Två systrar - Haminga och Hremsa - och bakom dem en Lára-avkomma: Litlamin!
Hamingja och jag red även idag upp bakom vägbommen, men idag valde vi den vänstra skogsvägen istället. Med 9 minusgrader (kallast hittills i vinter) och fortfarande bara ytterst lite snö ville jag inte riskera att överanstränga Hamingja så vi red nästan bara skritt - fast det var verkligen inte så "bara"...!
Jag satsade nämligen på att träna samlad skritt och nu klarar jag att samla henne så pass mycket att hon "studsar" med frambenen då och då - även när jag sitter på hennes rygg! Möjligen blir det ett "snäpp" mer samling när jag arbetar henne vid hand - men nu hade hon istället mig att bära upp på ryggen så jag tror det blev minst lika krävande styrketräning på detta sätt!
Samlingen innebär ju ett statiskt muskelarbete, vilket kan jämföras med när vi människor kör "plankan". Så precis som när vi arbetar vid hand fick hon sträcka ut på hellånga tyglar emellanåt - och då frustades det VÄLDIGT belåtet!!! Vi hann med ganska många sekvenser samlad skritt innan vi var framme vid vändplanen. Där passade vi på att jobba på volt - också i skritt - och flytta undan för innerskänkeln för att hon skulle korsa över ordentligt med inner bak.
Vi började på volten i höger varv och när hon sedan även i vänstervarvet slappnade av och korsade så kom den härligt låååååånga halsen! Med det utgångsläget började vi rida hemåt, först i en samlad skritt där hon bar upp sig ÄNNU bättre än tidigare idag! Efter en stund kunde jag inte hålla mig, jag ökade drivningen och lät henne öka tempot aaaaaaningen så att hon gick över i microtölt. Vi kunde bibehålla bärigheten och hon töltade med hög grad av samling nästan i skrittempo på helt lös tygel! Bara någon gång ibland behövde jag vibrera lite, lite med högerhandens fingrar för att hon åter skulle vara helt avslappnad i nacken. HÄFTIG KÄNSLA!!!
Jag hade ju gärna velat behålla denna känsla hur länge som helst men lyckades faktiskt förmå mig att sakta av till skritt igen innan vi började tappa samlingen. Duktig Anna! Och det var ingen tvekan om att Hamingja hade fått styrketräna rejält - för nu åkte mulen ner i marken under upprepade frustingar! På hemvägen är det verkligen inte alltid hon har ro att sträcka ut så ordentligt utan hellånga tyglar kan resultera i att hon taktar fram med huvudet i vädret... Men inte idag alltså! När jag kört "plankan" vill jag också vila!!!
Och när jag nu lyckades avsluta medan känslan var på topp så lät jag henne skritta på långa tyglar hela vägen tillbaka hem som välförtjänt belöning! Det är så ROLIGT att vi kan arbeta så pass bra med samlingen även utanför ridbanan nu!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar