We´re going off road!!!

Bara 0-gradigt idag men ISANDE vindar när Hamingja och jag red ut - det börjar definitivt vara dags att plocka fram vinterhjälmen (nej, "superventilerande" är inte optimalt för en ridhjälm vintertid...!) Att byta de vanliga metallstigbyglarna mot vintervarianten i composit, samt leta fram thermobyxorna känns också som en bra idé!

Det verkar som om större delen av Sverige har fått mer snö än vad vi har här vid Norrbottenskusten... För min del hade jag GÄRNA haft någon dm snö i alla fall så att underlaget blev mer skonsamt för Hamingjas känsliga bakdel. Idag valde jag att rida vår tidigare "rehabrunda" genom skogen bort till Torrbergsvägen och tillbaka. Längs den första delen av skogsvägen till höger bakom bommen var underlaget så hårt att det hördes ett tydligt klapper från Hamingjas hovar, så där skrittade vi bara. 

Men när vi strax innan vänplanen svängde upp på den lilla vägen till vänster var underlaget inte riktigt lika stumt. Jag vågade mig på en galopp - och när jag såg till att vi höll oss på den gräsbevuxna mittsträngen var det så sviktande underlag att hovslagen knappt hördes ens i galoppen! Passade därför på att skritta tillbaka och ta en galopp till på samma sträcka.

När vi sedan kom in i skogen visade det sig däremot inte vara så hårdfruset som jag hade väntat mig. Jag trodde att de sanka partierna skulle vara igenfrusna nu, men de var de inte... vilket å andra sidan hade fördelen att det även här var ett sviktande underlag, så det blev en hel del trav resp tölt innan vi var framme vid Torrbergsvägen där vi vände hemåt igen. Det blev ytterligare en galoppintervall under hemvägen. 

Fast man kan nog säga att jag sparade det bästa till sist: för när vi var tillbaka nere på skogsvägen igen använde vi den sista sträckan hem till att träna samlad skritt. Både Hamingja och jag har blivit VÄLDIGT mycket bättre på detta under den senaste tiden! En mycket lyckosam kombination av att hon lärt sig vad som förväntas och blivit så pass mycket starkare att hon klarar av det lättare samtidigt som matte lärt sig att be om samling utan att (som tidigare) hamna i ett läge där jag bara "klämmer åt" med skänklarna och hela jag blir stel som ett järnspett. Nu kan vi tillsammans "leka fram" samling i skritten - och göra det så att vi båda bara spänner de muskler som behöver vara spända medan vi är avslappnade i övrigt!

Vi hann med flera sekvenser samlad skritt, där jag även red några steg sluta då och då för att bibehålla/öka samlingen. Där emellan fick hon sträcka ut på hellånga tyglar, precis som när vi tränar från marken. Arbetet med samling innebär ju ett statisk arbete för musklerna så det är viktigt att man ger dem vilopauser då och då! Riktigt, riktigt bra kändes det att inse att vi kan jobba så här pass bra med samlingen även när vi rider ut och inte bara när jag arbetar henne från marken med stöd av ridbanans staket!