Väl i stallet hade "dunderpillret" börjat verka - så jag hade inte längre lika ont. Dessutom letade jag fram mina BoT-handskar - välgörande för smärtande händer! Hamingja verkade också känna av gårdagens ansträngningar, fast som tur var bara i form av lite stela muskler. Så jag fick ge henne lite extra tid med uppvärmning - självklart extra mycket "korsa bakben-stretching" innan hon började frusta riktigt avslappnat i tölten.
När det sedan var dags att arbeta henne från marken visade hon en hel del humör genom att både studsa med frambenen och slå bakut några gånger. Men där emellan frustade hon så belåtet, så det var tydligt att reaktionerna snarare var ett utslag av hennes temperament och inte tecken på obehag. (Här föreslog mobilens autocorrect att jag skulle skriva "inga ex-kenyaner" men jag håller nog ändå fast vid orden "inga tecken"...!)
Precis som igår lät Atli mig rida väldigt självständigt, men under markarbetet kom han och förstärkte med lite smackningar, något pet med pisken på bakdelen samt massor av beröm när detta resulterade i att Hami samlade sig lite extra.
När jag åter satt i sadeln kunde jag än en gång konstatera hur lätt det numera går att även uppsuttet samla Hamingja med enbart små lätta hjälper. Och lyckas jag dessutom vinkla mitt bäcken rätt "växer" hon ytterligare några cm framför mig!
Jag fick rida några övergångar från samlad skritt till tölt och sedan låta henne rulla på en stund i tölt med mycket energi utan att det gick för fort. Efter detta fick jag rida sekvenser med samlad skritt varvat med att låta henne sträcka ut igen på längre tyglar, istället för att göra övergång till tölt. Precis som jag kommit på att jag kan göra för att träna samlad skritt när vi rider ut och jag inte arbetar från marken.
När vi sedan gick över i tölt igen kändes hon riktigt, riktigt fin - trevlig samling och bärighet samtidigt som hon kändes riktigt lösgjord! HÄRLIGT!!! Som avslutning fick hon sedan sträcka ut i tölt först och sedan trav. "Det är alltid ett gott tecken när man ser att hästen trivs med sin ryttare - och hon trivs verkligen med dig nu! sa Atli. "Inga protester längre, bara lite tecken på temperament... träna på så här så kommer du att ha en riktigt flott häst till våren!"
Min duktiga häst fick förstås äta kraftfoder och sedan vågade jag mig på att släppa ut henne i hagen med hasskydden på. Nu hade jag nämligen fodrat dem med fleece högst upp på insidan - vilket verkar vara det område som gett skavsår när skyddet efter en stunds användning glidit ner lite. Och detta var ju ett utmärkt tillfälle att se om den extra buntningen verkade fungera!
Själv hade jag blivit REJÄLT svettig av ridlektionen, vilket var alldeles utmärkt med tanke på dagens dåliga hälsotillstånd. Träning som höjer blodcirkulationen ge nämligen viss smärtlindring och i kombination med "dunderpillret" jag tagit på morgonen samt att jag nu var så "Hamingjahög" kändes det inte alls som en omöjlighet att orka ytterligare en lektion idag! Men den mesta tiden av timmarna fram till nästa lektion såg jag till att tillbringa i en fåtölj i Josefshallen - för att inte utmana kroppen i onödan.
Hamingja själv var snarare rejält trött än hög när det var dags för helgens sista lektion... Hennes hagkompisar stod alla uppe vid grinden och hoppades väl på mat, medan Hamingja inte syntes till någonstans... Uppenbarligen hade hon förträngt att hon är ett flockdjur för tillslut hittade jag henne stående ensam bakom vindskyddet - antagligen i förhoppningen att matte inte skulle hitta henne för ÄNNU ett arbetspass denna helg...
Innan lektionen började berättade Atli att han själv rehabiliterat bl a en häst som p g a problem i bogen varit halt i 2,5 år. Det tog honom tre år - men sedan tävlade han hästen på Landsmot med bra resultat. "Den största motståndaren du har är stress - en stressad häst kommer aldrig att arbeta på ett sätt som får dess kropp att må bra. En häst som varit skadad behöver arbeta för att bygga upp sin kropp igen - men den måste vara lugn och avslappnad för att kunna göra det arbetet."
Och i det här läget var Hamingja faktiskt lite väl lugn och avslappnad - hon kändes nästan lite slö i början när vi skulle skritta på volten och flytta ut bakdelen och det tog en liten stund för mig att "väcka" henne. Men sedan kom hon igång och jobbade riktigt bra under markarbetet. Jag får dock erkänna att jag själv blev liiite distraherad av att Atli just då red Carros fina Freyr (som Atli tävlade tidigare) - det är verkligen en HÄFTIG häst som det inte är helt lätt att slita blicken ifrån...!!!
När jag åter satt i sadeln kunde jag än en gång konstatera hur bra det nu fungerar att rida samlad skritt enbart för lätta hjälper - det är riktigt, riktigt roligt!!! Och ju bättre vi blir på samlad skritt desto bättre kan vi bli på samlad tölt! Det har varit väldigt små variationer mellan lektionerna jag ridit för Atli den sista tiden - men det gör ju att jag känner mig väldigt trygg i hur jag ska fortsätta träna Hamingja på egen hand framöver!
Detta är ju dessutom precis i linje med vad massören ordinerat: att undvika länge viloperioder utan behålla och förbättra styrkan i de muskler som hon ska bära upp sig med - hela tiden med en stor dos av arbete från marken. Så ROLIGT vi ska ha - min FINA häst och jag!!! Fast först blir det några vilodagar - det behöver Hamingja och det behöver definitivt hennes matte!
Min duktiga häst fick förstås äta kraftfoder och sedan vågade jag mig på att släppa ut henne i hagen med hasskydden på. Nu hade jag nämligen fodrat dem med fleece högst upp på insidan - vilket verkar vara det område som gett skavsår när skyddet efter en stunds användning glidit ner lite. Och detta var ju ett utmärkt tillfälle att se om den extra buntningen verkade fungera!
Själv hade jag blivit REJÄLT svettig av ridlektionen, vilket var alldeles utmärkt med tanke på dagens dåliga hälsotillstånd. Träning som höjer blodcirkulationen ge nämligen viss smärtlindring och i kombination med "dunderpillret" jag tagit på morgonen samt att jag nu var så "Hamingjahög" kändes det inte alls som en omöjlighet att orka ytterligare en lektion idag! Men den mesta tiden av timmarna fram till nästa lektion såg jag till att tillbringa i en fåtölj i Josefshallen - för att inte utmana kroppen i onödan.
Hamingja själv var snarare rejält trött än hög när det var dags för helgens sista lektion... Hennes hagkompisar stod alla uppe vid grinden och hoppades väl på mat, medan Hamingja inte syntes till någonstans... Uppenbarligen hade hon förträngt att hon är ett flockdjur för tillslut hittade jag henne stående ensam bakom vindskyddet - antagligen i förhoppningen att matte inte skulle hitta henne för ÄNNU ett arbetspass denna helg...
Innan lektionen började berättade Atli att han själv rehabiliterat bl a en häst som p g a problem i bogen varit halt i 2,5 år. Det tog honom tre år - men sedan tävlade han hästen på Landsmot med bra resultat. "Den största motståndaren du har är stress - en stressad häst kommer aldrig att arbeta på ett sätt som får dess kropp att må bra. En häst som varit skadad behöver arbeta för att bygga upp sin kropp igen - men den måste vara lugn och avslappnad för att kunna göra det arbetet."
Carro på sin fina Freyr red lektion samtidigt som oss idag.
Och i det här läget var Hamingja faktiskt lite väl lugn och avslappnad - hon kändes nästan lite slö i början när vi skulle skritta på volten och flytta ut bakdelen och det tog en liten stund för mig att "väcka" henne. Men sedan kom hon igång och jobbade riktigt bra under markarbetet. Jag får dock erkänna att jag själv blev liiite distraherad av att Atli just då red Carros fina Freyr (som Atli tävlade tidigare) - det är verkligen en HÄFTIG häst som det inte är helt lätt att slita blicken ifrån...!!!
När jag åter satt i sadeln kunde jag än en gång konstatera hur bra det nu fungerar att rida samlad skritt enbart för lätta hjälper - det är riktigt, riktigt roligt!!! Och ju bättre vi blir på samlad skritt desto bättre kan vi bli på samlad tölt! Det har varit väldigt små variationer mellan lektionerna jag ridit för Atli den sista tiden - men det gör ju att jag känner mig väldigt trygg i hur jag ska fortsätta träna Hamingja på egen hand framöver!
Atli är ju inte bara en extremt skicklig ryttare och hästtränare - han är dessutom så fantastiskt pedagogisk och EXTREMT mån om att man som elev hela tiden ska förstå VARFÖR man ska göra det han ber en göra. "Nästa vecka är jag ju inte här och då måste du själv veta hur du ska hantera de reaktioner du får från din häst! brukar han säga. Varje lektion för honom börjar och avslutas med lite "teori" kring vad vi gjort tidigare, vad som hände då och varför samt vad som därför blir nästa steg.
Nu kommer vi att ha ett kursuppehåll fram till i mars, eftersom det blir allt för vanskligt att planera in utomhuskurs under de närmaste månaderna. Men Atli lät mycket nöjd när jag förklarade att jag inte tänker ge Hamingja någon längre vintervila utan rida på "som vanligt" så länge det inte är allt för kallt för min kropp (jag brukar dra gränsen för egen del vid -25). "Träna vidare som vi gjort nu - med samma upplägg när du rider ut som på ridbanan - så kommer hon i mars att vara redo för en ännu högre grad av samling!"
Detta är ju dessutom precis i linje med vad massören ordinerat: att undvika länge viloperioder utan behålla och förbättra styrkan i de muskler som hon ska bära upp sig med - hela tiden med en stor dos av arbete från marken. Så ROLIGT vi ska ha - min FINA häst och jag!!! Fast först blir det några vilodagar - det behöver Hamingja och det behöver definitivt hennes matte!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar