Gör livet till en fest - rid islandshäst!!!

Senaste nykomlingen i Mariebäck: fina Dotla!

Idag fick jag se henne i dagsljus för första gången - så jag kunde fixa en bild! Jag träffade också hennes nya fodervärd Carola och det bara strålade om henne! Så härligt att se! Det fick mig att minnas alla de omtumlande känslorna när jag köpte min första häst - sago-Reykur 1995. Som när jag skulle beställa lite utrustning från Hööks och på den papperslista för beställningarna som fanns på den tiden ÄNTLIGEN fick kryssa "JA" efter frågan "Har du egen häst?" Och hur jag MYCKET stolt kunde besvara den efterföljande "Om ja, vilken ras?" med att skriva "Islandshäst!"

Gör livet till en fest - rid islandshäst!!! Vilket också var precis vad jag gjorde idag! Min plan hade varit att rida Torrbergsvägen-rundan och vi började också på det "spåret" Hamingja och jag (efter lite lösgörande arbete utanför stallet där hon fick korsa bakbenen i skritt på volt.) Hon kändes riktigt mjuk och fin från start idag och när jag lät henne tölta på hellånga tyglar bort längs vägen ovanför vägbommen var takten också ren ända från start.

När vi sedan red längs stigen genom skogen märkte jag att detta var mer ansträngande för henne än vad jag räknat med. Det hade kommit mer snö än senast vi red och dessutom frusit på så att det var lite skare och även om snön oftast bara gick upp över kotorna på henne så var det då och då ett område där den gick halvvägs upp till knäna. Sådant underlag blir mycket mer ansträngande för hästarna än när det bara är lätt, fluffig snö. I vanliga fall brukar vi trava flera sträckor längs denna stig, men nu ville hon stanna och vila flera gånger trots att vi bara skrittade - så hon fick nog mjölksyra i musklerna antar jag. 

När jag insåg detta bestämde jag mig för att planera om och inte rida hela rundan utan bara en bit längs Torrbergsvägen och sedan vända och rida samma väg tillbaka. I o m att vi inte skulle rida runt valde jag dessutom att rida till höger när vi kom ut på Torrbergsvägen, istället för till vänster som vi gör när vi rider "rundan". Det blev några galoppintervaller innan vi vände och började skritta tillbaka. Jag konstaterade nöjd att Hamingja kunde slappna av och skritta på hellånga tyglar trots att hon nyss fått galoppera och att vi dessutom precis vänt hemåt. Det går framåt!

Sedan bjöd hon på en fantastiskt trevlig tölt också! Jag hade "grundat" genom att först rygga enbart för säte och överskänklar till dess att hon verkligen trampade under sig och längde halsen. Sedan lite av den samlade skritten som vi numera kan få till även uppsuttet och då "svarade" hon alltså med att bjuda på så HÄRLIG tölt med mycket rörelser (här hade det inte funkat med vare sig saft- eller ölglas i handen!) Samtidigt som hon kändes riktigt lösgjord och fin! Vilken känsla!!!

Insåg att jag nog faktiskt lyckats göra det som Atli beskrev som "att leka samling" och som han ordinerade oss till när vi rider ut. Nu när vi börjat kunna höja graden av samling när vi tränar vid hand och uppsuttet på ridbanan måste jag tänka på att inte kräva för mycket samling när vi rider ut. Samlingen får aldrig komma på bekostnad av lösgjordheten. Vilket f f a är en risk när vi tränar tölt utanför ridbanan och därmed inte kan lägga in volter och böjda spår på samma sätt utan måste rida mycket mer rakt fram. 

Detta brukar också vara vad han "ordinerar" i slutet av en kurshelg, när Hamingja börjar vara trött efter den intensiva träningen och risken därför ökar att hon blir spänd av för mycket samling. Och uppenbarligen kan man få riktigt härliga töltupplevelser ändå - det fick jag ju verkligen bevis för idag! När vi ridit tillbaka hemåt längs stigen genom skogen och kom ner på skogsvägen igen försökte jag "leka samling" en gång till och även nu gick det riktigt bra! Men sedan fick duktiga hästen övergå till sin favoritsysselsättning: lugn tölt med nosen i backen för att sträcka ut musklerna och varva ner ordentligt. Och då frustades det MKT belåtet!!!

 "Jag har redan ätit kraftfoder, skitit och pinkat i boxen - NU VILL JAG GÅ UT I HAGEN!!!"

Tillbaka i stallet konstaterade jag att vi varit ute en timme trots att vi inte ridit hela "rundan" - men då hade vi ju hållit ett mycket lägre tempo en vi brukar - d v s nästan bara skritt - längs stigen genom skogen. Men för Hamingja hade det ju varit som att skritta över bommar hela tiden - d v s mycket bra muskelträning! Och riktigt svettig var hon dessutom, så välbehövlig konditionsträning hade hon nog fått på köpet. Nu blev det BoT-skydd på både på ryggen och haserna, innan hon fick gå ut i hagen igen.