Lever inte som jag lär just nu...

...eller också är det just vad jag gör, när Hamingja får gå med täcke i hagen. Trots att mitt utan jämförelse mest lästa och spridda blogginlägg handlar om att hästarna för det mesta INTE behöver något täcke...! Men i detta fall handlar det ju om att täcket faktiskt behövs - det fungerar som "hållare" för den ryggvärmare från BoT som hjälper till att öka blodcirkulationen i hennes krånglande bakdel.

Massör-Tomas har ju konstaterat att hennes långa rygg gör ryggslutet och bakdelen till en "svag länk" för henne där hon alltid haft problem med muskelspänningar vid de tillfällen under åren som han undersökt henne. Varför besvären blev så akuta i vintras får vi väl aldrig veta säkert, men mest troligt berodde det på att hon sin ålder (8 år) till trots hade en kraftig växtperiod. Plötsligt var hon överbyggd  (bakdelen var högre än framdelen) med mer än 5 cm! Ingen hade tydligen talat om för henne att även islandshästar brukar ha vuxit färdigt vid den åldern...!

Som tur var växte framdelen ikapp - så att hon inte behövde leva med de nackdelar en exteriör i "utförsbacke" innebär. MEN i samband med en sådan växtperiod blir skelettets tillväxtzoner kraftigt försvagade - för att det ö h t ska vara fysiskt möjligt att växa. Och Tomas förklarade för mig att i ett sådant skede kan det, om man har otur, räcka med att hon råkat trampa ner i ett hål när hon sprungit i hagen. Eller att hon varit på väg att bromsa ner farten men att broddarna huggit fast så att det blivit oväntat tvärstopp. Och i kombination med den långa ryggen har också området bak vid korset varit extra utsatt.

Det var verkligen en lättnad att Tomas i söndags kunde konstatera att Hamingja inte bara var i bättre skick än innan problemen blev akuta, utan t o m bättre än hon någonsin varit. "Det visar hur viktig träningen vid hand är för henne - för att bygga upp och bibehålla den stabilitet i rygg och bakdel som hon behöver för att hålla sig besvärsfri. Och ju mer vältränad hon blir desto bättre kommer musklerna i bakdelen att må!"

Just nu är vi dock i ett känsligt skede - dels p g a broddarna som visserligen är nödvändiga bl a för att undvika fatala fläkskador. Men som enligt Tomas påverkar rörelsemönstret på ett sätt som ökar belastningen på de utsatta musklerna. Och tiden när marken är frusen men innan snön kommit innebär också extra hög belastning. Det känns alltså minst lika viktigt nu med BoT för att undvika att problemen börjar komma tillbaka - som det gjorde tidigare när det handlade om att få problemen att minska!

Tomas rekommenderade dock att jag undviker längre viloperioder för Hamingja - hon behöver regelbunden styrketräning för att hålla sig fräsch. "Har du själv sämre perioder då du inte klarar att rida så är det bra om du i alla fall kan fortsätta träningen från marken med viss regelbundenhet. Hon svarar så oerhört bra på den så du bör ha som regel att träna vid hand varje vecka - men helt oftare om du behöver ta paus i ridningen."

Nu hade vi ju blivit lovade att den första snön skulle komma natten till idag, men vad ska jag säga...?! Ett tunt puder som nu i kväll bara ligger kvar fläckvis... Möjligen kan man ge SMHI poäng för försök...! Visst lyser det upp aningen i alla fall - men jag skulle gärna se att det kom några cm till så att vi fick ett heltäckande lager som dessutom ger ett underlag med svikt! Hamingja och jag tränade på ridbanan även ikväll, den var fortfarande OK under förutsättning att man inte red ute på spåret. Med uppvärmning i skrölt och sedan fokus på samling vid hand. Jag tycker vi var riktigt duktiga!!! Och under den sista sekvensen, när Hamingja verkligen samlat sig ordentligt hände samma sak som igår: hon började frusta så oerhört belåtet! Ett härligt tecken på att arbetet fick henne att må bra trots att det var krävande styrketräning!

När jag suttit upp i sadeln igen fortsatte vi på samma sätt, med halt och ryggning för säte och vikt följt av samlad skritt. Samlad tölt stod jag däremot över, men det kändes som att Hamingja verkligen vinklade in bakbenen riktigt, riktigt bra i den samlade skritten så jag tycker det blev ett träningspass av hög kvalitet även om vi nästan "bara" red skritt. När hon sedan fick hellång tygel slappnade hon verkligen av och sträckte ut så att mulen nästan nuddade marken medan vi skrittade av. Det är verkligen inte helt självklart med denna reaktion på en häst med så oerhört mycket flyktinstinkt som hon har... Men ett tydligt kvitto på att träningen inte skapat någon psykisk stress hos henne!