Man menar så väl...men ställer till det för både häst och hönor... :-(

Hamingja med sina hasskydd från Back on Track - men nu blir det paus från dem...

Två dagar med regn och HÅRDA vindar har inte varit skonsamt mot vårt tunna snötäcke... och inte mot min kropp heller... I det senare fallet var natten till igår värst. Men i natt fick jag sova BETYDLIGT bättre så idag orkade jag även åka till stallet efter jobbet! För att, trots det isiga underlaget, ge Hamingja bästa möjliga förberedelse inför helgens Atlikurs bestämde jag mig för ett träningspass då jag enbart jobbade henne från marken.

Förutom ryggvärmaren har Hamingja även fått använda sina hasskydd de senaste dagarna - allt för att motverka att det hårda underlaget i kombination med broddarna skulle öka hennes muskelproblem igen. Men idag upptäckte jag att hon åter fått skavsår av det vänstra skyddet, på samma ställe som i somras. :-( I o m att det inte blivit likadant på andra benet antar jag att pälsen fortfarande måste ha varit betydligt tunnare där men att detta dolts så väl av den all päls hon har runt omkring att jag helt enkelt inte märkt det. För annars borde det väl varit samma problem på båda benen...?!

Hur som helst får vi förstås ta paus från skydden... Vilket inte är helt optimalt eftersom massören särskilt rekommenderade att jag skulle använda dem i samband med ridkurser då belastningen blir extra intensiv under några dagar. Men jag får väl försöka låta henne stå i stallet med dem på både före och efter varje lektion så hinner de ha lite effekt i alla fall. För i stallet rör hon sig ju inte lika mycket som i hagen.

Det känns verkligen inte kul att behöva inse att man orsakat skavsår för sin fina häst... Men det var ju i all välmening i alla fall... Och som "plåster på såren" fick hon faktiskt slippa sadeln idag istället! Precis som lillebror Hector har Hamingja lite sadeltvång, även om det är OERHÖRT lindrigt jämfört med Lára! Men eftersom det var så isigt och hårt underlag idag ville jag inte rida henne alls utan enbart träna samling vid hand.

Brydde mig inte ens om att tända belysningen på ridbanan - för den träning vi skulle ägna oss åt fanns det ingen anledning att förstöra vårt mörkerseende! Vi arbetade med halt, ryggning och sedan samlad skritt i båda varven. Jag tycker att hon bara blir duktigare och duktigare på detta! Och när hon idag inte hade sadel på ryggen kunde jag ju ännu bättre se hur hennes ryggmuskler jobbade också! I höger varv blir hon dock ganska kort i halsen fortfarande...

När jag beklagade mig lite för Atli senast att det var svårare att arbeta henne i höger varv menade han att det ofta blir så p g a skillnader i ryttarens motorik - att högerhänta brukar ha lite svårare att göra detta i höger varv och tvärt om. Det kan säkert vara en del av förklaringen - han brukar ju alltid ha rätt gode Atli! Men jag tror att det i vårt fall finns ytterligare en förklaring och det är att Hamingja också är "högerhänt" eller om man ska kalla det "högerbogad"?!

För att spara på vänster bakben, där hon är lite svagare, vill hon gärna skjuta ut höger bog istället för att trampa djupare in under sig med det svagare bakbenet. När jag arbetar henne från marken i vänster varv kan jag hålla högerbogen ganska bra på plats genom att jag då och då ställer henne utåt, samtidigt som jag får hjälp av staketet att hålla bogen på plats, så att hon istället för att "fuska" verkligen trampar under sig bättre och därmed länger halsen.

Men i höger varv är det svårare att hålla högerbogen på plats eftersom jag inte har något staket på högersidan... det är lättare för henne att "fuska" och därmed kommer inte längden på halsen på samma sätt... Hur som helst är det förstås bara att träna vidare för att vi successivt ska bli bättre även på detta! I början hade jag ju även i vänstervarvet tillräckligt fullt upp med att hålla nere tempot så att min drivning inte bara fick henne att rusa framåt utan faktiskt gav ökad samling. Det var först senare som jag klarade av att samtidigt ställa lite lätt höger-vänster då och då för att hon skulle slappna av i nacken och börja länga sig. Bara att träna vidare alltså - även på detta! Men tränar gör jag ju gärna för det är ju så ROLIGT!!!

När jag sedan kom hem visade det sig att mina Chicks tyvärr inte hade haft det så roligt under eftermiddagen... När jag parkerat bilen och kom ut ur garaget hörde jag ett konstigt ljud - det lät ungefär som ett av hönornas "nödrop" men ett sådant borde inte kunna höras så tydligt när de var inne i hönshuset... Kunde någon ha blivit kvar ute när vår automatiska lucka stängdes?! Jag skyndade bort till hönsgården och upptäcker till min förskräckelse att hela gänget satt kvar utanför den stängda luckan, i mörker och kyla... :-O Gissa om jag fick höra ett och annat när de fick syn på mig?!

Jag skyndade mig in i hönshuset och öppnade luckan igen - och då var hela gänget snabba in för att äta och dricka och äta och dricka och äta och dricka...! Hönsmamman, som förstås hade MYCKET dåligt samvete över detta, såg till att de fick alldeles extra mycket gott och energirikt i form av solrosfrön. Vi har ju haft den automatiska luckan ända sedan de flyttade in i året runt-hönshuset och det har fungerat jättebra fram till nu. Eftersom deras instinkt säger att de ska söka sig upp på "sovpinnen" så snart det börjar skymma och vi haft luckan inställd på att stänga först ett par timmar senare så har ingen blivit utestängd tidigare.

Men i helgen när det plötsligt blev så kallt och vattnet frös i deras vattenkoppar kortade vi ner tiden med öppen lucka. Det första dagarna fungerade det också bra - men idag råkade alltså hela gänget vara ute när den stängdes... I o f s var det väl bättre än att någon enstaka höna blivit lämnad ensam, nu hade de i alla fall lite trygghet och värme av varandra. Men hönsmamman fick sig ju REJÄLA utskällningar när hon tillslut dök upp...! Och dessutom hände detta samma dag som hon orsakat Hamingjas skavsår...