Torrbergsrundan i härlig vintersol!

Det är alltid härligt att kunna rida i dagsljus! Idag var det dessutom solsken så Hamingja ville passa på att bli fotograferad med "dagens outfit"! Här har hon ett så läckert schabrak i grå "metallic" - det har jag "fyndat" när jag rensat i mina egna gömmor!

Med fem minusgrader kändes det som ett perfekt tillfälle att rida "Torrbergsvägen-rundan" som jag valde bort igår p g a risken för "styltsnö". Inledde med lite voltarbete utanför stallet, för att hon både skulle få böja sig ordentligt och korsa bakbenen. När vi sedan red iväg längs den högra vägen bakom vägbommen visade Hamingja att det minsann inte bara var Reykur som kunde tölta i djupsnö! Nu var snödjupet visserligen bara en knapp dm - men jag hade ändå räknat med att hon skulle välja trav när jag red på hellånga tyglar... men Hamingja var uppenbarligen på tölthumör!

När vi svängde upp till vänster, strax innan vändplanen, gjorde vi en galoppfattning från halt som vi brukar. Oj, vilket "drag under galoscherna" det blev!!! Dessutom bjöd Hamingja på en riktigt trevlig form i (höger-)galoppen! Men så hade jag också vågat korta tyglarna tillräckligt - det är ju när jag "fegar ut" och låter henne vara lite friare i formen i galoppfattningen som jag stjälper istället för hjälper...

Längs stigen genom skogen varvade vi skritt och trav och jag kunde konstatera att Hamingja faktiskt börjar bli lite mer "terrängsmart" så att hon självmant anpassar farten till underlaget. Me like!!! Framme vid Torrbergsvägen stod det sedan GALOPP skrivet med STORA bokstäver - det var Hamingja och jag HELT ense om! Det blev flera intervaller i båda galopperna, med "naturliga" avbrott när fröken plötsligt fick syn på nya timmerhögar som lagts upp på båda sidor av vägen. 

På ett ställe var det också ett helt nytt kalhygge på höger sida av vägen och i slutet av hygget stod det en arbetsvagn samt två STORA skogsmaskiner. Till min förvåning ville Hamingja gärna gå in just där, men jag förklarade att vi skulle fortsätta längs vägen till dess vi kom till stigen som går tillbaka till Mariebäck. 

Efter ytterligare en galoppintervall fram till vad jag trodde skulle vara vår stig kunde jag dock konstatera att vi hade ridit för långt... Vi vände tillbaka till skogsmaskinerna och arbetsboden där jag kunde konstatera att de stod just på vår stig - och därmed dolde den väldigt effektivt. Hamingja hade m a o haft HELT rätt! Och även om utrymmet mellan den inre av skogsmaskinerna och snårskogen inte var mycket mer än en hästbredd så var det inga problem att ta sig förbi när man väl visste var man skulle ta vägen!

Sedan vi svängt in genom skogen igen blev det mycket skritt - men det passade ju bra efter alla våra galopper tidigare. Just därför brukar jag också välja att rida rundan medsols så här - för då kommer den långa sträckan med "skritterräng" under senare delen av ridturen. Väl tillbaka på skogsvägen ovanför vägbommen tänkte jag att det kunde passa bra med tölt på långa tyglar som nedvarvning. Men till skillnad mot när vi red iväg var Hamingja inte alls på det humöret - utan hon tyckte absolut att vi skulle trava. Och det tyckte hon dessutom skulle gå FORT, så jag fick jobba en hel del innan vi kunde enas om att det var långsamt nedvarvningstempo som gällde. 

Sedan fick hon stå i boxen med sina BoT-skydd på en stund innan det var dags att gå ut och äta lunchhö. Ryggvärmarens kardborrband har ju varit fastlimmat på insidan av ett ofodrat regntäcke, men textillimmet klarar uppenbarligen inte de temperaturväxlingar som ett hästtäcke utsätts för så det hade lossnat... Den fick därför följa med mig hem för att jag ska testa en annan konstruktion. 

Jag valde att limma först eftersom jag inte ville sy i regntäcket och därmed göra att det kunde släppa igenom vatten... Men en kompis berättade att hon sytt fast kardborren på insidan av ett tunt bomullstäcke vilket hon kan använda under ett annat täcke om hästen ska få gå ut. Jag tänker nu testa något liknande. Fast ett bomullstäcke känns ju inte alls bra att lägga på en häst som är blöt av nederbörd eller svettig för då kyler det och effekten kan bli tvärt om mot vad jag massören rekommenderat för Hamingjas muskler i bakdelen...

Min första tanke var därför att sy fast kardborren i ett fleecetäcke - men sedan insåg jag att det borde vara mest optimalt med ett täcke i tunn ull eftersom detta material värmer även när det är blött. Jag vet ju dessutom vilken skillnad det är på en fleecetröja och en ulltröja när man åker till ett varmt land - fleecetröjan blir snabbt obehagligt varm medan ulltröjan anpassar sig till både kyla och värme på ett HELT annat sätt! Och i mina "gömmor" med hästutrustning råkar det bl a finnas ett ulltäcke - med yta av bävernylon som gör att det inte fastnar så mycket snö eller skräp på det. Nu gäller det bara att det är tillräckligt tunt för att symaskinen ska klara av att sy i det! Håll tummarna!