En dam med attityd!

Hamingja är "en dam med attityd" - eller "temperament" som Atli brukar säga! Men han är alltid noga med att påpeka att det är hästarna med mycket temperament som brukar bli de mest uttrycksfulla tävlingshästarna - och jag tycker definitivt att det är en del av hennes charm!

Idag tränade vi samling vid hand. Det var egentligen inte en optimal dag för träning på ridbanan eftersom det snöade och den dm blöt snö som redan låg på banan klibbade fast i hovarna så att det blev halt... Men förra veckan blev det bara tre riddagar för mig och vi tränade inte från marken någon av dem och när denna vecka dessutom inleddes med två vilodagar p g a mattes skröpliga kropp kändes det som hög tid att lägga in ett sådant träningspass igen!

Jag börjar alltid i vänster varv, eftersom det är lättare. Först ryggar vi, till dess hon börjat trampa under sig och länga halsen. När jag sedan ber henne börja gå framåt kommer det många gånger en sådan reaktion som på den översta bilden. Men nästa sekund kan hon frusta så belåtet, med bibehållen samling, så den första reaktionen beror verkligen inte på att samlingen är obehaglig! Och jag är bara SÅ tacksam för att vi nu - peppar, peppar - kan träna på utan att hon får ont igen!

Den samlade skritten innebär ett statiskt muskelarbete, lite som när vi människor gör "plankan" tänker jag mig. Det är ju riktigt, riktigt jobbigt! Därför blir också pauserna oerhört viktiga, så efter en långsida i samlad skritt får hon sträcka ut sig ordentligt och slappna av så att mjölksyran ska lämna musklerna. Och efter tre sådana "plankan-långsidor" gör vi på samma sätt i höger varv. 

En svårighet i högervarvet är att det är svårare att hålla högerbogen på plats - i vänster varv "fångas den ju upp" av staketet. Men nu måste jag försöka hindra den från att skjuta ut samtidigt som jag vill ställa henne inåt för att stämma av att hon är helt avslappnad i nacken. Det är verkligen BETYDLIGT mycket knepigare att få till allt detta - och det är väl därför som jag inte lyckas hindra henne från att korta upp halsen lite för mycket... Det är bara för oss att träna vidare alltså!

Hamingja har gått utan ryggvärmaren de senaste dagarna, eftersom kardborren som jag limmat för att fästa den på insidan av ett ofodrat regntäcke hade lossnat. Men nu har jag istället testat att sy fast kardborren. Inte i regntäcket förståss, för då skulle det ju börja läcka, utan i ett tunt ylletäcke med bävernylonutsida. Det såg i alla fall väldigt lovande ut när jag först satte på henne ylletäcket och sedan det ofodrade regntäcket utanpå (eftersom det är risk för snöblandat regn de närmaste dygnen). Men verkligt "facit" för hur det sitter får jag ju först när hon gått med det på något dygn eller två.

När vi även gosat en stund (hon tycker om att stå med sin mule i mina kupade händer och mysa) fick hon sedan gå ut i hagen igen. Det har precis kommit en ny häst till Mariebäck, ett sto som heter Dotla och som Carola (mångårig medryttare på Gabriel) ska ha på foder. Till att börja med får hon gå i en hage bredvid hagen där Hamingjas flock går. Eftersom alla hästarna är broddade känns det säkrast om de först får bekanta sig lite med varandra från var sin sida av ett staket! Hon ser i alla fall jättefin ut! Ett svart sto - jag fick ju Lára-vibbar så snart jag såg henne! Och hon verkar dessutom vara en social häst som "pratar" när man närmar sig hennes hage - det är trevligt tycker jag! Bildbevis på Mariebäcks nya "black beauty" kommer så snart jag fått tillfälle att fota henne i dagsljus!!!