OJ, så mycket spännande...!!!

Hamingja och Hremsa igen!

Igår var ju en sådan där dag när Hamingja "hörde röster och såg syner"... vilket inte alls är lika ofta förekommande nu som under vår första tid tillsammans. Även idag hade hon i färskt minne den stora betydelsen av att hela tiden vara på sin vakt - men till skillnad mot igår var det inte bara "tomtar och troll" som skulle dyka upp utan faktiskt en hel del sådant som t o m en klentrogen ryttare kunde se med egna ögon...!

Efter inledande stretching med sidförande på volt i skritt utanför stallet gav vi oss iväg längs bilvägen mot Avan. Vi inledde i tölt där jag fick böja endel i sidorna innan hon verkligen ville sträcka ut halsen, men hon kändes snarare lite stel i musklerna än spänd. Efter en liten galopp uppför första backen - med en PERFEKT galoppfattning och JÄTTEFINT första galoppsprång återgick vi till tölt med lååång hals igen. 

I slutet av den efterföljande raktsträckan började det så "köra ihop sig" för Hamingja... Där stod en bil parkerad framme i kurvan (antagligen den räv- o/e grävlingsjägare vi hörde i skogen igår) - MYCKET MISSTÄNKT!!! Vi hade sedan inte hunnit långt innan en kvinna med tre små hundar kom gående längs vägen på ett ytterst misstänkt sätt... En av hundarna hade sin första "nära häst-upplevelse" berättade hans matte när hon stannade och pratade en stund med oss och det var tydligt att han var minst lika på sin vakt som Hamingja. 

Innan backen upp mot stället där älgjägarna brukar sitta och fika kom hade jag gjort halt och förberedde en galoppfattning när en joggare plötsligt dök upp alldeles bakom oss...samtidigt som Hamingja fick syn på en man som gick uppe på kalhygget på höger sida av vägen... När jag lyckats återfå hennes fokus hann vi i princip bara fatta galopp innan hennes vältränade ögon upptäckte att det stod en bil parkerad på ett mycket lömskt sätt högst upp på backkrönet! :-O 

HUR mycket kan en stackars häst behöva uppleva på en och samma ridur, undrar ni säkert nu. MYCKET mer skulle det visa sig...! För samtidigt som mannen ute på kalhygget började närma sig från höger så dök en kvinna och ett barn med spark upp närmast ljudlöst längs vägen framför oss...! Att Hamingja efter detta ändå kunde prestera en relativt avslappnad galopp längs stigen upp över kalhygget kan enbart tillskrivas hennes nerver av stål! 

När vi sedan travat genom skogen stannade jag strax innan vi var ute på bilvägen igen för att sadla om och därmed också ge Hamingja en liten mental paus. Det hade effekt - för efter detta kunde vi inleda hemvägen med en riktigt avslappnad skritt på hellånga tyglar. Även nu skulle det dock "köra ihop sig" lite när vi just passerat jägarnas fikaplats. Vi mötte åter kvinnan med hundarna, vilket Hamingja denna gång hanterade med stort lugn, men nu var det matte som blev lite orolig eftersom vi möttes precis i en kurva och en bil dessutom precis kom farande över backkrönet bakom oss och närmade sig med hög fart... 

Jag räknade visserligen med att bilföraren skulle hinna få syn på mig och Hamingja hålla undan för oss - men kanske skulle det innebära att han för sent upptäckte kvinnan med hundarna och körde på dem... Bilföraren visade sig som tur var ha gott omdöme, saktade ner och stannade t o m i väntan på att jag och kvinnan med hundarna hunnit passera varandra. Det hann faktiskt dyka upp ytterligare fyra bilar under vår ridtur - vilket definitivt är tangerat rekord på denna mycket lågt trafikerade väg. Som tur var är inte Hamingja rädd för bilar - och trots vägsträckans alla backkrön och kurvor lyckades vi i fortsättningen befinna oss på en raksträcka när dessa bilar kom farandes, så inte ens matte behövde oroa sig även om även dessa körde fort. 

Under hemvägen red vi intervaller av tölt med enbart lägre grad av samling, men så lång hals som möjligt. Och successivt slappnade hon av allt mer och kunde därmed övergå till en allt mer aktiv överlinje. Kvinnan och barnet på sparken väckte visserligen viss uppmärksamhet när de tyst kom glidande mot oss igen - men medan kvinnan som visade sig vara en mormor ute med ett av sina barnbarn stannade för att prata med mig en stund hann Hamingja slappna av igen. Så vi kunde avsluta i en avslappnad nedvarvningstölt på hellånga tyglar. 

I morgon får Hamingja vilodag, för jag ska än en gång lyxa till det med Hot Stone-massage! Så vårt nästa träningspass blir först på tisdag. Jag har inte hunnit göra någon plan för detta ännu. Men när jag funderat på Hamingjas spändhet när vi tölttränat den senaste tiden undrar jag om det kanske beror på att jag ridit henne för trött och sedan dessutom begärt samling i tölten...? Som det senaste året sett ut kan nog 45-50 minuters uteritt med flera galopper och även ridning i "djupsnö" vara mer än tillräcklig ansträning för henne. Så när jag avslutat en sådan runda med att samla henne i tölten har det blivit för ansträngade så att hon åter börjat bli spänd och stressad i tölten... 

Hon behöver ju definitivt dessa "konditionsrundor" - men den närmaste tiden ska jag bara be om tölt med låg grad av samling under dessa ridpass. Och spara träningen av samling i tölten till de ridpass då vi helt fokuserar på detta. Samt fortsätta att "lyssna" på Hamingja och se om det verkar vara rätt sätt att angripa problemet.