dags för vår andra lektion. (Eftersom jag jobbade på förmiddagen blev mina lektioner ganska tätt ihop.) Atli sa att jag skulle börja med att värma upp honom i trav som tidigare och sedan skulle han rida Feykir en stund. Traven kändes riktigt bra nu också - han trivs verkligen med att slappna av i trav numera!

När Atli sedan satt upp och började ställa lite krav stressade Feykir upp sig och försökte dra iväg i en "tjurrusning" - men med Atli i sadeln var det ju inte lika lätt som med mig förståss! Atli kunde böja honom i vänstersidan och petade till lite med pisken så att han MÅSTE flytta undan rumpan och böja sig mer i sidan. Feykir fortsatte stressa, men gjorde inget ytterligare försök att dra iväg utan töltade runt på volten. Atli kommenterade att Feykir å ena sidan kan vara okänslig och försöka ignorera hjälperna när det blir jobbigt. Men när man då inverkar lite kraftigare så är han VÄLDIGT känslig och stressar upp sig ordentligt. "Men då är det bara att rida på lugnt så lugnar även han ner sig efter en stund.

Hittills har vi fått fokusera väldigt mycket på innertygeln - att med ledande tygeltag i kombination med innerskänkeln få honom att ö h t böja sig i sidan. Men nu bedömde Atli att vi var mogna att gå vidare. För att komma ännu längre med lösgjordhet och samling är det nu istället de diagonala hjälperna - innerskänkel och yttertygel - som jag ska fokusera på. Atli visade hur han fick Feykir att bli eftergiven genom att göra en förhållning på yttertygeln och samtidigt m h a ytterskänkeln få honom att korsa med inner bak. Sedan satt han ganska passiv, med lös tygelkontakt på volten. Först när Feykir tappade eftergiften inverkade han igen med yttertygel-innerskänkel.

Sedan var det min tur att försöka mig på samma sak: yttertygel och innerskänkel för eftergift och sedan bara vara mjuk och följa med runt på volten till dess jag behövde inverka igen. Och om vi säger så här: det kändes att en av världens absolut skickligaste ryttare precis ridit min häst en stund! Det kändes väldigt bra att så långa stunder inte behöva inverka alls, medan Feykir kändes riktigt mjuk i tölten. Då blev det ju så tydligt för Feykir att han gjorde rätt! "Nu är ni på rätt väg! sa Atli. "Ibland tuggar han t o m lite på bettet även nu i tölten!"

När vi avslutat med att sträcka ut framåt-nedåt i trav sammanfattade Atli lektionen: Jag ska nu jobba med de diagonala hjälperna: förhållning på yttertygeln när vi flyttar ut bakdelen, för då korsar Feykir bak och blir lösgjord. Och när jag vill bromsa honom MÅSTE jag sitta BAKÅT för annars säger jag "spring fortare!" med kroppen. "Traven är verkligen mycket bra!"

LCHF

Har tidigare berättat att jag i höst, efter mer än 5 års sjukdom, äntligen fick en diagnos. Innan dess hade jag bara fått höra "NÅGOT reumatiskt är det, men inte reumatisk artrit och inte Bechterew och inte... " Men nu var det någon som vågade sätta ner foten: "Det är fibromyalgi." En sjukdom som räknas som "mjukdelsreumatisk". En STOR fördel med att få en diagnos är att det äntligen finns något som jag kan skaffa mig mer information om! Har läst massor på nätet (och i Johans läkarböcker och -tidningar) sedan dess.

Den första stora "upptäckten" var att de antiinflammatoriska mediciner som jag ätit maxdos av i över fem år - och haft hemska biverkningar av - kunde jag lika gärna sluta med eftersom de ändå inte hjälper vid Fibromyalgi. Jag har visserligen märkt att jag kunnat ha väldigt ont, trots att jag ätit medicinerna, men förståss inte vetat om det kanske skulle ha gjort ÄNNU mer ont utan dem... Nu har jag varit utan dem i snart två månader - och jag lever ändå! ;- ) Jag måste fortfarande äta dubbel dos Losec men numera räcker det för att helt slippa den magkatarr som medicinerna gett mig. Tidigare hade jag nästan alltid ont i magen TROTS dubbel dos Losec.... En STOR förbättring alltså!

Nästa stora "upptäckt" var när jag läste på nätet hur många med fibromyalgi upplevde att de mådde bättre om de åt LCHF-kost. (LowCarbHighFat). Detta är en kost som f f a används som viktminskningsmetod men också för diabetiker och i båda fallen beror den gynnsamma effekten på hur det mkt låga intaget av kolhydrater påverkar insulinnivån. Eftersom jag redan tidigare upplevt att jag mått bättre om jag undvikit snabba kolhydrater bestämde jag mig för att testa detta. För att följa dieten strikt (max 40 g kolhydrater/dag) krävs dock att man får i princip hela energibehovet genom att äta fett - och det fixar jag inte riktigt p g a gallbesvär. Alltså har jag tillåtit mig att fuska endel - de flesta dagar äter jag något som innehåller "för mycket" kolhydrater, t ex rotsaker eller någon gång lite potatis. (Jo, jag erkänner - ett halvt Max GI-bröd slinker också ner ibland!)

Jag tycker faktiskt att det gått ganska enkelt att anpassa min kost efter detta. Den största förändringen i mitt fall är nog faktiskt min frukost. Har fått överge den musli jag ätit dagligen i säkert 30 år! Men yoghurten äter jag fortfarande - nu dessutom utblandad med turkisk yoghurt för att höja fetthalten. Jag hade svårt att tro att man kunde bli mätt utan musli, men det funkar hur bra som helst! Har lite linfrön och solrosfrön i också - för att få något att tugga på.

Till lunch äter jag det dagens utvalda lunchrestaurang erbjuder - fast så lite kolhydrater som möjligt. Här om dagen t ex renskav, men tog vitkålssallad och vita bönor med vitlöksdressing till istället för potatismos. När mina kollegor släpar med mig på Max äter jag en Frisco eller Supreme (de har både ost och bacon) med GI-bröd (fast tar bort halva brödet). Om jag köper ett "mål" tar jag bönsallad, men oftast håller jag mig till bara hamburgare.

Tilll middag blir det fisk/kyckling/kött med sås och gärna ett mos på blomkål och riven ost. Eller grönsakspaj utan pajskal - blir mkt gott. Fast nu har jag precis lärt mig göra ett LCHF-"bröd" av keso, ägg och ost, vilket man kan använda till pajskal, eller pizzabotten, tacotortilla, smörgåstårta... och man kan göra jättegod "potatisgratäng" med vitkål i stället för potatis - så nu känns möjligheterna oändliga!

"Haken" med alla former av dieter är att man ska stå ut med dem i längden. Och ju mer jag lär mig om denna diet desto mer övertygad blir jag om att detta kan jag trivas med långsiktigt. Särskilt om jag fortsätter att må så förhållandevis bra som jag gjort hittills.

I lördags natt och i natt var de två första nätterna på riktigt, riktigt länge som jag inte kunde sova p g a värk. I lördags hade jag dessutom varit på dop och fuskat med kolhydraterna vid efterföljande dopkaffe. Så jämfört med tidigare mår jag definitivt bättre! Sen kan det förståss bero på att jag "råkar" ha en bra period just nu - men så länge det här håller sig så fortsätter jag med min diet. (Och trots all strävan att hålla uppe fetthalten i det jag äter så visar vågen stadigt UNDER 60 kg - intressant va´?!)

För den som vill veta mer om LCHF kan jag rekommendera http://kolhydrater.ifokus.se

AJ, AJ, AJ!!!

...kan tyvärr natten sammanfattas... Det blev inte så mycket sömn tyvärr - det är svårt att sova när det gör ont i fingrar och händer, i handleder, axlar, nacke, bröstrygg, SI-leder, höfter, fotleder och fötter... Vid 04 kunde jag ta nya värktabletter (äter Panodil Extend vilka ska ge en mer långvarit effekt än vanliga - men därför måste det också gå MINST 6 timmar mellan tabletterna). Tog även en lång, varm dusch för att maximera effekten och någon gång efter 05 somnade jag tillslut i alla fall. Då hade jag även hunnit mejla jobbet och meddela att jag tyvärr inte fixade att jobba idag.

När jag tillslut vaknade igen kunde jag konstatera att det är ett STRÅLANDE väder idag! Solen skiner och får rimfrosten på marken att gnistra! (Fast var är snön???) Tyvärr är det fina vädret ett totalt slöseri idag - när jag inte orkar annat än att ligga i sängen eller som just nu sitta i däckstolen och kura under en filt. Men HELT försoffad är jag ändå inte - jag laddar faktiskt för att gå ut till brevlådan och ta in posten! ;- )

Hade hur som helst planerat in vilodag för Feykir idag - det kan han behöva inför helgens kurs. Ni måste verkligen hålla ALLA tummar för att jag ska orka vara med! Det här är ju sista "rycket" inför vintern - dröjer säkert till april innan nästa kurs... Hade hört varningar om att det skulle bli så kallt i helgen - inte bra för min värk - men nu när jag kollat en väderprognos på nätet verkar det bli -6 grader som kallast, vilket ökar sannolikheten för att jag fixar att rida kurs! Så ni får gärna hålla ev "överblivna" tummar för att det inte blir kallare än så!

Veckans andra ridlektion - av sju!

Börjar dagens inlägg med en liten "hälsning" från min huvudsponsor. Varje månad får jag ett sponsorbidrag som gör att jag kan satsa på min ridning. Ja, endel kallar det visst lön istället... ;-)

När jag gjort dagens insats för min sponsor (ja, endel kallar det visst att jobba...) var det dags för veckans ridlektion nr 2. Det var -11,5 grader i Mariebäck, men med måndagens svettiga lektion i gott minne ville jag ändå inte ta på mig täckbyxor... så det blev FYRA lager långkalsonger under ridbyxorna. Samt långa teamjackan som går ordentligt ner över låren. Fast egentligen rymmer jag nog bara tre par långkalsonger under ridbyxorna, så när jag skulle sitta upp på Feykir insåg jag att jag inte direkt var smidigheten själv...!

När vi började lektionen sa Sylvia att vi än en gång skulle få jobba med trav på volt. "Feykir kan vi väl nästan släppa in här själv så travar han på volt!" Jo, det har blivit MYCKET av den varan den senaste månaden! Men oj, så nyttigt det är!!! Började i vänster varv, trots att det är det svårare varvet i trav. Han började riktigt bra, men sedan verkade han helt tappa sugen... Först töltade vi ganska många varv medan jag böjde och böjde i innersidan för att han skulle slappna av... Istället drog han plötsligt iväg över ridbanan - en Feykir-tjurrusning med andra ord! Borta vid andra kortsidan lyckades jag vända in honom på volt och då stannade han nästan genast. Återgick till vår volt och fick böja ordentligt medan han försökte spjärna emot. Men när han insåg att jag inte tänkte ge mig sa han "OK - vi gör som du vill", slappnade av, böjde sig i sidan och travade jättefint på volten i låg form! Bytte till höger varv och där travade han bra nästan direkt!

Nästa steg blev att trava längs spåret med hästen ställd inåt. Vi började i vänster varv och jag fick driva ordentligt för att han verkligen skulle gå fram och inte "hacka" i traven. När vi sedan bytte varv blev det istället Solvallasatsning - han ville bara rusa och jag fick göra massor av volter för att få ner tempot. Sylvia skrattade och påminde om att det varit precis på samma sätt i måndags - först segt i vänstervarvet och sedan racer i högervarvet. Det var meningen att vi skulle rida med lös yttertygel, men efter en stund tyckte hon att jag skulle ta kontakt på yttertygeln igen och krama mjukt på båda tyglarna för att få honom att bli lite högre i formen fast med bibehållen eftergift. Det var mkt effektivt - nu började han JOBBA i traven istället för att bara rusa fram!

Vi fick trava på längs spåret - för att se att vi kunde behålla eftergiften även på rakt spår - men göra volt tillbaka ofta som ett sätt att behålla lösgjordheten. För femgångshästarna var det dessutom extra nyttigt att få byta varv ofta - för de hade alla lite problem att balansera sig just i bytet.

Precis som i måndags fick vi sedan rida tempoväxlingar i trav - med bibehållen eftergift. Nu gällde det att jag hade mjuk kontakt på tygeln, böjde ordentligt i hörnen och tänkte FRAMÅT i varje steg. Då kändes det riktigt bra!

Avslutningsvis fick vi galoppera även idag. Jag bad att vi skulle få börja i höger varv - för det är så värdefullt för oss att få lite högergalopp "i kroppen" innan vi ger oss i kast med vänster - och det fick vi! Gjorde galoppfattningar från samlad trav och galopperade samlat med runda språng och ingenting i handen. Härligt!!!

I vänstervarvet tyckte jag inte riktigt att det gick lika bra som i måndags. Men definitivt mycket bättre än bara för en vecka sedan! Kanske var det så att vi fortfarande var lite matta i benen båda två efter i måndags...? Dessutom kanske jag travade på lite större volt idag, så att jag inte fick med inner bak riktigt lika bra i fattningarna... Nu blev han lite för hög i formen i fattningarna och då fixar jag inte att få eftergift sedan i galoppen heller. Jag lyckades hålla igång galoppen hela tiden och han böjde innersidan bra i kurvorna, precis som i måndags. MEN på rakt spår var han alltså lite för hög i formen och när jag kramade på tyglarna kändes han stum i munnen. Vi är i alla fall definitivt på rätt väg - det känns helt otroligt vad mycket som lossnat i galoppen den senaste veckan - och har jag bara piggare skänklar än idag så kan det definitivt bli lika bra som i måndags igen!

Hästarna fick sträcka ut lite i trav innan vi saktade av till skritt, satt av och promenerade med dem runt ridbanan. Feykir verkade nästan lika svettig som i måndags, trots att det var betydligt kallare idag. Och jag var alldeles anfådd av all ridning - och frös definitivt INTE!

När min duktiga häst stod i en box och mumsade på lite bröd och jag gick upp till Josefshallen för att byta om berättade jag för några att jag hade fyra par långkalsonger så jag kände mig ganska stel... Då fick jag tips om kamelhårsmamelucker - tydligen väldigt tunna och smidiga, men samtidigt OERHÖRT varma. Jag måste leta sådana på stan i morgon! Eller ännu hellre långkalsonger så att de även värmer över knäna. Fredag - söndag ska vi ju ha Atlikurs och jag har hört sägas att det ska vara KALLT. Vad nu det innebär? I Gällivare, där de har WC tävlingar i längdskidor i helgen räknar de med -25 grader. Hoppas vi får det mildare!

18000 träffar!!!

Än en gång ett stort TACK till alla som läser - och ett extra välkommen till nya läsare!



Det brukar vara runt månadsskiftet som bloggen passerar "nytt 1000-tal" - en nu är det alltså redan efter 19 dagar. JÄTTEKUL!



Är verkligen förundrat tacksam över alla mina läsare!!! Jag tycker det är så roligt att skriva - ska bli författare i nästa liv och då gäller det ju att öva! ;- ) Men tänk att ni orkar läsa det jag skriver om mina och Feykirs äventyr - det är så fantastiskt!




Det här måste jag definitivt fira ...

....med en sådan här!

Man ska öppna stenhårt - och sedan bara öka!

Feykir och jag rivstartade veckan med att rida lektion för Sylvia! (Passade på att rida igen en av lektionerna jag missade när vi var i USA.) En av min pappas MÅNGA bevingade uttryck är "Man ska öppna stenhårt - och sedan bara öka!" Och det skulle kunna vara mitt och Feykirs tema för den här veckan. Eller vad säger ni om: måndag - extra ridlektion, onsdag - ordinarie ridlektion, fre-sö - Atlikurs med två lektioner/dag?!

Efter igångskrittning började dagens lektion - igen - med trav på små volter. Jag "tog Feykir vid hornen" och började med vänster varv. JOBBIGT tyckte han! Efter en stund gjorde han ett försök att komma undan arbetet genom att bli stel som ett järnspett göra en av sina "tjurrusningar" i hysteriskt passtölt. Jag släppte yttertygeln och tog med båda händerna i innertygeln för att orka böja honom inåt - får han vara rak är han definitivt för stark för att jag ska ha en chans! Han sprang en stund rakt fram fast med böjd hals, men efter ett halvt varv runt ridbanan fick jag in honom på en volt som blev mindre och mindre till dess han stannade. När vi sedan fortsatte trava på volt gjorde han ett försökt till att "rymma" - men nu var jag mer beredd och lyckades böja halsen på honom innan han fått upp farten - så det var ganska snabbt åtgärdat. Och sedan skötte han sig resten av lektionen - mycket bra dessutom!

Vi fick skritta hästarna i lång låg form längs spåret och sedan vända snett igenom i skänkelvikning och bibehållen eftergift. Det var betydligt lättare att flytta Feykir för höger skänkel! Men tillslut kom jag på knepet som gjorde att det funkade lika bra att flytta för vänster skänkel: direkt när vi vänt in från spåret och jag gjort en förhållning på högertygeln så petade jag till honom lite med pisken i rumpan. Efter denna "påminnelse" i det första sidförande steget gick det sedan alldeles utmärkt att gå skänkelvikning över hela diagonalen även för vänster skänkel! Det är verkligen de små detaljerna som gör underverken - nästan alltid!

När vi jobbat hästarna i trav på små volter i båda varven fick vi gå ut på spåret i höger varv men fortsätta rida hästarna högerställda samtidigt som de skulle trava långsamt i en lång, låg form. Ibland blev Feykir lite "hackig" i traven men då fick jag bara böja halsen lite mer inåt och driva, så att han slappnade av i sidan. Och genast blev traven bättre! När vi gjorde samma sak i vänster varv fick jag böja halsen ännu mer inåt och DRIVA för att han skulle behålla formen och verkligen ta i med vänster bak. Tillslut var vi faktiskt så duktiga att Sylvia tyckte jag kunde rida honom i liiite högre form "tänk mot tävlingsform och DRIV honom fram emot bettet". Kändes riktigt bra! Lite tempoväxlingar i trav hann vi också med och då fick jag instruktionen: "Sträck på dig och tänk frammåt!"

Som avslutning på lektionen fick vi galoppera. Vi fick börja i höger varv och det var jag tacksam för - det gör så mycket att först få den "i kroppen" innan jag ska rida vänster galopp! Fattade galopp ur samlad trav längs spåret och Feykir var riktigt, riktigt duktig! Han galopperade lugnt och bärigt med runda, härliga språng! Jag kunde hålla igång galoppen i flera varv utan att få problem med samlingen.

När vi bytte till vänster varv kom jag ihåg knepet från förra veckan: att starta ur samlad trav på volt, så att jag verkligen hade vänster bak med redan i fattningen. Den första fattningen gick riktigt bra och jag kunde behålla formen även om det blev lite för lite energi bakifrån efter en stund. Saktade av till trav, lösgjorde på volt och gjorde ny fattning. Tror det hände något med hästen bakom som skrämde Feykir lite, för han satte av i världens fart! Men jag lyckades krama ner honom i en låg form och nu var ju bakbenen verkligen med så det blev RIKTIGT bra galopp!!! Efter nästan ett varv bröt jag av till trav, lösgjorde på volt och ny fattning. "BRA fattning!!! skrek Sylvia. Och det kände jag verkligen - han var eftergiven, helt i balans och tog verkligen i bak! Hann bara med en galoppfattning till, men den blev inte dum den heller. Sedan satt jag av och promenerade runt ridbanan så att min duktiga häst fick pusta ut.

"Galoppen var bättre än förra veckan! sa Sylvia. (Och då tyckte vi ändå att det var ett STORT steg framåt redan då!)

Jag märker att all trav på volt är väldigt bra för galoppen! Och när jag får honom lösgjord i traven har jag med mig det in i galoppen. Tidigare har det alltid varit så att han blivit spänd av vänstergaloppen. I första fattningen kan han kännas OK, men när vi galopperat längs första långsidan och kommer till första kurvan har han spänt sig i vänstersidan och gått utåtställd genom kurvorna för att sedan tappa galoppen... Efter det nästan varit omöjligt att få honom riktigt lösgjord igen. Förra veckan kände jag fortfarande av det -när vi hade ridit första sträckan vänster galopp hade han monterat järnspettet i vänstersidan och det krävdes flera varv på liten volt i trav för att få honom att slappna av igen. Men succesivt krävdes det färre och färre varv på volten för att få honom lösgjord. Och idag räckte det med ett varv! Och när vi galopperade genom kurvorna böjde han innersidan istället!

Feykir var RIKTIGT svettig efter lektionen! När jag drog med en svettskrapa längs hals och bogar skvätte det faktiskt! Han och de andra fick stå kvar inne och torka - Sylvia skulle släppa ut dem igen till kvällsfodringen. Jag hade lite äpplen som Feykir fick mumsa på, eftersom han fått kraftfodret redan innan lektionen.

I morgon får han ledigt, för matte ska träna i varmvattenbassängen och streeeeetcha. Men på onsdag är det alltså dags för lektion igen! Oj, oj, oj - nu är jag så där "Feykir-hög" igen - och veckan har bara börjat!

Krutrök och Serrano!

Eftersom den DUMMA värken gjort att det inte blev någon ridning idag, får jag hitta på något annat att skriva om... så jag svänger på trollstaven och förvandlar bloggen till en matblogg! Matlagning är faktiskt, till skillnad från ridningen, något jag kan säga att jag är riktigt, riktigt bra på!

Matlagning är dessutom nästan det enda jag gör här hemma numera, eftersom jag faktiskt inte orkar mycket mer än att jobba, träna bassäng och rida. Det mesta som behöver göras i och runt huset får Johan tyvärr fixa... men jag kan i alla fall bjuda honom på god mat för det mesta!

Idag har jag lagat något riktigt, riktigt gott som faktiskt samtidigt är väldigt enkelt:

Kycklinglårfiléer med Krutrök och Serranoskinka

Du behöver:
8 kycklinglårfiléer
8 avlånga "tärningar" Krutrökost
4 skivor serranoskinka

Halvera skinkskivorna och rulla en runt varje ostbit. Lägg sedan en rulle i varje kycklinglårfilé och fäst ihop med tandpetare.

Bryn runt om i en stekpanna. (Och börja alltid med att bryna skarven, så håller filérullarna ihop bättre.) Lägg i en ungsform och tillaga i ugnen 225 grader, 20 minuter.

Om du inte skulle få tag i Krutrökost kan jag bara beklaga... men då får du ta Västerbottensost istället.

Har även sett varianter där man istället lindar skinkan utanpå den ostfyllda lårfilén. "Men det är inte rätt!" ;- )

Servera gärna dessa goda kycklingrullar med ett mos gjort på lika delar blomkål och romanesco, vilka kokats mjuka och sedan mixats med mixerstav och smaksatts med salt, peppar och några msk Lätt creme fraiche med vitlök. Då blir det en riktig LCHF (LowCarbHighFat) måltid! Annars är också klyftpotatis och ugnsrostade rotsaker gott till, påstår Johan.

Morgonfodring...

... är ingen "hit" efter en värknatt när jag i princip inte sovit mellan 01.30 och 05.30... Men klockan 07 en söndagmorgon är det ingen "hit" att ringa ut någon annan heller... Sylvia är i Kiruna i helgen och håller ridkurs och "alla vi andra" bor i stan så det är en bit att åka också... Alltså drack jag två stora koppar te, för att hålla mig vaken i bilen och åkte i alla fall.

Allt klär en skönhet - t o m en sådan här "rödgrön röra"!

En trevlig sak med morgonfodringen är i alla fall att man alltid känner sig så välkommen! Något glatt gnägg och många "hummanden" välkomnar så snart man kliver ur bilen! Det var en vacker morgon, med strålande sol. Fast vinden hetsade minusgraderna att anfalla så det gällde att vara snabb med högrepen för att hålla sig värmen!

Sylvia har ett sinnrikt system med ett inhägnat område utanför själva hagarna, där rundbalarna står. Där kan man också släppa hästar som för tillfället behöver få äta mer än de får i flocken, så att de har fri tillgång några timmar/dag. Just nu är det två från vallackflocken och tre ston som behöver extrautfodras, så man delar inhägnaden i två halvor. De båda vallackerna verkade inte riktigt ha fattat ännu vad som gällde, för jag hade faktiskt lite problem att få tag i dem! Stona var desto smartare, så snart jag öppnade grinden och ropade deras namn kom de tre damerna traskande ut genom grinden!

När alla hästar belåtet mumsade på sitt frukosthö meddelade jag Feykir att han får ledigt idag p g a dålig kvalitet på matte och så åkte jag hemåt igen för att förhoppningsvis kunna sova lite.

Från järnspett till gummiband - TILLSLUT!

Gårdagens regn- och slaskväder hade förbytts i nio minusgrader och en strålande sol som fick det tunna snölagret på marken att gnistra! Även detta kan dock vara Woodfield-väder har jag förstått av Linda. Eftersom rocken täcker hästens rygg och bakdel får man ta del av hästens värme - så hon rider visst i Woodfieldrock och vanliga ridbyxor hela vintern! Tyckte att det var en väldigt lämplig dag att testa detta - så det blev långkalsonger, ridbyxor och tre tröjor samt min rock. Efter ridpasset kunde jag konstatera att till nästa gång borde jag ha en tröja mindre, men ett par långkalsonger till.






Idag var vi tillbaka på ridbanan igen. Jag var INTE nöjd med gårdagens tölt längs vägen (efter Atli-kursen för två veckor sedan sätter jag ribban MYCKET högre) så nu ville jag verkligen jobba fram en lösgjord häst på volt!



Skrittade fram utan stigbyglar, i volter och serpentiner och var noga med att hela tiden"vakta" ytterbogen. Sedan jobbade vi trav lång och låg en stund till dess han kändes mjuk i sidorna.



Började voltarbetet med skritt och jobbade längre i båda varven innan jag gjorde övergång till tölt i höger varv. Han "låtsades" ge efter i sidan, men med Atlikursen fortfarande i relativt färskt minne lät jag mig inte luras - han kan betydligt bättre! Försökte tänka på att sitta bakåt ordentligt och hålla om med skänklarna (har fortfarande mycket att jobba med när det gäller sitsen!) och vara aktiv med innerskänkeln. TILLSLUT började han mjukna något i alla fall.



Bytte till vänster varv och nu var det plötsligt som att sitta på ett järnspett! Hur jag än jobbade ville han INTE trampa under sig ordentligt med inner bak. Det kändes som att jag hade ett ton i handen också... Kom efter en stund ihåg Atlis ord: "Det är innerskänkeln som ska lösa problemet! Och om han inte böjer sig för innerskänkeln får du förstärka med pisken och flytta honom ORDENTLIGT åt sidan för att sedan mjukna." Det krävdes flera sådana rejäla sidförflyttningar för att han skulle "släppa". Jag hade nästan gett upp när mitt järnspett plötsligt övergick i gummiband!



Vände genom volten och töltade i höger varv - nu var han riktigt mjuk där också! Bytte varv ofta för att behålla lösgjordheten och kunde sedan även tölta ett varv längs spåret med bibehållen lösgjordhet och eftergift! Avslutade med ännu ett Atliknep - att sakta ner till skritt genom att rida in på en volt. För att behålla hästen mjuk. Sedan fick Feykir skritta en lång stund med lång tygel för att pusta ut. Han sträckte verkligen ut överlinjen, det var nästan så jag trodde han skulle slå nosen i backen ibland! Hade väääldigt god lust att avsluta med att jobba trav lång och låg, för det skulle säkert gå väldigt bra nu - men lyckades behärska mig. När tölten äntligen funkat så bra borde han få avsluta som belöning!



Han är lite speciell Feykir - som kan gå i princip direkt från läge "järnspett" till läge "gummiband". Man får ingen förvarning alls! Ena sekunden känns det fortfarande som att den här hästen kommer att vara järnspett till dess han dör och nästan sekund sitter man på gummibandet istället och fattar knappt vad som hänt! Det gäller verkligen att inte ge upp i det där järnspettläget!



På senaste Atlikursen lyckades jag snabbare än någonsin med att få honom lösgjord och kunde äntligen ägna större delen av lektionerna att jobba med lösgjord häst. Så dagens ridpass måste ju betecknas som ett bakslag... Fast vi har ju mest tränat trav sedan den kursen, eftersom det var vår "läxa". Allt vi behöver träna på just nu kräver faktiskt möjlighet att göra volter... Jag kan inte få honom helt lösgjord i tölten om jag inte jobbar (en evighet) på volt. Jag kan inte få honom att jobba riktigt bra i lång, låg form i traven om jag inte kan lägga volter. Och jag kan inte rida bra vänstergalopp om jag inte först samlat honom tillräckligt på volt i trav... Det får nog helt enkelt bli mycket ridbana fram till nästa helg! Då kommer Atli igen - och vi vill ju inte skämma ut oss totalt!

Medan Feykir mumsade kraftfoder med fleecetäcke på var jag JÄTTEDUKTIG och städade i mitt stallskåp. Det finns ett förrår i samma hus som Josefshallen, där vi kan förvara hästutrustning som inte ryms i stallet. Jag har ett STORT skåp i aluminium som ett företag i Kiruna tillverkat efter min ritning. Det har hjul och på den tiden jag var frisk och stark brukade jag ha det i hästtransporten när Reykur och jag åkte på kurser och tävlingar. (Jag jobbade länge med den ritningen - för att verkligen tänka på alla detaljer. Hade dessutom fått tipset att ange alla mått i mm, för så gör visst proffsen. När jag lämnade den till företaget fick jag höra att det var den proffsigaste ritning de någonsin fått in - och han som skulle göra skåpet höll visst på att svimma när hans chef sa "Hon som gjort ritningen jobbar på bank!". Det är ju kul när man kan överraska!) Nu passade jag i alla fall på att röja i skåpet. Hade samlat på mig ett antal stora plastpåsar som jag kunde stoppa täcken och schabrak i - förhoppningsvis blir det lättare att hålla ordning i fortsättningen!

Tävlingshästar klarar sig bra på bara hö

Läste en intressant artikel i gårdagens Ridsport, vilken beskrev docent Anna Janssons studie om utfodring av hästar i träning. Hästar som enbart fick hösilage med högt näringsvärde jämfördes med hästar som fick en traditionell foderstat med 50 % kraftfoder och 50 % grovfoder av senare skörd ("normalt" näringsvärde).





Hästarna som bara fick ensilage uppvisade lägre mjölksyrahalt och lägre puls, vilket är ett mått på bättre prestationsförmåga. Studien motsade dessutom uppfattningen att hästar som enbart får grovfoder blir bukiga och går upp i vikt. Vilkskillnaden mellan grupperna låg nämligen på högst 3-5 kilo.





Studien genomfördes på travhästar i träning men som inte startade. Möjligen kan glukogenbildningen i muskulaturen bli för låg för starthästar med enbart grovfoder. Ansträngningsnivån var samtidigt högre än vad som begärs av de flesta hästar inom ridsporten.

Feykir och "Sillen" (Geisli) äter grovfoder vintern 07/08.

Vid ett tidigare försök med enbart grovfoder till hästar i träning blev resultaten mer negativa, men då användes grovfoder med sämre näringshalt än i detta försök. (Nu var energiinnehållet 10,5 MJ och andelen råprotein 13.5 %.) Hästarna i försöket fick 14 kg grovfoder/dygn. De åt dock inte allt, men plockade det finaste och optimerade på detta sätt energiintaget.



Hästarna som bara fick grovfoder hade också en större mängd blodplasma, vilket kan vara en fördel som vätskereserv vid svettning. Betydelsen av vätskebalansen varierar mellan olika hästsportgrenar.