Häst med både hängslen och livrem!

Idag red Hamingja och jag upp längs den vänstra skogsvägen ovanför vägbommen. Vi har fått ytterligare någon cm snö men jag skulle vilja ha ett par cm till innan jag ger mig ut längs bilvägen igen - ännu känns underlaget där för stumt. Men efter skogsvägen är det lite mjukare i alla fall - så hennes hovslag hördes inte så mycket när vi värmde upp i tölt med låååång hals.

Ungefär halvvägs bort till vändplanen finns det en liten väg in till vänster, där jag ofta red med Feykir. Men de senaste åren har den vuxit igen så mycket att den inte fungerat som ridväg... Fast nu har de kört där med något slags dikesputs och efter det har den sett betydligt mer framkomlig ut igen. Ännu bättre skulle det ha varit om de dessutom hade tagit undan allt sly som de slagit ikull och inte bara lämnat det liggandes kors och tvärs över vägen...

Idag bestämde jag mig för att testa om den trots allt kunde fungera som ridväg igen. Det skulle ju vara bra träning för Hamingja att ta sig fram utan att snubbla! Vi började med skritt men sedan blev jag lite djärvare och övergick till trav, vilket visade sig fungera över förväntan! Man kommer inte runt efter denna väg utan får vända och rida samma väg tillbaka och när vi gjorde det vågade jag faktiskt prova med trav igen. Och Hamingja imponerade på matte genom att behålla vårt lugna travtempo och inte heller snubbla en enda gång trots att hon förväntades ta sig fram genom något som mest såg ut som "plockepinn"!

Tillbaka ute på den lite större skogsvägen fortsatte vi upp till vändplanen där vi jobbade med skritt på volt medan vi omväxlande flyttade bakdelen inåt resp utåt. När vi kommit så pass långt i rehabiliteringen att jag vågade börja be henne om korsade bakben under ridningen så kändes hon verkligen ringrostig på detta område... men nu verkade det hur lätt som helst för henne!

Under hemvägen blev det sedan mycket arbete med samling. Först sekvenser med halt, rygga och samlad skritt - och jag förundrades över hur bra det fungerar att samla henne, med bibehållen lösgjordhet, genom att vinkla mitt bäcken framåt! När inte matte förvandlas till ett järnspett så behöver inte Hamingja göra det heller! Och även om det visat sig att Hamingja mår väldigt bra av att vi arbetar med samlingen från marken så är det ännu bättre för mig att arbeta med den samlade skritten uppsuttet. För då får jag tillfälle att "nöta in" tekniken som jag sedan behöver för att rida samlad tölt.

Vi övergick också till att rida övergångar från samlad skritt till samlad tölt - och då blir det ju väldigt tydligt att jag verkligen behöver träna mer på samlingen i skritt innan ridningen verkligen sitter i ryggmärgen på mig tillräckligt för att fungera även när tempot blir lite högre.

Här om dagen kom äntligen det nya hasskyddet jag beställt, så efter dagens träningspass fick Hamingja gå ut i hagen med BoT-värmare både på ryggen och båda haserna. Ungefär som att ha både hängslen och livrem! Vilket förhoppningsvis ska kompensera för både den ändring av rörelsemönstret som hennes broddar orsakar och att det för Norrbotten så ynkliga snötäcket innebär att ridunderlaget fortfarande är så stumt. För när vi nu kommit så här långt i rehabiliteringen vill jag verkligen INTE ha några fler bakslag...!!!