Atlikkurs dag 2 - och vi har 49 ridpass kvar!

Så här såg det ut när vi hade Atlikurs för en dryg månad sedan - och komplettera bara med lite snöblandat regn i tanken så har du en bild från idag..!

Jag har ju varit väldigt kritisk mot SHMI för de senaste dagarnas regnväder... I morse var det i alla fall vitt på marken och regnet var snöblandat - så jag kände att det kanske var dags att prova med positiv förstärkning... för det var ju ändå ett liiiitet steg åt rätt håll! 

När Hamingja skoddes med vinterskor för ett par veckor sedan hade det inte hunnit komma någon snö, så jag vågade inte sätta snösulor. Har hört skräckhistorier hur lera som packats under snösulorna medfört hovbölder...så jag ville vänta med dem till dess det är dags att sko om nästa gång. Men med dagens snömodd hade det ju känts VÄLDIGT bra med snösulor...! Ispirerad av Carro testade jag att spraya pälsglans i hovarna och vi klarade oss från "styltor" - men det är ju möjligt att vi gjort det även utan spray också. 

Atli inledde lektionen med att säga att jag i princip skulle göra precis som under lektionen igår - bara med tillägget att Hamingja skulle få inleda med att korsa bakbenen i skritt på volt. Efter några sekvenser av detta i båda varven fick jag instruktionen att börja varva mellan att korsa bak i skritt några steg och sedan låta henne rulla över i tölt en kort stund för att sedan sakta av till skritt igen och korsa bak... o s v. Det var VÄLDIGT effektivt! Atli kommenterade att hon nu var ren i takten redan från start och snart började hon också frusta avslappnat! Jag avrundade uppvärmningen med att rida lite "kringelikrokar" över ridbanan för att stämma av att hon var tillräckligt lösgjord för att "följa med" mig "åt alla håll" utan något motstånd. 

Efter detta var vi redo att övergå till arbetet med samling från marken - alltså det man ser på bilden ovan. Nu blev det inte alls lika mycket jämfotahopp med frambenen som igår, vilket är ett steg i rätt riktning! Under förra kursen såg sig Atli flera gånger tvungen att hjälpa till med att "skapa energi" genom att lägga en pisk mot Hamingjas bakdel. Men idag var han uppenbarligen nöjd med den energi som jag kunde skapa själv - även detta ett steg framåt alltså!

När jag sedan satt upp i sadeln igen gick det riktigt, riktigt bra att först rida samlad skritt och sedan mjuka övergångar till samlad tölt! Jag behövde i princip bara använda sätet för att bromsa upp energin bakifrån, medan tyglarna var lösa när de inte användes till att hålla henne "lös i sidorna" genom att ställa lätt höger resp vänster. Det kändes verkligen JÄTTEBRA att hon kunde vara så nöjd och harmonisk trots att hon verkligen behövde ta i med bakbenen - uppenbarligen inget som gjorde ont eller var obehagligt!!!

Ganska snart fick hon också sträcka ut igen, först i tölt och sedan i trav för att varva ner. "Det här var ett PERFEKT ridpass! sa Atli. Efter 50 till med samma upplägg kommer hon att vara redo för ännu mera samling och börja bära upp sig på ett ännu flottare sätt!" Jag konstaterade att jag under hösten ibland känt mig fantasilös när jag haft ett och samma upplägg på i princip alla de pass vi ridit på ridbanan. Men det har ju alldeles uppenbart varit bra för Haminjga! Både för att hon har fått arbeta med rätt muskler och dessutom har det ju - som Atli också påpekade - inneburit att hon nu i helgen varit så avslappnad och fokuserad redan från start i o m att hon känt sig trygg med vad som kommer att hända. 

Att "otack är världens lön" blev sedan tyvärr alldeles tydligt för stackars Hamingja...som TROTS att hon varit så JÄTTEDUKTIG under lektionen inte fick gå ut i hagen igen utan finna sig i att stå i en box och "mögla" i väntan på dagens andra lektion... Jag ville nämligen för säkerhets skull låta henne stå med BoT skydd inte bara på ryggen utan även på haserna samtidigt som jag ville minimera risken för att hon skulle få mer skavsår av dem... Och även om hon inte är särskilt förtjust i att stå på box så räknade jag med att hon i alla fall skulle hålla sig mer stilla där än om hon fått gå ut i hagen.

När det sedan var dags för vår andra lektion sa Atli: "Det är ju väldigt praktiskt att du har ridit så länge för mig - för du vet ju själv vad du ska göra! Rid på så säger jag bara till om det är något jag tycker du ska ändra på!" Så brukar han ofta säga när man ska rida kursens sista lektion "För i morgon kommer jag ju inte att vara här och då MÅSTE du klara dig på egen hand." Men nu fick jag alltså det förtroendet redan dag två! Och vi är ju dessutom i ett läge där det främst handlar om att jobba vidare på samma sätt som hittills, för att Hamingja längre fram ska vara redo för större utmaningar. 

Jag gjorde därför på samma sätt som under förmiddagen med uppvärmningen. Under det efterföljande arbetet vid hand tyckte Atli att det var dags att börja korrigera hennes små jämfotahopp med frambenen genom en lite tydligare förhållning med tyglarna. Och när jag sedan satt i sadeln igen och övergångarna från samlad skritt till dito tölt flöt lika bra som på förmiddagen sa han efter en stund att jag skulle låta henne "flyta på" i tölt en längre stund och i ett något högre tempo som omväxling.  Hamingja kändes nu så oerhört lösgjord och fin att inte ville "överrida" utan ganska snart lät henne börja sträcka ut överlinjen och varva ner, först i tölt och sedan i trav. 

Lektionen var egentligen inte slut riktigt ännu, men man ska ju försöka sluta när man är på topp! Atli och jag han samtala en lite längre stund istället och han höll med om min bedömning att det varit rätt att avrunda för dagen. "Fortsätt att träna henne utifrån samma upplägg framöver!" sa han. "Du ska förståss inte rida på ridbanan hela tiden - men låt ridpassen ha motsvarande upplägg även när du rider ut. Nästa steg i utvecklingen blir att be om ÄNNU mer energi bakifrån - som när du klarar av att fånga upp den kommer att innebära att hon bär upp sig ÄNNU bättre i tölten. Men där är hon inte ännu - hon måste bli tillräckligt stark först - så vänta med det till våren!" Efter förmiddagens lektion sa han ju att jag skulle rida ytterligare 50 ridpass på samma sätt - och nu borde vi ju ha 49 kvar... M a o vet Hamingja och jag vad vi ska göra i vinter! 

I o m att ridningen fungerat så bra idag kändes det på många sätt som om det var sista kursdagen - men vi ska ju få fortsätta att rida en dag till. Så ROLIGT!!! Nu fick också Hamingja ÄNTLIGEN gå tillbaka ut i hagen igen. Då satt ryggvärmaren åter på - medan hasskydden fick följa med hem för en liten justering m h a symaskinen. Jag ska testa att fodra med fleecetyg längs överkanten eftersom det verkar vara den som orsakat skavsåret - så hoppas jag att de ska fungera bättre sedan!