Konditionsträning

Fina tjejerna: Hamingja och Litlamin (u Lára)!!!

Som ni ser på bilden så var det riktigt härligt, vintervackert ute idag! Efter ett antal dagar med träning på ridbanan med fokus på lösgjordhet under samling tyckte jag det var dags för ett mer konditionskrävande träningspass. Red därför "Torrbergsvägen-rundan" och redan från start kändes det tydligt hur Hamingja uppskattade att få "springa av sig" lite! 

När vi precis avverkat vår första galoppsträcka och skrittade in på stigen i skogen höll det på att bli en oavsiktlig avsittning för mig... Jag satt med hellånga tyglar när Hamingja helt utan förvarning kastar sig iväg framåt - som om hon hört något farligt bakom sig - och innan jag vet ordet av sitter jag bakom sadeln... Jag är på väg att glida av nerför rumpan på henne, men som tur är lugnar hon snabbt ner sig och saktar av till skritt igen så att jag kan förflytta mig tillbaka till sadeln. Detta råkade inträffa nästan precis där vi gjorde "kullerbyttan" som gav mig hjärnskakning och ridförbud, när jag just hade köpt henne... Men den här gången var det gott om mjuk snö att landa på så även om jag tagit mark med huvudet först hade det nog varit lindrigare denna gång. 

Ute på Torrbergsvägen hade jag tänkt låta henne galoppera lite längre sträckor. Men hennes flyktreflexer var lite för aktiva idag för att det skulle vara optimalt... efter några inledande, trevliga galoppsprång åkte huvudet rakt upp och hon galopperade stelt med sänkt rygg och "handbromsen i" som för att vara beredd på ett tvärstopp ifall något farligt skulle dyka upp framför oss på vägen... 

Atli brukar säga: "Den värsta motståndaren du har om du ska bygga upp en stark och hållbar häst är stress. När hästen är stressad aktiveras dess flyktreflexer vilket dels hindrar den från att lära sig något nytt men framför allt kommer den att arbeta på ett sätt med kroppen som bryter ner istället för att bygga upp...!" Så jag bytte gångart från galopp till tölt (utan så mycket samling) där jag lättare kunde få henne att länga halsen och slappna av. 

Här var det tidigare skog och senaste gången vi red "Torrbergsvägen-rundan" stod det en arbetsbod och några stora skogsmaskiner som dolde infarten till stigen som går genom skogen tillbaka till stallet. Tur att vi inte är så lättlurade, Hamingja och jag, utan hittade vår stig även denna gång! 

Under vår väg tillbaka genom skogen hörde vi skällande jakthundar och när de kom allt närmare kändes det bra att älgjakten äntligen är över så att de mest troligt jagar grävling - för risken att någon skulle missta Hamingja och mig för en sådan måste väl vara i princip obefintlig?!!

Tillbaka i stallet fick Hamingja stå inne och hålla skadade Hremsa sällskap en stund. Jag hade egentligen tänkt att hon skulle få ha sina BoT-skydd på haserna till i morgon, men när jag skulle släppa ut henne i hagen igen var hon fortfarande rejält blöt i pälsen på bakbenen. Och det vet jag ju själv hur mycket lättare det är att få skavsår av skorna om strumporna är blöta, så jag vågade inte ta risken... Men ryggvärmaren fick hon på igen i alla fall.